Frihet som en förutsättning för individens utveckling

Vi lämnar nu Deweys polemik med marxismen och den klassiska liberalis- men. En fråga återstår. En fråga som Dewey bara implicit besvarar i Free- dom and Culture, nämligen frågan om frihetens mening och mål. Är frihet som förmåga ett mål eller är det ett medel till något annat? Nej, svarar Dewey, frihet och demokrati är snarare ett medel och inget mål i sig. När vi tillsammans med andra undersöker och granskar ett problem, jämför olika argument och förslag på lösningar är problemlösningen som ett ut- tryck för vårt fria tänkande ett medel att komma fram till en gemensam överenskommelse. Men friheten är också ett medel till något väsentligare – “Just because the cause of democratic freedom is the cause of the fullest possible realization of human potentialities” (a.a:100).

Genom att vara fria i tanke kan vi utvecklas. Och om det finns en över- ordnad pedagogisk och moralisk princip hos Dewey så ligger den i beto- ningen att individen har en inneboende potential, en medfödd förmåga att utvecklas. Att utvecklas är att växa (growth), och att växa innebär att indi- viden förverkligar sin potential. Blir till en självständig individ. Och det är denna process som utbildningen och samhällets övriga institutioner har till uppgift att stödja och uppmuntra. Ett kort svar på frågan: Varför frihet? skulle då kunna vara att friheten möjliggör individens utveckling. Ett svar som naturligtvis resulterar i frågan: Utveckling till vad? Till en mer utveck- lad individ? Och? Frågorna ställer sig på rad. Men Dewey blir inte mer precis än så (se Rorty 2003). Eftersom Dewey inte ser begreppet frihet som ett atomistiskt begrepp, utan ett begrepp som står i relation till flera andra begrepp, främst kanske begreppet growth, blir begreppet en integrerad del av hela hans teoretiska och filosofiska projekt. Av den anledningen kan det finnas skäl att stanna upp och närmare diskutera Deweys filosofiska ut- gångspunkter för att bättre förstå hans innebörd av frihet.

I hans kanske mest betydande verk, Demokrati och utbildning (Dewey 1916/2000), presenterar han sin filosofiska och pedagogiska position och ger läsaren en grundlig redogörelse för vad han menar är utbildningens mål.

När man säger att utbildning är utveckling beror allt på hur utveckling upp- fattas. Vår slutsats är: liv är utveckling och att utvecklas, att växa är liv. Översatt till sin pedagogiska motsvarighet betyder detta (1) att den pedago- giska processen inte har något mål bortom sig själv, den är sitt eget mål: och att (2) den pedagogiska processen är en process av kontinuerlig omorganisa- tion, rekonstruktion och omgestaltning (a.a:88).

Hur kan denna centrala tes hos Dewey tolkas? Att undervisningen, eller att växa, inte har något annat mål än sig själv.

En första närliggande tanke är att det handlar om att undervisningens yttersta mål är att generera en miljö som skapar en lust eller vilja hos indi- viden att ständigt utvecklas. Att behovet och lusten till undervisning, till- växt och förändring aldrig skall ta slut. Att skolans uppgift rent ut och kanske tillspetsat är att skapa en social miljö dit eleverna med iver söker sig och med stor tvekan vill lämna. Att skapa en kunskapstörst som är omätlig. En sådan tolkning är frestande i sin enkelhet. Men dess enkelhet leder oss tillbaka till nya kritisk frågor. Växa är liv, men till vilket liv? Och vilken typ av kunskap avses? Finns det en typ av kunskap som människan aldrig kan få nog av? För Dewey, och den filosofiska tradition han var en del av – pragmatismen, är en meningsfull diskussion om kunskap, men också växande, sanning, frihet och demokrati, endast intressant om den inriktar sig på individens handlingar och dess konsekvenser. Vi kan förstå Deweys premiss om det mänskliga livet som en kontinuerlig process, bara om vi samtidigt accepterar att människan är inkastad i en värld som stän- digt förändras. I denna föränderliga värld måste människan genom hand- lingar dels ständigt anpassa sig till nya omständigheter, men dels genom sina handlingar också påverka och förändra dessa nya villkor och situatio- ner. Dewey menar att det är genom våra handlingar som vi träder in i värl- den, vi blir därmed en del av världen.

Det finns hos Dewey ingen distinktion mellan individ och samhälle, utan, som han ständigt i sina skrifter påpekar, det är en dialektisk relation av ömsesidig påverkan. Konkret uttryckt: när lärare och elever träder in i klassrummet råder för alla i rummet något vi skulle kunna kalla ”hand- lingstvång”, mötet med de andra tvingar oss att handla. Och dessa våra handlingar påverkar, förändrar och omvandlar interaktionen i rummet, samtidigt som vi själva påverkas och förändras. Som i bästa fall leder till växande (growth). Därför att alla våra handlingar har inte karaktären eller kapaciteten att bidra till människans ”growth”. Dewey menar att hand- lingar som är rutinmässiga, impulsiva eller styrda av förväntningar från en auktoritet ovanifrån är typer av handlingar som förminskar människan och hennes potential. Dessa handlingar kräver nämligen ingen ny kunskap. Vi utför dem på basis av tidigare inlärning. Därmed inte sagt att dessa hand- lingar alltid och automatiskt skulle vara av moraliskt tvivelaktigt värde. När någon utan att tänka, impulsivt eller rutinmässigt, springer in i ett brinnande rum för att rädda någon, är det prov på både mod och gott moraliskt handlande. Men det är inte ett exempel på intelligent choice, eller reflektivt handlande.

1.1.3 Frihet som en förutsättning för individens utveckling

Vi lämnar nu Deweys polemik med marxismen och den klassiska liberalis- men. En fråga återstår. En fråga som Dewey bara implicit besvarar i Free- dom and Culture, nämligen frågan om frihetens mening och mål. Är frihet som förmåga ett mål eller är det ett medel till något annat? Nej, svarar Dewey, frihet och demokrati är snarare ett medel och inget mål i sig. När vi tillsammans med andra undersöker och granskar ett problem, jämför olika argument och förslag på lösningar är problemlösningen som ett ut- tryck för vårt fria tänkande ett medel att komma fram till en gemensam överenskommelse. Men friheten är också ett medel till något väsentligare – “Just because the cause of democratic freedom is the cause of the fullest possible realization of human potentialities” (a.a:100).

Genom att vara fria i tanke kan vi utvecklas. Och om det finns en över- ordnad pedagogisk och moralisk princip hos Dewey så ligger den i beto- ningen att individen har en inneboende potential, en medfödd förmåga att utvecklas. Att utvecklas är att växa (growth), och att växa innebär att indi- viden förverkligar sin potential. Blir till en självständig individ. Och det är denna process som utbildningen och samhällets övriga institutioner har till uppgift att stödja och uppmuntra. Ett kort svar på frågan: Varför frihet? skulle då kunna vara att friheten möjliggör individens utveckling. Ett svar som naturligtvis resulterar i frågan: Utveckling till vad? Till en mer utveck- lad individ? Och? Frågorna ställer sig på rad. Men Dewey blir inte mer precis än så (se Rorty 2003). Eftersom Dewey inte ser begreppet frihet som ett atomistiskt begrepp, utan ett begrepp som står i relation till flera andra begrepp, främst kanske begreppet growth, blir begreppet en integrerad del av hela hans teoretiska och filosofiska projekt. Av den anledningen kan det finnas skäl att stanna upp och närmare diskutera Deweys filosofiska ut- gångspunkter för att bättre förstå hans innebörd av frihet.

I hans kanske mest betydande verk, Demokrati och utbildning (Dewey 1916/2000), presenterar han sin filosofiska och pedagogiska position och ger läsaren en grundlig redogörelse för vad han menar är utbildningens mål.

När man säger att utbildning är utveckling beror allt på hur utveckling upp- fattas. Vår slutsats är: liv är utveckling och att utvecklas, att växa är liv. Översatt till sin pedagogiska motsvarighet betyder detta (1) att den pedago- giska processen inte har något mål bortom sig själv, den är sitt eget mål: och att (2) den pedagogiska processen är en process av kontinuerlig omorganisa- tion, rekonstruktion och omgestaltning (a.a:88).

Hur kan denna centrala tes hos Dewey tolkas? Att undervisningen, eller att växa, inte har något annat mål än sig själv.

En första närliggande tanke är att det handlar om att undervisningens yttersta mål är att generera en miljö som skapar en lust eller vilja hos indi- viden att ständigt utvecklas. Att behovet och lusten till undervisning, till- växt och förändring aldrig skall ta slut. Att skolans uppgift rent ut och kanske tillspetsat är att skapa en social miljö dit eleverna med iver söker sig och med stor tvekan vill lämna. Att skapa en kunskapstörst som är omätlig. En sådan tolkning är frestande i sin enkelhet. Men dess enkelhet leder oss tillbaka till nya kritisk frågor. Växa är liv, men till vilket liv? Och vilken typ av kunskap avses? Finns det en typ av kunskap som människan aldrig kan få nog av? För Dewey, och den filosofiska tradition han var en del av – pragmatismen, är en meningsfull diskussion om kunskap, men också växande, sanning, frihet och demokrati, endast intressant om den inriktar sig på individens handlingar och dess konsekvenser. Vi kan förstå Deweys premiss om det mänskliga livet som en kontinuerlig process, bara om vi samtidigt accepterar att människan är inkastad i en värld som stän- digt förändras. I denna föränderliga värld måste människan genom hand- lingar dels ständigt anpassa sig till nya omständigheter, men dels genom sina handlingar också påverka och förändra dessa nya villkor och situatio- ner. Dewey menar att det är genom våra handlingar som vi träder in i värl- den, vi blir därmed en del av världen.

Det finns hos Dewey ingen distinktion mellan individ och samhälle, utan, som han ständigt i sina skrifter påpekar, det är en dialektisk relation av ömsesidig påverkan. Konkret uttryckt: när lärare och elever träder in i klassrummet råder för alla i rummet något vi skulle kunna kalla ”hand- lingstvång”, mötet med de andra tvingar oss att handla. Och dessa våra handlingar påverkar, förändrar och omvandlar interaktionen i rummet, samtidigt som vi själva påverkas och förändras. Som i bästa fall leder till växande (growth). Därför att alla våra handlingar har inte karaktären eller kapaciteten att bidra till människans ”growth”. Dewey menar att hand- lingar som är rutinmässiga, impulsiva eller styrda av förväntningar från en auktoritet ovanifrån är typer av handlingar som förminskar människan och hennes potential. Dessa handlingar kräver nämligen ingen ny kunskap. Vi utför dem på basis av tidigare inlärning. Därmed inte sagt att dessa hand- lingar alltid och automatiskt skulle vara av moraliskt tvivelaktigt värde. När någon utan att tänka, impulsivt eller rutinmässigt, springer in i ett brinnande rum för att rädda någon, är det prov på både mod och gott moraliskt handlande. Men det är inte ett exempel på intelligent choice, eller reflektivt handlande.

Och det är just detta, individens vana eller förmåga till handlingar som är frukten av reflektion som utgör förutsättningen för en aldrig avslutad tillväxt. Det är vår vana till medveten reflektion som skapar ett behov, en ständig törst efter nya intryck, erfarenheter och kunskap. Vad är då reflek- tionens förutsättningar? Finns det naturligt inom oss? Dewey svarar i prin- cip ja på den frågan. Vi har alla en medfödd potential till utveckling och tillväxt, därmed också till reflektion. Men denna potential kan bara för- verkligas i ett samhälligt sammanhang. Som påpekades ovan, människan är inkastad i en social situation som ständigt förändras. När människan mö- ter förändringar, när tidigare erfarenheter och insikter inte är användbara, eller inte logiskt kan anpassas till det nya. Då ställs individen inför något som har karaktären av ett problem eller hinder. Och här kommer Deweys poäng: om vi definierar problemet som ett angeläget problem att lösa, då placerar vi oss i en situation där vi börjar att tänka. Att själv, eller tillsam- mans med andra söka lösningar på problem blir då själva källan till männi- skans tänkande. Naturligtvis kan vi söka lösa nya problem genom att lösa dem på samma sätt som vi alltid gjort, eller söka lösa problem genom att slaviskt följa instruktioner skrivna av någon annan. Men i en sådan situa- tion är vi överlämnade till rutinen eller en överordnad makt. Vi kan endast få makt över våra handlingar om de är resultatet av en självständig medve- ten reflektion som resulterar i medvetna val. Vår förmåga, enligt Dewey, att växa som individer hänger alltså samman med hur vi lyckas utveckla ett eget intelligent reflekterat tänkande. Och detta är för Dewey, synonymt med frihet. Att ha förmågan till ett reflekterande tänkande är frihet.

Men kan vi uppnå detta isolerade och i ensamhet? Dewey menar att det- ta är en omöjlighet. Vår kapacitet att växa är nämligen förbunden till ytter- ligare en viktig faktor. Barnet har inte enbart den medfödda potentialen att växa, menar Dewey, barnet är också beroende av andra, behöver andra och måste leva sitt liv i samspel med andra. Människan är inte ensam. Där- för blir problemet hur man kan förena den enskilda människans utveck- ling, önskan och strävan efter ett gott liv, med kravet att individen samti- digt skall samverka till ett gott liv för andra.

Freedom and Culture är skriven i en mörk tid där friheten var satt under attack. Det är en polemisk text snarare än en systematisk vetenskaplig framställning. Till sin samtida nordamerikanska publik argumenterade han att hotet mot den demokratiska friheten främst var ett problem inbäddad i det egna samhället, ”within our own institutions and attitudes” (a.a:113). Friheten var ett internt problem. Deweys slutsats var att friheten försvaga- des av en tradition som kännetecknades av: 1) Ett monolitiskt språkbruk som betonade den enskilda faktorns dominans, konstruktionen av univer- sella lagar och absoluta sanningar. 2) Retoriken om den atomistiska indi-

viden som ”something given, someting already there”, a priori till samhälle och att sociala institutioner skapas för att koordinera och kontrollera olika individers oförenliga intressen.

Dewey motsätter sig denna tradition och föreslår istället: 1) Att veten- skap handlar om att låta olika perspektiv mötas, att sanningen är kontex- tuell, tillfällig och alltid har moraliska konsekvenser. 2) Individen befinner sig alltid i relation till sin omgivning, påverkar och påverkas av den. Insti- tutioner konstruerar och påverkar individen, och de som är berörda skall också ha en möjlighet att påverka de institutioner som de är en del av. Individen deltar tillsammans med andra i skapandet av sociala villkor som blir individualitetens förutsättningar. Bara så kan friheten försvaras och utvecklas. Och han sammanfattar:

It can be won only by extending the application of democratic methods, me- thods of consultation, persuasion, negotiation, communication, cooperative intelligence, in the task of making our own politics, industry, education, our culture generally, a servant and an evolving manifestation of democratic ideas (a.a:133)

Utifrån dess slutsatser vill jag göra följande tolkning om hur friheten enligt Dewey kan förstås. För det första, frihet är en förmåga till självständigt reflekterat tänkande.

Genuine freedom, in short, is intellectual; it rests in trained power of thought, in ability to ”turn things over,” to look at matters deliberately, to judge whether time amount and kind of evidence requisite for decision is at hand, and if not, to tell where and how to seek such evidence. (Dewey 1933: 66-67)

En individ är fri när han eller hon har kapacitet och en vilja att reflektera över sina intentioner, handlingar och erfarenheter, och genom denna re- flektion ständigt vara beredd att rekonstruera sitt tänkande, och därmed vara fri att välja annorlunda: ”Den grundläggande demokratiska friheten är tankefriheten och all den frihet till handling och erfarenhet som behövs för att skapa denna” (Dewey 1937: 150).

För det andra, frihet är en förmåga att kommunicera och handla med andra:

Och det är just detta, individens vana eller förmåga till handlingar som är frukten av reflektion som utgör förutsättningen för en aldrig avslutad tillväxt. Det är vår vana till medveten reflektion som skapar ett behov, en ständig törst efter nya intryck, erfarenheter och kunskap. Vad är då reflek- tionens förutsättningar? Finns det naturligt inom oss? Dewey svarar i prin- cip ja på den frågan. Vi har alla en medfödd potential till utveckling och tillväxt, därmed också till reflektion. Men denna potential kan bara för- verkligas i ett samhälligt sammanhang. Som påpekades ovan, människan är inkastad i en social situation som ständigt förändras. När människan mö- ter förändringar, när tidigare erfarenheter och insikter inte är användbara, eller inte logiskt kan anpassas till det nya. Då ställs individen inför något som har karaktären av ett problem eller hinder. Och här kommer Deweys poäng: om vi definierar problemet som ett angeläget problem att lösa, då placerar vi oss i en situation där vi börjar att tänka. Att själv, eller tillsam- mans med andra söka lösningar på problem blir då själva källan till männi- skans tänkande. Naturligtvis kan vi söka lösa nya problem genom att lösa dem på samma sätt som vi alltid gjort, eller söka lösa problem genom att slaviskt följa instruktioner skrivna av någon annan. Men i en sådan situa- tion är vi överlämnade till rutinen eller en överordnad makt. Vi kan endast få makt över våra handlingar om de är resultatet av en självständig medve- ten reflektion som resulterar i medvetna val. Vår förmåga, enligt Dewey, att växa som individer hänger alltså samman med hur vi lyckas utveckla ett eget intelligent reflekterat tänkande. Och detta är för Dewey, synonymt med frihet. Att ha förmågan till ett reflekterande tänkande är frihet.

Men kan vi uppnå detta isolerade och i ensamhet? Dewey menar att det- ta är en omöjlighet. Vår kapacitet att växa är nämligen förbunden till ytter- ligare en viktig faktor. Barnet har inte enbart den medfödda potentialen att växa, menar Dewey, barnet är också beroende av andra, behöver andra och måste leva sitt liv i samspel med andra. Människan är inte ensam. Där- för blir problemet hur man kan förena den enskilda människans utveck- ling, önskan och strävan efter ett gott liv, med kravet att individen samti- digt skall samverka till ett gott liv för andra.

Freedom and Culture är skriven i en mörk tid där friheten var satt under attack. Det är en polemisk text snarare än en systematisk vetenskaplig framställning. Till sin samtida nordamerikanska publik argumenterade han att hotet mot den demokratiska friheten främst var ett problem inbäddad i det egna samhället, ”within our own institutions and attitudes” (a.a:113). Friheten var ett internt problem. Deweys slutsats var att friheten försvaga- des av en tradition som kännetecknades av: 1) Ett monolitiskt språkbruk som betonade den enskilda faktorns dominans, konstruktionen av univer- sella lagar och absoluta sanningar. 2) Retoriken om den atomistiska indi-

viden som ”something given, someting already there”, a priori till samhälle och att sociala institutioner skapas för att koordinera och kontrollera olika individers oförenliga intressen.

Dewey motsätter sig denna tradition och föreslår istället: 1) Att veten- skap handlar om att låta olika perspektiv mötas, att sanningen är kontex- tuell, tillfällig och alltid har moraliska konsekvenser. 2) Individen befinner sig alltid i relation till sin omgivning, påverkar och påverkas av den. Insti- tutioner konstruerar och påverkar individen, och de som är berörda skall också ha en möjlighet att påverka de institutioner som de är en del av. Individen deltar tillsammans med andra i skapandet av sociala villkor som blir individualitetens förutsättningar. Bara så kan friheten försvaras och utvecklas. Och han sammanfattar:

It can be won only by extending the application of democratic methods, me-