3. Barns autonomi
3.4 Kohlbergs teori om barns moralutveckling
Den amerikanske moralpsykologen Lawrence Kohlberg (1927-1987) byggde delvis vidare på Piagets teori kring barns moralutveckling i sitt verk The Philosophy of Moral Development (1981). Kohlberg vänder sig emot att i första hand att påverka barnens moralutveckling åt att bli anpassade till den rådande kulturen.133 Det är moraliskt tänkande barnen ska utveckla, inte
konventionsanpassning, menar Kohlberg. Det handlar inte om att tvinga på barnen ideologiskt grundande föreställningar och försöka anpassa barnen till det rådande samhället, utan snarare om att ge dem ett kritiskt förhållningssätt till det. Kohlberg menar att många pedagoger skulle bli förvånande över hur mycket värden och ideal de försöker pressa på barnen utan att egentligen reflektera över det, medan barnen känner av att det är en moralisk undervisning i form av ensidig moralism. Kohlberg vänder sig därför emot socialisationsbegreppet som är vanligt använt av pedagoger och sociologer som blandar samman moral med social konvention.134 Barnen bör ses som fria moraliska agenten liksom pedagogen betraktar sig själv på det viset. Kohlberg menar att barnen genererar egna moraliska värden och omdömen när det ställdes inför olika moraliska omdömen och att dessa värden tycktes överrensstämma mellan olika barn. Liksom Piaget såg Kohlberg barnet som en moralfilosof, som reflekterade över vad som var rätt och fel. Kohlberg ställde barnen inför mer komplexa problem och där det var svårare att åberopa auktoriserade regler för lösningar av problemen. Beroende på ålder och mogna svarade barnen på olika vis, med olika hänsynstagande. Utifrån denna studie tänkte sig Kohlberg att människans moral utvecklas i tre huvudsakliga nivåer:135
1. Prekonventionell nivå. På denna nivå har barnet nått mognaden att förstå de kulturella regler och värderingar av vad som är rätt och fel, men förstår dessa enbart som att de avser vad som är av fysisk nytta eller lust. Den prekonventionella nivån kan delas in i två steg:
(1) I steg 1 ifrågasätter inte barn avsikten med handlingen, dess bedömning är helt beroende av vad auktoriteter säger. Belöning och bestraffning är det som intresserar barnet. Barnet är själviskt, det försöker finna fördelar för sig själv gentemot sin omgivning.
133 Lawrence Kohlberg, The Philosophy of Moral Development (San Francisco 1981), pp. 1ff 134 Ibid. pp. 7f
(2) I steg 2 intar barnet ett pragmatiskt förhållningssätt i sin handlande. De handlingar som tillfredställer barnets egna eller möjligen andras behov är de handlingar som är rätt. Det finns här ett ömsesidigt utbyte mellan barn, vilket Kohlberg liknar vid marknaden. Tjänster utförs till andras fördel enbart om det återgäldas med något barnet själv önskar. 2. Konventionell nivå. På den här nivån ser barnet sin familj, gruppen eller landet som något
värdefullt i sin egen rätt. Barnets handlande styrs här inte bara av vilken respons handlandet får från omgivningen, utan även av lojalitet mot barnets grupptillhörigheter. Barnet fortsätter här att vara följsamt och upplever en tillfredställelse i att uppfylla auktoriteters förväntningar, att fullfölja plikter. Lydnad är viktigt, att lyda auktoriteter känns bra. På denna nivå tillförs ytterligare två steg i moralutvecklingen, steg 3 och steg 4.
(3) I steg 3 identifieras gott uppförande med att vara andra till lags och få uppskattning för det. Konformitet och stereotypt beteende är något eftersträvansvärt, majoritets beteende ses som naturligt eller normalt.
(4) I steg 4 börjar barnet orientera sig emot att uppfatta tydliga auktoriteter, bestämda regler och behovet att upprätthålla social ordning. Att göra sin plikt, visa respekt mot auktoriteter och upprätthålla ordning är värdefullt i sig.
3. Principiell nivå. På denna nivå börjar de moraliska värdena och principerna ses som värdefulla oberoende av vilka auktoriteter som hyser dem. Grupper och moraliska auktoriteter minskar i betydelse. Här införs steg 5 och 6 i den moraliska utvecklingen. (5) I steg 5 börjar rätt handlande identifieras med individuella rättigheter och
överenskommelser som samhället uppbär. Det finns här en medvetenhet om att alla inte hyser samma personliga övertygelser och att konsensus kring grundläggande värden är något eftersträvansvärt. Moralen tenderar här att allt mer identifieras med juridisk rättvisa och lag.
(6) I steg 6 identifieras rätt handlande med sådant som utförs i enlighet med personlig övertygelse. Dessa principer eller övertygelser är av en filosofisk och mer abstrakt karaktär och influerar personen i hela dennes handlande.
3.4.1 Analys och kritik
De nivåer Kohlberg presenterade var baserade på empirisk forskning där Kolhberg har låtit 75 amerikanska pojkar i olika åldrar möta olika etiska dilemman och därefter dragit slutsatser om en dynamisk struktur i människans moralutveckling.136 Kohlbergs urvalsgrupp har senare blivit kritiserat av feministiska teoretiker som Carol Gilligan. Var tog flickorna vägen? Kan vi se olika bedömningar beroende på könstillhörighet? Det är frågor som feminister har ställt till Kohlbergs forskning. Kohlberg gjorde sedan om sin forskning både för att bredda dess förankring i olika kulturer, genom att studera turkiska och taiwanesiska pojkar. Kohlberg utgick ifrån mallen av de 75 amerikanska pojkarnas svar för att bedöma andra barn och drog därefter slutsatser att den moraliska utvecklingen var långsammare eller bristfällig hos flickor och barn från andra kulturer
än den amerikanska.137 Kohlbergs studieobjekt var enbart barn med typisk medelklassbakgrund,
vilket har kritiserats.
Även Kohlberg har kritiserats för att tolka sitt material utifrån en kantiansk moraluppfattning. Vi kan även se att Kohlberg i sitt försök att nyansera Piagets teori lyckats inväva ännu fler epistemologiska betänkligheter rörande stadieutveckling.
Till skillnad från Piaget analyserar inte Kohlberg barnets moralutveckling genom att studera dess lek, utan genom att ställa det inför en rad moraliska dilemman. Kohlberg undviker att binda de utvecklingsfaser han utläst till särskilda åldrar, något som gör hans teori mer dynamisk. Ser vi till autonomibegreppet är det något som infaller på den principiella nivån i utvecklingen av barnets tänkande. Låt mig undersöka hans autonomibegrepp utifrån de olika betydelser av autonomi som jag presenterade inledningsvis av kapitlet.
Ser vi till autonomi av typ (1a) står det klart att Kohlberg menar att äldre eller åtminstone mognare barn innehar förmågan till rationellttänkande, verklighetsförankring och dessförinnan förmodligen även förmåga till preferensformulering. Barn på den sista utvecklingsnivån reflekterar över sin egen moral och sina handlingar. Det innebär även att de har utvecklat en tankefrihet (1b) och kan frigöra sig från de influenser som tidigare inverkar på deras uppfattningar och handlingar (egoism, gruppidentifikation och auktoritetstro). I enlighet med (1c) kan vi se att Kohlberg menar att barn ska ges förutsättningarna att kunna agera autonomt. Det märks särskilt i hans synpunkter på sin samtids utbildningsväsen (se min redogörelse av Kohlbergs moralpsykologiska teori ovan) där pedagoger mer eller mindre omedveten tvingar på barn ideologiska dogmer istället för att uppmuntra deras kritiska tänkande.
Kohlberg tycks i och med avslutande resonemang i det förra stycket mena att barn bör tillerkännas en rätt till autonomi av typ (2). Barn ska få självständigt reflektera och utveckla sitt eget tänkande kring vad som är moraliskt rätt och fel. Låt mig undersöka hur hans uppfattning av autonomi förhåller sig till de olika typerna av autonomi (2).
I enlighet med (2a) tycker Kohlberg uppenbart att det är en god idé av vuxna och pedagoger att låta barn självständigt reflektera över de moraliska spörsmålen och inte utanvidare påtvingas andras ideologiska föreställningar och läror. För att kunna bli självständigt reflekterande individer måste barnen tillerkännas utrymmet att utvecklas fritt i sitt tänkande.
Rörande (2b) är det rimligt att anta att Kohlberg i någon mån tillerkänner en rätt till självbestämmande, men det är inte säkert att denna gäller alla. Utöver att Kohlberg inte låter sig imponeras av vare sig flickors eller barn av utomamerikanska kulturers resonemang kring moral, tycks det som om autonomi är något som har mycket att göra med egenskaper hos individer. Jag är därför inte säker på att Kohlberg utanvidare skulle tillerkänna vem som helst autonomi enligt (2b). Däremot har jag svårt att tänka mig annat än att Kohlberg även omfattar en kantiansk syn på människovärdet, det vill säg att barn (flickor som pojkar, amerikaner som taiwaneser) har en rätt att inte uteslutande bli behandlade medel, utan att de som människor äger rätten att bli bemötta som mål i sig. Barn kan inte utanvidare förslavas för att de ännu inte helt självständigt kan ta beslut i etiska frågor.
När det gäller (2c) har jag svårt att se att inte Kohlberg skulle gå med på att åtminstone friska barn har självbestämmanderätt över vissa områden i sitt liv. Eftersom självbestämmande det dessutom gynnar utvecklingen enligt (1c), kan jag tänka mig att sådant som lek faller in under det som barn borde få experimentera sig fram i för sin moraliska utvecklings skull.