Utklädningsupptågen är, såsom de beskrivits ovan, idag historia. Under 1900-talet har sederna antingen övergetts eller åtminstone radikalt förändrats. Oavsett om det rör sig om knutgubbar, luciafirare eller påskkäringar har föränd- ringen följt ungefär samma mönster. Först och främst att- raherar sederna numera framför allt mindre barn och deras föräldrar. De som klär ut sig är alltså inte längre tonåringar utan istället barn i förskoleåldern. Deltagarna är inte hel- ler maskerade utan utklädda. Maskerna har bytts ut mot smink, samtidigt som utklädseln i regel äger rum på dagtid, när det fortfarande är ljust ute. Med andra ord är det inte länge några problem att känna igen vem det är som döljer sig bakom utklädseln.
Medan det skrämmande, förbjudna och (upplevt) farliga karaktäriserade flera av upptågen under 1800-talet är dessa seder numera tämligen harmlösa. Till exempel klädde de unga under 1800-talet ofta ut sig till sådant som de själva (och många andra) var rädda för, till häxor, övernaturliga väsen eller rentav självaste Djävulen. Idag är de utklädda allt annat än skrämmande, tvärtom ska till exempel en påsk- käring allra helst vara söt och en lucia så fin som möjligt.
121
Dessutom har buset försvunnit, liksom i många fall tigge- riet. Idag förväntas en påskkäring ge bort ett påskkort eller sjunga en påsksång innan de får godis. Att hitta på hyss som lucia eller påskkäring är däremot fullständigt otänkbart. Vare sig de är utklädda eller ej ska barn inte ställa till besvär.
Dessutom har utklädningssederna under 1900-talet i mångt och mycket organiserats av vuxenvärlden. Lucia och påskkäringar (men också fettisdagsgubbar, knutgubbar och valborrar) är idag seder som till stor del äger rum i regi av skolor och föreningar. Oordning har bytts mot ordning, tig- geri mot konsumtion och vandalism mot respekt för både enskild och allmän egendom. Då såväl de skrämmande
Påskkäringar och påskgubbar i Karlstad på 1940-talet. Foto: Värmlands museum.
Shockholm
Shockholm, 2016. Tusentals häxor, spö- ken och monster vandrar i mer eller min- dre raka led längs Stockholms gator – från Kungsträdgården via Gamla stan och Skeppsbron och därefter tillbaka igen. Arrangemanget avslutas med att pris delas ut till de bäst utklädda, vilka röstas fram av alla deltagare.
Shockholm är Skandinaviens största hal- loweenparad och lockar varje år tusentals del-
tagare, både stockholmare och tillresta. Paraden startades 2011 av Bill Schacht, född i New York men numera boende i Stockholm. I Sverige sak- nade han det amerikanska halloweenfirandet. På shockholm.se berät- tar han: »I New York, som också i vanliga fall är en kul och galen stad, utmärkte sig den kvällen. En miljon människor i alla åldrar firade tillsam- mans: banktjänstemän klädde sig som hippies, hippies som banktjänste- män. Jag märkte direkt att detta saknades när jag flyttade till Stockholm och föreställde mig glädjen som en halloweenparad kunde skänka den här vackra staden; men uppblandat med goda skandinaviska värden«.
För varje år har paraden i Stockholm, som alltid hålls på lördagen i slutet av höstlovet, fått allt fler deltagare och också ökad massmedial uppmärksamhet. Detta inte minst år 2014 då Shockholm bidrog till att Globen förvandlades till en pumpa med hjälp av en påklistrad spre- tig mun, spetsiga ögon och upplyst med ett brandgult sken – ett tilltag som fick ett mycket stort massmedialt genomslag.
Shockholm samlar varje år tusentals deltagare. Foto: Daniel Ahlberg. 2014 förvandlades Globen till en pumpa.
I USA är halloweenparader vanliga. Mest känd är Village Halloween Parade i New York, startad 1974, men det finns betydligt äldre parader. Till exempel startades Allenton Halloween Parade redan 1905. Äldre motsvarigheter till Shockholm finns också i Sverige. Exempelvis inne- höll Barnens dag-parader förr ofta utklädningsinslag. I många svenska städer arrangeras numera istället påskparader med utklädda påskkä- ringar. Den första påskparaden ägde rum 1935 i Filipstad men störst är idag den så kallade Blåkullamarschen i Visby med tusentals utklädda barn.
Källor: Shockholm.se, Fredrik Skotts bok Påskkäringar. Från trolldomstro till barnupptåg (2013) och antologin Halloween and Other Festivals of Death and Life (red. Jack Santino, 1994). Citatet i texten är översatt från engelska till svenska.
125
inslagen som buset numera är historia kan sederna knappast längre betraktas vare sig som upptåg eller temporära revolter mot vuxenvärlden. Istället har de successivt oskadliggjorts och omvandlats till att bli ett led i vuxenvärldens fostran av barn till goda samhällsmedborgare.
Sammanfattningsvis har utklädningssederna under 1900- talet regisserats och organiserats av vuxenvärlden. De unga har inte längre själva makten över sederna utan istället har de anpassats till äldre generationers föreställningar om hur högtider bör firas och hur unga ska bete sig. Samtidigt finns det fog för att påstå att mycket av det som tidigare gjorde att lite äldre barn och ungdomar attraherades av upptågen har försvunnit i och med de här förändringarna.
»Halloweenärdennyagenerationenspåsk,
heltenkelt:-)«
Jämför man dagens halloweenfirare med äldre tiders utkläd- ningsseder finner man fler likheter än skillnader dem emel- lan. Strukturen i upptågen är densamma: utklädseln till oigenkännlighet, anonymiteten, normbrytandet, de skräm- mande inslagen, trakteringen eller tiggeriet och hotet om att det blir bus om man inte får godis. Vid sidan av en intensiv marknadsföring är sannolikt också förändringen av påskkä- ringsseden, lucia och andra och för Sveriges del äldre utkläd- ningsupptåg en viktig förklaring till att halloween har fått fäste i landet. Kringgåendet på halloween är i mångt och mycket fortfarande de utkläddas sed och inte deras föräld- rars. Detta framgår tydligt av svaren på institutets frågelista.
126
Många äldre vet inte riktigt hur eller ens varför halloween ska firas.
Dotterns skola hade halloweendisco och hon var mycket bestämd med vilken typ av dräkt hon skulle ha. Själv har jag ingen aning om vad som är kutym – ska det vara läskigt, äckligt, dödligt, vidrigt? (kvinna f. 1969).
Jag tycker i allmänhet om traditioner, men just halloween känns inte som min tradition ... Jag känner mig besvärad av att min sjuåring förväntar sig någon sorts halloween- firande och av att jag antagligen kommer få besök av utklädda barn som kräver godis (kvinna, f. 1978).
Vad är det man firar på halloween, egentligen? Jag tror att min fråga summerar min känsla för fenomenet. Jag tycker att uppmärksamheten kring halloween ökar för varje år, eller så är det för att mina barn blir äldre och mer upp- märksamma. Symboler och föremål är urkarvade pum- por vilket jag börjat göra sedan tre år tillbaka, tjoffar i en lykta och ställer på balkongen. För barnens skull hänger jag upp spindelnät på dörren med fuskspindlar i – varför vet jag inte. Där kommer det igen – varför gör jag det här?! (kvinna, f. 1969).
I jämförelse med exempelvis påsk eller lucia är det på hal- loween i betydligt högre utsträckning barnen och ungdo- marna som har makten över seden och som vet hur det ska gå till. De utklädda får på halloween också möjligheten att tänja
127
på gränserna för det av vuxenvärlden accepterade. På hal- loween får de utklädda spökena, häxorna och vampyrerna skrämmas, busa och på sätt och vis göra en mer eller mindre legitim revolt gentemot äldre generationer, vilket inte längre är ett accepterat beteende på lucia eller påsk.
Återkommande i svaren på institutets frågelistor är inte bara normbrytandet, möjligheten att agera på ett sätt som skiljer sig från det vardagliga. Många framhåller också hur roligt det är att få klä ut sig till något skrämmande eller läs- kigt. På samma sätt som unga under 1800-talet klädde ut sig till varelser som de var rädda för så klär dagens halloween- firare ut sig till sådant som de uppfattar som skrämmande – vampyrer, zombier och galna massmördare.
»Halloween är den nya generationen barns påsk«, konsta- terade en mamma i citatet som inleder artikeln. Mycket tyder Godissugna halloweenfirare på besök. Foto: Fredrik Skott.
128
på att hon har rätt. Åtminstone är det uppenbart att många lite äldre barn idag firar halloween på ett liknande sätt, och sannolikt också av liknande orsaker, som tidigare generatio- ner firade lucia, påsk eller tjugondedag Knut: med utklädsel, »uppror« och skräckblandad förtjusning.
»Jagklärutmig…ochfestarjärnet«
Halloween är inte bara barnens högtid utan också ungdomar- nas. Intresset för halloween tycks avta under mellanstadiet för att sedan blomstra igen under gymnasiet och några år däref- ter. Firandet sker då ofta i form av fester, antingen i hemmen eller på lokal. Flera av dem som svarat på institutets frågelista beskriver också hur firandet förändrades under tonåren:
När jag var liten längtade jag efter högtiden då man fick klä ut sig och tigga godis, när jag blev tonåring tyckte jag det var fjantigt och alldeles för barnsligt. Nu är jag 17 år och denna halloween var jag på fest och alla skulle klä ut sig, jättekul faktiskt! Många klädde ut sig till vad som helst, det behövde inte vara läskigt, men de var utklädda. Som till exempel mus, lejon, lilla rödluvan. Några hade vanliga klä- der på sig men tillsminkade sår eller skottskador, ganska häftigt med tanke på att det såg verkligt ut. Själv var jag vampyr och som de flesta fick jag inspiration från skräck- filmer och filmen »Twilight« (kvinna f. ca 1996).
Tillsammans med andra ungdomar, hade vi en halloween- fest. Det roliga med festen var att många av oss klädde ut
129
oss och firade tillsammans. Jag liknade en död kvinna som blivit skjuten i huvudet. Mitt ansikte hade blodiga sår och mina ögon var kolsvarta. Jag kollade runt på internet och fann till sist det jag ville vara utklädd till. Mina vänner inspi- rerade mig genom att visa mig hur jag skulle göra så att såren och skottet i pannan skulle se verkliga ut (kvinna f. 1996). Att döma av frågelistsvaren går det ibland vilt till på fest- erna. »Halloween är ju liksom till för att supa«, skriver en man född 1995 medan en två år yngre man konstaterar: »Jag tycker att halloween är kul, en typisk halloween för mig är att vara med kompisar och hinka bira … Jag firar inte allahelgonahelgen för då brukar jag vara bakis«. Media och myndigheter rapporterar återkommande om problem i samband med ungas halloweenfester. Till exempel konsta- terade Stockholmspolisen år 2012 på Twitter: »Inget, bus, inget godis, men våld och fylleri. Man klädde ut sig i dåligt beteende kanske man kan kalla det«. I media summeras hel- gen ibland under rubriker som »Stökig halloween-natt«, »Kaotiskt efter halloweenfest« och »50-tal ungdomar på urspårad halloweenfest«. Kort sagt associeras halloween av många inte bara med bus eller godis utan också med fest i all- mänhet och alkohol i synnerhet.
I år så var jag på krogen som hade halloweentema, vilket innebar att jag klädde ut mig i en simpel utklädnad och drack öl. Jag klädde ut mig till en riddare med en leksaks- rustning som bestod av en hjälm, en magplatta och ett svärd. Den var billig, så jag köpte den (man, f. 1995).