I de följande kommer vi att beskriva våra iakttagelser av polisens arbete med att skapa och upprätthålla en ordnad och säker situation för supportrar och medborgare i Dortmund under själva matchdagen.
Olika polisfunktioner – olika polisstyrkor
Totalt fanns ca 3000 poliser i Dortmund under matchdagen. En del var från Dortmund, men det stora flertalet var från andra delar av Tyskland. Det fanns ett antal olika polisstyrkor med olika funktioner i tjänst. En kategori av poliser hade gul-beiga skjortor och skärmmössor, dvs. den normala polisuniformen i Tyskland. Denna styrka bestod framförallt av lokala poliser. De rörde sig i par på gator och torg och upplevdes av oss som de som var mest öppna gentemot människorna som var samlade i staden. Detta utifrån att de sågs prata med vem som än kom fram för att fråga om något och för att de rörde sig bland samlingarna av människorna. De kan beskrivas som en synlig “närvarostyrka” – de var närvarande på speciella ställen. Det fanns även många grupper av vad som kan benämnas mobila styrkor. Dessa var klädda i mörkgröna uniformer med baskrar. De täckte av stora geografiska områden och var redo att agera snabbt om det skulle behövas. De var även positionerade på vissa strategiska ställen, som t.ex. tåg- stationen när ett tåg med många polska supportrar anlände, antagligen för att markera att det fanns en polisiär närvaro. Samtidigt måste sägas att detta på inget sätt var en regel, då de i de flesta fall inte var positionerade synligt för den stora massan människor som samlades på t.ex. Alter Markt eller andra ställen. En tredje kategori poliser var specialstyrkorna i svarta uni- former med svarta hjälmar och viss skyddsutrustning (även den svart) utanpå kläderna. De blev inkallade i samband med kritiska händelser. I dessa fall agerade de snabbt – snabbt in vid kritiska händelser och snabbt ut när situationen var under kontroll och kunde tas över av mo- bila styrkor. En fjärde kategori var vad som skulle kunna benämnas en kommunikationsstyrka då de aktivt arbetade med att föra dialog med främst tillresande. De var exempelvis position- erade på vägen som ledde från järnvägsstationen till centrum. Ytterligare en grupp av poliser bar T-shirts med texten ”Polizei Puppenbühne”. De arbetade med teater med speciell inrikt- ning mot barn och till sin hjälp hade de jättenalle. Samtidigt var de synligt beväpnade. I när- heten av dem stod poliser i vanlig uniform framför ett tält varifrån de spelade musik och be- svarade frågor. De hade inte bara en vänlig framtoning utan framträdde också aktivt på ett glatt och trevligt sätt genom att exempelvis ta några danssteg med olika fans, på vars kinder de också klistrade såväl polska som tyska flaggor (en på varje kind). Utöver dessa gruppe- ringar fanns också spanare i civila kläder s.k. spotters. Till denna kategori också kan räknas experter på huligangrupper och de som söker efter och spanar på kända bråkmakare. De sam- arbetade även med polsk polis, som hade 20-30 civilklädda på plats.
Olika kategorier – olika strategier
Polisens strategier hade både fredsskapande och krigshotande inslag. Bakom dessa strategier fanns troligen fredsskapande intentioner, t.ex. att inte gå i konfrontation med supportrar som uppfattades som fredliga, och att arbeta förebyggande gentemot de som uppfattades ha andra, ej fredliga intentioner. Strategin innebar en fredlig attityd mot majoriteten av supportrarna, med ett aktivt avväpnande bemötande genom informatörer och dubbelpatrullerande poliser i vanlig uniform och med ett passivt avväpnande bemötande, genom att inte ha stor polisnär- varo trots att ett stort antal supportrar från olika grupper fanns på samma plats samtidigt (t.ex. på torget Alter Markt). Strategin innebar också krigshotande interventioner, då mobila poliser eller specialstyrkor gjorde snabba och beslutsamma ingripanden mot grupper som av polisen
definierades som huliganer. Dessa ingripanden riskerade naturligtvis att skapa kaos och mot- verka det ordningsskapande, framförallt om ingripandena inte ansågs som legitima av sup- portrarna. Polisen differentierade mellan tre kategorier av riskgrupper när de förhöll sig till supportrarna, i linje med EU’s rekommendationer (EU, 2006), (A) fredliga supportrar, (B) supportrar som är våldsamma i vissa situationer och (C) våldsamma supportrar (kända och registrerade av polisen). Många supportrar tillhörande kategorin C hade redan hindrats att komma till Dortmund. Exempelvis hade många av dessa från Polen stoppats redan vid grän- sen. För supportrar tillhörande grupp A och C hade polisen en tydlig strategi. För kategori A hyste polisen tilltro till deras fredliga intentioner och närmade sig dem med en fredsskapande strategi. Supportrar tillhörande kategori C, närmades med misstro av polisen, som använde sig av krigshotande strategier gentemot dem. Den stora frågan är hur polisen förhöll sig till de supportrar, som definierades tillhöra kategori B, dvs. de som kunde bli våldsamma i vissa situationer. Hur polisen faktiskt från början kategoriserade vissa individer som tillhörande kategori B är också en mycket intressant fråga, som dock ligger utanför denna studies ramar.
Ordningsskapande strategier
Utöver tidigare nämnda fredsskapande strategier som avväpnande och differentiering kunde en tredje faktor identifieras nämligen ordningsskapandet.
En mobil polisgrupp i vita hjälmar mötte upp anländande tåg med polska supportar, som de sedan följde till matcharenan via den väg som arrangörerna hade markerat genom att lägga ut en röd matta från järnvägsstation till arenan i centrala Dortmund. Utanför järnvägsstationen var den mobila polisstyrkan positionerad med sina fordon, för att snabbt kunna ingripa om någon skulle vilja välja en annan väg. Det första mötet med polisen, när de polska supportrar- na anlände till Dortmund via tåg, var således något som skulle kunna definieras som “show of force” från polisens sida, vilket kan ses som en krigsskapande strategi. Med undantag av denna mobilisering vid och runt järnvägsstationen samt i anslutning till den polska supporter- gruppen, var inga poliser synliga längs vägen upp till centrum. Gatorna var fulla av människor på väg mot de centrala delarna av Dortmund. Först vid torget Alter Markt, ca 800 m från stat- ionen, observerade vi de första poliserna sedan stationen – två poliser i vanliga uniformer i ett gathörn, där de till synes passivt iakttog tusentals supportrar från båda lagen som passerade och samlades på torget.
Alter Markt, fylld med barer och uteserveringar, var en av de platser där många samlades. En annan var Friedensplatz. Arrangörerna hade inhägnat hela torget med tre bevakade in- gångar. Dessa var inte bemannade av poliser utan av privata säkerhetsvakter, som visiterade alla som gick in och även stängde området när det var fullt (12 000 personer). Vanlig unifor- merad polis fanns närvarande vid dessa ingångar, men bara som observatörer.
Om man rörde sig utanför de stråk och platser där människor, supportrar från båda lagen, fanns och rörde sig fanns de mobila polisstyrkorna uppställda, men utom synhåll för det stora flertalet supportrar i de centrala delarna. När mobila styrkor befann sig inom synhåll upp- trädde de lugnt observerande, eller i vissa fall till och med till synes ointresserade av det som fanns runt om dem.
Alla dessa aspekter hjälpte tillsammans till att skapa en upplevelse av ordning utan att för den skull skapa onödiga bidrag till kaos i en situation som annars skulle kunna beskrivas som ganska oordnad i meningen att det var tusentals personer, supportrar för två motståndarlag, som rörde sig och befann sig runt om i Dortmund.