Maskeringsidén innebär att det ofta räcker med att den utklädda använder en tydlig och välkänd symbol för att sig- nalera vad hen föreställer. Dock är räckvidden för att bli igenkänd begränsad: ibland – om man klär ut sig till en lokal »kändis« – till den egna platsen, ibland om man väljer en mer
69
globalt känd person eller karaktär – till ett större område: världsdelen eller dylikt. Dock ser kanske bilden av »frans- mannen« annorlunda ut ur de forna koloniernas än i den övriga världens perspektiv. Ur en nordisk-europeisk synvin- kel kan den som vill vara fransman kanske ha mustasch, snusnäsduk eller basker och den som vill vara norrman ha lusekofta eller ryggsäck. En fullständig dräkt är inte alltid nödvändig. Det kan räcka med lösnäsa, ditmålade morrhår eller mask för ögonen.
Att klä ut sig innebär att temporärt bli någonting utöver sig själv, att bli någon annan eller att byta roll. Den som mas- kerar sig blir liminal, det vill säga identitetslös och obestämd och därmed en del av en gemenskap (communitas) där van- liga sociala hierarkiseringar upphört att gälla. Som maskerad är man inte längre sitt vanliga jag och därmed kan man till- låta sig beteenden utöver de vanliga. Men maskeringen inne- bär även förenkling och stereotypi. Betraktad som berättelse förvandlar den deltagarna till enkla karaktärer eller stereo- typa rollfigurer. Lusekoftan eller baskern gör den utklädda till »norrman« respektive »fransman« trots att långt ifrån alla norrmän eller fransmän bär dem. Maskering utgår från fördomar om De Andra och fördomar är i någon bemärkelse alltid negativa för den de drabbar eftersom de bygger på bris- tande kunskap om andra.
Även om de första årens moraliska panik rörande halloween sakta ebbat ut, finns det en fortsatt kritisk hållning i den mass- mediala rapporteringen. Den har bland annat riktats mot varuutbudet på Butterick’s. 2003 konstaterade Expressen att de crazy-linser med röda, gröna, blodsprängda eller kattlika
70
ögon som försåldes till halloween kunde orsaka ögoninfek- tioner eller till och med blindhet. Varningen kom från en res- pekterad myndighet: Socialstyrelsen. Rådet från experterna var: Avstå! 2015 kom larmrapporter om hormonrubbande ämnen i smink för barn. Under rubriken »Läskiga ämnen funna i halloweensmink för barn« presenterade Aftonbladet resultaten av en granskning gjord av Naturskyddsföreningen. De djupt tragiska morden på en skola i Trollhättan den 22 oktober 2015, där gärningsmannen bar (halloween)mask har också använts som argument mot seden.
De ofta kyrkligt engagerade, som tidigare kritiserade Butterick’s för deras skyltning med och försäljning av dräk- ter och föremål som kunde associeras med död och skräck, är, enligt Olander, inte lika aktiva längre, kanske för att alla helgons dag inte längre uppfattas som hotad. Men i stäl- let skriver en äldre man i juli 2017: »Jag ogillar H för att den enligt min mening stör [min kursiv.] Allhelgona«. Idag har annars andra frågor om halloweenutstyrslar kommit i fokus. Kritik riktas mot att vissa maskeraddräkter som salu- förs är rasistiska och sexistiska. Genom att sälja dräkter som »Arabdräkt« eller »Sexig sjuksköterska« bidrar företa- get, menar kritikerna, till att både skapa, upprätthålla och cementera stereotyper om etnicitet, hudfärg och kön. Av de undersökningar av halloweenfirande bland yngre som gjorts av arkivet i Göteborg framgår att man är medveten om pro- blematiska aspekter på maskeraddräkter.
Det pågår … en diskussion nu om huruvida det är okej att klä ut sig till andra etniska grupper. Att måla sig svart
71
eller brun eller klä ut sig till geisha eller indian är inte lika accepterat nu som tidigare. Främst för att grupper själva har sagt ifrån att det inte känns ok när vita människor klär ut sig i deras kulturella uttryck för en kväll utan att ha en aning om vad det står för (kvinna f. 1991).
Butterick’s svarar på kritiken och hävdar att de självklart tar avstånd från rasism, men att de tillåter sig att skoja med vad de kallar »nationalkaraktärer« som till exempel Monty
Protester har under senare år höjts mot att Butterick’s säljer kostymeringar för den som till exempel vill vara utklädd till »arab« eller mexikan. Är det en oskyldig lek med nationalkaraktärer eller exempel på etniska fördomar och rasism? Källa: Sveriges Största Festkatalog 2015–2016.
Masker
Att inte bli igenkänd är en viktig del av många utklädningsupptåg. I 1800-talets Sverige användes masker gjorda av tyg eller skinn, ibland med hår eller skägg gjorda av mossa. Djurhorn förekom också, till exempel då man klädde ut sig till julbock. I folkminnesarkivens sam- lingar finns även beskrivningar av dräkter och masker gjorda av halm. Fast allra vanligast var nog att de utklädda sotade sig i ansiktet – allt för att bibehålla anonymiteten och samtidigt se skräckinjagande ut. Redan under 1900-talets början fanns också färdiggjorda masker att köpa, först av papp och papier maché, senare av gummi eller plast.
Idag är Screammasken sannolikt den allra vanligast förekommande halloweenmasken, både i Sverige och internationellt. Skräckfilmen
Scream (1996) blev en succé och räknas idag till en klassiker inom gen-
ren. Även den karaktäristiska gummimasken, som i filmen bärs av en
seriemördare, har fått ett stort genomslag och olika varian- ter av den finns idag till salu i de flesta maskerad- och utkläd- ningsaffärer. Filmen Scream har fått uppföljare, den senaste hade premiär år 2011.
Källa: Antologin Masks and Mumming in the Nordic Area (red. Terry Gunnell 2007).
Mask med inspiration från filmen Scream. Foto: Angelo Giampiccolo / Mostphotos.com.
Jultyppa, utklädsel av halm. Foto: Folke Linder / Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund.
74
Python gör. Monty Python driver ju ofta med fransmän, som alltid varit britternas huvudfiende. John Cleese karike- rar också spanjorer med karaktären Manuel i Fawlty Towers (»He’s from Barcelona«) och Monty Python uppträder som den spanska inkvisitionen, påven och kardinalerna från den italienska Vatikanen eller som fega och lättlurade romare i Life of Brian. Men udden i karikatyrerna är inte riktad mot vare sig fransmän, spanjorer, italienare eller ens brit- terna själva utan mot mänskliga tillkortakommanden i all- mänhet. Med hjälp av driften med andra, pekar man ut och diskuterar egna eller gemensamma mänskliga problem som girighet, avund eller skenhelighet.
Kritik riktas dock idag mot de »nationalkaraktäristiska« dräkterna och mot försäljningen av sombreros, tyrolerhattar och brunt smink för att sådana produkter förstärker stereo- typa uppfattningar om etnicitet och hudfärg samt legitime- rar den vita européns högre och andra gruppers lägre posi- tioner. Men frågar sig en kvinna:
Hur ska man vara Beyoncé om man inte får ha brunare hud? Det är komplext eftersom blackface i vår postkoloni- ala historia inte har så sköna vibbar och att det är lätt att utifrån sin privilegierade position som vit att byta »ner« sig för ett tag för att sedan »tvätta« av sig och fortgå som vanligt (kvinna f. 1991).
Sett ur ett historiskt perspektiv är just detta fenomen inte nytt. I bondesamhället tillhörde det svärtade ansiktet mas- keringen vid till exempel Lucia. Ett skäl till att man svärtade
75
ansiktet var att man inte ville bli igenkänd alltför lätt och att det ansågs se skrämmande ut. Man roade sig dessutom inte sällan med att maskera sig »nedåt« till skojare eller tiggare, det vill säga utstötta och föraktade grupper i samhället. Exempel på sådana maskeringar är den uppländske slimpgubben, en trasgubbe som hörde till bröllopen, och rockmännen från Härjedalen som dök upp dagen efter nyårsdagen. Båda upp- trädde i trasor, ludna pälsar och luvor. Rockmännen besökte flickorna när de spann för att få supar och mat. Ju mer de fick, desto större lycka skulle det bli med fåren. Ett annat tema var att uppträda som fettisdagslapp, också det en mar- kering »nedåt«. Det var ett folknöje att klä ut sig till skojare, sotare och tiggare, skriver institutets meddelare Johanna Lundström i Västra Vingåker i Södermanland. Vid sidan av djurmaskering till bock, björn, hund eller trana har det alltså varit vanligt att människor klätt ut sig till representanter för en grupp som har en underordnad position, exempelvis en etnisk minoritet.
Det är naturligtvis inte förenligt med demokrati och alla människors lika värde att stödja stereotypa uppfatt- ningar om klass, etnicitet och hudfärg och därmed kränka människor. Ur den synvinkeln är Butterick’s »nationalkarak- täristiska« dräkter problematiska. Ur en annan synvinkel ser många kanske ändå maskering endast som ett oskyldigt nöje och den som klär ut sig gör inte nödvändigtvis ett medvetet negativt politiskt uttalande om etnicitet. Men, kanske borde halloweendräkter som försäljs av maskeradhandeln inte alls föreställa »nationalkaraktärer« som »fransmannen«, »svensken« eller »araben« utan endast fiktiva karaktärer
76
från litteratur, filmer, TV-serier och spel eller offentliga per- soner som Sartre, Gustav III eller Indira Gandhi? Det skulle naturligtvis inte utesluta att halloweenfirare ändå skulle kunna klä ut sig till arab eller fransman utan att ha köpt en dräkt på Butterick’s.
Bengt Olander kommenterar kritiken med att understryka att han anser det vara fritt fram att i maskeraden skoja om nationalkaraktärer så länge man gör det under ansvar och med respekt.
Jag står fast vid att rasåtskillnad är inget att skämta om eftersom den … inte existerar … Däremot bejakar jag natio- nalkaraktärer och menar att det (tack och lov) är stor skill- nad mellan människor som vuxit upp i olika kulturer och under olika geografiska betingelser … Det är ju de olika nationalkaraktärerna som driver världen framåt – så var- för skulle man inte få skämta om det? Att klä ut sig till mexikanare i sombrero är inte rasism. Det är att skoja med nationalkaraktärer och det är enligt min mening inte bara tillåtet – utan bör uppmuntras.
Dräktutbudet får också kritik för att det är sexistiskt. »Indian babe« i 2011 års katalog ansågs vara både rasistisk och sex- istisk. Den uppfattades av kritikerna som så kränkande att Butterick’s valde att döpa om den till »Indianflicka«. Benämningen »indian«, som förekommer flitigt i katalogerna under hela perioden 1997–2016, är dock också den proble- matisk för de folk som tilldelats den, men som kanske ser sig som »native Americans«. Detsamma gäller benämningen
77
»zigenerska« som mycket överraskande användes i katalo- gen 2008 och som, i enlighet med detta resonemang, borde varit »romsk«.
Genomgående för de »kvinnliga« dräkterna i alla katalo- ger är att de är åtsittande, urringade eller korta, det vill säga att de, till skillnad från de »manliga« dräkterna, visar väldigt
Sexig sjuksköterska är exempel på en utklädsel som mött kritik för att den gör kvinnan till ett offer, till ett objekt för den manliga blicken. Men kan sexiga kostymeringar också erbjuda kvinnor ett friutrymme, en möjlighet att få exponera och utforska sina kroppar? Utmanande och provocerande kostymering tillhör dessutom den karnevaliska ritualen, både vid halloween och vid till exempel Pridefestivalen. Källa: Sveriges Största Festkatalog 2015–2016.