8.1 Sammanfattning
Det som starkast förbinder dessa lärare med varandra är svårigheten att nå upp till styrdokumentens mål om individualisering. Att möta alla elever just där de befinner sig mognadsmässigt och kognitivt är svårt, och att möta varje elev med utgångspunkt från sitt eget språk är en omöjlighet. Vad som ska ges möjlighet till är att låta dessa elever känna att deras kulturella och språkliga bakgrund är viktig, och det görs i dessa pedagogers klassrum. Det är också viktigt, för eleverna såväl som för vårt land, att dessa människor får samma möjligheter som alla andra svenskar att lyckas med sina studier. Alla de lärare som undervisar många elever med invandrarbakgrund talar om hur intressanta och autentiska diskussionerna blir i klassrummet, och dessa diskussioner leder till att dels den svenska kulturen och dels kulturen i de länder som engelska talas diskuteras, vilket är helt enligt styrdokumenten och ger en bra dynamik i klassrummet. Att använda svenskan som medel för att dessa elever ska lära sig engelska verkar vara den enda möjligheten i den svenska skolan, även om man i vissa fall som just ordkunskap kunde skifta arbetssätt då och då, och att anpassa orden till sådana som eleven har någon verklig nytta av verkar vara en självklarhet för lärarna, men inte för läromedelsförfattarna.
De flesta som jag har intervjuat sysslar mest med vad de själva kallar traditionell undervisning. Med det menas att de har ett läromedel och följer det genom att till exempel läsa texter och förhöra glosor. Lärare 2 och 5, det vill säga de två yngsta och den som är mest nyutexaminerad, och även dramapedagog säger sig använda andra metoder. Ingen talar om att specialisera undervisningen för invandrareleverna, distinktionen är inte mellan svenska elever och invandrarelever för dessa lärare, utan mellan låg och högpresterande elever. Undervisningen är lika för alla, fast individualsierad. När undervisningen anpassas till gruppen, anpassas den efter just hög- och lågpresterande, det vill säga den nivågrupperas. Ibland nivågrupperas de klassvis, till exempel i det fallet då eleverna i en klass gavs rådet att läsa fortsättningskursen på Komvux så att de kunde klara av den första kursen över huvud taget. Ibland nivågrupperas de individuellt då en enskild elev får läsa i sitt eget tempo. Det ses ofta som en utmaning att undervisa elever med invandrarbakgrund, och lärarna som ingått i min undersökning gör det med kärlek.
Den traditionella undervisningen är trygg för eleverna, och förenklar för dem genom att de har mindre lösa papper att hålla reda på. Lärarna tror i många fall inte på
elevernas förmåga att ta ansvar för sitt lärande med motivationen att det inte passar för alla. Att invandrarelever skulle vara vana vid mer auktoritet är en annan teori. De flesta av de svårigheter som redovisas i resultatet är sociala, men det talas också om en lägre kunskapsnivå, speciellt från högstadiet och uppåt, och enligt de resultat som den här undersökningen visar, i likhet med skolverkets egen rikstäckande statistik, står det helt klart att elever med invandrarbakgrund behöver mycket mer hjälp och tid till sin undervisning än vad de får. Skolverkets rapport Utbildningsresultat för elever med utländsk bakgrund (2003) pekar åt samma håll. Det mål som tydligt finns utsatt i Lpo94 att ”undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov” (s. 4) efterlevs inte.
8.2 Diskussion
Tornberg (2000) talar om att grammatik och översättningsmetoden är förlegad, och att det finns många nya teorier rörande språkinlärning som vi idag kan stödja oss på för att skapa nya modernare metoder. Trots det sysslar lärarna, och till stor del läromedelsförfattarna med undervisning som i viss mån har denna teori som utgångspunkt, men med vetskapen om att alla inte har samma modersmål, och förhoppningen att de istället ska lära sig lite svenska.
Krashens (Lightbown & Spada 1999) monitor model är lätta att utgå från i klassrummet, och de flesta av lärarna hämtade en del av sina tankar därifrån, två av dem nämnde honom specifikt. De arbetar alla mer eller mindre efter delar av den, och inte helt oväntat är det the affektive filter theory, dvs, att lärarna försöker göra sin undervisning tillgänglig för sina elever. Det är också viktigt för dem, att enligt läroplanen, lära att sina elever att lära. Att ge eleverna en chans att nå upp och lyckas med någonting, med små uppnåbara trappstegsmål. Fox, som arbetar på mellanstadiet ger sina elever möjligheten att ställa upp sina egna mål, det gör Lärare 2 också, genom det system som numera finns på hennes skola, och Lärare 5 som gör det självständigt. Lärarna som arbetar på de högre stadierna har som sagt svårare att låta sina elever ta ansvar, och känner sig mer styrda av betygskriterierna, men även för dem är det viktigt att göra så att deras elever känner att de lyckas. Lärarens jobb är att hjälpa och lyfta och inte att döma och sänka. Trots det talar universiteten om att det är gymnasieskolornas fel att nya universitetsstuderande inte har tillräckliga förkunskaper. Men, de säger att eleverna talar bättre, och den kommunikativa kompetensen är ju det som är målet enligt kurs och läroplaner, har skolan då inte egentligen lyckats? Lärare 2 talade ju att man någon gång måste skilja agnarna från vetet, men kanske måste man vänta till Engelska B eller C, så att endast de som ämnar studera eller använda språket i sin kommande yrkesroll får den specifika skriftspråksträning som universiteten
kräver. När elevunderlaget skiftar så snabbt som det har gjort i Sverige de senaste decennierna kanske vi måste anpassa språkfärdighetsnivån efter det. De flesta lärarna i min undersökning anser att dessa elever med invandrarbakgrund behöver mer tid för att lära sig engelska, men också mer tid till att lära sig svenska. Innan de får det, få vi engelsklärare nöja oss med att försöka lyfta de svaga eleverna, och med att göra vårt bästa med att följa läroplanen genom att ”anpassa undervisningen till varje elevs förutsättningar och behov”. (Lpo94)