We did a home visit and her home was very messy. Then we wanted to know if all Thais were not so orderly. This disorder might have followed her from Thailand and maybe they do not
care so much about how their homes should be ordered. She cooks several dishes that her children can choose from and eat… She does not know how to set boundaries, for instance we in Sweden eat one dish and children should eat that dish. If they do not eat it, then they will be
without food. She does not look at this issue in the same way as we do.
(Eliassi, 2015:562)
Detta uttalande görs av en socialarbetare som beskriver sin bedömning av en klient med thailändsk bakgrund i samband med en barnavårdsutredning. Innehållet i detta uttalande illustrerar, som Eliassi (2015) också påpekar, hur socialarbetare kan ha förutfattade meningar eller fördomar om personer som kategoriseras som icke-etniskt svenska. I studien undersöker han vilket förhållningssätt socialarbetare har till klienter som uppfattas ha en icke-etniskt svensk bakgrund. Eliassi (ibid.) menar att socialt arbete i Sverige uppges att styras av
färgblindhet och universalism, vilket innebär att socialarbetare inte beaktar människors olika etniska och kulturella bakgrunder i bedömningen av insatser. Däremot kunde Eliassi (2015) i sin studie urskilja fördomsfulla antaganden om kultur, etnicitet och kön i respondenternas utsagor, vilket även kunde påverka deras bedömningar.
Om socialarbetare grundar bedömningar på sina förutfattade meningar om klienters etniska och kulturella bakgrund kan det innebära att dessa klienter blir diskriminerade. Enligt 1 kap.
1§ i diskrimineringslagen (SFS 2008:567) definieras diskriminering som när någon
“missgynnas eller behandlas sämre än vad någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation”. Enligt 2 kap. 13§. p. 2 i diskrimineringslagen är diskriminering dels på grund av etnisk tillhörighet olaglig i socialtjänsten. Trots detta är diskriminering med grund i etnisk tillhörighet vanligt förekommande inom socialtjänsten (Diskrimineringsombudsmannen, 2019). Diskrimineringsombudsmannens (2019) har sammanställt en årsredovisning för 2018 där diskriminering inom socialtjänsten har uppmärksammats. Kartläggningen har fokuserat på regler, rutiner och beteenden inom
7
socialtjänsten som ansetts vara diskriminerande. I kartläggningen har DO kommit fram till att ungefär två tredjedelar av alla anmälningar gällande diskriminering inom socialtjänsten var antingen relaterad till människors etniska tillhörighet eller funktionsnedsättning (ibid).
Etnicitet och kultur har blivit allt mer aktuella ämnen med tanke på att Sverige är ett mångetniskt och mångkulturellt land (Hallgren, 2015). Detta innebär att socialarbetare allt oftare möter klientgrupper som kategoriseras som icke-etniskt svenska (Eliassi, 2015). En förutsättning för att socialarbetare ska kunna bemöta en alltmer heterogen befolkning med etniska och kulturella olikheter är att ha kunskap om betydelsen av olika maktordningar, däribland etnicitet och kultur (Robinson, Cross-Denny, Lee, Werkmeister Rozas & Yamada, 2016). Att vara medveten om kulturella olikheter, betydelsen av etnicitet och kultur i det sociala arbetet samt hur olika maktordningar samspelar reducerar risken för att fördomar eller oreflekterade föreställningar baserat på klienters etniska och kulturella bakgrund ska påverka socialarbetares arbete (Lill & Jacobson Pettersson, 2019; Robinson et al. 2016). Av denna anledning bör utbildning för socialt arbete således integrera kunskap om etnicitet och kultur i undervisningen (Lill & Jacobson Pettersson, 2019; Juliá, 2000).
I Sverige behöver man slutföra socionomutbildningen för att erhålla en socionomexamen.
Socionomutbildningen beskrivs som en generalistutbildning som integrerar mångvetenskaplig kunskap från olika disciplinära fält kopplade till det sociala arbetet. Som socionom förväntas man utifrån sin mångfacetterade kompetens att ha en vetenskapligt förankrad förståelse för olika samhällsgruppers villkor, samt de kontextuella villkoren för det sociala arbetet (Kejerfors & Alexius, 2012). Enligt Högskoleförordningen (SFS 1993:100) är
socionomexamen ett bevis på att innehavaren har den kunskap och förmåga som krävs för att utföra ett självständigt socialt arbete som verkar på individ, grupp och samhällsnivå. Blivande socionomer ska genom socionomutbildningen fått träning i förmågan att ta ställning i
situationer utan självklara eller entydiga svar och visa på en förmåga till kritisk analys av komplexa situationer (Kejerfors & Alexius, 2012). Socionomer behöver denna förmåga för att förhindra reproduceringen av förutfattade föreställningar eller oreflekterade föreställningar om olika etniska och kulturella grupper i sitt arbete.
Förutfattade föreställningar kan definieras som en positiv eller negativ inställning eller uppfattning om en socialt definierad grupp av människor eller individer som tillhör dessa grupper (Stier, 2009). Människor kan, oavsett bakgrund, bära på förutfattade föreställningar
8
och behöver därför kontinuerligt utmana dessa (Stier, 2009; Kamali, 2002). Kamali (2002) finner i sin studie att socialsekreterare med invandrarbakgrund inte är immuna mot att ha förutfattade föreställningar. Studien visade att socialsekreterare med invandrarbakgrund kunde ha förutfattande meningar om såväl den egna etniska gruppen som om andra etniska grupper. I förhållning till detta konstaterar både Kamali (ibid.) och Stier (2009) att
förutfattade föreställningar kontinuerligt behöver bearbetas och utmanas av samtliga oavsett egen etnisk och kulturell bakgrund.
Mot bakgrund av det som har presenterats i uppsatsens inledning kan socionomutbildningen utgöra en viktig arena för att belysa aspekter av etnicitet och kultur i socionomutbildningen och därmed ge studenterna möjlighet att bland annat kritiskt reflektera kring sina fördomar och oreflekterade föreställningar. I detta avseende blir det intressant att undersöka hur
socionomstudenter upplever att socionomutbildningen har förmedlat kunskap om etnicitet och kultur och om de anser att denna kunskap är en förutsättning för deras framtida arbete med icke-etnisk svenska klienter.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande studie är att undersöka socionomstudenters upplevelser av kunskap om etnicitet och kultur i socionomutbildningen vid Stockholms Universitet, samt om
studenterna anser att denna kunskap kan vara betydelsefull för deras framtida arbete med klienter som kategoriseras som icke-etniskt svenska.
Detta utmynnar i följande frågeställningar:
1. Hur upplever socionomstudenterna att kunskap om etnicitet och kultur skildrats under utbildningen?
2. Hur beskriver socionomstudenter att kunskap om etnicitet och kultur kan integreras i utbildningen för att bli betydelsefull för studenterna?
3. Hur upplever socionomstudenter att utbildningen har gett dem förutsättningar för deras framtida arbete med klienter som kategoriseras som icke-etnisk svenska?
9
1.2 Begreppsdiskussion
Etnicitet
Etnicitet kan förstås ur ett essentialistiskt perspektiv eller ur ett konstruktivistiskt perspektiv.
Oavsett vilket perspektiv man utgår ifrån är etnicitet ett svårt begrepp att definiera då det kan fyllas med olika innehåll (Mattsson, 2015). Ur en essentialistisk förståelse blir etnisk identitet eller etnisk grupptillhörighet en bestående kärna inom människan. Etniska grupper ses som
“homogena grupper” med en uppsättning egenskaper som är enhetlig för samtliga inom gruppen (ibid.).
För att kunna fånga komplexiteten i etnicitetsbegreppet har vi valt den konstruktionistiska definitionen av etnicitet. Mattsson (2015) redogör för Grubers (2007a) definition av etnicitet ur en konstruktivistisk syn (ibid.). Etnicitet handlar om hur människor skapar föreställningar om skillnader mellan olika etniciteter. Skillnaderna konstrueras och kan förändras beroende på social kontext. “Etniska grupper” hålls ihop genom en gemensam känsla av tillhörighet till ett land, ett visst område, kultur eller språk. Relaterat till detta, kan den etniska samhörigheten grunda sig i en gemensam upplevelse av utanförskap eller marginalisering i samhället
(Mattsson, 2015).
Kultur
Kultur är ett mångfacetterat och brett begrepp. Kulturbegreppet kan i både human- och samhällsvetenskapen fylla ett flertal definitioner (Ringquist, 1998; Stier, 2009). Vi avgränsar oss till definitionen av kulturbegreppet som ett socialt system som inbegriper språk, religion, traditioner, normer och värden som en grupp har gemensamt (Ringquist, 1998; Matsson, 2015). Denna definition av kultur har sin utgångspunkt på samhällsnivå. På individnivå är utgångspunkten att människor har förmågan att tänka, känna och handla, och kulturen genomsyrar således människors tankemönster och beteenden (ibid.).
Kultur kommer att användas parallellt med etnicitet för att begreppen många gånger relaterar till varandra (Mattsson, 2015). Det är inte alltid lätt att skilja på dessa begrepp då de
överlappar varandra. Ett sätt att skilja på begreppen, är att kulturbegreppet har sin tonvikt på seder och bruk medan etnicitetsbegreppet avser känslan att tillhöra en etnisk grupp. I denna studie har vi valt att använda oss av både etnicitet och kultur för att fånga in de aspekter som skiljer dem åt (ibid.).
10
Kunskap om etnicitet och kultur
Det finns olika sätt att ta sig an ämnen som etnicitet och kultur i utbildningen. Det kan vara problematiskt att i enhetlighet med den essentialistiska förståelsen av etnicitet utforma undervisning med etnicitet- eller kulturspecifik kunskap. Att undervisa om specifika “etniska grupper” eller “kulturella grupper” innebär att man plockar ut vissa bestämda egenskaper hos en etnisk- eller kulturell grupp och generaliserar det till hela gruppen (Kamali 2002). Det går därför inte att generalisera etniska eller kulturella grupper (Ringquist, 1998; Stier, 2009).
Försök att generalisera eller reducera etniska eller kulturella grupper till vissa egenskaper resulterar i stor utsträckning till stereotypiserande av dem (ibid.). Utifrån dessa aspekter, kan det kan vara mer betydelsefullt att undersöka vilken betydelse etnicitet och kultur har för det sociala arbetet ur ett mer vidgat perspektiv.
Icke-etniskt svenska
Med begreppet icke-etniskt svensk avser vi inte att beskriva individernas egentliga ursprung.
Med hjälp av detta begrepp åsyftas de individer som uppfattas av samhället eller av andra individer som att inte vara “etniskt svenska”. Vi använder icke-etniskt svensk för att beskriva den grupp människor som samhället utifrån vissa markörer som namn, hud- och hårfärg, kultur och religion inte tolkas som etniskt svenska. Detta kan bottna sig i den konstruerade bilden av en “svensk” som associeras med vithet som en norm och därmed kan en person som är vit men “icke-etniskt svensk” passa in i bilden av en “etnisk svensk”.
Alternativ till begreppet icke-etniskt svensk är “annan etnisk och kulturell bakgrund än svensk” som är mer etablerad inom detta forskningsfält. Detta begrepp har valts bort utifrån resonemanget att bakgrund som något som grundar sig i personens faktiska ursprung och därmed blir bakgrund något som är bestämt. Utifrån synen på etnicitet som något konstruerat är även “icke-etniskt svensk” en konstruktion. Därmed är fokus i detta begrepp inte
människors på faktiska ursprung utan på en tillskriven eller upplevd etnisk identitet.
1.3 Avgränsningar
Vi har valt att avgränsa denna studie till att enbart undersöka socionomstudenters synpunkter kring och upplevelser av kunskap om etnicitet och kultur i socionomprogrammet. Vårt fokus på socionomstudenternas upplevelser av utbildningen behöver alltså inte återspegla realiteten
11
i hur utbildningen är. Ytterligare en avgränsning som gjorts i denna studie berör begreppen etnicitet och kultur. Inom etniska och kulturella grupper finns variationer avseende
exempelvis kön, klass, ålder och sexuell läggning. I denna studie kommer vi dock endast att fokusera på etnicitet och kultur som en avgränsad analytisk kategori.
12