RPS har undersökt förändringen i polismyndigheternas arbete med ung-domsbrottsutredningar och jämfört resultatet från insatsfasen med resultatet från probleminventeringsfasen.
Polisens ansvar är att utreda ungdomsbrott på ett sådant sätt att de lagstadga-de tidsfristerna kan hållas. Analysen visar att arbetet med sådana utredningar på polismyndigheterna inte alltid bedrivs på ett sådant sätt att utredningar slutförs inom den tid som krävs för att den lagstadgade sexveckorsfristen ska kunna hållas. På nationell nivå har det inte skett någon förändring mellan de båda faserna i nationella ungdomssatsningen avseende andelen tidsfrister som överskrids hos polisen. Sexveckorsfristen har överskridits hos polis-myndigheterna i en sjättedel av de utredningar där det löper en tidsfrist utan att det angivits något acceptabelt skäl till det. Andelen är densamma
under probleminventeringsfasen och insatsfasen. Med en snävare bedömning skulle denna andel kunna vara högre eftersom det i denna rapport har gjorts en bedömning som är fördelaktig för polisen. Exempelvis har de utredningar där både polisen och annan instans varit långsam i sin handläggning inte räknats in bland de utredningar där ansvaret för den överskridna tidsfristen läggs på polisen.
En granskning av de överskridna tidsfristerna visar att de i de flesta fall överskridits med några veckor. Under insatsfasen hade hälften ärendena med överskriden tidsfrist slutredovisats genom förundersökningsprotokoll eller genom nedläggningsbeslut inom 3 veckor efter att tidsfristen löpt ut. Samti-digt fanns det under både probleminventeringsfasen och insatsfasen utred-ningar som tagit mer än 20 veckor från att sexveckorsfristen börjat löpa.
Främst gällde detta misshandelsutredningar som ibland kan vara komplice-rade ärenden där det krävs många utredningsåtgärder, men det gällde också stöld ur butik och skadegörelse som normalt är enkla ärenden att utreda. RPS kan inte se någon rimlig förklaring till att relativt okomplicerade ärenden
överskrider tidsfristen. Därmed sägs inget annat än att polismyndigheterna har ett absolut krav att hålla tidsfristerna i alla utredningar, även i de kompli-cerade.
En granskning av hur lång tid som förflutit mellan att en skälig misstänkt registrerats och att denne underrättats om misstanke, alternativt att misstan-ken läggs ned, visar på stora skillnader mellan polismyndigheterna. Det är oklart varför skillnaderna mellan polismyndigheterna är så stora. En gransk-ning av sammansättgransk-ningen av utredgransk-ningarna visar att skillnaderna mellan polismyndigheterna inte kan förklaras av de brottstyper som förekommer i utredningarna. Det finns förbättringsmöjligheter när det gäller att uppfylla kravet på att en person som är skälig misstänkt för ett brott snarast och direkt ska underrättas om anklagelserna mot sig (formuleringen i FN:s konvention om barns rättigheter).
7.1.1 Polismyndigheter med förbättrat resultat
Polismyndigheterna i Västra Götaland och i Örebro län har under båda fa-serna redovisat ett resultat bättre än det nationella snittet, både vad gäller hur de håller sexveckorsfristen och hur snabbt de underrättar om misstanke. Re-sultaten för tidsfristen har dessutom stärkts mellan faserna.
Polismyndigheten i Värmlands län överskred tidsfristerna under problemin-venteringsfasen i ungefär lika stor andel av utredningarna som det nationella snittet. Utvecklingen under insatsfasen är en klar förbättring och andelen överskridna tidsfrister var under insatsfasen lägre än det nationella snittet.
Även tiden från underrättelse om misstanke har förbättrats till insatsfasen.
Räknat på de fyra första veckorna från registrering av skälig misstanke var Polismyndigheten i Värmlands län snabbast i landet.
I Polismyndigheten i Västerbottens län överskreds tidsfristerna i något större andel av utredningarna än det nationella snittet under probleminventeringsfa-sen. Detta resultat har förbättrats och under insatsfasen överskreds tidsfristen i endast fyra procent av utredningarna vilket är lägst i landet. Utvecklingen av tiden mellan att en skälig misstänkt registrerats och att underrättelse om misstanke skett har förbättrats under insatsfasen och är bättre än det natio-nella genomsnittet.
Polismyndigheten i Norrbotten har förbättrat sitt resultat avseende andelen utredningar där de överskrider sexveckorsfristen. Myndighetens resultat var bättre än det nationella snittet under båda faserna. En liten förbättring har skett av tiden mellan registrering av skälig misstanke och underrättelse om misstanke. Resultatet är i linje med det nationella snittet under insatsfasen.
Fler polismyndigheter som uppvisar positiv utveckling när det gäller hur de håller sexveckorsfristen är polismyndigheterna i Västernorrlands, Söder-manlands och Östergötlands län. Alla tre polismyndigheter håller
tidsfrister-na i fler ärenden än polisen tidsfrister-nationellt. Detta resultat redovisas av myndighe-ten under båda faserna. En försämring har skett från probleminventeringsfa-sen till insatsfaprobleminventeringsfa-sen när det gäller hur snabbt polismyndigheterna underrättar om misstanke. Polismyndigheten i Södermanland följer samma utveckling.
7.1.2 Polismyndigheter med ett försämrat resultat
En försämrad utveckling av andelen utredningar där polisen överskrider tids-fristen från probleminventeringsfasen till insatsfasen finns i Polismyndighe-ten Gotland och polismyndigheterna i Jämtlands, Jönköpings, Kronobergs, Uppsala och Västmanlands län. I Polismyndigheten Gotland och polismyn-digheterna i Jämtlands och Jönköpings län har andelen utredningar där poli-sen överskridit tidsfristen utan acceptabelt skäl försämrats från en nivå bättre än det nationella snittet till en nivå i linje med det nationella snittet eller säm-re. I övriga ovan nämnda polismyndigheter har utvecklingen gått från en nivå i linje med nationella snittet till en nivå sämre än det nationella snittet.
Polismyndigheten i Kronobergs län uppvisar ett klart förbättrat resultat av andelen utredningar där man underrättat om misstanke snabbt efter att en skäligen misstänkt registrerats. Detta förklaras dock av att det under insatsfa-sen rapporterades in en mycket större andel utredningar gällande stöld ur butik än under probleminventeringsfasen. Trots att dessa utredningar ofta går snabbt att utreda har Polismyndigheten i Kronobergs län ett försämrat resul-tat avseende hur de håller tidsfristen.
Resultat under insatsfasen avseende hur snabbt en skälig misstänkt under-rättas om misstanke är sämre än nationella genomsnittet i några polismyn-digheter. Dessa är främst polismyndigheterna i Kalmar, Skåne, Söderman-lands och Uppsala län.
Utvecklingen av genomströmningstiderna i Polismyndigheten Dalarna är okänd på grund av osäkra uppgifter. Detsamma gäller Kalmar län då få ären-den rapporterades in under probleminventeringsfasen. Övriga polismyndig-heter som inte nämnts under detta avsnitt har ett resultat som inte avviker nämnvärt från det nationella snittet.
7.1.3 Tiden för underrättelse om misstanke skjuts inte fram Polisen har en teoretisk möjlighet att skjuta fram startpunkten för tidsfristen genom att vänta med att underrätta om misstanke. En ytlig kontroll har gjorts av tiden mellan registrering av skälig misstanke och underrättelse om miss-tanke mellan de utredningar som klarat tidsfristen och de utredningar som överskridit den för båda faserna. Jämförelsen visar att det finns stora skillna-der mellan polismyndigheterna men att det inte finns ett tydligt mönster att polisen skjuter fram tiden för underrättelse om misstanke för att på så sätt klara sexveckorsfristen. Däremot har tidig underrättelse om misstanke
angi-vits som orsak till att tidsfristen överskridits i vissa utredningar, en orsak som naturligtvis inte är acceptabel.