Känner du att du har en möjlighet att leva upp till läroplaner och kursmål?
Lärare 4 inleder diskussionen med att säga att de inte ”jobbar exakt likadant som vi gjorde när jag gick ut för 30 år sedan.” Hon menar att samhället är föränderligt, och det har kommit in ”en sån massa nya saker, så man hinner kanske inte fokusera lika mycket som man gjorde förr.” Detta är en tendens som enligt de lärare som har medverkat i min intervju håller i sig till de högre nivåerna, och det är en tendens som ökar den tidspress som de alla lider av. Lärare 1 och 3 som undervisar i grundskoleengelska för vuxna talar om hur illa de tycker att det är att dessa elever som saknar svensk grundskola ska lära in grundskolans engelska på så oerhört kort tid. Lärare 1 säger att:
Vi får krympande möjligheter och resurser att hinna med mycket mer,[…] ja det vet jag inte att dom förväntas kunna mer, det är jag inte säker på, att dom gör. […] nä, vi som lärare får ju mindre resurser att göra mycket mer, för det behövs göras mycket mer för eleverna, eftersom materialet är mycket sämre nu än det var […] dom har sämre förkunskaper när dom kommer. […] Det är klart att, det är väl, ja det gäller nog rätt generellt, men invandrarna drar ju ner det ännu mer, asså, det måste man säga, ärligt asså, det är ju mycket svårare för dom, för dom behärskar ju inte, om man tar andra ämnen än språk till exempel, det är inte så lätt, om man inte kan svenska . Det måste man ju säga att det är det är mycket svårare för dom. […] Det är inte lätt, men vem har sagt att det är lätt, men dom har ju valt det, och det är klart att det påverkar hela systemet […] Och vi har inrättat stödkurser, och det är vi lärare som har krävt det, och det har vi fått, även om det har tatt lång tid ibland…
Hon ställer sig också frågande till varför eleverna förvänts öka sina färdigheter i språk så mycket snabbare på Komvux. Undervisningssättet kan ju vara mer analytiskt, och i vuxenpedagogiken kan man ju lära ut systemet, men, man måste ju i alla fall ta hänsyn till den låga förkunskap och skolvana som många av eleverna har. Hon menar att ”vissa ämnen är det ju mycket enklare att ta till sig, ta ett sånt ämne som samhällskunskap till exempel, det är ju mycket lättare för en vuxen med erfarenhet, livserfarenhet, att klara ett sånt ämne eller geografi eller så va. Språk är ju ett färdighetsämne…” Hon säger också att antalet timmar faktiskt har minskat de senare åren, trots de ökade problemen med att eleverna inte blir godkända. Lärare 3 talar på ett liknande sätt om hur hon tänker kämpa för att de elever som får grundskoleundervisning får fler timmar.
…men det är en sak som jag tycker att den här skolan gör fel va, och det tänker jag kämpa för att dom ändrar, för när vi ger dom här eleverna som har grundskoleundervisning, så får dom bara 50 timmar om året. Jag menar, dom ska ju ha 350 timmar om året, jag menar, dom får 50, medan Engelska A eleverna får 100. Det är ju nog snålhet, asså det är ju för att pengarna inte räcker till…
Den här terminen har hon fått 100 resurstimmar, varav 50 direkt gick till de elever som får grundskoleutbildning, så dessa elever får alltså dubbelt så mycket engelskundervisning som eleverna på den kursen normala fall får. Hon tror ändå att de kommer att få det svårt med Engelska A. Om de kurser hon undervisar i på gymnasiet säger hon att Engelska A, som tidigare nämnts, har 100 timmar, Engelska B har 80 timmar och Engelska C har 70 timmar, vilket enligt hennes mening räcker, men trots det menar hon att vissa saker inte hinns med: ”Det är liksom textläsning och skrivning då asså, det har man ju med hela tiden va, men det är ju det att grammatik hinner man ju inte med precis, och man kanske inte hinner, att, med realia och sånt heller egentligen…”
Lärare 2 säger att timantalet på hennes kurs inte har förändrats alls, och likadant om innehållet i den kurs hon undervisar. Hon menar att vad eleverna förväntas kunna efter årskurs 9 är ungefär detsamma nu som det var tidigare. Hon fortsätter dock med att säga att andra ämnen, som till exempel historia inte förändras lika mycket som språkämnena, och att ett kursinnehåll kan förändras mycket mer inom de senare:
Men språkundervisningen har ju, asså där måste du ju anpassa till nutiden va. Asså, hela tiden an… asså, vi har ju våra kursprov och vi språklärare vi bara precis säger Nej! Nej! Nej! Vi kan inte få ner på pränt vad vi ska gå igenom den kommande studieperioden. Jag kan inte skriva att under period tre så ska jag gå igenom Shakespeare till exempel, därför att det vill jag kanske inte där, det passar kanske inte där. Det vill jag kanske ta nästa år, med nån annan klass, eller inte alls, därför att den klassen är kanske inte intresserad av Shakespeare, där får jag ta vad vet jag? nån annan, eller prata om mopeder. Asså, du förstår va, vi vill inte låsa oss fast vid innehållet…
Här återkommer vi ju till problemet om kursplanerna, och behovet av att konkretisera dem, gärna i samarbete mellan skolorna i ett område. Lärarna talar om hur detta sköts på respektive skola, Lärare 3 menar att de på ett konkret sätt stakat ut vad som menas med att kunna i samtal utbyta information och åsikter och anpassar sitt tal efter sammanhang. ”Vi har ju konkretiserat betygsnivåerna också, eller betygskriterierna som det heter, och där har vi ju då diskuterat och bestämt vad som ska krävas för att man ska få G…” De har till och med skrivit ned konkret hur många procent rätt man behöver på listening-testerna.
jag har [kursplanerna] i, min pärm va, jag går ofta tillbaka och tittar i dom, så, jag har tittat extra mycket på Engelska C då, eftersom jag har lagt en Cambridge kurs i den då, och jag har riktigt lusläst för att se om det gick, och det har ju gått bra. det är, egentligen har jag kombinerat en Cambridge kurs och en litteraturkurs, och det täcker ju allt för Cambridgekursen täcker realian för övrigt va, så att, nä det tycker jag, så att vi diskuterar ofta kursplanerna [i ämneslaget]och så…
Lärare 4 och 5 talar också om att de i kollegiet sätter upp tydliga mål, och att de jobbar efter läroplanen och mer konkret efter skolans arbetsplan. Lärare 5 har gått igenom målen i varje ämne med sina elever, och sen utvärderar eleverna enskilt med läraren sin arbetsinsats. Då blir de mer konkreta för eleverna menar hon. Hon har också delat ut målen för vad de ska ha uppnått i nian, för att de ska kunna se vart deras lärande är på väg. Hon har gjort en bild med klossar och ballonger för att barnen ska se att kunskap bygger på vartannat och den finns lättillgänglig i klassrummet. Lärare 1 däremot säger att ”det har man ju gjort en gång, när vi nu fick ändrade planer och så, så fick man ju sätta sig in i det va, så får man försöka följa det va, då vet man hur det funkar, sen rullar det på…” Det är alltså till synes till förhållandevis olika grad som kursplanerna ständigt finns närvarande i tanken i undervisningen, men, betygskriterierna delas ju ut till eleverna, samt beaktas vid betygsätting.
Lärare 5 svarar föst instinktivt att målen är möjliga att nå upp till, men hon reserverar sig lite. Det är klart, säger hon, att det är svårare att nå målen för invandrareleverna. De har ju så mycket mer att göra än de svenska eleverna. Lärare 2 menar att ”förutsättningarna för att klara dom målen ökar med en tilltagande förståelse” av vad läraryrket går ut på. Framförallt den delen av yrket som går ut på att lämna över ansvaret för lärandet på eleverna själva, att man måste få dem att inse att det är upp till dem. Dock menar hon att detta kan vara ett tveeggat svärd eftersom ” Jag tycker knappt på gymnasiet, att dom är mogna att ta det ansvar som dom är berättigade till. Och även komvuxelever….Och då är frågan, denna vuxna nu, som då inte tar sitt ansvar, hur var denna vuxna, när han eller hon var 14? Plikttrogenheten har ju avtagit…”. Även om Lärare 2 har varit verksam i 22 år, svarar hon när frågan ställs direkt: ”Nej! Men jag är ju människa också, eller hur? Men, säger hon, med erfarenheten ökar insikten om att man är där för att bekräfta, och inte för att sänka eleverna. Betygssystemet, säger hon, ” om man hårddrar det är faktiskt en sänkningsmetod. Hur duktig du än är så måste jag faktiskt säga att tyvärr så lever du inte upp till det där. Man kan ju inte sätta allt! Vad är det för en supermänniska, som skulle klara det!?” Hon tror att de flesta lärare tar hänsyn till detta faktum, vilket i sin tur påverkar betygsättningen och vi får det här ”gummiaktiga G” som hon uttryckte sig. Lärare 5 menar att hennes elever är väldigt duktiga på att ta eget ansvar för sitt lärande. Kanske det även här handlar om ett generationsskifte.
Även Lärare 4 säger sig har problem med att uppnå alla mål. Jag frågar henne om hon alltid har känt så, på vilket hon svarar ”nej, skolan är så mycket, mycket mer idag än vad den var förr i världen”. Hon säger att hon inte hinner ge varje barn den tid de behöver längre, och när man har jobbat länge och har höga krav på sig själv, då bränner man till slut ut
sig. Hon önskar att hon kunde få ha eleverna i halvklass lite oftare, på så vis, menar hon, skulle hon lättare kunna individualisera och lägga krut både på de som var extra duktiga, och på de som är svagare.
6.7 Fråga 8: Hur ser du på de Nationella proven? Enligt din erfarenhet, vad visar de för