Från välfärdsstatsprojektet till projektifiering i välfärdsstaten?

I likhet med vad Qvarsell och Sandén (2008) tidigare har funnit så har även vi kunnat se att Allmänna arvsfondens satsningar innefattar olika typer av logiker som fungerande styrande för den praktik som utvecklas. Detta är ett perspektiv som finner tydligt stöd också i vår analys, eftersom vi menar att den verksamhet som vi i dag kan spåra i materialet dels vägleds av en praktik influerad av en logik med rötterna i en äldre filantropisk tradition (’en första generationens praktik’), dels påverkas av en praktik som utvecklas parallellt med och i nära samspel med den välfärdsstat som växer fram under mitten av 1900-talet och som

kännetecknas av en uppsättning ’andra generationens politikområden’. Vi menar vidare att vi i verksamheten också har kunnat identifiera en ’tredje generationens Arvsfondspraktik’ – med stöd i en logik som är mer fokuserad på identitetsskapande och rättighetsfrågor – som ligger bortom inflytandet från den tidigare välfärdsstaten och dess politikområden.

Som vi har beskrivit tidigare är Allmänna arvsfonden tätt sammanvävd med den övriga utvecklingen i samhället, inte minst den offentliga sektorns utveckling. Det är därför relevant att beskriva på ett mer övergripande plan hur man inom det offentliga systemet har försökt lösa olika samhällsproblem över tid. Montin (2007) har beskrivit hur den politiska styrningen har utvecklats i olika faser som delvis överlappar Marshalls beskrivning av framväxten av olika typer av medborgarskap, men som också tar ett steg bortom det traditionella sättet för politisk styrning inom välfärdsstater.

150 Om de första faserna bestod i att utvidga horisonten för politikområden som det offentliga kunde gripa in i och skapa offentliga lösningar för, till exempel offentligt finansierad

barnomsorg, så har den samtida politiken angripit olika problem i samhället genom att skapa projekt (Fred 2018), vilket tydligt avspeglar sin också i Arvsfondens verksamhet. Till denna utveckling kopplar Montin (2007) även en utveckling mot en ökad användning av projekt för att genomföra politik med medel som är avsatta för verksamhet under en begränsad tid samtidigt som verksamheten inom ramen för projekt förväntas kunna fortleva även efter att projektet har avslutats, vilket ansluter till en av de paradoxer i Arvsfondens verksamhet som vi identifierade i kapitel 2. Projektens verksamhet antas kunna fortleva genom att

verksamheten inom projekten påverkar de deltagande organisationernas lärande och därmed även långsiktigt och varaktigt förändrar deras agerande. Det faktum att styrningen och verkställandet av politiken på dessa tredje generationens politikområden främst skett genom projekt tolkar Montin (2007) som ett uttryck för att staten genom den nya politiken har tagit ett steg tillbaka och indirekt också frånhänder sig ansvar för olika komplexa frågor.

Genom att låta olika partnerskap och andra konstellationer av experter och intressenter forma och genomföra olika projekt och andra åtgärder behöver inte statsapparaten och den politiska ledningen ensamt ta ansvar för misslyckanden. Det är svårt att utkräva politiskt ansvar från ett partnerskap. Statens roll blir möjliggörande och understödjande snarare än styrande och ansvarig i snäv mening (Montin 2007:41).

Studier har pekat på att det finns ett samband mellan reformeringen av den offentliga sektorn genom det som kallas New Public Management och införandet av projekt som verksamhets- form för att lösa samhällsproblem (Fred 2018). Det finns ett överlapp mellan den typ av ideal som genomsyrar New Public Management, med bland annat fokus på resultat och

uppföljning, och arbetssättet att bedriva verksamhet i projekt. Dock kan projektformen i sig även vara en konsekvens av reformer av offentlig verksamhet utifrån New Public

Management. Projekten kan vara ett sätt för det offentliga att försöka bedriva verksamhet under förändrade förutsättningar där till exempel delar av tidigare offentlig verksamhet har privatiserats. Samverkan med privata aktörer i projekt kan därmed framstå som en möjlig arbetsform.

Dock har det även pekats på riskerna med de nya typerna av styrformer genom att den representativa demokratin är illa rustad att kunna utkräva ansvar från politik som bedrivs genom nätverksstyrning, partnerskap och i projektform i och med att rollerna och

ansvarsfördelningen är mindre tydlig. Ytterligare en risk är att frågornas komplexitet, som exempelvis klimatfrågan, bidrar till att experter får en dominerande roll på bekostnad av andra i synen på vilka problemen är och hur politiken bör utformas. Vidare har det hävdats att projekt endast griper sig an enstaka problem åt gången och att detta även sker under en

begränsad tid (Fred 2018). Projekt kan alltså samtidigt fungera som kompenserande för brister i offentlig verksamhet och som föregångare till förändringar av offentlig verksamhet.

De olika praktikgenerationer som vi kan spåra i Arvsfondens verksamhet speglar de förändringar som samhället har genomgått under Allmänna arvsfondens relativt långa historia. Den filantropiska traditionen dominerar främst i Allmänna arvsfondens tidiga

151 historia när även enskilda kunde söka bidrag ur Arvsfonden. I takt med utbyggnaden av välfärdssystemet försvann möjligheten för enskilda individer att söka bidrag ur Arvsfondens medel och vissa stödformer som Allmänna arvsfonden haft övergick i offentlig regi som exempelvis studiestöd till enskilda. Inom ramen för idén om välfärdsstaten innefattas synen på organisationer som självklara företrädare för olika målgrupper, vilket ligger i linje med synen på organisationerna också hos Allmänna arvsfonden. Ett exempel på detta ur vårt material är när olika ideella organisationer agerar som företrädare för målgruppen och samverkar med myndigheter.

Inom ramen för det tredje synsättet finns projekt som vill stärka olika gruppers identiteter och genom att förändra normer och synen på grupper, hos gruppen själv men även hos andra, och därigenom förändra målgruppens position i samhället. Inom denna kategori finns bland annat exempel ur de utvärderingar som har rört hbtq-frågor, synen på funktionsnedsättning samt synen på invandrargrupper men även på olika religioner.

Utvärderare har också uppmärksammat skillnader mellan att projekt initierats av målgruppen själv respektive av experter utifrån. Över tid har en utveckling skett inom vissa områden där projekt initialt har startats av professionella inom exempelvis barnhabilitering, barnpsykiatri och sjukvård. Successivt blev sedan olika former av intresseorganisationer mer framträdande genom att själva ansöka om medel från Arvsfonden och genom att driva projekt. Ytterligare ett steg i denna utveckling var att målgruppen själv – exempelvis grupper inom

autismspektrum som drivit projekt – vänt sig mot att andra gett röst åt eller företrätt dem. Ofta har dessa processer skett parallellt genom att flera olika aktörer har drivit projekt med olika intentioner och flera skilda förändringsstrategier som vi har sett i detta kapitel.

Tabell 7.1 Schematisk tabell över centrala dimensioner av praktikgenerationerna

Politikområde

// Dimension av

Arvsfondspraktik

Första

Generationens

Politikområde

Andra

Generationens

Politikområde

Tredje

Generationens

Politikområde

(1950-tal till tidigt 1990-tal)

’En tid av långsam urbäddning’

(1990-tal till nutid)

Arvsfondens praktik Arvsfondspraktik Generation 1 Arvsfondspraktik Generation 2 Arvsfondspraktik Generation 3

152

Synen på nytta

Ekonomiska medel direkt till individer; bidrag för att bygga ut och om lokaler; nära ett filantropiskt förhållningssätt. ’Innovationsbyrå’ för offentlig sektor; Arvsfondsprojekten är ett komplement; verksamheten får inte konkurrera med det offentliga.

Röst för och byggare av identiteter för nya grupper, ofta mindre; rättighetsbaserade projekt; innovation av tjänster i nischer av välfärden.

Målgrupperna i relation till sociala

medborgarskapet

Målgrupper i utkant av medborgarskapet; utsatta tas om hand; inom ramen för ett rättfärdigt samhälle.

Målgrupperna får möjlighet att bli / ta del av det sociala medborgarskapet genom att förändras.

Utvidga det sociala medborgarskapet till att inkludera också målgrupperna (utan krav på anpassning).

Arvsfondens roll, funktion och relation till det civila samhället

153