Fokusgrupper

Enligt Denscombe (2009) är syftet med fokusgrupper att undersöka uppfattningar, känslor och idéer inom ett ämnesområde. Fokusgruppens storlek kan variera från tre till nio personer menar han, men det rekommenderade antalet deltagare är mellan sex till nio deltagare. För att kunna få fram ett resultat eller ett svar från fokusgrupper na rekommenderas det att ha mellan tre till fem olika grupper hävdar Connelly (2015). Han menar att färre än så kan bli problematiskt då det kan vara svårt att särskilja gruppernas åsikter och tankar från varandra.

Fokusgruppen och diskussionerna startas med hjälp av ett “stimulus”, någon gemensam erfarenhet som deltagarna har med sig som exempelvis att de har samma yrke (Denscombe, 2009). Han skriver att deltagarna i gruppen delar under träffen sina erfarenheter och tankar samtidigt som de jämför och diskuterar sina egna och andras åsikter. Denscombe (2009) refererar till Morgan (2006) som menar att fokusgrupper handlar om att delta, delge och jämföra och att denna process är speciellt användbar för att höra och förstå flera sidor av ett ämne. Morgan (2006) menar även att man med hjälp av fokusgrupper inte bara får fram vad deltagare tänker utan också varför.

Denscombe (2009) skriver att det vid fokusgrupper finns en moderator, som i detta fall var vi, som har ansvaret för att välja ut deltagare till grupperna och arrangera en tid och plats

25

då alla kan mötas. Under själva sammankomsten har moderatorn även i uppgift att skapa en trivsam miljö för diskussionen menar Denscombe. Han menar att moderatorn även ska introducera stimulus, hålla diskussionen på rätt spår och fokus, uppmuntra deltagarna att medverka samt se till att stämningen mellan deltagarna är god. En utmärkande skillnad mellan en moderator och en intervjuare är att moderatorn uppmuntrar deltagarna att prata och integrera med varandra istället för att själv ställa frågorna och bestämma deras ordningsföljd enligt Denscombe (2009). Han menar att moderatorn ger plats åt gruppen och hjälper dem snarare än leder dem.

Fördelarna med fokusgrupper är som tidigare nämnt att mer information kommer fram när grupperna får samtala, till skillnad från när någon ställer förutbestämda frågor till en enskild individ. Fokusgrupper ger större inblick i deltagarnas beteende och motiv för olika handlingar (Morgan, 1996). Att moderatorerna finns och hjälper deltagarna är en av fokusgruppers fördelar, men det kan också omvandlas till en nackdel. Om deltagarna inte får igång ett samtal eller kommer fram till lösningar, tankar eller idéer på grund av andra orsaker faller metoden då moderatorn inte kan börja ställa ledande frågor till dem (Morgan, 1996). Hur mycket data som lyckas samlas in från fokusgrupperna är vitalt för den studie som ska göras, om inget resultat utges från fokusgrupperna kommer inte studien framåt enligt Morgan. Därför är det viktigt att planera vilka fokusgruppens deltagare ska vara innan för att gruppen ska få en bra dynamik, det är också viktigt att vara tydlig i informationen för att alla deltagare ska känna sig bekväma med att prata och tänka fritt (Denscombe, 2009).

Vi valde att arbeta med fokusgrupper för att vi ansåg att metoden går att koppla samman med konceptutvecklingsmetoden. Fokusgruppen användes som en metod för idégenerer ing och för att få fram synpunkter och tankar från flera olika individer. Vi valde att använda en idégenereringsövning som vi fått lära oss av Johan Bergström på LTU Business (personlig kommunikation, 18 november 2015). De steg som ingår i Johan Bergströms övning ser ut som följande:

26

1. Ta fram flera olika problem/behov inom det du ska arbeta med, kan vara vad som helst.

2. Dela in dessa problem/behov i kluster.

3. Välj ett kluster och sedan ett av problemen/behoven att arbeta vidare med.

4. Problemet/behovet som valts ska sedan specificeras och göras tydligare.

5. Gör två personas. Namn, ålder och vad de gör/yrke. Svara sedan utifrån varje personas på följande frågor: Vad tänker personen om problemet/behovet? Vad ser personen angående problemet/behovet? Vad hör personen andra säga om problemet/behovet? Vad säger personen själv om problemet/behovet?

6. Ta fram tre påståenden som är negativa med problemet/behovet (Pains). Ta fram tre påståenden som är positiva med problemet/behovet (Gains).

7. Om det är möjligt, utför en studie, exempelvis intervjuer. Skulle människor betala för en lösning på detta problem/behov?

8. Sammanfatta en mening som beskriver vad lösningen är utan att nämna vad lösninge n exakt är. Meningen ska ge energi för att sedan komma fram till en lösning.

9. Idégenerering, valfri övning. Alla idéer är bra!

10. Kategorisera idéerna, välj kategori, identifiera en lösning.

11. Ta fram erbjudandet - beskrivning. Till vem är erbjudandet - vem köper? Hur ser relationen ut mellan produkt och köpare? Hur levereras produkten och hur tjänar man pengar på produkten?

27

Vi gjorde inga större förändringar men för att övningen skulle passa fokusgrupperna valde vi att korta ner den, ta bort vissa steg och dela upp övningen i två större moment. Vi förberedde även vissa moment själva som deltagarna annars skulle ha gjort, detta för att sessionerna hade en begränsad tid och vi ville få ut så många konkreta idéer som möjligt. Vi valde att själva förbereda steg ett till fem i förväg och tog bort det sista steget, steg elva. Fokusgrupperna gav oss större inblick i hur verksamma inom yrket och intressenter ser på området och hur de upplever tredjegenerations upplevelser.

För denna studie hade vi två fokusgrupper med sex personer i varje grupp. Fokusgrupperna bestod av en musikergrupp och publikgrupp och vi gjorde ett subjektivt urval för att få tag i rätt personer till grupperna. Vi handplockade deltagarna på Musikhögskolan i Piteå och kontaktade dem skriftligt. Kravet på deltagarna i musikgruppen var att de aktivt spelar ett instrument eller sjunger och har scenvana. Kravet på deltagarna i publikgruppen var att de har gått på ett flertal konserter och minst en det senaste året. På det sättet fick vi en bättre spridning i svaren då vi både fick yrkesgrupper och intressenters åsikter och tankar om tredje generations upplevelser. Inför sessionerna skickade vi ut material till alla deltagare för att de i förväg skulle kunna läsa på om vårt ämne, tredje generationens upplevelser (se bilaga 2). Detta material lät vi två andra utomstående personer läsa igenom innan för att vi ville säkerställa att deltagarna för fokusgrupperna skulle förstå informationen och vad tredje generationens upplevelser är för något.

Vi valde att endast ha två fokusgrupper trots att Connellys (2015) rekommendation är minst tre grupper. Vi ansåg att tre fokusgrupper överskrider arbetets storlek och att vi i brist på tid kunde bli ovarsamma med resultaten om vi lade ner för mycket tid på fokusgrupper na istället för att bearbeta svaren. Vi ansåg även att det var en fördel med två fokusgrupper med olika bakgrund, hade vi haft en till grupp hade vi behövt lägga in en egen värdering i om vi skulle ha två musikergrupper eller två publikgrupper och det var ett beslut vi inte ville ta. Vi var medvetna om att trovärdigheten kunde minska i och med att vi endast hade två fokusgrupper, men vi ansåg trots det att svaren från grupperna var värdefulla för vår studie och kan komma att vara värdefulla för branschen.

28