Hermeneutisk pedagogik och lek

Den grundläggande idén i hermeneutisk pedagogik är intresset för att barn ska nå självförståelse och därmed mognad. Det innebär att barnet ska förstå att det verkar i ett sammanhang och att det präglas av dess bakgrund. Barnet är en del av en större helhet. Det innebär inte att barnet reduceras till en anonym entitet i ett kollektiv, barnet ska förstås som ett enskilt subjekt med egna intentioner. I min framställning av den hermeneutiska pedagogiken lyfte jag fram två företrädare, den norske filosofen Hans Skjervheim och den svenska pedagogikteoretikern Ulf Janson. Skjervheims menar att pedagogen och barnet ska befinna sig i en relation av dialog som jämlikar. Det viktiga för Skjervheim är att barn inte reduceras till någon slags inlärningsautomater som pedagogen förser med kunskap och information, utan att lärande och uppfostran sker i en dialog, där även barnets intressen bemöts med respekt. Även Ulf Janson lyfter fram dialogens roll i pedagogiken lärande och fostran kräver att barnet möts och att även barnets perspektiv på tillvaron respekteras och inte ignoreras.

5.3.1 Hermeneutisk pedagogik och lekens värden

Jag kommer nu undersöka hur den hermeneutiska pedagogiken förhåller sig till den teori om god lek jag har presenterat och dess tre komponenter, frivilligheten, avskildheten och meningsfullheten.

När det gäller frivilligheten tycks det som om den hermeneutiska pedagogen har stor respekt för barnets vilja och intentioner. Barnet får själv avgöra vilka lekar den vill initiera och delta i. Samtidigt finns det hos den hermeneutiska pedagogen ett utrymme att locka barnet till den pedagogiska leken om den syftar till att skapa självförståelse för barnet och bidrar till insikten om att den lever i större sammanhang där andra människor ska respekteras eftersom det är del av samma verklighet.

Avskildheten är inte heller något problem för den hermeneutiska pedagogen. Barn kan behöva utrymme och miljöer för att uttrycka sin kreativitet och lära känna sig själva genom sin lek. Samtidigt tillåter den hermeneutiska pedagogikens betoning av helheten och miljön att barn måste tillrättavisas när deras lek stör eller skadar andra.

Att barn får finna sin egen mening i leken och att leken är betydelsefull är något som den hermeneutiska pedagogen fullt ut respekterar. Det är förmodligen så att den hermeneutiska pedagogen har ett stort intresse av barnets lek och kanske rent utav kan erbjuda sig att hjälpa till att utveckla den på olika vis. Det är möjligt att den hermeneutiska pedagogen kan finna vissa innehållsmässiga problem i lekar. Det kan vara så att visa lekar uttrycker en aggressivitet eller drag av extrem självupptagenhet som kan betraktas som skadlig för barnet eller dess omgivning. Lekteman som rör våld och förtryck, kanske inte skapar större självförståelse, utan snarare avlägsnar barnet från sig själv och sin miljö. Det är svårt att avgöra vilket utrymme den hermeneutiska pedagogiken ger åt någon typ av paternalism här, men det är rimligt att anta att en vuxen person kan avgöra när en lek går överstyr.

5.3.2 Hermeneutisk pedagogik och lektyper

Den hermeneutiska pedagogiken påbjuder i någon mening en ödmjukhet inför barnets lek. Dessutom tycks den peka mot att leken kan bringa självförståelse för den lekande. Låt mig visa hur detta fungerar genom att se till de olika typerna av lek.

I övningsleken kan den hermeneutiska pedagogen uppmuntra till en självförståelse om varför det projekt man genomför är viktigt, intressant eller roande. Det här kan exempelvis bidra med en förståelse av barnets självuppfattning och ställa frågor som: varför vill jag genomföra just denna övning? Valet av projekt kan här ses mot en sådan bakgrund, som pojke respektive flicka kan man se till varför man just vill engagera sig i den här övningsleken, kan det ha något att göra med att man är pojke respektive flicka och i så fall varför. En genus- pedagogik kan definitivt vara förenlig med ett hermeneutiskt pedagogiskt förhållningssätt.

Varför leken har just det innehåll den har är även en fråga som kan ställas i samband med fantasileken och även här kan det vara förenligt med exempelvis en förståelse av genus/kön och lek. Varför kretsar vissa barns lekar kring somliga teman och andra barns kring andra och kan pedagogen i någon mån tillsammans med barnet finna en förståelse för varför detta är viktigt. I den fria fantasileken låter man barnet utrycka sina egna intentioner och sin upplevelse som ett subjekt. Barnets ska också förstå sin del i en helhet, att det finns andra subjekt med egna intentioner som verkar i samma verklighet. Det är därför viktigt att pedagogen kan gå in och avstyra en lek där intoleransen mot andra bli för påtaglig, där de egna intentionerna är så starka att de går ut över andra.

I den pedagogiska leken kan också barnens intressen tas tillvara genom att tillsammans försöka förstå deras intentioner gentemot deras sociala och kulturella bakgrund. Intressanta meningsutbyten och ömsesidig förståelse för olikheter genom leken är här möjlig.

I regelleken kan även här förståelsens sammanhang ventileras och fördjupas. Varför leker vi efter dessa regler? Är det något vi gemensamt vill uppnå? Är frågor som diskuteras i samband med leken.

Det tycks inte som om den hermeneutiska pedagogiken kommer i konflikt med mitt krav på respekten av barns autonomi rörande leken. Den hermeneutiska pedagogiken har drag gemensamma med reformpedagogiken och tycks blanda respekten för barnets egenvärde som person med en förståelse av att det verkar i ett större sammanhang. Intresset för barnets egen tankevärld och kreativitet möts med respekt om den vuxne eller pedagogen kan diskutera val av lekteman och de problematiska ämnen som ibland kan behandlas i framförallt fantasileken.