5. Resultat
5.2 Synpunkter på hur kunskap om etnicitet och kultur kan göras betydelsefullt
Detta huvudtema presenterar socionomstudenternas syn på kunskap om etnicitet och kultur och hur denna kunskap kan integreras i utbildningen för att bli betydelsefull för studenterna.
5.2.1 Betydelsen av kunskap om etnicitet och kultur
Samtliga respondenter lyfter fram att kunskap om etnicitet och kultur är betydelsefullt och relevant eftersom att det sociala arbetet innefattar att man möter “olika människor med olika bakgrunder”. En av respondenterna hänvisar till lagstiftning som preciserar människors lika värde för att påvisa relevansen av att ha insikt och kunskap om “integration, migration, andra kulturer och hur man bemöter” klienter som tolkas som “icke-etniskt svenska”. Följande citat av en annan respondent betonar relevansen av kunskap om etnicitet och kultur:
“Jag tänker att etnicitet, som jag förklarade det är en del av människan och det sociala arbetet behandlar människor. Kultur är något som berör människor och återigen behandlar det sociala arbetet människor. Alltså man behandlar människan i sig och så behandlar man människan i sin kontext och därför tänker jag att både två [etnicitet och kultur] får relevans för det sociala arbetet. Jag tänker att det sociala arbetet inte är möjligt utan de här två perspektiven.” (R7)
Trots att samtliga respondenter uppger att kunskap om etnicitet och kultur är betydelsefullt, lyfter flera av dem samtidigt att det är viktigt hur kunskap om detta presenteras i utbildningen.
34
Respondenter uppger att undervisningen måste utformas på “rätt sätt”, men uttrycker osäkerhet kring hur det bäst kan utformas. En respondent påpekar vidare att det kan vara
“farligt” att endast fokusera på olikheter och “nedvärdera andra kontexter”. Ytterligare ett perspektiv som lyfts fram, är att utformningen av undervisningen om etnicitet och kultur beror på vilken ambition institutionen har. Om ambitionen är att “lära sig så mycket som möjligt om alla kulturer” så menar respondenten att det blir problematiskt eftersom att det inte är möjligt att göra det under en kurs. Hen menar att undervisningen snarare bör fokusera på att
studenterna ska erhålla förmågan att kunna reflektera över hur man personligen förhåller sig till klienter som kategoriseras som icke-etniskt svensk.
5.2.2 Kunskapsluckor i utbildningen
Respondenterna fick besvara hur socionomutbildningen har närmat sig etnicitet och kultur.
Flertalet respondenter var tydliga med att påpeka att socionomutbildningen saknade tillräckligt med undervisning om etnicitet och kultur.
“Jag blir besviken på utbildningen när jag tänker på de här aspekterna och det är under all kritik att det finns en så stor frånvaro av de här ämnena [etnicitet och kultur] i en utbildning där man uppger sig utgå från evidens och vetenskap, då känner jag så här: ‘det finns en jättestor lucka här och det känns som att ingen ens
uppmärksammar att den luckan behöver fyllas igen’.” (R6)
Några av respondenterna uppmärksammar även frånvaron av kurslitteratur om etnicitet och kultur. En av intervjupersonerna upplevde att när hen har velat integrera ämnet etnicitet och kultur i hemtententor har hen inte hittat stöd i kurslitteraturen. Intervjupersonen säger att kurslitteraturen är “begränsad” när det kommer till etnicitet och kultur att hen har behövt söka litteratur om dessa ämnen på egen hand. Intervjupersonen menar vidare att det har varit en utmaning att integrera etnicitet och kultur i examinationsuppgifter då den obligatoriska kurslitteraturen många gånger är begränsad. Intervjupersonen uppger likt några andra
respondenter att de få gånger som kurslitteraturen berört etnicitet eller kultur så har det endast varit “i ett kapitel i någon bok”.
35
“Om studenter vill ha en postkolonial teori eller prata om etnicitet så finns det inte riktigt en grund för det. Det har varit ett problem för mig just för att man måste använda kurslitteratur.” (R5)
Intervjupersonen är kritisk till den avsaknad av obligatorisk kurslitteratur som berör teorier om etnicitet och kultur. Flera respondenter påpekar att om etnicitet och kultur inte görs till en obligatorisk del av utbildningen kommer endast de som har ett intresse kring dessa ämnen att försöka fylla den kunskapsluckan. Flera respondenter uppger att de har behövt ägna sin fritid till att söka kunskap om etnicitet och kultur genom att bland annat gå på föreläsningar som hålls utanför institutionen.
5.2.3 Behovet av diskussioner
Ett framträdande mönster i analysen var respondenternas önskan om fler diskussionstillfällen om etnicitet och kultur under utbildningen. En intervjuperson uppgav att diskussioner är nödvändiga för att komma åt och diskutera de föreställningar som kan finnas hos studenterna.
“Vi kanske inte haft så tydliga diskussioner kring sådana frågor [etnicitet och kultur], så pass mycket som vi eventuellt borde.” (R4)
“/…/ Det skiljer sig säkert från klass till klass. Jag har gått i två olika klasser och där har det varit väldigt lite diskussion. Jag vet att det finns andra klasser med mycket mer diskussion. Men jag har inte upplevt det. Det hade varit bra om lärarna kunde bidra till det.” (R3)
Flera av respondenterna har därför på eget initiativ påbörjat diskussioner om etnicitet och kultur för att kompensera för bristen av diskussioner om dessa frågor. Detta har bland annat gjorts på seminarier och ett fåtal gånger på föreläsningar. En respondent uppger att “om inte vi själva nämner det så kommer det inte på tals”. Några respondenter uttryckte att det kan vara “jobbigt” att ständigt vara den som lyfter dessa ämnen.
“Jag brukar lyfta upp sånt [etnicitet och kultur] på seminarium. Jag tror att jag har slutat göra det för varje gång jag säger något så handlar det om det [etnicitet och kultur]. Man ska ju fortsätta prata om det, men jag tänker att alla tänker ‘inte nu igen’
36
för att det är samma perspektiv jag lyfter fram, men det är för att det är så viktigt.
Andra kanske tycker det är uttjatat så jag har slutat prata om det i samma utsträckning.” (R5)
Förutom att lyfta upp dessa ämnen på seminarier uppger några av respondenterna att de inför B- och C-uppsatser medvetet valt ett ämne relaterat till etnicitet och kultur. En respondent påpekade att dessa ämnen då blir moment som diskuteras på lektionstid, under exempelvis opponeringar.
Några av intervjupersonerna nämner rädsla som en anledning till att diskussioner om etnicitet och kultur inte tagits upp i så stor utsträckning. En av respondenterna säger att människor ofta upplever det som “läskigt” att prata om etnicitet, kultur, diskriminering och rasism eftersom att det innebär att man måste prata om “skillnader”. En respondent uppgav att hen själv inte deltar aktivt i diskussioner om etnicitet och kultur eftersom att hen är vit och “det känns lite dumt att gå in och babbla om rasism” eftersom det inte är självupplevt.
Utöver detta, uttrycker några respondenter att det är mindre sannolikt att studenterna under diskussioner är “öppna” med sina förutfattade föreställningar.
“Om man sitter i ett klassrum och läraren ber en att prata om fördomar, då kan det bli väldigt jobbigt att säga ‘jag har fördomar om det här’. Jag tror inte folk skulle säga det på det sättet. Jag har svårt att se det.” (R4)
Flera respondenter betonar dock att etnicitet och kultur är perspektiv som man behöver
diskutera för att belysa de åtskillnader som görs mellan olika människor baserat på etnisk eller kulturell bakgrund. Några respondenter nämner ett “färgblint” synsätt innebär att man inte kan diskutera hur skillnader skapas. Vidare betonar en respondent vikten av att tala om saker som kan upplevas som obekvämt för att det kan väcka tankar och reflektioner hos studenterna.
Även om man inte deltar i diskussionerna i helklass kan det ändå uppmuntra studenter till egen reflektion, enligt respondenten.
37
5.2.4 Representation och tolkningsföreträde
Respondenterna uppgav att det finns några lärare som är engagerade i frågor om etnicitet och kultur och att de försöker belysa dessa perspektiv i undervisningen. Vidare uppgav
respondenterna att de uppfattat att majoriteten av de som undervisar på institutionen är
“etniskt svenska”. Detta menar respondenterna kan vara en förklaring till att forskarna på institutionen utgår från ett “majoritetsperspektiv”, vilket de förklarar som ett fokus på den västerländska eller svenska kontexten. En respondents reflektion är att om forskarna tillhör
“majoriteten” så berörs de inte av frågor kring etnicitet och kultur. Detta kan enligt intervjupersonen resultera i att lärare inte uppmärksammar dessa maktordningar.
Flera respondenter betonade vikten av att ha föreläsare med tolkningsföreträde i frågor som rör etnicitet och kultur och självupplevda erfarenheter. De ansåg att en bred representation bland lärarna på institutionen skulle kunna generera en bredare kunskapsbas.
“/.../ Jag tänker att när de [lärarna] väl pratar om etnicitet och sånt i utbildningen, så är det oftast inte personer som själva är rasifierade. Varför låter man inte en person med tolkningsföreträde prata?” (R5)
Intervjupersonen poängterar dock att ha föreläsare med tolkningsföreträde inte är helt oproblematiskt. Hen berättar om ett tillfälle där en föreläsare som hen uppfattade som “icke-etnisk svensk” undervisade om hedersvåld. Intervjupersonen upplevde att föreläsaren framställde hedersvåld på ett “onyanserat” sätt. Detta kan enligt intervjupersonen göra att socionomstudenterna inte reflekterar kring det föreläsaren undervisar om eftersom att hen har
“tolkningsföreträde”. Respondenten är tydlig med att betona att även om föreläsaren har tolkningsföreträde så behöver innehållet ändå kritiskt granskas av studenterna.
38