Hållbarhet ses som positivt, men upplevs jobbigt att följa

Vi kan utifrån resultatet se att det finns en konsensus bland respondenterna att det i samhället är bra att vara miljömedveten och att det ses som positivt och bra att ha hållbarhetstänk. En generell miljötrend kan därmed bygga upp vissa förväntningar om att agerande hållbart. Dock kan vi se i resultatet att inte alla respondenter upplever att det finns samhällsmässiga förväntningar utan dessa förväntningar är mer formade av deras direkta omgivning (mer omnämns i 6.2.3). Även om inte alla respondenter menar att de agerar miljövänligt kring sin el så har de en gemensam upplevelse om att agera hållbart är något som är kopplat till att må bra. Det beskrivs att det skapas en bra känsla av att agera hållbart och att det är en önskvärd känsla. Enligt Ajzen (2006) skulle denna positiva känsla innebär att respondenterna har hög intention att agera hållbart för att må bra. Dock beskrivs det som jobbigt att konsumera och använda el hållbart eftersom det, enligt respondenterna, innebär bland annat att uppoffra tid och pengar, vilket i sin tur skapar en mer negativ attityd till att använda och konsumera el hållbart. Vi kan därmed se indikation på att det ses som positivt att agera hållbart, men att ansträngningen för att hantera el hållbart ses som betungande, vilket skulle kunna göra att attityden mot att minska sin elförbrukning är mer negativ än positiv enligt Ajzen (2006). Detta anser vi då kan

förklara respondenternas något passiva agerande för hållbar elanvändning och elkonsumtion.

Denna diskrepans mellan känslan av att det är bra att agera hållbart men att det är något som man inte makar med är något som även Stoknes (2014) förklarar vara en vanligt förekommande paradox. Det uppstår vanligen en obalans av att vi inte agerar enligt våra känslor och den kunskap vi besitter. Detta ser vi kan relateras till att vissa respondenter känner skuld och oro över klimathotet och vet att det är bra att förbruka mindre el men ändå inte agerar enligt det. Stoknes (2014) menar vidare att det bland annat kan förklaras med att människor distanserar sitt ansvar och påstår att andra beter sig sämre, vilket även det kan förklara respondenternas agerande. Flera respondenter menar att företagen har ett större ansvar är dem och upplever att deras egna elförbrukning har en mindre effekt på samhället. Utöver detta kan vi även förklara respondenternas agerande med att flera upplever att de gör annat gott för ett hållbart samhälle, som att äta vegetariskt, källsortera eller cykla. Men en annan förklaring, utöver dessa två anser vi även kan vara att respondenter inte just känner skuld och oro. Överlag menar Stoknes (2014) att människor lättare ändrar informationen genom att hitta på ursäkter än ändrar sitt beteende, vilket vi anser speglar respondenternas agerande överlag. Även om respondenterna vet att de kanske borde minska sin elförbrukning så upplevs det som svårt och man är inte villig att uppoffra sin bekvämlighet som att ha tänt när man kommer hem. Detta gör även människor framförallt om det är för att samstämma med vänner, kollegor eller familj (Stoknes 2014), vilket stärker normens betydelse inom elanvändning och elförbrukning i enlighet med Theory of Planned Behaviour (se 4.2.1.3). Det är dessutom denna känsla av bekvämlighet och att uppoffra något i sin vardag som medför att respondenterna hellre skulle byta elavtal än att förändra sitt beteende, då det kräver mindre uppoffringar i vardagen. Vi ser även indikation på att de är svagt villiga till att förändra ett beteende då några efterfrågar något hjälpmedel i hemmet för konsumera och använda el mer hållbart, i form av ett digitalt verktyg. Digitala verktyg nämns som bra verktyg för att minska ansträngningen. Med digitala verktyg vill de bland annat få information serverad till sig för att slippa söka upp information själva.

Vidare anledning till att gruppen upplever elkonsumtion och elanvändning som svårt ser vi kan bero på att de inte får bekräftelse på vad de gör. Flera respondenter har

efterfrågat beröm när de agerar hållbart och de vill gärna veta vad som är en normal elkonsumtion för att veta hur de ska förhålla sig. I dagsläget vet de flesta inte hur de förhåller sig gällande sin elförbrukning gentemot andra utan har skapat sig en egen uppfattning om att studenter som en grupp som inte förbrukar mycket el eller har en större påverkan på samhället. Att de upplever det som svårt att vet hur mycket de förbrukar eller vilken effekt deras agerande har på samhället relaterar till att de inte heller kan urskilja om deras egna beteende är positivt eller negativt. Om man inte ser effekterna kan det vara svårt att urskilja om ens beteende är positivt eller negativt, vilket även kan dras paralleller till Stoknes (2014) paradox 1 som menar att människor ofta tenderar till att förneka sin påverkan om den upplevs som distanserad och om effekterna är svåra att greppa. Ett hushålls elförbrukning och dess effekt på samhället är inget som respondenterna visar medvetenhet om och kan därmed förklara att de tar mindre ansvar för sin elförbrukning. Stoknes (2014) förklarar det alltså som en känsla av distansering till problemet. Problematiken med att ett problem upplevs distanserat är även något som belysts av forskare som Spence, Poortinga och Pidgeon (2012) som tidigare har presenterat att det minskar känslan hos individen att denne skulle vara hotad och måste agera snabbt. Dessa forskare menar att om konsekvenserna var synliga och skulle ha en direkt påverkan på individen i deras hushåll skulle de troligen känna större hot och vara mer angelägna om att agera. Därmed förstår vi respondenternas efterfrågan av konkretisera effekterna av deras agerande. Respondenterna syftar dock inte till att konkretisera negativa effekter som visar på ett kritiskt läge och kan bidra till hotfull känsla utan respondenterna syftar till att få se de positiva effekterna av ett positivt agerande, som att de sparar pengar om de agerar hållbart. En studie av Gifford (2011) indikerar att positiv feedback är mer långsiktig än den negativa då deras studie visade på att för mycket negativ information visade på att människor till slut blev resistenta mot det. Stoknes (2014) argumenterar liknande genom att påstå att människor vanligen förnekar negativ information som en försvarsmekanism för att slippa oro.

Generellt anser vi att utan konkretisering och vetskap om hur de ska förhålla sig till sin elanvändning är det svårt att forma en positiv attityd. Detta enligt Ajzen (1991) som påpekar vikten av att uppleva kontroll och att uppleva att något är lätt för att initiera ett beteende av hållbar elkonsumtion och hållbar elanvändning. Detta kan förklara varför respondenterna inte agerar mer hållbart, då saknar information som talar för det och och bara upplevs som svårt. De har relaterar hållbar elkonsumtion

och elanvändning till något negativt istället för något positivt, vilket därmed bromsar ett mer hållbart agerande.