Genomförande av åtgärder
GENOMFÖRANDE AV ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR HOTADE ARTER ÅR 2005 TILL 2010, SAMT KOSTNADER FÖR GENOMFÖRANDE 2005–
Miljoner kr 2005 2006 2007 2008 2009 2010 0 20 40 60 80 100
Medelstilldelningen har minskat sedan 2008, med en kraftig minskning 2010. Samtidigt har genom- förandekostnaderna ökat allteftersom arbetet med fler program kommit igång. Utvecklingskurvan för genomförandeinsatserna kommer därför att brytas i och att med att länsstyrelserna inte tilldelats resurser som möjliggör ökande genomförandeinsatser. Antalet fastställda program och föreslagna åtgärder fortsätter dock att öka. Det uppskattade behovet av medel för koordinering och genomförande 2010 låg på 110 mnkr. De reella kostnaderna för genomförande 2010 kan dock inte redovisas nu eftersom Naturvårdsverket får in länsstyrelsernas redovisningar för 2010 först i februari 2011.
utveckla dialogen med de olika intressenterna såsom organisationer och allmänhet. en viktig arena för en kontinuerlig diskussion om rovdjursförvaltningen är Rådet för rovdjursfrågor där de viktigaste intresseorganisationerna ingår. ett annat sätt att främja dialog och delaktighet har varit genom de workshops och möten med länsstyrelser och andra aktörer som Naturvårdsverket ordnat i olika frågor med anknytning till rovdjurs- och viltförvaltningen. Regeringsuppdragen är ett exempel på sådan fråga. kommunikationsarbetet har varit betydelsefullt. förankring och dialog är viktigt men också tidskrävande. mer information finns under avsnittet samråd om rovdjur.
ReGioNal RovdjURsföRvaltNiNG
sedan den 15 februari 2010 kan flera länsstyrelser själva ta beslut om skyddsjakt på stora rovdjur, i och med att Naturvårdsverkets första beslut om delegering trädde i kraft. det är en milstolpe för regional rovdjursförvaltning.
Kompetensutveckling
stora insatser har gjorts av länsstyrelserna och Naturvårdsverket för att dra igång den nya förvaltningen. När länsstyrelserna utsett ledamöter och suppleanter till de 21 viltförvaltningsdelegationerna inleddes kompetensutvecklingen där Naturvårds- verket bistod med utbildning i förvaltningen och det nya systemet. vi utbildade såväl landshövdingar som delegater och rovdjursansvariga. vi höll 11 utbildningar för delegationerna.
vi har också slutit avtal med institutionen för stad och land vid sveriges lantbruksuniversitet (slU) om kompetensutvecklingsprogrammet Dialog för viltförvaltningsdelegationer, enligt samma modell som Dialog för naturvården. Utbildningen ska utveckla kommunikationsförmågan inom delegationerna så att de fungerar väl. slU har hittills hållit kurser i Uppsala och örebro län.
Delegering av beslut
i år tog Naturvårdsverket självt beslut om licensjakten på lodjur eftersom läns- styrelserna inte hann fatta beslut om regionala miniminivåer. för björnjakten tog Naturvårdsverket beslut om delegering på de två rovdjursförvaltningsområdena med tak för maximal tilldelning för licens- och skyddsjakt. även här hade läns- styrelserna för lite tid för beslut. länsstyrelserna yttrade sig dock om tilldelningen innan beslut.
i juli blev vi klara med föreskrifterna om licensjakt på björn och lodjur. före- skrifterna ska se till att regeltillämpningen blir likartad i hela landet och att det finns utrymme för regionalt inflytande över förvaltningen.
Ansökningar om skyddsjakt
antalet ansökningar om skyddsjakt till Naturvårdsverket har minskat kraftigt tack vare delegeringen. våra beslut 2010 har gällt varg utanför de fem varglänen västra Götaland, värmland, örebro, Gävleborg och dalarnas län. ansökningar om skyddsjakt varierar från år till år beroende på hur många skador som inträffar och möjligheterna att utnyttja ordinarie jakttid. år 2010 var det fler ansökningar om skyddsjakt på järv än tidigare.
TABELL 24. ANSÖKNINGAR OM jAKT PÅ STORA ROVDjUR
2010* 2009 2008
Antal ärenden 97 263 108
*inkl. beslut om licensjakt och delegering av beslut till länsstyrelserna. Med stora rovdjur avses björn, varg, lodjur, järv och kungsörn. Antalet beslut om skyddsjakt på stora rovdjur varierar mellan åren, bland annat på grund av skadebilden och upplevda besvär. 2009 var det ovanligt många ansökningar om skyddsjakt vilket gjorde att vi hyrde in extra personal för att klara trycket. År 2010 har vi fått färre skyddsjaktsansökningar än tidigare år.
TABELL 25. POPULATIONSUTVEcKLING FÖR DE STORA ROVDjUREN
BjÖRN (miniminivå 100 föryngringar) 2010 2009 2008
Beräknat antal i Sverige 2950–3492 2950–3492 2350–2900
Registrerade föryngringar ? ? ?
Ökning/minskning ?
VARG (etappmål 20 föryngringar) 2010 2009 2008
Beräknat antal i Sverige cirka 200 cirka 230 cirka 190
Registrerade föryngringar 23 23 19
Ökning/minskning
LODjUR (miniminivå 300 föryngringar) 2010 2009 2008
Beräknat antal i Sverige 1200–1400 1500–2000 cirka 1200
Registrerade föryngringar 251 290 217
Ökning/minskning
jÄRV (etappmål 90 föryngringar) 2010 2009 2008
Beräknat antal i Sverige Cirka 680 cirka 520 cirka 600
Registrerade föryngringar 113 86 111
Ökning/minskning
Tabell över populationsutvecklingen för de fyra stora rovdjuren. Texten inom parantes beskriver rovdjurspolitikens målnivåer. Pilarna beskriver ökning/minskning/oförändrad populationsutveckling. Björn För björn har vi inga heltäckande inventeringsdata på antalet föryngringar utan
antalsuppskattningarna har beräknats av Skandinaviska björnprojektet. Senaste beräkningen gjordes 2009. Björnen sover under snöperioden, varför den är mer svårinventerad än övriga arter.
Varg Varg inventeras normalt på snö, varvid antalet föryngringar registreras. Vintern 2009/2010 registrerades 23 föryngringar, dvs. kullar födda 2009.
Lodjur Lodjur inventeras på snö, varvid antalet föryngringar registreras. Vintern 2009/2010 registrerades 213 föryngringar, dvs. kullar födda 2009. Då all yta i landet inte inventeras (framförallt i södra Sverige) har forskarna på Sveriges Lantbruksuniversitet beräknat lodjurstammens storlek. Beräknat antal föryngringar var 251. Från och med november 2009 får lodjursstammen variera ned till 250 föryngringar enligt gällande rovdjurspolitik. Järv Järv inventeras på vårvintern, varvid främst antalet bebodda lyor registreras.
Utfallet av liceNsjakteN på vaRG i jaNUaRi 2010
en studie av utfallet av jakten visar att flera av de mål som Naturvårdsverket satte upp för jakten kunde hållas. inga vargar av östligt ursprung fälldes och inte heller deras avkomma. fördelningen på ålder och kön bland dem som fälldes var ungefär samma som i vargstammen som helhet. det tycks vara en överrepresentation av föräldradjur bland de fällda djuren.
RovdjURsiNveNteRiNG och dNa-aNalyseR
den positiva utvecklingen av järvstammen har fortsatt med ett rekordhögt antal föryngringar. Naturvårdsverket har finansierat insamling av björnspillning i Norr- bottens län under året och resultaten publiceras under 2011. därmed har alla stora björnlän inventerat björnspillning och det ger förutsättningar för säkrare bedömning av stammens storlek.
lodjursstammen fortsätter att öka i söder, till exempel hade skåne sin första föryngring 2010. i renskötselområdet har stammen dock minskat något, bland annat på grund av ökad jakt, men förändringen kan också bero på mellanårsvariationer.
vargstammen ska begränsas till cirka 210 individer och högst 20 föryngringar enligt riksdagens beslut. preliminära resultat av inventeringen efter licensjakten i januari visar att stammen uppgick till mellan 185 och 215 djur.
RovdjURsiNfoRmatioN
vi har sedan 2002 fördelat medel till rovdjursinformation. det har lett till en fördjupad dialog kring rovdjur och rovdjurspolitiken, enligt en utvärdering av bidragen för 2007 och 2008. Utvärderingen föreslog en starkare styrning av bidra- gen och det har vi genomfört 2010 genom att ange tre prioriterade områden för bidrag:
• kommunikation inom och vidareförmedling från viltförvaltningsdelegationer • det personliga mötet och information genom dialog
• effektivare skolinformation
totalt har nära 7 miljoner kronor fördelats till rovdjursinformation under året. Grovt räknat delades bidragen lika på fyra mottagare: Rovdjurscentret de 5 stora, Rovdjurscentrum Grönklitt, intresseorganisationer samt länsstyrelser.
viltskadoR
sälskador inom fisket förebyggs genom skyddsjakt och säkrare redskap. vi har gett tillstånd till skyddsjakt på 230 gråsälar 2010, lika många som året innan. skyddsjakten på knubbsäl ökade från 50 till 90 djur år 2010.
Naturvårdsverket har fördelat drygt 18 miljoner kronor till länsstyrelserna för att ersätta yrkesfiskare för skador av säl år 2010 och 5,9 miljoner i bidrag till redskap.
för 2010 fanns sammanlagt 46,8 miljoner kronor från viltskadeanslaget för att förebygga och ersätta skador av vilt. av dessa var fyra miljoner avsatta till värmlands och dalarnas län för bildande av rovdjursakutgrupper. övriga medel fördelades på förebyggande åtgärder och ersättningar för skador på tamdjur och gröda (17,8 miljoner) samt fiske (25 miljoner, skador av säl). till största delen går medlen för landsidan till förebyggande av skador, medan ersättningar dominerar
för sälskador. kostnader för bidrag till permanenta rovdjursavvisande stängsel tas från och med 2010 till största delen av andra anslag, vilket återspeglar sig i använda medel. det har varit ett år med relativt lite skador på tamdjur. skador på gröda skiljer sig inte mycket från tidigare år.
Förvaltningsplan för vildsvin
Naturvårdsverket har deltagit i flera regionala informationsmöten och i media för att sprida kunskap om den nya förvaltningsplanen som presenterades i maj. planen togs fram i nära samarbete med andra myndigheter, jägarorganisationer, lantbruk- arnas riksförbund och markägare.
den nationella förvaltningsplanen ska vara en kunskapsbas för länsstyrelserna för de förvaltningsplaner de ska ta fram. målet är att minska skadeverkan av vild- svin genom att minska populationerna.
BIOLOGISK MÅNGFALD OcH EKOSySTEMTjÄNSTER
vi har delvis nått målet om insatser för ekosystemtjänster och biologisk mångfald. vägledning och samverkan för att bevara och hållbart nyttja naturens resurser är centralt i vårt arbete. målen för det svenska arbetet med biologisk mångfald lik- som i eU och internationellt är ambitiösa och mycket återstår att göra om vi ska nå dessa.
bRett aRbete med fokUs på miljökvalitetsmåleN
vägledande för vårt arbete inom området är miljökvalitetsmålens övergripande generationsmål som slår fast att vi ska säkra ekosystemens förmåga att långsiktigt leverera tjänster, nå en god hushållning med naturresurserna samt bevara den bio- logiska mångfalden och nyttja den hållbart. vi har initierat forskning kring möjlig- heterna att minska växthusgasutsläppen och samtidigt gynna biologisk mångfald och ekosystemtjänster. frågan har stor betydelse för flera miljökvalitetsmål, efter- som klimatåtgärder riskerar att påverka andra miljövärden negativt. behovet av förnybara bränslen kan till exempel leda till ett intensivare jord- och skogsbruk.
ÅTERRAPPORTERING Biologisk mångfald och ekosystemtjänster
TABELL 26. VILTSKADOR, BIDRAG OcH ERSÄTTNING, TKR
SKADOR PÅ TAMDjUR SKADOR PÅ GRÖDA SÄLSKADOR PÅ yRKESFISKE
Bidrag Ersättningar Ersättning Bidrag Ersättningar Bidrag Ersättningar
hund
2010 1 563 362 466 4 863 2 207 5 938 18 057
2009 4 149 2 270 740 7 853 1 950 4 602 25 200
2008 4 307 1 501 354 1 730 3 679 3 490 16 500
Tabellen visar de siffror som rapporterats in i januari 2011 fördelade på skador orsakade av olika djurslag. Skador på tamdjur orsakas främst av lodjur, varg och björn. De största skadegörarna på gröda är gäss, tranor och sångsvan. Bidrag går till olika förebyggande åtgärder och ersättningar till inträffade skador. För skador åsamkade av säl har länsstyrelserna under 2010 använt 23 995 tkr och för övriga skador 9 460 tkr. Under 2010 har inga stora angrepp på tamdjur skett. Skillnaden i använda medel för bidrag till förebyggande åtgärder mot skador på gröda beror på satsningar på mer permanenta åtgärder i flera län. Länsstyrelserna har utöver bidrag och ersättningar även använt medel för besiktningar, utbildningar och information.
åtGäRdeR föR ekosystem, djUR- och växtliv
Under året har vi arbetat med flera regeringsuppdrag kring ekosystemtjänster och biologisk mångfald. vi har lämnat förslag till ökade möjligheter för samverkan för att öka näringslivets engagemang i arbetet att nå nationella mål om biologisk mångfald. vi har också kvalitetssäkrat 3 722 Natura 2000-områden så att de kan förklaras som särskilda bevarandeområden (sac). en del av Natura 2000-nät- verket utgörs av särskilda skyddsområden för fåglar och vi har utvärderat hur väl dessa bidrar till sveriges tillämpning av eU:s fågeldirektiv (1979/409/eeG). brister i Natura 2000-nätverket har vi åtgärdat genom att föreslå fem nya Natura 2000-områden med en areal om cirka 110 000 hektar och kompletteringar i fem befintliga områden. den mycket uppskattade satsningen på lokala naturvårds- projekt (loNa) återkom 2010. Naturvårdsverket har fördelat nära 50 mnkr till länsstyrelserna för vidare förmedling till kommuner. kommunerna har sökt för projekt som bland annat handlat om områdesskydd, vård och förvaltning av områden, naturtyper och arter inklusive åtgärder som främjar friluftsliv, restau- rering av naturtyper och livsmiljöer för arter samt information, folkbildning och annan kunskapsspridning. en utvärdering visar att loNa i många fall bidragit till att öka intresset hos politikerna för att inrätta naturreservat. det faktum att staten prioriterat kommunalt naturskydd genom loNa har i sig också bidragit starkt till att påskynda processen och skapa bred förankring särskilt bland lokalpolitiker. Utvärderarna har konstaterat att i cirka 40 procent av kommunerna som beviljats loNa-bidrag till inrättande, genomförande av åtgärder i reservaten eller informa- tion om reservatet, spelade loNa-bidraget roll för själva inrättandet.
TABELL 27. TOTALA AREALERNA AV NATURA 2000-OMRÅDEN SOM HAR ETT FORMELLT SKyDD, FÖRDELAT PÅ SKyDDSFORM OcH HABITAT, hektar (ha)
I national- I natur- I natur- I biotop- I national- I natur- I Natura 2000- Habitat Total
park reservat vårds- skydd park eller reservat områden utan habitat-
område natur- eller natur- som delvis formellt areal
Grupp av habitat vårds- vårds- omfattas av skydd
område område formellt skydd
Marina och kustknutna
habitat 1110-2190 3 258 154 145 2 940 0 140 7 687 17 452 307 545 493 168 Vattenhabitat 3110-3260 49 011 150 423 12 412 0 1 1 083 18 008 503 752 734 690 Sand-, hed- och gräsmarker
2320, 2330, 4010–6530 377 034 786 160 967 36 58 1 470 54 353 183 701 1 403 777 Våtmarker 7110-7320 37 027 538 313 1 399 41 66 84 7 539 95 120 679 590 Berggrundsknutna habitat 8110-8340 41 092 30 801 229 11 233 1 126 732 31 305 105 529 Skogshabitat 9010-91FO 115 796 1 611 891 715 664 2 372 1 219 63 755 176 174 1 972 588 Summa alla habitat 623 218 3 271 733 18 661 752 2 870 12 669 161 840 1 297 598 5 389 342
De totala arealerna av Natura 2000-naturtyperna som har ett formellt skydd, fördelat på skyddsform och grupp av habitat. År 2010 hade ca 76 procent av den totala habitatarealen ett formellt skydd. Resterande 24 procent av arealen skyddades genom olika former av avtal eller miljöstöd eller saknar helt skydd.
ÅTERRAPPORTERING Biologisk mångfald
aRbete iNom eU och iNteRNatioNellt
i början av året utvärderade vi eU-kommissionens handlingsplan biodiversity action plan, bap och hur eU lyckats nå de uppsatta målen om bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald till 2010. Utvärderingen ligger till grund för formuleringen av nya mål för biologisk mångfald efter 2010. vi har också arbetat med att övervaka bevarandestatus för naturtyper och arter i enlighet med art- och habitatdirektivet (1992/43/eeG) samt genomförandet av ramdirektivet om en marin strategi (2008/56/eG).
föRvaltNiNG UtifRåN ekosystemaNsatseN
ekosystemansatsen är en arbetsmetod för att bevara och hållbart nyttja naturre- surser i ett landskapsperspektiv. Under året har vi bland annat genomfört kompe- tensutvecklingsprogrammet Dialog för naturvården för att utveckla delaktigheten och den lokala förvaltningen av naturresurser. vi stödjer och utvecklar länsstyrel- serna i arbetet med regionala landskapsstrategier för biologisk mångfald. exempel på insatser inom dessa är en länsövergripande strategi för att minska myggpro- blematiken vid nedre dalälven, regional landskapsanalys vid emån och alsterån, underlag till strategi för odlingslandskapet i jönköpings län, landskapsanalys av lövrika områden i västra Götaland samt i västerbotten och marin samverkansplan för skydd av höga kusten.
Under året har vi även fortsatt vårt arbete inom Unescos program man and the biosphere för tvärvetenskaplig forskning kring biologisk mångfald och sam- verkan med regional och lokal förvaltning. inför 2010 tog vi över ordförande- skapet och ansvaret för programmets svenska kommitté.
fN:s åR föR bioloGisk måNGfald
fN utlyste 2010 till ett internationellt år för biologisk mångfald. Under hela året pågick aktiviteter för att uppmärksamma biologisk mångfald och ekosystemtjäns- ter, och intensiva förhandlingar förs inom flera fora för att upprätta instrument för att stärka genomförandet av internationella avtal på området.
iNsatseR iNom samveRkaNspRojektet NatUReNs åR
Under 2010 har fokus för det 20-tal myndigheter och intresseorganisationer som ingår i projektet legat på fN:s internationella år för biologisk mångfald. Natur- vårdsverket samordnar projektet som startade 2009 för att uppmärksamma 100-årsjubileet av sveriges första nationalparker.
Nätverket har en gemensam webbplats (www.naturensar.se) där alla deltagare har lagt in sina arrangemang och flera har bidragit med texter på aktuella teman relaterade till biologisk mångfald. länsstyrelserna har svarat för över hälften av de 1 000 aktiviteter som arrangerats under Naturens år och det har ofta varit samar- rangemang med andra lokala aktörer.
GIFTFRI MILjÖ
Under denna rubrik vill vi särskilt lyfta upp arbetet med efterbehandling av föro- renade områden. vi ger även en lägesbeskrivning till regeringen senast den 15 april varje år.
SANERING OcH EFTERBEHANDLING AV FÖRORENADE OMRÅDEN
omkring 80 000 områden i landet är identifierade som potentiellt förorenade. föroreningar kan finnas i mark, yt- och grundvatten eller anläggningar, och många av områdena är så förorenade att de kan innebära risker för människors hälsa eller för miljön. det är framför allt tidigare verksamheter som kemisk industri, träim- pregnering, massa- och pappersindustri och glasbruk som efterlämnat giftiga och skadliga ämnen. för att minska de risker förorenade områden kan innebära och i arbetet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, måste många områden undersökas och riskbedömas. de mest förorenade av dem måste också efterbehandlas.
NatioNell samoRdNiNG och väGledNiNG
Naturvårdsverket ansvarar för att samordna, prioritera och administrera det stat- liga bidraget för efterbehandling, samt följa upp, utvärdera och rapportera effek- terna av bidraget. vi ger också vägledning i efterbehandlingsfrågor till länsstyrelser och andra aktörer, deltar i mål och ärenden och i eU- och internationella samman- hang. vi ansvarar för samverkan med de andra statliga myndigheterna, framförallt länsstyrelserna och sGU och sGi.
exempel på insatser som rör samordning och vägledning under 2010: • vi har medverkat vid en nationell efterbehandlingsträff i örebro för länsstyrel-
serna och vid regionala efterbehandlingsträffar för länsstyrelserna i södra, norra respektive mälardalsregionen.
• vi har anordnat en nationell träff och en träff med storstadslänen för invente- rare. vi har dessutom medverkat vid möten med nationella gruppen för invente- ringssamordning.
• vi har arbetat med att förtydliga vår vägledning om efterbehandling på vår webbplats, till exempel om hur man utreder ett förorenat område och väljer typ av åtgärd. vår webbplats om efterbehandling (www.naturvardsverket.se/ebh) har i snitt haft cirka 540 externa besökare per månad eller 125 per vecka under 2010. våra tre nya vägledningsrapporter om att utreda och riskbedöma föroren- ade områden, respektive generella riktvärden för förorenad mark har beställts som tryckt rapport eller laddats ned 550 (rapport 5976), 320 (rapport 5977) respektive 230 (rapport 5978) gånger sedan publicering i slutet av 2009 och till och med början av oktober 2010.
• vi har tillsammans med länsstyrelserna tagit fram ett utbildningspaket utifrån vår nya vägledning som länsstyrelserna kan använda i sin tillsynsvägledning gentemot kommunerna.
• vi har föreläst och medverkat vid en utbildningsdag för kommuner och länssty- relsen i kalmar län om vårt nya vägledningsmaterial.
• vi har genomfört två samverkansmöten med sGU och sGi i våra myndigheters respektive nya roller.
• vi har medverkat vid en träff med ett statligt myndighetsnätverk (stoRm) om efterbehandling, i nätverket Renare marks vårmöte i Norrköping och i en workshop om sediment i Göteborg med Renare mark. vi har föreläst vid en av svenska geotekniska föreningens (sGf) kurser under hösten.
• vi har medverkat vid ett möte om förorenade områden med ett europeiskt myn- dighetsnätverk i september.
föRdelNiNG av bidRaG UNdeR 2010
Under 2010 har Naturvårdsverket fördelat cirka 395 miljoner kronor i statliga bidrag till arbetet med efterbehandling. fördelningen av bidrag framgår av figuren nedan. merparten av det totala bidragsbeloppet har fördelats till åtgärder.
effekteR av våRt aRbete
arbete med efterbehandling är långsiktigt. förorenade områden ska ha identifie- rats, undersökts och efterbehandlats senast år 2050, i enlighet med delmålen om förorenade områden i Giftfri miljö. det statliga anslaget för efterbehandling är en viktig drivkraft i arbetet, dels genom att utredningar och åtgärder av förorenade områden genomförs, dels genom att länsstyrelsernas och kommunernas tillsynsin- satser gör att utredningar och åtgärder utförs av ansvariga. Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete med tillsynsvägledning utgör också en viktig del i att driva arbetet framåt. länsstyrelsernas tillsyns- och tillsynsvägledningsarbete förstärks med hjälp av sakanslaget.
vi gör en årlig uppföljning av hur arbetet med efterbehandling fortskrider i landet i form av en lägesbeskrivning till regeringen. vi utgår från det arbete vi lagt ned under året och från uppgifter som vi samlar in från länsstyrelserna. arbetet pågår med att undersöka vilka av områdena som kan innebära stora risker för
Utredningar och inventering Åtgärder
Tillsyn Externt stöd
Handräckningskostnader
FIGUR 15. FÖRDELNING AV BIDRAG TILL ARBETET MED EFTERBEHANDLING, SAKANSLAG 1:4
Av de beslutade bidragen år 2010 fördelades 286 mnkr till åtgärder, knappt 31 mnkr till länsstyrelsernas arbete med tillsyn och omkring 71 mnkr för inventering och utredningar.
miljön eller vår hälsa och som behöver efterbehandlas. många av de förorenade områdena håller på att åtgärdas. på länsstyrelserna jobbar totalt omkring 165 personer i varierande grad med förorenade områden. av dessa arbetar i snitt tre till fyra personer per länsstyrelse med inventering och de finansieras via bidrags- medel. länsstyrelserna bedömer att de lagt ned nästan 1 000 personveckor på tillsyn under 2010. länsstyrelserna arbetar också omkring 580 personveckor med bidragsfinansierade åtgärder. länsstyrelserna anordnade 55 stycken utbildnings- dagar om förorenade områden under 2010, flera utifrån det vägledningsmaterial som vi nyligen tagit fram.
vår redovisning visar att arbetet med att identifiera förorenade områden i landet i princip är klart, även om nya förorenade områden kan komma att upp- täckas med tiden. inventeringsarbetet (riskklassning enligt mifo) i länen är inne i slutfasen. år 2010 hade 18 718 av de knappt 80 000 potentiellt förorenade områ- dena riskklassats, vilket är 1439 fler än år 2009. inventeringstakten ökade igen under 2010 jämfört med 2009. det som en följd av att länsstyrelsernas behov av