Hot, varningar och psykiskt våld

Psykiskt våld har ungefär samma variation över tid som hot/varningar. Till skillnad från sexuellt och fysiskt våld innebär separationen inte någon stor minskning av psykiskt våld och hot. I period 2 är psykiskt våld den minst vanliga våldsformen och i period 3 är psykiskt våld den mest vanliga vålds-formen.

Ett problem med dessa siffror är dock att vissa frågor/variabler är gemen-samma för hot/varningar och psykiskt våld. Att kurvorna för dessa våldsfor-mer liknar varandra är därför delvis en självklarhet, men det är tveksamt om någon annan lösning är bättre. Psykiskt våld är en över tid stabil och homogen våldsform, den enda våldsform som i faktoranalys dyker upp som en självständig faktor under samtliga perioder. Hot är i detta avseende dess motsats, variablerna som mäter hot (mot kvinnan men även mot andra, som till exempel kvinnans släktingar eller vänner) samvarierar med samtliga andra våldshandlingar (och därmed med andra våldsformer) under olika perioder. Enbart under period 5 kan man tala om hot som ett distinkt handlingsmöns-ter skiljt från andra våldsformer. På ett sätt är det fullkomligt logiskt, det innebär ju att män som hotar också använder våld, att hoten inte är tomma

hot utan förankrade i en våldsam praktik.¹²

Att hot/varningar är så mycket vanligare i period 5 än vad fysiskt och sexuellt våld är, innebär inte det att de flesta hot är tomma? Distinktionen mellan “tomt” och “icke-realiserat” hot är viktig. “Icke-realiserade” hot är hot där offret har gått den hotande parten till mötes och situation som stipulerats i hotet har aldrig realiserats. “Tomma” hot är hot där offret inte gått den hotande parten till mötes, men den hotande parten har ändå inte verkställt hotet. För offret finns bara ett sätt att få veta om ett hot är tomt eller inte, nämligen att inte gå den hotande parten till mötes och därmed riskera att bli utsatt för det som den hotande parten hotat med. Män kan förstås också hota om annat än fysiskt våld. En del av skillnaden i andelen kvinnor som

12

Man kan förstås skala bort på de variabler som mäter hot/varningar från indexet för psykiskt våld, till exempel frågan om mannen varnat kvinnan för att begära ensam vårdnad; så länge man är medveten om att män som på så sätt varnar kvinnor också ofta använder psykiskt våld. Kriterierna för att en man ska få ett positivt värde på indexvariablen för psykiskt våld är emellertid så hårda, så att även när de frågor som mäter hot/varningar tas bort från indexet påverkar detta enbart frekvensen för psykiskt våld i en period, period 6. Om man räknar med frågorna om varningar/hot har 56 procent av männen använt psykiskt våld i period 6, om man utesluter dessa frågor från definitionen av psykiskt våld har 53 procent av männen använt psykiskt våld i period 6, en på det hela taget marginell skillnad.

hotats eller varnats efter separation (nästan 50 procent av kvinnorna i den här studien) och andelen kvinnor som utsatts för fysiskt våld efter separation (knappt 25 procent) kan bero på att kvinnorna tagit hoten på allvar och antingen gått den hotande mannen till mötes, eller på annat sätt lyckats skydda sig.

Det förefaller vara en skillnad mellan hot och varningar när det gäller i vilken utsträckning de samvarierar med fysiskt våld. Hot samvarierar starkare med fysiskt våld än vad varningar gör. Om man bara räknar med hoten ser sambandet ut som i tabell 7.9.

Tabell 7.9. Samvariationen mellan hot i period 5 och fysiskt våld i period 5. N = 288.

mannen använde fysiskt våld

nej ja Totalt

mannen hotade ^{nej 194 16 210}

ja 31 47 78

Totalt 225 63 288

Men om varningar (dock inte varningen om att begära ensam vårdnad, se 14 på sidan 134) inkluderas avtar styrkan i samvariationen, vilket framgår av tabell 7.10.

Tabell 7.10. Samvariationen mellan hot och varningar i period 5 och fysiskt våld i

period 5. N = 288.

mannen använde fysiskt våld

nej ja Totalt

mannen hotade/varnade ^{nej 176 8 184}

ja 49 55 104

Totalt 225 63 288

Eftersom alla handlingar som ingår i de två tabellerna ovan skett under samma period vet man inte tidsordningen på dem, mannen kan ha hotat och använt våld vid samma tillfälle, eller hotat först och använt våld sedan eller tvärtom. Därför kan man inte säga mer än att de samvarierar. Män som varnar men inte hotar verkar i alla fall inte alls lika benägna att också använda fysiskt våld som män som hotar.

de utgör samma slags handlingar, den som hotar eller varnar den andre vill därmed påverka den andre att göra eller inte göra något. När det rör sig om ett hot är det oftare tydligt uttalat på vilket sätt den som hotar tänker skada den hotade, men den som hotar behöver inte specificera vad den hotade ska göra för att undvika att bli utsatt för det som den har hotats med. En varning är av samma typ av handling, men den som varnar behöver inte specificera vad som kommer att drabba den varnade om den trotsar varningen. Skillnaderna i period 5 mellan hot och varningar när det gäller samvariationen med fysiskt våld i period 5 har jag nu utvecklat, dessa skillnader är inte i sig skäl att hålla isär hot och varningar under samtliga perioder, speciellt inte som åtminstone

en varning ingår i faktorn för hot under period 5.¹³

Korstabeller, som tabell 7.8 på sidan 162, kan inte, på ett överskådligt sätt, användas på kontinuerliga variabler med mindre än att man reducerar infor-mationsinnehållet och genomför en klassindelning. Klassindelningar bygger dock på godtyckliga kategoriseringar, vilket man bör undvika om möjligt.

Tabell 7.8 och figur 7.15 förutsätter att demarkationslinjen, den väsentliga skillnaden, föreligger mellan de män som använt respektive våldsform minst en gång och de som inte använt denna våldsform någon gång i den aktuella perioden. Skillnaden mellan män som använt en form av våldshandling en gång och de som använt många olika former av våldshandlingar (till exempel många olika handlingar som utgör fysiskt våld) men enbart en gång och män som använt många olika former av våldshandlingar vid ett flertal tillfällen är här abstraherade. Med den reservationen verkar figur 7.15 ändå på ett enkelt

sätt visa att olika våldsformer varierar på olika sätt över tid.¹⁴ Ett annat

sätt att säga detta är att olika våldsformer hänger ihop med olika perioder. Sexuellt våld verkar vara typiskt för början av relationen och hot vara typiskt för de sista perioderna, speciellt perioden av förhandlingar, medan förekomst av fysiskt våld i detta avseende så att säga ligger mitt emellan hot och sexuellt våld.

Ett i många situationer överlägset alternativ till korstabeller och figurer

liknande figur 7.15 på sidan 162 erbjuder korrespondensanalysen.¹⁵

Figur 7.16 på följande sida visar en så kallad enkel korrespondensanalys

av våldsformer och perioder.¹⁶ Liksom tabell 7.8 och figur 7.15 bygger figur

7.16 på den godtyckliga kategoriseringen i våldsamma och icke-våldsamma män. Utifrån periodernas placering i horisontalplanet kan man tolka

dimen-13Frågan om mannen varnat kvinnan för att berätta om något han gjort har över 0,6 i faktorladdning för faktorn hot, se tabellen över faktorladdningarna i period 5.

14Period 4 är dock inte jämförbör med de övriga eftersom så få kvinnor rapporterat om period 4.

15För en beskrivning av vad korrespondensanalysen innebär, se sidan 77.

16

sion 1, x-axeln, som en tidsaxel. Observera att det är strukturen i data, det vill säga värdenas relativa fördelning, som styrt placeringen av perioder i ho-risontalplanet, inte ordningen på kolumnerna. På ett sätt kan datastrukturen sägas validera indelningen i perioder, och kvaliteten på svaren. Annorlunda uttryckt: eftersom perioderna grupperar sig kronologiskt är det också rim-ligt att betrakta perioderna som om de var i den ordningen, vilket inte är helt självklart eftersom period 6 överlappar med period 5 och/eller period 4. Kvaliteten på svaren valideras i så motto att kvinnorna rapporterar högre frekvenser för period 3 och inte för de senaste perioderna, vilket de skulle göra om minnet svek dem.

Dimension 1 Dimension 2 PERIOD VALD 6 5 4 3 2 1 hot fysiskt sexuellt

Figur 7.16. Korrespondensanalys av våldsformer och perioder, männens

våldsanvän-ding kodad i en dikotom variabel för varje våldsform.

Till skillnad från de föregående figurerna bygger figur 7.17 på nästa sida

inte på den godtyckliga kategoriseringen i våldsamma och icke-våldsamma

män. Korrespondensanalysen förmår hantera variationer även inom gruppen våldsamma män, det vill säga skillnader mellan män som använder mycket och litet våld.

Spridningen i figuren är störst i horsiontalplanet, det vill säga de största avstånden skiljer punkterna till vänster från punkterna till höger. Skillnaderna (avstånden) i vertikalplanet (dimension 2) är väsentligt mindre. Det innebär att den kraftigaste överrepresentationen är den att fysiskt och sexuellt våld är överrepresenterat i period 1, 2 och 3 och att hot är överrepresenterat i period 4, 5 och 6. Med facktermer kallas detta att dimension 1 förklarar en större

andel av variationen.¹⁷

Korrespondensanalysen bygger, som tidigare nämnts, på en normering av frekvenserna. Det innebär att såväl andelen män som använt olika

våldsfor-17

Dimension 1

Dimension 2

Figur 7.17. Korrespondensanalys av våldsformer och perioder, männens

våldsan-vändning mätt med indexvariablerna för varje våldsform.

mer i relation till andelen män som inte gjort det som andelen ingående fall är abstraherad. Det faktum att ungefär en tredjedel av kvinnorna inte upp-levde period 4 spelar ingen som helst roll för hur koordinaterna för period 4 bestäms. Korstabeller och figurer liknande figur 7.15 är alltså nödvändiga för att beskriva absoluta frekvenser eller procentandelar, men för att finna samvarationer är korrespondensanalysen ett bättre hjälpmedel.