5.1 Inledning
Utredningen har i uppdrag att se över tillgången till hjälpmedel. I det ingår att kartlägga barns och ungas tillgång till hjälpmedel samt om det finns några skillnader i förskrivning av hjälpmedel mellan kvinnor och män respektive mellan flickor och pojkar.
Vi har även valt att belysa hur tillgången till hjälpmedel ser ut över landet. Detta gör vi mot bakgrund av att utredningen enligt direktiven ska lämna förslag med utgångspunkt i hur tillgången till funktionella hjälpmedel, tjänster och metoder kan bli mer likvärdig över landet.
Tillgången till hjälpmedel som är direkt kopplade till användares deltagande i arbetslivet åskådliggörs inte, eftersom arbetshjälp-medel inte ingår i utredningens uppdrag.
I kapitlet har utredningen i huvudsak sammanställt befintlig statistik och uppgifter, om vi inte anger annat i texten. Den statis-tik som återges gäller företrädesvis hjälpmedel förskrivna som en hälso- och sjukvårdsinsats. Uppgifterna speglar därmed till viss del vilka hjälpmedel som hälso- och sjukvården erbjuder. Regelrätt sta-tistik om vad hjälpmedelsanvändare skaffar på egen hand finns inte att tillgå. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag nyligen gjort en nationell kartläggning av regler, avgifter, tillgång och förskrivning av hjälpmedel. Den ligger i stor utsträckning till grund för det som redovisas i kapitlet.
Kartläggning av hjälpmedelsförsörjningen i Sverige SOU 2017:43
114
5.2 Det saknas statistik
Det behövs nationell statistik i fråga om antalet hjälpmedel och antalet hjälpmedelsanvändare om man ska kunna beskriva tillgången till hjälpmedel utifrån aspekter som geografiska skillnader, köns-skillnader, skillnader mellan olika typer av funktionsnedsättningar och tillgången till hjälpmedel i skolan.
Hjälpmedelsinstitutet (HI) hade mellan 2008 och 2010 ett upp-drag från Sveriges kommuner och landsting (SKL) att ta fram statistik på hjälpmedelsområdet. Vilka datakällor som då fanns till-gängliga finns beskrivet i uppdragets slutrapport.1 HI konstaterade att det saknades nationell, heltäckande statistik om hjälpmedel och hjälpmedelsverksamhet. Flera olika myndigheter och organisationer tog fram statistik, men statistiken var fragmentarisk och inte alltid återkommande. Dessutom hade de flesta undersökningar inte som huvudsakligt syfte att beskriva förhållanden kring hjälpmedel. Upp-gifterna om hjälpmedel blev därför ofta översiktliga. Av de myndig-heter och organisationer som producerade statistik 2010 är det flera som nu slutat samla in uppgifter om hjälpmedel.
Den återkommande nationella statistik som finns att tillgå är SCB:s årliga undersökning av befolkningens levnadsförhållanden (ULF) där ett antal frågor kring rörelse-, syn- och hörselhjälpmedel ingår. Hörselskadades riksförbund (HRF) publicerar också regel-bundet statistik om hörselhjälpmedel.
Ett antal privata aktörer tar också fram statistik på hjälpmedels-området. Bland annat tar branschorganisationen Swedish Medtech kvartalsvis fram försäljningsstatistik för kategorierna hem och hygien, gånghjälpmedel, manuella rullstolar, elrullstolar, lyftar, dynor, madras-ser, sängar med mera. Några av de större företagen har dock lämnat statistikinsamlingen av affärsmässiga skäl och därför kan inte sta-tistiken i nuläget anses tillförlitlig. Konsultföretaget Helseplan AB driver ett antal nätverk för nyckeltalssamverkan (Nysam). I Nysam-gruppen för hjälpmedelsverksamheten deltar tio landsting. I grupper-na för hörselvård, habilitering och syncentraler deltar cirka hälften av landstingen. Rapporter med samlad statistik från dem som deltar i samarbetet publiceras årligen från 2011. Mycket arbete har fått läggas på att harmonisera ingångsvärdena för att få fram jämförbara
SOU 2017:43 Kartläggning av hjälpmedelsförsörjningen i Sverige
resultat, trots att majoriteten av deltagarna använder samma data-system (Sesam) i sina verksamheter.
Det finns också ett antal nationella kvalitetsregister som inne-håller uppgifter om hjälpmedel. Exempel på sådana är
Nationellt register primär hörselrehabilitering – Hörselbron, som bl.a. mäter användarens nytta av hörselhjälpmedel
Rikshöft, där uppgifter om gånghjälpmedel (käpp, krycka eller bock, två käppar, rollator, gångbord, rullstol) före och efter fraktur finns med
Senior alert som syftar till att förbättra det förebyggande arbetet och registrera riskbedömningar och åtgärder som vidtas för att öka säkerheten för patienter och personer inom vård och omsorg
Habilitering av barn och ungdomar (HabQ), där en av indika-torerna innehåller bl.a. uppföljning av hjälpbehov och hjälpmedel.
5.3 Tillgången påverkas av många faktorer
Hjälpmedelsförskrivningen via hälso- och sjukvården styrs i hög grad av kommuners och landstings lokala regler och prioriteringar. Vilka hjälpmedel som finns att tillgå hos respektive sjukvårdshuvud-man påverkas av lokala regler och prioriteringar i kombination med upphandlingskompetens. Tillgången till hjälpmedel påverkas också av om användare har möjlighet att köpa hjälpmedel på egen hand samt av hur, och om, personens behov av hjälpmedel uppmärksam-mas i primärvården, inom den kommunala vården och omsorgen, av anhöriga, i skolan etc.
Väntetider inom hälso- och sjukvården pekas ofta ut som ett problem och påverkar givetvis tillgången till vård. Enligt Handi-kappförbunden tycks det dock som att användare uppfattar vänte-tiderna i samband med hjälpmedelsförskrivning som skäliga.2 Av användarna i åldersgruppen 0–17 år får 63 procent sina hjälpmedel levererade inom 7 dagar. Motsvarande siffra för användare i ålders-gruppen 18–64 år är 65 procent och för användare som är 65 år eller
Kartläggning av hjälpmedelsförsörjningen i Sverige SOU 2017:43
116
äldre är siffran 73 procent.3 En bidragande orsak till skillnaderna mellan olika åldersgrupper kan vara att äldre många gånger har behov av enklare hjälpmedel, som går snabbare att prova ut och förskriva.
5.4 Majoriteten av användarna är äldre
Majoriteten av hjälpmedelsanvändarna är äldre. Enligt Socialstyrelsen är en så stor andel som 70 procent4 av hjälpmedelsanvändarna inom hjälpmedelscentralens verksamhetsområde 65 år eller äldre. Den upp-giften stämmer väl även för andelen rullstolsanvändare som är 65 år eller äldre5. Av dem som provar ut hörapparater är emellertid an-delen äldre högre. Enligt nyckeltal från 2013 är drygt 75 procent av hörapparatanvändarna6 över 65 år. Enligt HRF är siffran närmare 80 procent7.
I ordinärt boende är det 20 procent av alla 70-åringar och något färre än varannan 76-åring som använder ADL-hjälpmedel för att kompensera för rörelsehinder (t.ex. rollator, badbräda eller dusch-pall).8 Användningen ökar med åldern. Bland 85-åringar i ordinärt boende använder 75 procent ADL-hjälpmedel och bland 90-åring-arna är det 90 procent. Det rör sig framför allt om hjälpmedel i samband med bad och förflyttning.9,10
Cirka 75 000 personer i gruppen 65 år och äldre använder någon typ av synhjälpmedel, som till exempel lupp/förstoringsglas, special-belysning eller markeringskäpp.11
För att fördjupa bilden av hur hjälpmedelsförskrivning sker i relation till ålder har utredningen tittat närmare på tre
3 Socialstyrelsen (2015). Indikatorer inom hjälpmedelsområdet.
4 Socialstyrelen (2016). Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning – Läges-rapport 2016.
5 Hjälpmedelsinstitutet (2014). Äldrestatistik 2013/2014 – Sammanställning.
6 Nysam (2014). Nyckeltal 2013. Rapport – hörselvård.
7 Hörselskadades riksförbund (2014). Hörselskadade och hörselvård i siffror.
8 Hjälpmedelsinstitutet (2000). Att leva och bo hemma: äldre personers erfarenhet av hjälp-medel.
9 Dahlin Ivanoff. S & Sonn. U (2004). Assistive devices among 85-year-olds living at home focusing especially on the visually impaired.
10 Dahlin Ivanoff, S & Sonn, U (2005) Changes in the use of assistive devices among 90-year-old persons.
SOU 2017:43 Kartläggning av hjälpmedelsförsörjningen i Sverige
ningshjälpmedel12. Resultaten visar att en stor andel av hjälpmedels-användarna är äldre (i linje med det som rapporterats ovan). Hela 91,3 procent (161 784 st.) av de förflyttningshjälpmedel som för-skrevs var till äldre över 65 år. Motsvarande för vuxna under 65 år och barn var 5,1 procent (9 125 st.) respektive 3,6 procent (6 380 st.).
Att majoriteten av hjälpmedelsanvändarna är äldre säger ingen-ting om huruvida äldres behov av hjälpmedel tillgodoses eller inte. Det finns uppgifter som tyder på ett ökat behov av hjälpmedel hos äldre. Exempelvis har endast 8 procent av respondenterna i kvalitets-registret Senior alert angivit att hjälpmedel används för att förebygga fallskador13. Vidare är det 2,5 procent av de äldre med risk för under-näring som har en planerad förskrivning av hjälpmedel som bedöms bidra till ett ökat matintag.