3. Barns autonomi
3.6 Turiels teori om barns moralutveckling
En senare forskare inom moralspykologin är den amerikanske psykologen Elliot Turiel. Turiel har i sin forskning visat att även barn i förskoleåldern förnuftsmässigt prövar moraliska resonemang och att de har en sorts förmåga att förhålla sig kritiska till influenser utifrån.154 Beroende på kontexten för handlandet agerar barn olika och gör olika bedömning rörande vad som är ett rätt handlande, de gör därmed avvägningar mellan olika regler och principer som de
153 Tom L. Beauchamp, James F. Childress, The Principles of Biomedical Ethics (New York 2001), p. 61 154 Elliot Turiel, Carolyn Hildebrandt, Cecilia Wainryb, Judging Social Issues (Chicago 1991), s 2ff (Turiel utvecklar här ett resonemang om likheten i barns och vuxnas tänkande kring moral byggt på 40 studier kring barns och vuxnas resonemang i etiska och sociala frågor.)
lär sig från sin omgivning. Även barn utgår i någon mån från värden som vuxna hyser om självbestämmande och integritet. Känslor är inbäddade i det förnuftsmässiga resonemanget, barn lutar sig mot intuitionen när de gör bedömningar vid moraliska konflikter. Barnet gör här en slags vägning mellan intuition och förnuftsmässig bedömning, på ett sådant sätt som en vuxen hävdar Turiel, även om barnets bedömning är mindre nyansrik och genomarbetad.
Barnets upplevelsevärld innehåller en rad domäner och en av dessa domäner är den moraliska domänen.155 Den moraliska domänen innehåller frågor som rör rättvisa, ärlighet, lögn och stöld, den tankar om ingriper i människors rättigheter och välfärd. Denna domän skiljer sig från sociala konventioner som är auktoritetsbundna och innefattar ett betydligt större inslag av resonerande från barnets sida, barnet reflekterar över de moraliska normer som omger det. Barnets moraliska tänkande är därmed sofistikerat i åtminstone i en svagare mening och Turiel menar att han kan empiriskt belägga sitt påstående.156 Turiel drar slutsatsen att det inte är den sociala bestraffningen och tillrättavisandet som bidrar till utvecklingen av den moraliska individen, utan att ett större mått av självständighet och respekt för barnets person vilket utvecklar de inneboende moraliska egenskaperna hos barnet.157 Det har visat sig att barn motvilligt eller inte alls lyder vad vi uppfattar auktoriteter om deras egna övertygelser eller bedömningar strider mot vad de blir tillsagda. Barn finner nyttigheten och nödvändigheten i samarbete och försöker därefter att bygga beteenderegler utifrån vilka grundläggande värden som möjliggör denna gemenskap.
Turiel säger sig även ha visat att flickor (och kvinnor) som börjar upptäcka sin ojämlika ställning uppskattar och efterfrågar personlig autonomi oftare än vad pojkar gör. I sin artikel
Conflict, Social Development, and Cultural Change går Turiel till angrepp mot kultur-
relativistiska antaganden om att moral strikt skulle skilja sig mellan olika kulturer och att personlig autonomi inte skulle vara något som bejakades i andra kulturer än den västerländska. Turiel vänder sig även mot antaganden om att kulturer harmoni, snarare brukar samhällen präglas av inre dynamik av konflikter mellan olika grupper. Här visar Turiel på olika studier som pekar på att även andra kulturer än den västerländska har uppfattningar om personligt självbestämmande och frihet.158 Turiel hänvisar specifikt till sin egen forskning om folkgruppen druserna i norra Israel och M. Spiros forskning om burmesiska bönders uppfattning om individualitet och autonomi. Vidare pekar Turiel på att kvinnor i strikt patriarkala samhället efterstävar och åtminstone diskret arbetar för att öka sitt personliga självbestämmande, de ser det som något eftersträvansvärt. Turiel hänvisar till M. Chens forskning om fattiga kvinnor i Bangladesh och Indien som under 1970-talet gick emot den inhemska traditionen att inte låta kvinnor arbeta utanför hemmet.159 Ett viktigt motiv för upproret mot lokala sedvänjor var att hitta en försörjning för att undvika svält, men det innebar att kvinnorna kunde realisera en längtat efter självständighet. Turiel hänvisar även till den marockanska sociologen och islamistiska feministen Fatema Mernissis studier om marockanska kvinnor kamp för personlig frihet presenterade i boken Drömmar om frihet. 160 Fler exempel är den amerikanska journalisten Stephen Kinzers intervjuer med iranska kvinnor efter presidentvalet i Iran 1997 där de berättar om deras önskan om att få samma frihet som sina män eller Abu-Lughods etnografiska studier av beduinkvinnor i Egypten som kämpar mot tvångsgifte och för rätten till skilsmässa. 161
Turiel vill visa på att det som vi uppfattar som problematiskt i västvärlden, det vill säga motståndet mot kvinnors rätt till autonomi, är något som även uppfattas är problematiskt i de samhällen eller kulturer där tvångsgifte, påbud om kläder och avsaknad av rätt till arbete och
155 Ibid.
156 Elliot Turiel, ”Thought, Emotions, and Social Interactional Process” i Melanie Killen och Judith G. Semanta red. , Handbook of Moral Development (New Jersey 2006) p. 10
157 Ibid. pp. 16f 158 Ibid. pp. 81ff 159 Ibid. pp. 86f 160 Ibid. pp. 87ff 161 Ibid. pp. 88f
utbildning hör till de sociala konventionerna. Kvinnor eftersträvar autonomi även i samhällen där de är omyndigförklarade eller ses som mäns egendom.
2.6.1 Analys och kritik
Det är lätt att bli en skeptisk till Turiels forskningsresultat. Har inte även moraliska resonemang med intellektets utveckling att göra? Är det verkligen rimligt att påstå att barn på ett liknande sätt som vuxna resonerar kring rättvisa och välfärdsrättigheter i moraliska sammanhang? Samtidigt finns förtjänster att ta till vara på från Turiels forskning. Att barn i någon mån är reflekterande och inte bara formbara varelser är något att ta fasta på. Barnet upplever som vi tidigare sett faktiskt saker och aktiviteter som sina egna och kräver respekt för deras egenart som personer. Vi bör inte utan vidare styra barn som medel mot att bli det vi vill att de ska vara. Att Turiel dessutom lyfter fram flickor och kvinnors delade önskan om självbestämmande är viktigt. Turiel går så långt som att visa på universaliteten i denna strävan genom att peka på hur kvinnor kämpar för autonomi i olika typer av samhällen.
När det gäller autonomibegreppet verkar Turiel omfatta de olika autonomibegrepp som jag föreslagit i det inledande avsnittet av det här kapitlet. I synnerhet vill jag här peka på (2a), den instrumentella varianten av autonomi som syftar till att öva upp de egenskaper som krävs för autonomi enligt (1a), det vill säga preferensformulering, rationellt tänkande och verklighetsförankring. Eftersom små barn enligt Turiel redan kan skilja moralisk reflektion från sociala konventioner, kan jag inte tänka mig annat än att Turiel menar barns autonomi skulle öka möjligheten att utveckla moraliska resonemang och skilja en självständigt reflekterad etik från auktoritära påbud. Tankefrihet tycks vara något som barn åtminstone partiellt har enligt Turiel vilket gör att de bör betraktas enligt autonomi (1b) vilket även innefattar skyldigheten hos omgivningen att låta barn utveckla (1b) enligt autonomi (1c).
Utöver att Turiels syn på autonomi även bör omfatta (2b), det vill säga den intrinsikala rätten till självbestämmande, tror jag att även menar att barn har en partiell rätt till autonomi enligt (2c) eftersom han ändå i Piaget och Kohlbergs andra menar att en mer fullständig autonomi och moraliskreflektion är något som växer fram med mognaden hos barnet.