Resultatdiskussion

Syftet med föreliggande studie har varit att undersöka socionomstudenternas upplevelser av undervisning om etnicitet och kultur i socionomutbildningen vid Stockholms Universitet.

Studien har även undersökt om studenterna anser att denna kunskap kan vara betydelsefull för deras framtida arbete med klienter som kategoriseras som icke-etniskt svenska. I studien har vi fått insikter om socionomstudenters upplevelser kring skildringen av etnicitet och kultur i utbildningen, deras synpunkter om hur undervisning i detta ämne kan göras betydelsefullt för dem samt vilka förutsättningar som de anser vara nödvändiga för deras framtida arbete med klienter som kategoriseras som “icke-etniskt svenska”.

En central del av resultatet berörde socionomstudenters upplevelser av hur kunskap om etnicitet och kultur har skildrats i utbildningen. Utifrån analysen av respondenternas utsagor samt vår teoretiska förståelse av begreppet etnocentrism tolkade vi att det fanns en gemensam upplevelse hos socionomstudenterna om att utbildningen har haft en etnocentrisk

utgångspunkt. Respondenterna upplevde att det västerländska perspektivet på socialt arbete och sociala problem dominerade i utbildningen. Till följd av ett dominerande etnocentriskt perspektiv skildrades etnicitet och kultur ur ett homogent perspektiv. Detta exemplifieras av respondenterna som att grupper som kategoriseras som icke-etniskt svenska klumpades ihop samt att hedersvåldet framställdes som en realitet som inte tillhör den “svenska kulturen”.

Därmed tolkar vi respondenternas upplevelser som att det har funnits ett “vi” och “dem”

skapande i socionomutbildningen. Dessa resultat har inte kunnat styrkas utifrån den tidigare forskningen. Varken den internationella eller den svenska forskningen som vi har funnit berörde skildringen av kunskap om etnicitet och kultur i utbildningen för socialt arbete.

Därmed har vi heller inte funnit tidigare forskning som har anlagt ett etnocentriskt perspektiv på socionomutbildningens skildring av etnicitet och kultur. Detta visar på den aktuella

kunskapslucka som finns i forskningsfältet, och med vår studie har vi funnit en ny infallsvinkel på detta ämne.

Utifrån den forskningslitteratur som fanns upptäckte vi att utbildningen för socialt arbete är ett

51

ett omfattande forskningsområde, framförallt utifrån forskning från USA, Kanada och

Storbritannien. Vidare fann vi att det fanns flera konkurrerande anspråk på vilket innehåll om etnicitet och kultur som borde integreras i utbildningen. Den svenska forskningen behandlar främst maktordningen etnicitet och kultur i det praktiska sociala arbetet (se Eliassi, 2015;

Kamali, 2002). Däremot verkar socionomutbildningen som forskningsfält ha blivit bortglömt, vilket vi finner anmärkningsvärt då utbildningen är grunden för framtida socialarbetare.

Betydelsen av att ha kunskap om etnicitet och kultur i socionomutbildningen

uppmärksammades av respondenterna. Samtliga respondenter ansåg att kunskap om etnicitet och kultur var ett betydelsefullt ämne som behövs i socionomutbildningen. Även den tidigare forskningen visade på att studenter och lärare upplevde att det är relevant med kunskap om etnicitet och kultur i utbildningen för socialt arbete (Chand et al. 2002; Robinson et al. 2016;

Lill & Jacobson Pettersson, 2019).

Socionomstudenterna upplevde att kunskapen om etnicitet och kultur blir betydelsefull genom diskussioner om ämnet och en representation i etnisk- och kulturell bakgrund bland lärarna på institutionen. Detta tolkar vi som att respondenterna identifierar kunskap om detta som

nödvändigt för att kunna utmana den etnocentriska utgångspunkten i utbildningen. Denna slutsats baseras på respondenternas uppfattningar om att diskussioner är betydelsefulla för att kunna urskilja de processer som skapar och upprätthåller ett “vi” och “dem”. Utifrån

begreppet etnocentrism är skapandet av “vi” och “dem” en process som används för att överordna den egna etniska och kulturella gruppen. Enligt respondenterna var det få föreläsningar och diskussionstillfällen som berörde etnicitet och kultur samt begränsad

kurslitteratur som lyfte perspektiv på etnicitet och kultur. Denna del av resultaten stöds av den tidigare forskningen som uppmärksammar att det inte fanns tillräckligt med undervisning om etnicitet och kultur samt att studenter har haft en bristfällig kunskap kring dessa ämnen (Juliá, 2000; Bhuyan, Bejan & Jeyapals, 2017).

Ett annat sätt att utmana den etnocentriska utgångspunkten i socionomutbildningen enligt respondenterna var genom att ha en bred representation avseende etnisk och kulturell bakgrund bland de som föreläser på institutionen då det skulle kunna utgöra en bredare kunskapsbas. På så sätt kan perspektiv om etnicitet och kultur integreras i

socionomutbildningen.

52

I studien uppmärksammade respondenterna att de uppfattade att majoriteten av lärarna på institutionen kategoriseras som “etniskt svenska” och berörs därför antagligen inte av frågor kring etnicitet och kultur. Därmed tolkar vi det som att respondenterna upplevde att vissa lärare hade ett etnocentriskt perspektiv. Detta resultat återspeglas även i den tidigare forskningen som också belyser att lärarnas kunskap om ämnen relaterade till etnicitet och kultur kan påverkas av om de kan relatera till dessa ämnen (Le-Doux & Montalvo, 1999;

Singh, 2014). Le-Doux & Montalvos (1999) studie belyste till exempel att institutioner med större antal “vita” lärare upplevde att de hade bristande kunskap om andra etniska och kulturella grupper som inte är “vita”. Till följd av detta, upplevde lärarna en osäkerhet kring deras trovärdighet för att undervisa i ämnen relaterade till etnicitet och kultur.

Vidare, framkom det att respondenterna upplevde att det fanns några lärare som försöker belysa perspektiv på etnicitet och kultur i undervisningen. Detta relaterar vi till Le-Doux &

Montalvos (1999) studie där det framkom det att i de institutioner som till övervägande del utgjordes av lärare som var “vita”, fick ett fåtal lärare ansvara för att inkorporera kunskap om etnicitet och kultur.

Vidare, identifierade Socionomstudenterna medvetenhet och självreflektion som nödvändiga inslag i socionomutbildningen eftersom det utgör viktiga förutsättningar inför deras framtida roll i det sociala arbetet med icke-etniskt svenska klienter. Medvetenhet och självreflektion kan förstås som komponenter av den kritiska och anti-förtryckande teorin. Vidare framkom det att socionomstudenterna upplevde att utbildningen inte tillräckligt har belyst perspektiv om etnicitet och kultur som är viktiga för medvetenheten samt att det har funnits för få tillfällen för självreflektion.

Respondenterna definierade medvetenhet som kunskap om strukturella förutsättningar som föreligger för människor som tolkas som ”icke-etniskt svenska”. De ansåg att medvetenhet är viktigt för socionomutbildningen då det har en relevans för det sociala arbetet. Den kritiska- och anti-förtryckande teorin belyser också att kunskap om strukturella förutsättningar som föreligger för etniska och kulturella grupper är nödvändig för det praktiska sociala arbetet.

Även den tidigare forskningen delar denna uppfattning (Abrams & Gibson, 2007; Chand et al.

2002; Robinson et al. 2016; Lill & Pettersson, 2019; Singh, 2014). Genom att lyfta

strukturella perspektiv på etnicitet och kultur ska socionomstudenter kunna motverka olika former av diskriminering och förtryck genom att bland annat kritiskt analysera kring

53

samhället (Abrams & Gibson, 2007; Chand et al. 2002; Lill & Pettersson, 2019).

Utöver det strukturella perspektivet på etnicitet och kultur ansåg respondenterna att de genom självreflektion kan få insikt om hur etablerade föreställningar i samhället påverkar deras egna tankemönster och värderingar. Självreflektion likställer vi med den kritiska teorins anspråk om en kritisk reflexivitet. Respondenterna ansåg att socionomutbildningen borde integrera diskussioner kring, hur diskriminering och förtryck som baseras på etnicitet och kultur kan te sig på individnivå i interaktioner mellan människor. Enligt respondenterna, är självreflektion nödvändigt för att komma åt sina förutfattade föreställningar och bryta de tankemönster som gör att de maktrelationerna som finns i samhället återskapas i den vardagliga interaktionen. I likhet med dessa resultat, belyste även Abrams & Gibson (2007) vikten av att ha diskussioner kring privilegier behövs lyftas in i utbildningen för socialt arbete för att synliggöra olika positioners betydelse i samhället samt för att uppmuntra studenter till reflektioner kring sin egen etniska och kulturella identitet.

Föreliggande studiens resultat som har presenterats ovan, har baserats på socionomstudenters reflektioner över deras synpunkter kring och upplevelser av kunskap om etnicitet och kultur på socionomutbildningen, vilket kan ha påverkats av deras minne. Resultaten behöver därmed nödvändigtvis inte återspegla realiteten av kunskap om etnicitet och kultur i

socionomutbildningen vid Stockholms Universitet.

I analysen av studiens resultat har vi använt den kritiska teorin, anti-förtryckande teorin samt begreppet etnocentrism. Med dessa teorier har vi kunnat analysera vårt resultat på strukturell nivå såväl som på individnivå. Vi upplevde även att dessa teorier förklarade en stor del av studiens resultat. Däremot hade de valda teorierna kunnat kompletteras med hjälp av

postkolonial teori, men för att avgränsa oss och inte välja en alltför abstrakt teori så valde vi bort den postkoloniala teorin och fokuserade på begrepp etnocentrism som är återkommande i den postkoloniala teorin.

54