Halloween karaktäriseras av normbrytande – som utklädd får man både se ut och bete sig på sätt som annars inte är acceptabla. Många väljer att klä ut sig till något läskigt, till monstruösa varelser eller mass- mördare från filmernas värld. Kan man då klä ut sig till vad som helst? Frågan ställdes på sin spets i Jönköping år 2012 då polisen ingrep mot en 24-årig man som var utklädd till Hitler.
Inför en halloweenfest på en krog hade mannen och hans vänner dra- git lott om vem som skulle klä ut sig till vad. På 24-åringens lott stod det »nazist«. På festen bar han följaktligen en mörk kostym, ett järn- kors och en hakkorsarmbindel. Under kvällen kompletterades utkläd- seln med en ditmålad liten svart mustasch. Enligt 24-åringen uppskat- tade många, men uppenbarligen inte alla, utstyrseln då polisen kom. Efteråt åtalades han för hets mot folkgrupp. En enig tingsrätt friade honom slutligen, bland annat då han inte haft för uppsåt att sprida hot med hakkorset. Under rättegången framkom dessutom att mannen ifråga inte sympatiserade med nazismen som ideologi.
Den utklädde var själv oförstående inför anklagelserna om hets mot folkgrupp. »Jag tycker man kan klä sig hur man vill på Halloween«, påpekade han till media. Frågan debatterades också livligt i forum på internet. Många påpekade det osmakliga och oetiska med att klä ut sig till Hitler, andra hävdade tvärtom att 24-åringen bara, som de flesta andra på halloween, klätt ut sig till något hemskt och skrämmande. Källor: Expressen 2012-12-06 & 2013-02-21, Jönköpings-Posten 2012-12-05 & 2013-03- 07 och SVT Nyheter 2013-03-07.
140
Axelsson hur lucia successivt förändrades under 1900-talet, från att ha varit en ungdomsfest till att bli en barntradition. Utifrån en studie av artiklar i Göteborgs-Posten visar han hur firandet i det offentliga rummet under 1970- och 1980- talen var stökigt, hur det präglades av oordning. Inför lucia annonserade discon och nattklubbar i tidningen, dagen därpå rapporterades det istället om urspårade fester, fylla och omhändertaganden. Under 1980-talet kom dock artik- larna allt oftare att handla om hur fritidsgårdar, inte sällan i samarbete med myndigheter, ordnade alternativa firanden. Drogfri lucia blev ett inarbetat begrepp, rentav en succé i takt med att allt fler av vuxenvärlden kontrollerade tillställningar anordnades. Följaktligen rapporterade Göteborgs-Posten allt mer sällan om ungdomsproblem. Tvärtom konstaterades Vampyr på halloweenfest i Göteborg 1993. Foto: Fredrik Skott.
141
år 1995 att »traditionen [att bli berusad på Lucia] tycktes vara på väg bort«. Istället uppmärksammades allt oftare helt andra typer av firanden. År 2000 konstateras exempelvis att »hundratusentals barn och föräldrar har firat lucia hemma och på dagis och skolor«. Luciafirandets förändring är ett exempel på hur vuxenvärldens försök att organisera och ta kontrollen av ungas »egna« seder ofta inte bara leder till att sederna reformeras, utan till att de överges. 1900-talets luciafirande är ett exempel härpå, 1800-talets utklädnings- upptåg är ett annat. Båda var tidigare i mångt och mycket de ungas egna seder, idag är de istället i hög utsträckning arrangerade av vuxenvärlden. I samma takt som vuxna har försökt rädda, styra upp och organisera sederna har ungdo- mar och lite äldre barn tappat intresset för dem.
Att halloween fick fotfäste i landet i mitten av 1990-talet, alltså ungefär samtidigt som lucia förlorade sin status som ungdomens höstfest, är knappast en slump. Visserligen bidrog säkerligen kommersiella krafter till halloweens införande i Sverige men för att en sed ska accepteras krävs också, som Agneta Lilja tidigare påpekat, att den ska kännas meningsfull och även bättre än det som den ersätter. Mycket tyder också på att halloween fyllde ett tomrum, ett behov bland unga att ha en »egen« fest – en utklädningssed som är lite friare, lite farligare och lite mer förbjuden än sådana som redan tämjts och tagits över av vuxenvärlden. Utklädningsupptågens möj- ligheter att tänja på gränser för det tillåtna och under några timmar omkullkasta vardagens makthierarkier har lockat unga i hundratals år. Halloweens etablering i Sverige är ett tydligt exempel på att sedernas karnevaliska drag fortfarande
142
lockar många unga. En kvinna född 1996 uttrycker det väl: »Sverige behöver verkligen släppa loss lite, att vi har en helg om året där allt är tillåtet … Det är allt jag begär«.
Källor: Artikeln bygger till största delen på svar på frågelistor om halloween från samlingarna vid Institutet för språk och folkmin- nen. Agneta Liljas bok Sockrade hjärtan och godissugna spöken (1998) har varit en viktig inspirationskälla, liksom Gillis Herlitz
Mors dag och Halloween. Festseder i förändring (2007) och anto-
login Halloween and Other Festivals of Death and Life (red. Jack Santino, 1994). Äldre utklädningsupptåg behandlas utförligt i
Masks and Mumming in the Nordic Area (red. Terry Gunnell, 2007)
– när det gäller Sverige är Eva Knuts artikel »Masks and Mumming in Sweden« en bra källa. Även Maske og forklædning i Danmark (2014), redigerad av Inge Adriansen och Carsten Bregenhøj ger en bra inblick i utklädningssederna och deras förändring. Jag har också haft stor nytta av två uppsatser, dels Mattias Axelssons »Föreningar, fylla och förskola. Luciafirande i Göteborg 1900–2000« (historia, Göteborgs universitet, 2012), dels Anne-lie Deckels »Halloween. Att byta identitet – en lek med det otillåtna« (etnologi, Stockholms uni- versitet 1998). Påskkäringar har jag själv skrivit om, bland annat i boken Påskkäringar. Från trolldomstro till barnupptåg (2013). Citaten i artikeln är språkligt redigerade.
143
Tack
Ett stort antal personer har på ett eller annat sätt hjälpt till med färdigställandet av denna bok. Först och främst vill vi rikta ett tack till alla som besvarat frågelistor och upprop om halloween samt till de arkiv, museer och privatperso- ner som bidragit med fotografier till boken. Vi vill också passa på att tacka Bengt Edqvist, Tommy Kuusela, Annika Nordström, Josefin Pettersson och Lena Wenner, samtliga vid Institutet för språk och folkminnen, för synpunkter på och korrekturläsning av våra texter samt Marie-Louise Thomasson som bistått med dokumentation av halloween.
Ett särskilt tack går också till Butterick’s VD Bengt Olander. Han har under tjugo års tid – det vill säga ända sedan institutet gav ut Sockrade hjärtan och godissugna spö-
ken (1998) – visat stort intresse för halloweenforskningen
som bedrivs där. Han har varje år via e-mail kommenterat årets halloweenförsäljning, pekat på eventuella trender och så vidare. Han har även generöst delat med sig av sina person- liga reflektioner över halloween som fenomen. Under arbetet med denna nya bok har han inte bara beredvilligt svarat på frågor utan också försett oss med kataloger och fotografier och naturligtvis delgett oss sin syn på halloween. Stort tack!
För ett generöst tryckningsbidrag vill vi också framföra ett stort tack till Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.
Uppsala och Göteborg sommaren 2017 Agneta Lilja och Fredrik Skott
Agneta Lilja (f. 1950) är fil. dr i etnologi. Åren 1998 till 2017 var hon lektor vid Södertörns högskola, tidigare var hon arkivarie vid Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Agneta Liljas forskning rör arkiv, ämneshistoria, kvinnors skrivande, dödsrunor över vetenskapare och näringslivets män samt diktning och högtidssed.
Fredrik Skott (f. 1972) är docent i nordisk folkloristik vid Åbo akademi och alltsedan 1996 forskningsarkivarie vid Dialekt-, namn- och folkminnesarkivet i Göteborg. Tidigare har han bland annat skrivit om traditionsarkiv, ritualer och folkliga trosföreställningar.