I det ovanstående har jag tecknat en bild av fyra kommuner och allmännyttiga företag med olika profiler och strategier och där de allmännyttiga företagen har haft olika grad av in- blandning i den kommunala utvecklingen. Återgår vi till den fyrfältare kring handlingsutrymme som skisserades i kapitel 7 kan man kategorisera företagen på ett tämligen enkelt sätt (se figur 14).
Framtidskoncernen i Göteborg framstår som ett företag med stor handlingsfrihet från politiken. Vad Göteborgs stad vill med företaget framgår inte av de offentliga dokument som finns tillhands. Styrningen framstår som relativt svag, eller snarare som att man sätter stor tilltro till företagets eget age- rande. De direktiv som framstår som tydliga handlar framför allt om de sociala insatserna i utvecklingsområdena. Inte sällan handlar det om att områden ska följa Gårdstens exempel och tas bort från listan över utsatta områden. När det gäller ny- produktion finns det relativt lite styrning. Framtidskoncernen har således ett stort handlingsutrymme. Historiskt sett kan vi också se att Framtiden har haft en stark handlingsförmåga. På så sätt kan koncernen kategoriseras som potentiellt auto- nom. Ser vi till vad som har hänt under perioden 2012–2017 kan det emellertid konstateras att detta handlingsutrymme är tämligen illa utnyttjat. Vi kan exempelvis inte se några försök att få till stånd nyproduktion som inte ligger inom ramen för branschens avkastningskrav. Överlag har nyproduktionen varit väldigt låg. Om det beror på en handlingsförmåga som är svag eller om företaget befinner sig i ett »vänta-och-se«-lä- ge är oklart. Göteborgs gynnsamma demografiska utveckling kan möjligtvis ha fått företaget att bida sin tid och satsa på att lyfta de områden som tidigare inte hängt med i utveckling- en. Eftersom företaget inte utnyttjat den frihet som stått till buds ligger en kategorisering som stillasittande nära till hands. Sedan valet 2018 är emellertid läget annorlunda. Göteborg styrs nu av en historiskt sett udda politisk majoritet, där det nya partiet Demokraterna har stort inflytande och Socialde- mokratierna är betydligt decimerade i maktkonstellationerna. Allt tyder på att bostadsfrågan nu är – och framöver blir – be- tydligt mer politiserad.
Den otydliga politiska styrning som åtminstone fram till nyligen har kännetecknat Framtiden i Göteborg återfinns också i Ab Hyresbostäder i Norrköping. I ägardirektiv och budgetar uttrycks vaga riktlinjer kring företagets utveckling, men i likhet med Göteborg har nyproduktionen varit försik- tig och inte tänjt på några gränser. I stället har man även här satsat på att utveckla sociala insatser i områden som Navestad och Ringdansen. Det vi emellertid kan se i Norrköping är att segmenteringen mellan upplåtelseformerna drar iväg. All-
Figur 14. Handlingsutrymme för allmännyttan i de fyra fallstudieorterna. Handlingsfrihet Handlingsf örmåga MKB Framtiden
Hyresbostäder Landskrona-hem Liten St or Lit en Stor
männyttan halkar efter när det gäller inkomster och segmen- teringen hänger väl samman med segregationen. Framför allt är det området Ringdansen, med en väldigt stark allmännytta, som framstår som en segregationspol i den delade staden. Göteborg och Norrköping framstår som två städer med två liknande strategier för allmännyttan men med olika utfall, vil- ket är ett tecken på att det i mångt och mycket är omständig- heterna som avgör utvecklingen. I Norrköpings fall är det en ökad inflyttning av låginkomsttagare och ett agerande från privata hyresvärdar som gör att allmännyttan får karaktären av socialbostäder. I Göteborgs fall är det en helt annan inflytt- ning och en växande bostadsrättssektor.
Landskronahem framstår som det företag i studien som hålls allra hårdast av politiken. I utvecklingen av Landskrona, med det halvkommunala stadsutvecklingsbolaget som fron- talfigur, framstår Landskronahem som en politisk marionett, där försäljningar av bestånd med höga fastighetsvärden, strik- ta ägardirektiv kring stadsutveckling och politiska tillsättning- ar av vd är tydliga indikatorer på att kommunen vill använda bolaget som en aktör i stadsutvecklingen. Utfallet av strategin ser emellertid ut att vara att allmännyttan får en passiv roll, och trots strikta uthyrningskrav blir koncentrationen av in- komstfattiga hushåll allt svagare i en allt mindre allmännytta. Allmännyttans roll ser ut att bli ett socialt skyddsnät för de personer med låga inkomster som trots kommunens strategier kring befolkningsförändring stannar kvar i kommunen.
Mkb i Malmö är, i likhet med Landskrona, ett intressant exempel på hur handlingsutrymmet fluktuerat över tid. Även här har vi sett politiska tillsättningar av vd-posten i syfte att styra bolagets utveckling. Från att vara relativt handfallen un-
der tidigt 2010-tal har politiken tagit makten över det kom- munala bostadsföretaget och har i dag tydliga direktiv kring nybyggnation och vilka målgrupper som allmännyttan ska vända sig till. MKB har däremot i kontrast till Landskrona visat prov på stor handlingsförmåga under åren. Detta avspeglas i utvecklingen av en underavkastande storbyggnation i Culture Casbah-projektet i Rosengård till det huvudsakligt privatägda utvecklingsbolaget Rosengård fastigheter. Med politikens ök- ande inflytande kan vi se en rörelse från ett autonomt företag till ett företag som är något mer bakbundet. MKB har, till skillnad från de andra företagen med stor handlingsförmåga, använt handlingsutrymmet utifrån olika perspektiv. Den un- deravkastande investeringen i Greenhouse Augustenborg får ses som en konstruktiv tolkning av AKBL, även om den inte leder till att skapa förutsättningar för nyproduktion för hushåll med låga inkomster.
Här har MKB också en stor utmaning, då inflyttningen till Malmö till skillnad från Göteborg framför allt är dominerad av låginkomsthushåll och staden planerar att växa till en halv- miljonstad inom 25 år. Frågan är förstås hur staden ska kunna skapa bostäder som denna befolkningsökning på 170 000 personer har råd att efterfråga. Ser vi till MKB:s nyproduktion fram till i dag finner vi inga svar. Risken är snarare att allmän- nyttan även i Malmö kommer att utvecklas till ett boende främst för låginkomsttagare. Eller en svensk variant av social housing, dock utan statliga eller kommunala subventioner.
i DennA bok står boenDeoJämlikhet i centrum för analysen av allmännyttan. Jag har definierat boendeojämlikhet som kontextuella normavvikande skillnader när det gäller tillgång till bostad och kvalitet i boendet – skillnader som begränsar de missgynnades livsmöjligheter. Jag har också konstaterat att i den svenska kontexten är en jämlik boendesituation – enligt idealbilden – karakteriserad av en inkluderande norm, en norm som innebär att alla, oavsett nedärvda resurser,villkoreller nuvarande rikedom ska vara berättigade till att efterfråga en bostad av god kvalitet. Förutom denna generella och inkluderande karaktär har jag också beskrivit att idealbilden karakteriseras av låg grad av seg mentering mellan och stigmatisering av upplåtelseformerna, det vill säga att ingen upplåtelseform ska vara karakteriserad av en specifik inkomstgrupp och därmed att inte någon särskild upplåtelseform ska vara belagd med ett stigma. Kopplat till detta innefattar idealbilden också en låg grad av segregation, det vill säga boendet ska inte dela upp människor med olika levnadsvillkor geografiskt.
Redan inledningsvis konstaterades att denna karakterise- ring av jämlikhet i svensk bostadsförsörjning är just en ideal- bild och att utfallet av den svenska modellen faller ganska långt från mål och diskurs. Genom boken har jag kunnat visa hur allmännyttan intar en skiftande och tvetydig roll i förhål- lande till den inkluderande målsättningen. Jag har också visat hur allmännyttan alltmer intar en residual roll i den svenska bostadförsörjningsmodellen, det vill säga att vi har en hög grad av inkomstsegmentering mellan allmännyttan och övriga upplåtelseformer. Det är framför allt tydligt i mindre kommu- ner på glesbygden Men även större städer med relativt liten allmännytta som Malmö, Landskrona och Norrköping, lika- väl som storstädernas kranskommuner som Vellinge, Ekerö och Kungsbacka, får en allt högre koncentration av hushåll med låg köpkraft i allmännyttan. Vill man vara krass blir all-