Forskningsöversikt - Socialt arbete är inte möjligt utan perspektiv på etnicitet och kultur

2.1 Sökprocess

Vid sökning efter tidigare forskning har databasen EBSCO Discovery Service (EDS) använts.

De svenska söktermer som använts var bland annat: socionomutbildning, socionomstudenter, kultur, etnicitet. Dessa sökord genererade dock inte i relevanta artiklar för denna studie.

Sökningen utökades därmed genom engelska söktermer. De engelska sökorden var: social work*, social work education, social work students’, teaching ethnicity, diversity, ethnicity, culture, anti-oppressive education, intersectionality, social work critical, perceptions och attitudes. Söktermerna kombinerades med varandra genom användning av booleska

operatorer som AND och OR. Exempel på sådana sökningar var: “social work education AND ethnicity” “Social work students’ perceptions OR attitudes AND ethnicity AND culture”.

Sökningar på engelska genererade flera träffar eftersom att utbudet av internationell forskning är mer omfattande. Utöver sökningar i EDS användes artiklarnas referenslistor för att hitta annan relevant forskning för vår studie. Samtliga artiklar är kollegialt granskade (peer reviewed). Utifrån dessa artiklar skapades följande teman: “Betydelsefull kunskap i utbildningen för socialt arbete”, “Bristfällig kunskap och frånvaro av undervisning om etnicitet och kultur” och “Ambivalenta inställningar som en utmaning i undervisningen”.

Avgränsningar i sökprocessen

I sökandet efter relevant litteratur har fokus främst varit på att söka efter forskning om studenters erfarenheter och upplevelser av hur utbildningen för socialt arbete integrerat kunskap om etnicitet och kultur i undervisningen. Även närliggande ämnen som bedömts ha en inverkan på studenters upplevelser som till exempel forskning om lärarnas synpunkter om kunskaper om etnicitet och kultur har inkluderats. Forskningsfältet för föreliggande studie är rikt på begrepp med olika innebörd och en utmaning med sammanställningen av denna forskningsöversikt har varit att begränsa oss till ett fåtal begrepp. De artiklar som vi valt att inkludera i forskningsöversikten resonerar kring vikten av kunskap om etnicitet och kultur som innefattar en medvetenhet och en kritisk analys kring detta ämne. Forskningen nedan behandlar begrepp som anti-förtryck, anti-rasism, mångkulturalism och kulturell kompetens i

relation till nationell och internationell utbildning för socialt arbete. Det innebär att vi har valt bort forskningsartiklar som argumenterar för behovet av kunskap om specifika etniska- eller kulturella grupper, vilket överensstämmer med den definition av kunskap kring etnicitet och kultur som är aktuell för föreliggande studie.

2.2 Betydelsefull kunskap i utbildningen för socialt arbete

Flera studier har framfört att kunskap om anti-förtryckande praktik, intersektionalitet, etnicitet, vita privilegier och rasism anses vara betydelsefullt för den framtida rollen som socialarbetare (Chand, Clare & Dolton, 2002; Robinson, Cross-Denny, Lee, Werkmeister Rozas & Yamada, 2016; Lill & Jacobson Pettersson, 2019; Abrams & Gibson, 2007; Singh, 2014). Denna kunskap anses vara viktig med eftersom att socialarbetare förväntas arbeta för att motverka olika former av förtryck och rasism (Chand et al. 2002; Singh, 2014).

I en brittisk studie genomförd av Chand et al. (2002) poängterar författarna vikten av att undervisa i anti-förtryckande praktik. Författarna redogör för en delkurs som de genomfört i ett universitet i England. Delkursen bestod av anti-förtryckande undervisning i relation till fem temadagar om sexism, heterosexism, ålderism, rasism och diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Resultatet i artikeln är forskarnas sammanställning av

socialarbetarstudenternas feedback från varje undervisningstillfälle. Majoriteten av

studenterna ansåg att kursen var ytterst betydelsefull för att öka kunskapen kring dessa ämnen samt för att få möjlighet att reflektera kring frågor om diskriminering och förtryck.

Studenterna uppgav även att undervisningen var betydelsefull för att bli alltmer medveten kring sina personliga värderingar och förutfattade meningar, men även för att utveckla förmågan att inta ett kritiskt förhållningssätt (ibid.).

I likhet med Chand et al. (2002) genomförde Robinson et al. (2016) ett seminarium om intersektionalitet för socialarbetarstudenter i ett universitet i USA. Robinson et al. (ibid.) sammanställde sedan de diskussioner som socialarbetarstudenter hade under seminariet.

Resultaten visade att studenterna upplevde att seminariet om intersektionalitet gjorde dem alltmer medvetna om hur olika maktordningar som etnicitet och kön kan göra vissa grupper sårbara för att drabbas av sociala problem. Slutsatsen i studien är att studenterna var

intresserade av att lära sig mer om intersektionalitet och att intersektionalitet bör vara

inkluderat i läroplanen för socialt arbete då detta kan bidra till diskussioner om makt, förtryck och social rättvisa (ibid.).

I linje med de ovannämnda studierna, visar Lill & Jacobson Petterssons (2019) i sin studie med kvalitativ ansats att etnicitet och mångfald är viktiga ämnen som behöver avhandlas i den svenska socionomutbildningen. Denna studie som baserades på intervjuer med 16 lärare visade att lärarna såg relevansen med att undervisa om etnicitet för att kunna förstå migration, transnationella relationer, rasism samt sociala problem relaterade till dessa ämnen. Trots att lärarna påpekade betydelsen av denna kunskap menade de samtidigt att kunskap om mångfald och etnicitet inte prioriteras i läroplanerna på de universitet där lärarna undervisade (ibid.).

Ett annat perspektiv på kunskap som lyfts fram som betydelsefull i utbildningen för socialt arbete är anti-rasistisk undervisning. Denna undervisning kan öka förståelsen för hur man kan hantera rasism och sociala orättvisor (Abrams & Gibson, 2007; Singh, 2014). Abrams &

Gibsons (2007) studie från USA diskuterar begränsningar i utbildningen för socialt arbete utifrån sammanställningar av olika undervisningsmodeller för att integrera kunskap om den etniskt och kulturellt varierade befolkningen. Studien påpekar att utbildningen behöver integrera kunskap kring vithet och privilegier. Författarna menar att denna kunskap ska ge studenterna tillfälle att reflektera över sin egen kulturella och etniska identitet. Vidare, menar författarna att det är ytterst betydelsefullt att diskutera vithet som privilegium eftersom när det osynliggörs skymmer det realiteten som innefattar att vita gynnas i egenskap av sin “vithet” i samhället. Med bakgrund i detta, är anti-rasistisk undervisning betydelsefullt att ha i

läroplanerna för att motverka den färgblindhet som författarna anser finnas inom socialt arbete (Abrams & Gibson (2007).

Singhs (2014) brittiska studie undersöker betydelsen av den anti-rasistiska undervisningen för studenterna inom socialt arbete och påpekar att undervisningen fyller en viktig pedagogisk roll för att utmana studenters attityder och värderingar, samtidigt som den kan väcka kritiska reflektioner kring rasism. Därutöver blir studenterna även förmögna att kritiskt granska staten, institutioner, lagstiftning och riktlinjer. Enligt Singh (ibid.) är den anti-rasistiska

undervisningen betydelsefull för att den kan leda till att studenterna får ett bredare perspektiv på samhället.

2.3 Bristfällig kunskap och frånvaro av undervisning om etnicitet och kultur

Trots att kunskapen om etnicitet, kultur, rasism och anti-förtryck anses vara betydelsefull och viktigt för den framtida yrkesrollen som socialarbetare har några studier påvisat studenters bristfälliga kunskaper samt frånvaro av denna undervisning i utbildningen (Bhuyan, Bejan &

Jeyapals, 2017; Juliá, 2000).

Detta framkommer till exempel i en studie av Juliá (2000). Författaren har genomfört en explorativ kvantitativ studie på en grupp socialarbetarstudenter som studerar vid ett

universitet i USA. Syftet med undersökningen var att mäta i vilken utsträckning studenterna nämnde begrepp som kulturell medvetenhet och kulturell kompetens när de besvarade enkäten. Författaren beräknade hur många gånger kulturrelaterade begrepp nämndes för att mäta i vilken utsträckning studenterna var medvetna om dessa variabler (ibid.). Resultatet visade att mer än hälften av respondenterna inte nämnde kulturrelaterade begrepp i sina svar, och resterande studenter nämnde relaterade begrepp åtminstone en gång. Ett annat resultat som studien uppmärksammar är att enbart 10 av 75 studenter ansåg att kulturell medvetenhet var en viktig egenskap för socialarbetare (Juliá, 2000). Utifrån författarens analys framkom det även att studenterna har en kulturell bias, vilket innebär att de endast uppfattar fenomen från sin egen kulturella utgångspunkt. Genom en bristande kunskap om variationer i kulturer riskerar de kulturer som studenterna inte tillhör att homogeniseras. Detta skulle enligt studiens resultat kunna bero på att studenterna har bristfälliga kunskaper kring kulturella variationer samt kulturens betydelse i det sociala arbetet (Juliá, 2000).

Även Bhuyan, Bejan & Jeyapals (2017) studie visade en frånvaro av undervisning om social rättvisa och anti-förtryckande praktik i utbildningen. Bhuyan et al. (ibid.) artikel presenterar resultat från en kvantitativ studie baserad på respondenter som var utexaminerade

socialarbetarstudenter på masternivå i Kanada. Studien ämnar undersöka i vilken utsträckning utbildningen och den verksamhetsförlagda utbildningen har integrerat kunskap om social rättvisa och anti-förtryckande praktik i utbildningen. Trots att programmet i socialt arbete utlovat att idéer inom social rättvisa ska avhandlas, uppger studenterna att detta inte efterlevs i praktiken och att det finns få tillfällen att lära sig om hur teorier om anti-förtryckande praktik eller social rättvisa ska appliceras på det praktiska arbetet (Bhuyan et al. 2017).

2.4 Ambivalenta inställningar som en utmaning i undervisningen

En förklaring till avsaknaden av kunskap kring etnicitet och kultur skulle kunna vara att det är ett utmanande ämne som kan upplevas som laddat och kontroversiellt av studenter och lärare (Juliá, 2000; Singh, 2014; Le-Doux & Montalvo, 1999; Abrams & Gibson, 2007).

Både Juliás (2000) och Singhs (2014) resultat visar att det finns en utbredd rädsla och ambivalens bland socialarbetarstudenter att diskutera ämnen som kultur och rasism eftersom att det kan upplevas som emotionellt laddade ämnen. Singh (2014) undersökte i sin studie även lärares erfarenheter och upplevelser av anti-rasistisk undervisning. Resultatet visar att lärarna har ett ambivalent förhållningssätt inför att undervisa i ämnen om förtryck och rasism.

Likt studenterna upplevde lärarna att anti-rasism är ett emotionellt laddat ämnesområde och därmed ett utmanande ämnen att undervisa i. Resultatet visade även att lärarnas egen insatthet i ämnena och hängivenhet till att integrera anti-rasism i undervisningen kan påverkas av deras egna sociala, kulturella och politiska positionering (Singh, 2014).

Lärarnas ambivalens till undervisning om mångkulturalism framkommer även i Le-Doux &

Montalvos (1999) enkätstudie med öppna och slutna frågor som analyserades genom en kvalitativ tematisk analys. I studien från USA framkommer att fakulteternas uppsatta mål och prioriteringar kring undervisningen styrde deras tillvägagångssätt att närma sig ämnet

mångkulturalism. Lärarna beskrev att utmaningen med att undervisa i ämnen som till exempel mångkulturalism var att de inte kunde relatera till ämnet. Fakulteter med större antal

“vita” lärare uttryckte oro över deras trovärdighet i att undervisa mångkulturalism då de upplevde att de hade bristande kunskaper om andra kulturella grupper (ibid.). Normen i de flesta fakulteter var att det fanns en fakultetsmedlem som fick ansvara för att inkorporera kunskap om mångkulturalism i programmet och att det i vissa fall var ett för tungt uppdrag för den enskilde (Le-Doux & Montalvo, 1999).

Även i Lill & Jacobson Petterssons (2019) studie påtalar lärare i socionomutbildningen att det finns utmaningar med att undervisa i ämnen som kan upplevas som politiskt kontroversiellt av andra lärare på institutionen. Trots utmaningarna med ämnen som etnicitet har de lärare som inkluderas i studien ambitioner att presentera perspektiv på etnicitet i sin undervisning. I studien problematiserar Lill & Jacobson Pettersson (ibid.) dock frånvaron av en

sammanhållen ambition i att integrera kunskap om relationen mellan strukturer och etnicitet

på socionomutbildningar. En följd av detta är att lärarna undervisar om maktordningen etnicitet utifrån sin individuella förståelse och sina åsikter. Detta menar artikelns författare riskerar att skymma dimensioner om etnicitet i analysen av sociala problem och kan hindra en kritisk analys av konstruktionerna av sociala problem med grund i etnicitet. Utan strukturella perspektiv på etnicitet utvecklas inte studenternas förmåga att kritiskt analysera hur sociala problem relaterat till hur etnicitet konstrueras (ibid.).

Abrams & Gibsons (2007) medger att deras förslag om att föra diskussioner om vithet och privilegier kopplat till vithet är ett kontroversiellt ämne. Det bli en utmaning för lärare att närma sig detta ämne på ett sätt som inte skuldbelägger studenter inom socialt arbete. Risken finns att studenter upplever denna typ av kunskap som rasistisk, anti-vit och det kan

potentiellt hindra en meningsfull dialog bland studenterna. Lärare behöver därför utforma undervisningen på ett sätt som möjliggör utveckling och breddar studenternas kunskap. För att utvecklas behöver både lärare och studenter bli bekväma med det som är obekvämt (ibid.).

2.5 Sammanfattning av forskningsfältet

Utifrån vår forskningsöversikt kan vi konstatera att utbudet av tidigare forskning om

socionomstudenters syn på utbildningen relaterat till etnicitet och kultur är begränsad, särskilt inom den svenska kontexten. Större delen av den litteratur som berör detta studieområde kommer från USA, England och Kanada. En förklaring till detta skulle kunna vara att dessa frågor generellt har uppmärksammats mer i forskningen inom dessa länder. Vidare har vår forskningsöversikt visat på en variation av metodologiska utgångspunkter.

Forskningsöversikten visar att kunskap om etnicitet, kultur och andra relaterade områden är betydelsefulla för att öka studenternas kunskap om etnicitetens och kulturens betydelse i det sociala arbetet samt deras kritiska förmåga och medvetenhet kring sina egna värderingar (Chand et al. 2002; Robinson et al. 2016; Lill & Jacobson Pettersson, 2019; Abrams &

Gibson, 2007; Singh, 2014). Vissa studier har indikerat att det finns kunskapsluckor i utbildningen för socialt arbete och vissa studier utvärderar hur dessa kunskapsluckor kan fyllas med till exempel seminarier och temadagar (Bhuyan, Bejan & Jeyapals, 2017; Juliá, 2000; Chand et al. 2002; Robinson et al. 2019). En utmaning som framkommer i forskningen är lärares och studenters ambivalens till att diskutera ämnen som rör etnicitet och kultur

eftersom att det anses vara kontroversiella och emotionella ämnen (Abrams & Gibson, 2007;

Juliá, 2000; Le-Doux & Montalvo, 1999; Lill & Jacobson Petterssons, 2019; Singh, 2014).

I forskningen tycks det inte föreligga någon konsensus kring vilket tillvägagångssätt eller teoretisk utgångspunkt som är mest effektivt för att ta sig an ämnen rörande etnicitet och kultur. En större del av forskningen som vi har presenterat utvärderar olika teoretiska perspektiv. Vi har bland annat tagit upp forskning som förespråkar anti-förtryckande- eller anti-rasistisk undervisning och intersektionella perspektiv. Att det finns en omfattande variation av teoretiska perspektiv inom forskningsfältet reflekteras i den variation av konkurrerande begrepp som används i de olika studierna. En svaghet med flertalet av

forskningsartiklarna är att det inte alltid är självklart vad forskarna fyller olika begrepp med.

Detta kan leda till missförstånd kring innebörden av deras begrepp då det sällan finns en enhetlig definition av dessa begrepp.

Med bakgrund av vår forskningsöversikt anser vi att det är bekymmersamt att den svenska forskningens kontribution om hur etnicitet och kultur framställs och diskuteras i

socionomutbildningen nästintill är obefintlig. Utifrån den kunskapslucka som finns anser vi det vara angeläget att undersöka socionomstudenternas upplevelser av undervisning om etnicitet och kultur på socionomutbildningen.

In document Socialt arbete är inte möjligt utan perspektiv på etnicitet och kultur (Page 12-19)