Resultatdiskussion - Forskningsfråga 2

rekommendation och det står vi fortfarande fast vid, det ansågs vara rätt beslut att minska antalet fokusgrupper på grund av arbetets storlek men även för att hålla ute våra gena värderingar kring de olika grupperna. Fördelen med fler grupper hade varit att fler idéer hade genererats, och idéer som kanske hade skiljt sig från de som nu samlades in. Hade det varit fallet skulle detta kunnat påverka vårt resultat men det är inget vi kan svara på nu i efterhand.

6.5 Resultatdiskussion - Forskningsfråga 2

Genom vår konceptutveckling och med hjälp av fokusgrupperna anser vi att vi har lyckats besvara forskningsfråga två och därmed uppnått andra delen i vårt syfte som var att undersöka hur begreppet tredje generations upplevelser kan appliceras på konserter. Arbetet med att besvara forskningsfrågan har varit mer komplext och väckt fler frågor än vad som från början anades. Trots det har två olika koncept som besvarar forskningsfrå ga n tagit fram.

Forskningsfrågan som vi besvarade ser ut som följande:

Hur kan den konceptuella teorin om den tredje generationens upplevelse appliceras på konserter?

Resultatet från denna forskningsfråga var två koncept som på olika sätt beskriver tredje generationsupplevelser inom konserter. Under konceptutvecklingen försökte vi inte vara objektiva, vi ville vara subjektiva och använda oss av våra erfarenheter och vår kunskap som upplevelseproducenter som en resurs vid utvecklingen. Koncepten togs fram med hjälp av våra fokusgrupper men precis som med resultatet på forskningsfråga ett ligger vårt upplevelseproduktionsperspektiv och tidigare forskning till grund för utformningen av de båda koncepten. Vi insåg när vi började med steg fyra i konceptutvecklingen att det var svårt att välja ut idéer eftersom att det var få som verkligen var tredje generatio ne ns upplevelser och dem vi ansåg var det var istället inte konsertupplevelser. En fråga fokusgrupperna lyfte var; hur ska man kunna producera en konsert eller skapa sig en tredje generations konsertupplevelse utan några musikaliska färdigheter? Denna fråga ställdes vi inför vid utvecklingen av koncepten och denna fråga anser vi hör samman med hur

68

leverantören i en tredje generationens konsertupplevelse ska kunna säkerställa kvalitén på upplevelsen. Hur ska någon kunna ta betalt för en tredje generationens konsertuppleve lse när kvalitén inte går att säkerställa? Svaret på båda frågorna anser vi, utifrån resultatet på forskningsfråga ett, kan vara att leverantören antingen måste kräva att producenten/gäs ter besitter vissa färdigheter i förväg eller att konceptet måste vara sådant att inga färdighe ter krävs.

Efter dessa funderingar togs konceptet Community fram, framför allt med hjälp av en av fokusgruppernas lösningar som var “Skapa en konsertupplevelse där publiken känner sig delaktig och behövd”. Beslut fattades om att utgå ifrån att inga musikaliska färdighe ter skulle krävas och att det fokus skulle ligga på att erbjuda en plattform där publiken på en konsert skulle känna sig delaktig och behövd. Detta behöver inte enbart ske under själva konsertupplevelsen. Resultat för forskningsfråga ett visar på att upplevelserummet växer i den tredje generationens upplevelse. Upplevelserummet har inte längre några fysiska begränsningar och det kan variera och existera på flera platser simultant. Den idén om upplevelserummet använde vi oss av när vi tog fram konceptet, vi ville åstadkomma ett koncept som kunde upplevas och skapa värde redan innan, under och efter själva konserten precis som Tynan et al. (2014) hävdar.

Konserten konceptet Community kretsar kring en första generationens upplevelse. Applikationen och dess funktioner är en andra generationens upplevelse eftersom vi precis som Boswijk et al. (2012) menar att den andra generationens upplevelser handlar om samproduktion. Applikationen har även med många av de punkter som Prahalad och Ramaswamy (2004) har med i sitt koncept för samproduktion. Community och de chattrum användarna kan skapa ansågs vara en tredje generationens upplevelse. Det beslutades alltså att utveckla ett koncept och visa på att en upplevelse kan vara en blandning av alla tre generationer, även om det inte är en renodlad tredje generations konsertupplevelse. Från resultatet på forskningsfråga ett berördes E-sport och hur dessa spel kan ses som tredje generationens upplevelse eftersom att de är som egna virtuella världar där spelarens möjligheter är enorma. Denna idé om tredje generationens upplevelser valde vi att ta med oss vid utvecklingen av detta koncept.

69

Det andra konceptet som utvecklades kallas här för Öppen scen. För att komma fram till konceptet användes fokusgruppernas idéer och lösningen “Skapa möjligheten för folk att tillsammans kunna delta i skapandet av en ny sorts konsert”. Detta koncept ansågs vara mer av en tredje generationens upplevelse, framförallt när det jämförs med det första konceptet. När detta koncept togs fram beslutades det att utgå ifrån att de som skulle producera sina egna upplevelser behövde ha en viss musikalisk färdighet. Alla behöver det inte men för att till viss del kunna säkerställa kvalitén på upplevelsen ansågs det vara positivt om de musiker som ska uppträda på huvudscenen kan spela eller sjunga. Det är däremot svårt att kontrollera att de producenter som ska producera och vara med och arrangera Öppen scen har de färdigheter som kan behövas. Dock är lite av idén med hela konceptet att om engagemanget finns ska allt gå att lösa. Eventuellt kan leverantöre n fungera som en mentor och har projektgruppen svårt att klara av sin uppgift ska leverantören kunna ta en större plats och inta en mer stödjande roll. En annan problematik kring denna projektgrupp av frivilliga producenter är hur detta koncept ska kunna starta. Det krävs att konceptet fått en viss spridning för att locka människor till poolen som ska tillsätta projektgruppen. En lösning på det problemet är att leverantören till en början går in och producerar upplevelsen som en arrangör. När konceptet väl genomför ts en gång och börjat få spridning kanske fler personer skulle börja anmäla sig till poolen för att vara med och producera nästkommande Öppen scen. En annan lösning skulle kunna vara att konceptet genomförs med hjälp av exempelvis en skolklass den första gången.

När konceptet togs fram användes idén kring Audience-as-Artist av Brown och Novak-Leonard (2011). Tanken var att skapa ett koncept där gästen var producenten och där publiken var artisten, samma utgångspunkt som när definitionen och modellen under forskningsfråga ett togs fram. Detta koncept har enligt oss med alla de viktiga delarna i vår definition av tredje generationens upplevelse. Vi anser att detta koncept tillsammans med det första besvarar forskningsfråga två. Genom dessa koncept anser vi att vi lyckats applicera den konceptuella teorin om tredje generationens upplevelser på konserter. Även om det blev på ett sätt som inte hade förutsetts.

70

Båda koncepten visar på samspelet mellan producent, leverantör och andra gäster och det är detta samspel som till stor del skapar värdet. Leverantören erbjuder en plattform där producenten på olika sätt skapar sin egen upplevelse. Under utvecklingen av båda koncepten användes upplevelseproduktionsperspektivet och målet har hela tiden varit att skapa förutsättningar för en meningsfull upplevelse. Producenten kan röra sig i upplevelsesfären i båda koncepten och är sällan låst vid en specifik uppgift eller vid en utstakad väg. Både resultaten från forskningsfråga ett och två visar att producenten kan efter sina olika behov och motiv röra sig inom upplevelsen. Producenten kan även ta beslutet att inta en mer passiv roll och ta tillbaka rollen som gäst om så önskas.

I magisteruppsatsen av Bonnor et al. (2009) lyfter författarna två ledord för värdeskapande. Författarna hade genomfört intervjuer och från dessa fått fram två värdehöjande faktorer som alla intervjuobjekt hade framhävt, dessa ord var kvalitet och tillgänglighet. Vårt resultat visar på två tredje generations upplevelser som båda erbjuder tillgänglighet då många människor har möjlighet att delta, Community eftersom att det inte har en fysisk plats och Öppen scenen eftersom att alla som vill är välkomna. Kvalitén kan som tidigare nämnt vara svårt att fastställa i en självproducerande upplevelse, men med hjälp av en professionell och strukturerad leverantör kan båda koncepten uppnå hög kvalité trots allt. Resultatet för forskningsfråga två visar på två koncept med stark grund i vårt upplevelseproduktionsperspektiv eftersom båda koncepten har goda möjligheter att erbjuda och skapa förutsättningar för meningsfulla upplevelser.

Att applicera den konceptuella teorin om tredje generations upplevelser på traditione l la konsertupplevelser, insåg vi under konceptutvecklingen att det fanns många svårighe ter kring. Under fokusgrupperna diskuterades det huruvida denna typ av upplevelser behövs och hur det motiveras i sådana fall. Några tankar från resultatet av fokusgrupperna var bland annat att de upplevde det svårt att applicera denna typ av upplevelse på konserter när det är många människor och producenter som ska involveras. Kan man genomföra en självproducerande upplevelse tillsammans med andra som också självproducerar? Och hur kan man i så fall säkerhetsställa kvalitén om alla vill ha olika typer av upplevelser? Under vår litteraturgranskning fann vi uppsatsen av Forozin et al. (2014) som berörde co-creating

71

under konserter och där togs dessa problem upp. Författarna menar att besökarna på en konsert alltid är med och producerar varandras upplevelser, som en sla gs produktionsresurs. Vid konserter kan varje individ ha olika åsikter gällande exempelvis ljudvolym eller hur mycket de vill att publiken dansar. Detta kan leda till att omgivninge n blir obekväm och värdet av upplevelsen försämras, medan personer som engagerar sig och är bekväma kommer uppleva ett högre värde (Forozin et al., 2014). Detta kan vara ett av de största problemen när det kommer till upplevelser där många människor deltar, framför allt när det gäller tredje generations upplevelser. Att få människor att samarbeta och skapa en upplevelse tillsammans som alla trivs med kan bli väldigt problematiskt. Speciellt när leverantören inte kan gå in och säkerhetsställa kvalitén så mycket som den kanske vill eller borde stundtals.

Forozin et al. (2014) har även intervjuat olika individer från musikbranschen för att se hur man kan utveckla konserter, varav ett av deras fokusområden var upplevelserummet. Författarna nämner då att det finns faktorer som talar emot att upplevelserummet skulle ha någon påverkan på upplevelsen, de som går på konserter gör det med förväntningen om att få höra bra musik och är nöjda om det är det som ges. Författarna gör då reflektionen om konserter är en av få branscher i upplevelseindustrin som endast utvärderas med musiken som grund. Vi anser att Forozin et al. (2014) har gjort en relevant analys av musikbransc he n och har själva varit inne på det spåret; behöver konsertupplevelser utvecklas om det är musiken som är det viktigaste? Enligt Prahalad och Ramaswamy (2004) är det viktigt för företag och produkter att differentiera sig och den möjligheten finns via samproduktio n. Det Prahalad och Ramaswamy tar upp är viktigt att ha i åtanke, men det kan vara svårt i musikbranschen eftersom att det är musiken och artisten som är differentieringsmed let. Efter detta arbete och vårt resultat överväger vi om denna typ av differentiering kanske inte är nödvändig inom konsertupplevelser. Det är viktigt att hela tiden utveckla musikbranschen, ständigt skapa värde under konsertupplevelser och kunna erbjuda publiken en minnesvärd upplevelse, men vi ifrågasätter om en tredje generatio ne ns upplevelse alltid är rätt väg dit.

72