1997 var halloween ännu en ganska okänd företeelse i Sverige. För många var det första gången de stiftade bekantskap med den nya seden. Inför halloweenfirandet klädde några uppsalastudenter ut sig till bank- rånare. Iförda strumpbyxor som rånarluvor, overaller och leksaks- pistoler, tillbringade de en glad kväll på Södermanland-Nerikes nation. När de skulle gå vidare längs S:t Olofsgatan tog de av rånarluvorna och la undan pistolerna, medan andra i gänget ännu gick utklädda till häxor och spindlar. Plötsligt fick dock en av studenterna, en 20-årig man, syn på en bil. Han drog sin pistol och siktade mot bilen, som otur- ligt nog visade sig vara en polisbil.
Studentens avsikt var att skoja, men poliserna uppgav att de blev skrämda, kände sig hotade och trodde att de skulle bli skjutna av man- nen som stod i hukande färdigställning på trottoaren. När poliserna klev ur bilen kunde de genast konstatera att mannen hade en leksaks- pistol, men trots att han bad om ursäkt och försäkrade att det var ett dåligt skämt, tog de med honom till polishuset.
Studenten anmäldes för hot mot tjänsteman. Han hävdade hela tiden att det borde vara uppenbart att det hela var ett skämt, men poliserna ändrade inte sin uppfattning om det hot de utsatts för. Tingsrätten gick på polisernas linje och menade att det allvarliga brottet kunnat få ödesdigra konsekvenser. Studenten dömdes till en månads fängelse och 6 000 kronor i skadestånd till poliserna.
79
mycket kropp. Genom att göra kvinnor till kropp återspeg- lar utbudet av dräkter till halloween den könade rangordning som råder i samhället och som skapar skilda förutsättningar för människor på grund av kön. Detta kommenteras också av många som besvarat institutets frågelistor:
Utklädnaderna … har … prägel av könsroller och sexualise- ring av kvinnor. Ofta t.o.m. efter rent pornografiska före- bilder. T.ex. »french-maid« i nätstrumpbyxor eller sjukskö- terska i latexuniform (kvinna f. 1990).
… otroligt irriterad över att utklädnader till kvinnor är så sexualiserade … det är djupa urringningar och korta kjolar och jag tycker inte att det handlar om att klä ut sig, mer om något sexrollsspelinspirerat (kvinna f. 1991).
Men det höjs också röster för rätten att få ett utrymme där det är tillåtet att klä sig utmanande.
Halloween … har blivit en ursäkt för att festa och klä ut sig, ibland slampigt … unga tjejer ser halloween som en möjlig- het att äntligen kunna klä sig i något tight (kvinna f. 1996). Bengt Olander menar att Butterick’s endast försöker »måla av« verkligheten, inte driva egna trender och moden som till exempel branschen för damunderkläder gör. Han menar också att Butterick’s bedöms enligt en annan måttstock än exempelvis klädbutiker.
80
Förra hösten [2015, min anm.] gick jag omkring och tog bilder av skyltfönstren i Stockholm. Jag fotade … kon- fektionsaffärer samt Butterick’s där vi hade en »French maid-klänning« med en kjollängd ungefär halvvägs mel- lan grenen och knäet. Lätt konstaterade jag att Butterick’s fönster var det mest påklädda i hela stan.
Förvisso kan dräkterna sägas betona, befästa och sanktio- nera skillnader mellan könen men de ska samtidigt förstås utifrån sitt avsedda användningsområde, det vill säga utifrån halloween som en fest med karnevaliska drag. Ett sådant drag är norm överträdelsen, brytandet av tabun och driften med gängse moral och värderingar. Utklädsel till död och skräck varelser är ett exempel, utmanande kläder ett annat. Utklädseln är utformad för temporärt bruk och ingår i en ritual som är avgränsad i tid och rum, vare sig det rör sig om en parad i gaturummet eller en fest på lokal. Maskeraddräkterna är inte avsedda att användas utanför ritualen i vardagliga sam- manhang. Till maskeraden hör det tydliga uttrycket, beto- ningen, överdriften och brottet mot den goda smaken som visar att detta inte är normen: kraftig sminkning, djup urring- ning, grälla färger, strass och glitter eller skyhöga klackar är exempel på det. Ett annat exempel är män utklädda till kvin- nor. Stereotyper och fördomar hör också hit. Det måste vara lätt att förstå en maskering för att den ska fungera och därför används förenklingar, det vill säga etnicitet, sexualitet eller kön uttrycks på ett stereotypt sätt. Etnicitet uttrycks då som en skillnad, som något främmande och exotiskt. Sexualiteten är heteronormativ, det vill säga alla är heterosexuella. Det
81
maskulina respektive det feminina framställs som biologiskt betingat och inte socialt konstruerat. Alltså: i ritualen är alla araber eller danskar på ett visst sätt, som skiljer dem från oss och från varandra. Kvinnor och män är av biologiska skäl olika och har därför skilda uppgifter.
Men ritualen är tveeggad och ger också utrymme för det motsatta, alltså de mest maktlösa eller föraktade i samhäl- let kan bli synliga och få ta plats. I ritualen uppträder de med tydliga hänvisningar till det som inte är normen. Barn, utklädda till spöken eller monster, försedda med svärd och Cancan-dans vid Village Halloween Parade i New York. Foto: Village Halloween Parade.
82
knivar bestämmer över vuxna, utmäter och genomför straff för dem som felar (bus eller godis). Lhbtq-personer, utstyrda i minimala, utmanande, genomskinliga och åtsittande kläder som för tankarna till obskyra sexklubbar och bordeller, får möjlighet att för ett par timmar vända upp-och-ned på till- varon. De får ta gatan i anspråk och föra ut sitt provokativa budskap och utifrån sin position som maktlösa och förak- tade ifrågasätta, diskutera och bekräfta samhällsordningen (Village Halloween Parade i New York, Pridefestivalen i Stockholm). Lättklädda kvinnor uppträder utmanande och tar upp plats i det manligt dominerade offentliga rummet på gator och torg (möhippor). I samtliga fall är de delta- gande maskerade på sådana sätt som inte skulle vara gång- bara utanför ritualen. Karnevalen är på detta vis samtidigt en fest för det etablerade samhället och ett andningshål för dem som är maktlösa. En kvinna jämför maskeringsmöjlig- heterna vid påsk och lucia och påpekar:
Halloweens rollista ser mer mångfacetterad ut och ger åtminstone möjlighet till könsneutralitet och/eller köns- överskridande (kvinna f. 1978).
Katalogerna från Butterick’s/Leco AB presenterar dock sitt utbud av dräkter och föremål till halloween utifrån en hete- ronormativ utgångspunkt och med tydliga och oproblema- tiserade genusskillnader. Ingenstans i katalogerna finns till exempel män utklädda till kvinnor. I 2001 års halloweenka- talog fanns dräkter för olika kvinnoroller: förutom häxor och liknande även nunna, franskt hembiträde, kvinna med
83
leopardklänning och sexig djävulsdam. I 2008 års katalog hade utbudet av dräkter av kategorin sexig ökat markant. Nu fanns förutom sexig djävulsdam också sexig pirat, häxa, nunna, sjuksköterska, croupier, polis och fånge. Flera av dem fanns också utan tillägget »sexig«. Skillnaden var att den »sexiga« varianten hade kortare kjol, synliga strumpeband, höga stövlar och djupare urringning m.m.
Den utklädsel som förekommer i samband med till exem- pel Pridefestivalen är ofta minst lika sexuellt utmanande som Butterick’s sexy-serie. Det är uppenbart att samhällets nor- mer och värderingar tydliggörs i karnevalen. Sexualiseringen av kvinnor, nedvärderingen av vissa sociala eller etniska grupper och så vidare som är levd verklighet återspeglas och kommenteras i karnevalen.
»Jagärföralltsomgårattfira«
Den 22 oktober 2016 skriver en insändare i Upsala Nya
Tid ning:
Bojkotta halloweeen … varför skall man adoptera detta … andligt kaosbringande firande från andra sidan Atlanten … Hela denna dödskult som ökat i popularitet, både i kultu- ren och massmedia bidrar till att öppna dörren till mörkrets makter. Kanske »clownerna« är ett bevis på detta.
Hur mycket kritik och motstånd som än riktats gentemot hal- loween är det många – främst barn och ungdomar – som firar och som verkligen uppskattar seden. Firandet av halloween
Halloweenmat
Julskinka, påskägg och midsommarsill – maten är en omistlig del av våra årsfester. Maten bidrar till att särskilja fest från vardag samtidigt som de gemensamma måltiderna också skapar en känsla av gemen- skap, samhörighet. På ett helt annat sätt än under jul och påsk präglas dock halloweenmaten av lekfullhet och kreativitet.
Pumpan är en av halloweens viktigaste symboler. Ofta används också innanmätet av utkarvade pumpor till pajer eller soppor. I svaren på institutets frågelista beskrivs även andra sätt att anpassa maten till hal- loweens skräcktema. Kort sagt är spöken, blod och lemlästade kropps- delar inte bara vanliga teman för dekorationer och utklädsel utan också för mat och dryck. Många lägger ner mycket tid och energi på att skapa mat som både smakar gott och ser (o)aptitlig ut.
»Så var det snart halloween. Vad tycker ni om den hög- tiden, om man nu kan kalla det för högtid…? För mig skulle vi lika gärna kunna vara utan den men eftersom barnen tycker det är så kul så anstränger jag mig såklart för deras skull. Häromdagen gjorde vi spökbakelser, passar ju perfekt så här i dessa spöktider«. Foto: Annika Lilja (Bloggen Fru Lilja).
Vi har genom åren ätit grönt snor (potatismos) med avhuggna fingrar (korvar med mandelspånsnaglar och ketchupblod), marsipanögon med hallonsyltsfyllning och liknande oaptitliga rätter (kvinna, f. 1975). Egentligen firar jag väl inte halloween men gör detta genom barnbar- nen för vilka det är ett etablerat firande. De firar detta i skolan med att klä ut sig (monster, häxa, zombie eller något annat). Det serveras »festmat« på skollunchen och på fritids är det disco. Hemma bakar vi spökmaränger och tillverkar spindlar av kex med ben av lakritsrem- mar och »läskiga« cupcakes. Jodå, vi har även haft svart spaghetti med »blodsås« som middagsmat (kvinna, f. 1941).
Internet är en viktig inspirationskälla. På otaliga bloggar och nät forum delas recept och idéer för att få ett riktigt lyckat halloweenkalas. Källor: Bloggarna Fru Lilja, Remsans bistro samt Institutet för språk och folkminnen, frågelistsvar.
»Att färga pasta kan vara lite si så där, det gäller att den inte avskräcker gästerna. Fast är de med och fixar spökmiddagen brukar det lösa sig. En liten häxa som kokar sina egna gröna maskar och bjuder kan väl ingen säga nej till? Fingrar går att göra av korvar, morötter, stora potatisstavar, bröd t.ex. grisini, mördeg (gör dessa gröna och knotiga om ni vågar) och benkotor av bröd eller marängsmet som spritsas ut. Benknotorna kan jag tillägga har barnen hittat när vi var på semester och kommer från sjöfåglar, så ni inte går runt och tror att jag är lika otäck som jag kanske ser ut… «. Foto: Emmy Torsund (Bloggen Remsans bistro).
86
i Sverige består dels av de yngre barnens maskerade tiggeri i närområdet, dels av fester med läskiga teman anordnade av förskola, skola, organisationer, föreningar eller privat- personer. Ungdomar och vuxna håller maskerader eller har skräckfilmsorgier på restauranger och i hemmen. Handeln arrangerar ibland ansiktsmålning eller tävlingar i bästa mas- kering. Spökvandringar anordnas i slott, på museer eller i andra historiska miljöer. Många restauranger har särskild halloweenmeny och så vidare. Därutöver firas dagen på en rad andra sätt eller – kanske vanligast – inte alls. Det är dock nästan omöjligt numera att undgå halloween, ty tidningarna är fyllda med reklam, exempelvis för godis och »affärerna svämmar över av plastpumpor« (kvinna f. 1991).
Till skillnad från andra årshögtider har ingen riktigt monopol på halloween. Ingen religion eller etnicitet kan göra anspråk på att »äga» seden, varför den har potential till gräns- överskridande. Den är på ett sällsynt sätt öppen för tolkning och omtolkning och skulle kunna fyllas med ett innehåll som är nödvändigt för att förena människor med olika ursprung, något som kan påbörjas redan i förskolan och fortsätta i sko- lan. Inte heller är den av tvingande karaktär, som till exem- pel julen då vi förväntas ge julklappar och besöka släktingar. Ingen behöver fly till Thailand för att slippa undan festkrav på sig. En kvinna född 1974 får avsluta med en kommentar om halloween som en befriande kravlös högtid.
Det jag gillar mest med halloween är att det, för mig, är ett firande utan måsten. Inga familjemedlemmar i Sverige blir upprörda om jag inte kan ta mig hem till halloween. Ingen
87
blir ledsen om jag missade ett halloween-kort. Skulle jag glömma att ha godis hemma till små-spökena så går de bara vidare till nästa dörr, utan att bli sura. Jag uppskat- tar också att det är ett firande jag kan göra precis som jag vill med. Jag ska inte ljuga: jag är också glad åt rea-godiset i alla affärer från den 1:e november (kvinna, f. 1974).
Två tonårsflickor i Uppsala har gjort godsaker till halloweenfesten i oktober 2016. Foto: Tova Alenfalk och Linn Brynolf.
88
Med detta kan jag konstatera att halloween – seden som stör och berör – sedan introduktionen runt 1997 har integrerats i och anpassats till det svenska festmönstret. Den är inte en importerad, främmande »amerikansk« sed. Den knyter i stället an till äldre folkliga föreställningar och maskerings- upptåg i Sverige och fogar därigenom samman det lokala med det globala samtidigt som den kopplar nuet till det för- gångna och skapar kontinuitet. Trots att den varit extremt omdebatterad och motarbetad är halloween, för många av dem som vuxit upp med den, lika självklar att fira som julen eller midsommaren. Främst är den kanske en höstfest för barn och ungdomar, men den har också andra funktioner. I ett samhälle där våld och död tar mycket utrymme erbjuder den ett tillfälle att diskutera existentiella frågor. Som maske- rad tydliggör den också rasifierad och sexistisk problematik i den mångkulturella samtiden.
Källor: »Halloween – en sed som stör och berör« bygger på svar på frågelistan M 279 Halloween och annat uppteckningsmaterial i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, uppteckningar i Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg och Nordiska museets arkiv i Stockholm samt press- och internetmaterial. Viktigt underlag har också korrespondens med Butterick’s chef Bengt Olander varit. Halloween i Sverige har behandlats av Agneta Lilja i boken Sockrade
hjärtan och godissugna spöken. Alla hjärtans dag och halloween – två nya festseder i Sverige (1998) och i artikeln »Halloween in Schweden.
Kulturelle Bedrohung oder willkommene Herbstfeier?« i Zeitschrift
für Volkskunde 97/2001 samt i Gillis Herlitz’s avhandling Mors dag och Halloween. Festseder i förändring (2007). Halloween i USA
89 har bland annat utförligt behandlats av Jack Santino i Halloween
and Other Festivals of Death and Life (1994). Maskering har varit
fokus för ett forskningsprojekt som resulterat i antologin Masks and
Mumming in the Nordic Area (red. Terry Gunnell 2007). Richard
Pells har i Not Like Us (1997) behandlat den problematiska ame- rikaniseringen. Synen på döden har beskrivits av Louise Hagberg i När döden gästar (1937) och av Zygmunt Bauman 1994 i Döden
och odödligheten i det moderna samhället. Stanley Cohen har stud-
erat moralisk panik i Folk Devils & Moral Panics (1972), en studie som Jonas Frykman byggt vidare på med sin bok Dansbaneeländet (1988).