Nyanserat differentierande blir motsatsen till negativt stereotypiserande och innebär att den egna gruppen (ingruppen) kan se skillnader mellan deltagarna i den andra gruppen (utgrup- pen) samt värdera delar av eller aspekter av den andra gruppen positivt. En kategorisering av
den andra gruppen kan alltså ske även här men i termer av en positiv kategorisering där posi- tiva aspekter som tillskrivs hela utgruppen lyfts fram. - demonstranterna säger t.ex. att polisen är här för att skydda oss. Nyanserat differentierande innebär också att såväl poliser som de- monstranter kan se på varandra som enskilda individer, inte som representanter för en grupp. Det betyder att man ser att individer som orsakar problem kan finnas i både ingruppen och i utgruppen. Poliser kan erkänna att det finns andra poliser som har lätt för att tända till eller att demonstranter säger att vissa individer i demonstrationer framför allt är där för att vara med om bråk, likaväl som att demonstranter upplever att många poliser är hjälpsamma och att po- lisen ser att många demonstranter gör vad de kan för att skapa ordning i en demonstration. Nyanserat differentierande gäller alltså både synen på medlemmar i den egna som i den andra gruppen. Demonstranter vid Göteborgshändelserna gav uttryck för förståelse för enskilda po- liser. En anledning var att de ansåg att kaotiseringen var en grundläggande orsak till att kra- valler uppstod och den måste polisledningen stå till svars för inte enskilda poliser.
Den stora skulden ligger på polisledningen för jag tycker att man utsatte de här poliserna för sån press så att det jag är inte förvånad så att jag tycker man ska sätta ansvaret jävligt högt opp tycker jag. Jag vet, jag stod och snackade med snutar, de var ju alldeles förvirrade alltså, de var ju jättes- kakis. Jag har rätt stor förståelse för enskilda poliser som var inkallade från landsorten och inte kunde tänka sig att det här skulle hända. (Demonstrant)
Många demonstranter i Göteborg hade också förståelse för att enskilda poliser kände sig hotade och förväntade sig bråk eftersom vissa grupper gått ut före demonstrationen med affi- scher och på internet, och förebådat stenkastning och förstörelse. De uttalade också förståelse för enskilda polisers känslor och vad dessa kunde leda till.
Men så var de väl poliserna väldigt rädda eller det är klart att de blir rädda /…/ De kände sig väl också jävligt utsatta och hotade och jag vet precis hur. (Demonstrant).
Polisen trodde också att oskyldiga ungdomar drogs med i kravaller och att detta beror på den psykologi som finns i en folkmassa.
Det där är ju ett jättestort hot mot demokratin och just den här psykologin som kan bli i en folk- massa alltså. Man skall inte säga att vem som helst av oss, men väldigt många kan råka ut för att de dras med. Det har vi sett exempel på ett antal gånger både i Sverige och utomlands naturligtvis. (Polis)
För polisens del är kategorisering en del av deras arbete. Det gäller att snabbt identifiera vem som är skyldig eller inte skyldig, vad som kan lagföras eller inte lagföras, dvs. vad som är att betrakta som en brottslig handling eller inte. För att detta ska fungera fredsskapande och inte krigsskapande krävs att alla inte dras över en kam, utan att endast individer som agerat brottsligt blir föremål för åtgärder, en urskiljningsförmåga som polisen gett exempel på vid fredliga manifestationer. Men polisen tycks fortfarande utgå från en teori som bygger på att vissa individer leder en avidentifierad massa och att det gäller att skilja ”agnarna från vetet”, dvs. anförarna från ”massan”, En teori som i sig kan motverka ett nyanserat differentierande eftersom man utgår från att det alltid finns anstiftare med destruktiva avsikter. Men även om polisen inte förändrat sina teorier om folkmassor, arbetar man idag enligt ett nytt nationellt taktikprojekt. Genom att röra sig i vanlig uniform bland demonstranterna i par och prata med dem blir det också möjligt för polisen att se demonstranterna som enskilda individer och inte som en odifferentierad massa. Omvänt får demonstranterna möjlighet att se poliser som en- skilda yrkesmänniskor och inte som en attackstyrka, vilket underlättar ett ömsesidigt nyanse- rat differentierande.
Genom visitering kan polisen också skilja ut dem som kommer med farliga attiraljer och bedöms vara ute för att slåss. Istället för att dra alla över en kam visar polisen då att de har en nyanserad bild av deltagarna. När polisen använder sig av olika uniformering och tar på sig hjälmar endast, när de förväntar sig att något ska hända signalerar de att hjälmar är arbetsred- skap avsedda för olika situationer eller sammanhang och inte en uniformering avsedd att ge intryck av polisen som en enad front. Detta har vi sett många exempel på vid såväl reclaim- aktioner som demonstrationer i samband med Salem manifestationer (Granström et al, 2005a, Granström et al, 2005b)
Det fanns också ett stort antal nyanserande uttalanden från demonstranterna i stil med ”Polisen är här för att se till att vi kan genomföra vår demonstration” som bidrog till fredliga relationer, när det gällde demonstrationer i samband med Salemmanifestationerna (Granström et al, 2005b).
Sammanfattningsvis finns många exempel på såväl demonstranters som polisers nyanserade
differentierande under Göteborgshändelserna liksom under senare reclaim-aktioner och de- monstrationer. Demonstranter och poliser har visat förståelse för enskilda deltagares reaktion- er i den motsatta gruppen och sett utgruppen som sammansatt av individer med stora olikhet- er.