Fladdermöss och spindlar förknippas idag med halloween. I folkliga föreställningsvärldar har fladdermusen, som är ett nattaktivt dägg- djur med vingar, ibland ansetts vara som en blodsugande vampyr med kopplingar till mörker, Djävulen och häxor. I Bibeln räknas den som ett orent djur. I äldre svenska folkminnesuppteckningar berättas den ibland bara ha tre droppar blod, men blodet sägs vara mycket kraft- fullt: stryker man det på ögonen, huvudet eller kroppen, ger det mör- kerseende, tar bort huvudvärk och gör människor osårbara. Blodet påstås också kunna användas som kärleksmedel, när man vill binda någon till sig. Man kan droppa det i en dryck eller i ett hål i ett äpple. Eftersom fladdermusen troddes vara dagblind ansågs blodet orsaka blind, besinningslös kärlek. Från Edefors i Norrbotten berättas att »om man drar en svart tråd genom ögonen på en död flädermus och sedan t.ex. vid en dans, lägger den tråden på golvet, så att en flicka stiger över den, så måste hon bli förälskad i en«.
Sedan mycket lång tid tillbaka har spindeln uppfattats som ett spe- ciellt djur som inte får dödas eller förstöras. Ett exempel är berät- telsen om hur en spindel spann ett tätt nät som skyddade Jesus från att bli upptäckt av Herodes soldater. Motivet med den skyddande
Bil d: P atr ick G ué ne tte / Mo stph oto s.c om .
spindelväven finns också i berättelser om Mohammed. Spindelns förmåga att spinna en väv, vänta in att ett offer fastnar i nätet, förlama offret och suga ut det ut ur sitt skal har också lett till en stark folklig rädsla för den. Från Arnäs i Ångermanland meddelas att »när vi var barn var vi förfärligt rädda för att röra vid ’pössa-kangeron’ (den stora korsspindeln). Det sas att han kunde ’spå’ (trolla) så att man fick ögo- nen bak i huvudet«.
Spindeln har betraktats som magisk också för att spinning i sig var en magisk handling, som bland annat utfördes av asatrons nornor, vilka spann ödestrådar för gudar och människor. Spindelväven har använts som ett slags plåster, eftersom den anses ha förmåga att läka sår och en spindel iblandad i en dryck sägs också kunna bota feber och kikhosta. Från Ragunda i Jämtland meddelas att »spindelväv från altare och altartavla hade utomordentligt god effekt mot all slags galenskap mot mångalenhet, tungsinne och benägenhet till oärlighet« medan »den väv som samlades inne i sakristian botade benägenhet att genom skvaller förtala folk, dolskt sinnelag och dryckenskap«.
Källor: Ebbe Schöns bok Svensk
folktro A–Ö (1998), Ella Odstedts Norrländsk folktradition (2004)
samt uppteckningar i Institutet för språk och folkminnen, Uppsala.
Foto: Birgitta Sjöstedt / Mostphotos.com. »Dessa söta spindlar är … nästan för söta för att ätas upp!« Foto: Emmy Torsund (Bloggen Remsans Bistro).
34
Dagens Nyheter om ett spädbarn som skulle ha offrats på
ett altare i Brighton i Sussex i samband med halloween. Att svartkonsten utövades just där skulle hänga samman med att den trakten kristnades sist i England och därför fortfarande var mer hednisk. Pastorns påstående om koppling till satan- ism kan säkert också förklaras med att satanism var ett frek- vent debattämne vid millennieskiftet. 1998 bildades Svenska Satanistkyrkan. Den utgick från Anton Szandor LaVeys, eg. Howard Stanton Leveys (1930–1997), lära. Han var grund- are av och ledare för Church of Satan och skrev boken The
Satanic Bible (1969). När han avled den 29 oktober 1997 vän-
tade hans anhängare med att tillkännage dödsbudet för att istället framställa det som att han avlidit den 31 oktober, på halloween, ett symboliskt datum för satanisterna.
Argumenten om ungdomens fördärv parades med syn- punkter på halloweens olämplighet för barn. Inslaget av mas- kerat tiggeri, trick or treat, eller på svenska bus eller godis, som ingår i halloweenkonceptet, framställdes som ett stort problem. Skulle man verkligen acceptera att barn fick kasta ägg och tomater på de hus där de nekats någon »treat«? Var det moraliskt riktigt att låta barn hota vuxna över huvud taget? De upprörda och oroliga rösterna var många. En brev- skrivare i Uppsala hävdade i november 2002:
Omdömeslösa föräldrar skickar ut sina utklädda ungar på lördagskvällen på Alla helgons dag för att störa folk, som kanske har varit vid sina anhörigas gravar och vill ha lite lugn och ro. Eftersom det är en dag för att minnas och hedra de döda, kan en sådan här påhälsning tas mycket illa upp.
35
Också tidningarna hakade på för att försöka mildra effek- terna av halloween. FaluKuriren skrev den 26 oktober 2002:
Får man be föräldrar och lärare att uppmana ungarna att låta bli att spreja ner fönster, kladda på dörrar då de ringer på hos äldre människor som inte har råd att köpa en massa godis att ge … trakasserar de gamla människor.
Att barn borde lämnas utanför det »galna jippot«, som dessutom var obehagligt och skrämmande för dem, beto- nades starkt av kritikerna. Barn borde inte bli utsatta för ett firande som handlar om ondska och död och om mas- kering till monster, skelett och häxor utrustade med liar, yxor och likkistor. Oroliga småbarnsföräldrar argumente- rade i början av millenniet på bästa sändningstid i svensk TV mot den farliga seden. En pappa sades ha anmält lek- saksföretagen för »psykiska övergrepp på barn«, eftersom de sålde liar, yxor och likkistor. Signaturen »Förälder« väd- jade i Upsala Nya Tidning till andra vuxna att bojkotta hal- loween och amerikaniseringen. Massmedia kunde år 2000 rapportera att svenska kyrkan, missionsförsamlingen och pingstkyrkan i Lagan ordnade fackeltåg för att protestera mot halloween och dess dödssymboler som ansågs farliga för barn. Pingstkyrkan i Hässleholm gick, liksom frälsnings- armén i Umeå, till attack mot firandet och i Toarp ville det ekumeniska rådet stoppa halloween i Dalsjöfors kommun. I Butterick’s halloweenkatalog för 2000 fanns slaktarknivar, bödelsset och liar, men inte längre några avhuggna fötter och händer, säkert borttagna som en eftergift för kritiken.
36
Den intensiva propagandan om halloweens skadliga inver- kan på barn har starka undertoner av vuxnas önskan att ta kommando över firandet. Sällan har barnen tillfrågats om vad de tycker om skräcktemat. Knappt fyraåriga Agnes på pendeltåget gjorde ju en intressant skillnad: hon var inte rädd för monstren och spökena för hon visste att man klädde ut sig till sådana, som Gabriel hade gjort. De fanns inte på riktigt. Värre var det med spindlarna och fladdermössen. De fanns på riktigt och dem var hon rädd för.
Men halloween ansågs inte bara farlig för barns och ungas moraliska vandel utan den ansågs också vara genomkom- mersiell och därmed styrd av köpmän utifrån deras snöda vinstintressen. Seden avfärdades av medierna i starkt värde- rande ordalag som ett köpmännens jippo eller som en krä-
marnas helg. Handeln ansågs vilja profitera på svenskar-
nas intresse för den nya festen, genom att skapa behov av viss rekvisita hos konsumenterna. Inte bara skulle man köpa dekorationspumpa utan även dyra maskeraddräkter, peru- ker och smink åt (sig själv och) barnen, man skulle även handla hem kilovis med godis att ha i beredskap då man uppvaktades av utklädda barn som gick runt och tiggde och busade. Utöver det skulle man också helst köpa särskild mat, exempelvis svart spaghetti som var betydligt dyrare än van- lig, särskilda servetter, ljus och så vidare. Den kommersi- ella sidan av halloween kopplades intimt ihop med den för- modade amerikaniseringen av landet. Många kritiker ansåg att amerikaniseringen var liktydig med kapitalism, masspro- duktion, materialism och dålig smak. Det kan dock diskute- ras om halloween verkligen är uttryck för en sådan ensidig
37
kulturpåverkan från USA eller om seden snarare är en följd av den globala masskultur som »drabbar« både USA och Europa.