Icke våldsamma sätt för män att uppnå kontroll

Innan jag går vidare vill jag passa på att nämna något om icke våldsamma sätt för män att uppnå kontroll över kvinnor i heterosexuella parförhållanden. Detta är intimt förknippad med vilken definition av våld som man väljer att använda. En strategi är att använda ett inkluderande våldsbegrepp som då t.ex kan rymma psykiskt våld, oftast definierat i termer av nedvärderande beteende i bland inkluderande även kontrollerande beteende, och ekonomiskt våld, till exempel att mannen ser till att kvinnan inte får tillgång till tillräckligt med pengar (till exempel genom att förbjuda henne att förvärvsarbeta eller lägga beslag på hennes inkomst).

Jag ser två fördelar med begreppet kontinuum som Stina Jeffner och Eva Lundgren lyft fram:

• det fäster vår uppmärksamhet på maktmekanismer i ”vanliga” fredliga heterosexuella parförhållanden,

• det minskar i någon mening det upplevda avståndet mellan de av oss som utsatts för våld och de av oss som ännu inte gjort det.

Det viktiga är att man studerar även icke våldsamma sätt för män att uppnå kontroll i heterosexuella parförhållanden. Om man sedan väljer att kalla dessa typer av handlingar för våld, kränkningar eller något annat är mindre viktigt.

2.6. Definition av våld

Våld är i de flesta sammanhang ett mycket negativt värdeladdat ord, vilket innebär att det som kommer att falla inom definitionen av våld kommer att få

10Donald Broady, ”Den Dolda Läroplanen”, i Den Dolda Läroplanen: KRUT-artiklar 1977-80 , ss. 114–205 (Symposion Bokförlag, 1981), s. 144f

del av denna negativa värdeladdning och det som klassas som icke-våld kom-mer att uppfattas som icke negativt. Definitionen av våld blir därför politiskt och ideologiskt viktig. Samtidigt behövs en definition för att kunna mäta våld och kunna formulera precisa hypoteser, eller påståenden, om hur olika former av våld förhåller sig till varandra och till icke-våld.

När forskare definierar begrepp eftersträvar vi att de klasser av objekt som faller under de olika definitionerna också bildar klasser i verkligheten, till ex-empel genom att objekt i samma klass tenderar att uppträda samtidigt, eller i samma sorts situtioner, eller tenderar att ha liknande effekter. Samtidigt är vår kunskap om vilka klasser av objekt som tenderar uppträda samtidigt, eller i samma sorts situationer eller har liknande effekter beroende av vilka

definitioner vi tidigare använt. När det gäller mäns våld mot kvinnor vill jag

hävda att kunskapen om relationer dels mellan olika sorters våld och dels mellan våld och icke-våld är tämligen begränsad. Det finns en del undersök-ningar om relationer mellan till exempel sexuellt och fysiskt våld, och mellan hot och våld, och vi har teorin om våldets kontinuum som har stort stöd i erfarenheter gjorda inom kvinnojoursrörelsen.

För att kunna undersöka relationer mellan olika former av våld måste man med hjälp av distinktioner göra kategoriseringar. Det gäller dels att skapa olika undertyper av våld (fysiskt våld, sexuellt våld, psykiskt våld etc), och dels att dra upp en gräns mellan det som är våld och det som inte är våld. Vad gäller den senare är den fundamentala frågan: vad ska vi kalla sådant som män gör som på olika sätt skadar kvinnor, eller demonstrerar och därmed befäster männens övertag över kvinnor, men som kanske ändå inte bör kallas våld? Som exempel tänk på en man som ser till att kvinnan inte får tillgång till tillräckligt mycket pengar genom att förbjuda henne att förvärsarbeta eller lägga beslag på hennes inkomst, vilket en del skulle kalla ekonomiskt våld. Eller betänk en man som hotar att döda kvinnan om hon separerar, använder han därvid våld eller ska hot betraktas som kategori av handlingar i sin egen rätt?

Istället för att ge en substantiell definition av våld och på så sätt konstruera och avgränsa studieobjektet vill jag göra två poänger:

För det första att den här studien inte är avgränsad till vad som brukar kallas våld, utan inkluderar sinsemellan olika sorters handlingar som män kan välja att företa och som kan begränsa kvinnors frihet att välja att separera, eller försvåra kvinnors liv efter separation. Vad jag letar efter avgörs utifrån tidigare forskning och kvinnors redogörelser för på vilka sätt män försökt stoppa kvinnor från att separera och aktivt försvårat deras liv efter separation, inte utifrån befintliga definitioner av ”våld”.

För det andra vill jag ifrågasätta det rimliga att jag drar en demarkations-linje mellan vad som är våld och vad som inte är det. Som forskare kan jag

finna samband mellan olika strategier och handlingar från mäns sida och jag har förstås uppfattningar om vilka beteenden och former av våld som jag tyc-ker värst om, men om jag med en definition skulle lyfta fram vissa handlingar och avdramatisera andra är risken att jag skulle göra andra värderingar än kvinnorna vars uppgifter jag bygger undersökningen på och för vars skull jag gör den.

Jag vill ändå ge en viss introduktion i de begrepp som jag använder och som ligger till grund för operationaliseringen som görs senare. Detta är alltså ingen uttömmande lista, utan endast några exempel på den sortens handlingar vi har att göra med. Jag vill låta det vara en öppen fråga vilka av de undertyperna jag utvecklar nedan som bör kallas ”våld”.

Fysiskt våld är mäns handlingar riktade mot kvinnans kropp, med eller utan

tillhyggen eller vapen, inklusive att mannen kastar saker mot kvinnan, kastar eller pressar kvinnan mot saker, håller fast eller knuffar runt.

Sexuellt våld är mäns kränkningar av kvinnors sexuella integritet inklusive

alla grader av sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande och våldtäkt. Från en kvinna som har anledning att agera för att undslippa våld, till exempel för att mannen tidigare använt våld eller hotat att göra det, kan man inte förvänta sig samma hävdande av sexuell integritet som en kvinna som inte löper risk för våld, det vill säga det krävs mer aktivt samtycke till sexuell samhandling från kvinnans sida för att jag inte ska se sexu-ellt våld. I begreppet sexuell integritet ingår också rätten att använda preventivmedel.

Psykiskt våld består av två undertyper: nedvärderande beteende respektive

kontrollerande beteende. Nedvärderande beteende innebär att förringa och värdera negativt kvinnans handlingar och beteenden. Alla männi-skor begår misstag, och att bli upplyst om begångna misstag kan vara av värde, men vad som är ett misstag är alltid en subjektiv fråga, en fråga om skuldbeläggning. När jag talar om nedvärderande beteende menar jag att mannen systematiskt och orättvist skuldbelägger kvinnan el-ler nedvärderar hennes egenskaper. Kontrolel-lerande beteende inkluderar sinsemellan tämligen olika strategier för att öka mannens kontroll över kvinnan: att förbjuda eller förhindra kvinnan från att göra vissa hand-lingar (till exempel att ringa polisen, att lämna bostaden), att kräva information om vad kvinnan varit och vad hon gjort, att försöka isolera kvinnan genom att motarbeta att kvinnan etablerar eller förvaltar rela-tioner till andra personer (till exempel kvinnans familj, arbetskamrater eller grannar), eller (efter separation) besöka hennes bostad mot hennes vilja, eller förfölja henne.

Hot är alla varianter av aggressivt beteende som kvinnan uppfattar som

tec-ken på en risk för våld, varav verbala hot utgör en form. Mannen kan

till exempel skrika till, företa hastiga rörelser, måtta slag i luften, slå i dörrar, göra tecken på vad som kan hända kvinnan. Hot behöver inte vara explicita uttalanden om att mannen kommer att göra X med kvin-nan om hon gör Y. X kan vara vara obestämt, vilket det ofta är när mannen varnar kvinnan, eller formuleras som något som ”kommer att hända kvinnan” snarare än något som han kommer att göra. Y kan vara helt uteslutet, det vill säga mannen hotar att göra X med henne utan att säga något om vad hon måste göra för att undvika det. Hot kan vara riktade direkt mot kvinnan själv, eller mot någon som är viktig för henne (till exempel deras gemensamma barn, eller hennes familj).

Trakasserier är den allra bredaste kategorin, den inbegriper så vitt skilda

handlingar som telefon- och brevterror och ständigt väcka nya vårdnads-tvister, att systematiskt bryta mot upprättade överenskommelser om umgänge med barn, eller underhåll, att spärra gemensamma bankkon-ton, göra falska inköp i kvinnans namn etc.

Här är en begreppsprecisering på sin plats: jag kommer att använda en di-stinktion mellan å ena sidan ”former av våld” och å andra sidan ”former av våldshandlingar”. Med former av våld avser jag i det följande fysiskt, sexuellt, psykiskt våld samt hot, ”former av våldshandlingar” används för att beskri-va de konkreta handlingar inom beskri-varje våldsform som frågas efter i enkäten. Inom våldsformen fysiskt våld finns i enkäten frågor om åtta olika former av våldshandlingar, till exempel ”tagit stryptag på dig eller försökt kväva dig” och ”knuffat dig, eller slagit dig med öppen hand”, och inom våldsformen sexuellt våld efterfrågas i enkäten ett antal olika former av våldshandlingar till exempel ”tvingat dig eller försökt tvinga dig till någon form av sexuell aktivitet när du inte kunnat försvara dig, för att du till exempel varit sovande eller drogad” och ”haft sex med dig utan preventivmedel, trots att du ville använda det”.

Våldsformen trakasserier har en marginell plats i denna undersökning, den enda form av våldshandling inom våldsformen trakasserier som kommer att undersökas är hur pappor följer överenskommelser om umgänge och underhåll för gemensamma barn efter separationer.

2.7. Separationsvåld

2.7.1. Definition

Martha R. Mahoney myntade 1991 i en artikel i Michigan Law Review begrep-pet ”separation assult” med vilket hon avsåg ”the particular assault on a wo-man’s body and volition that seeks to block her from leaving, retaliate for her

departure, or forcibly end the separation.”¹¹Begreppet ”separation assault”,

hädanefter benämnt separationsvåld, sätter enligt Mahoney den våldsamma

mannens försök att dominera och kontrollera sin kvinnliga partner i fokus.¹²

[separation assult] aims at overbearing her will as to where and with whom she will live, and coercing her in order to enforce con-nection in a relationship. It is an attempt to gain, retain, or regain power in a relationship, or to punish the woman for ending the

re-lationship. It often takes place over time.¹³

Mäns partikulära våldsamma eller tvingande handlingar som tillsammans ut-gör processen separationsvåld kallar Mahoney ”separation attacks”

(separa-tionsattacker).¹⁴

Så som Mahoney definierat separationsvåld lämpar det sig utomordentligt väl för att ingå i en förklaring av hur kvinnor resonerar när det gäller sepa-ration eller fortsatt samlevnad och hur mäns våldshandlingar kan motverka både att kvinnor väljer separation och kvinnors möjligheter att faktiskt bli av med sina våldsamma män. I sin beskrivning av mäns motiv för separa-tionsvåld betonar Mahoney kontrollen över kvinnan som kan ta olika uttryck: hindra kvinnan från att lämna mannen, tvinga henne att återvända, straffa henne för att hon lämnat honom.

2.7.2. Kan separationsvåld betraktas som rationellt?

Hur skiljer sig då de olika motiv för separationsvåld som Mahoney lyfter fram, från kvinnomisshandel som inte, primärt, syftar till att blockera kvinnans

fri-11Martha R. Mahoney, ”Legal Images of Battered Women: Redefining the issue of separa-tion”, Michigan Law Review , vol. 90, nr. 1, 1–93 (1991), s. 6

12

Själva temat för den framställning där Mahoney definierar begreppet separationsvåld är den amerikanska juridiska diskursen som utifrån frågan ”Varför separerar inte miss-handlade kvinnor” dominerats av svar som pekar på kvinnan själv, via begreppet learned helplessness, och därmed framställt misshandlade kvinnor som patologiska. Genom att använda begreppet separationsvåld fokuseras männens aktiva hindrande av separatio-ner och mycket av den kritik som vanligen riktas mot frågan ”Varför separerar inte misshandlade kvinnor” blir då missriktad.

13ibid., s. 65f.

14

het att separera? En fundamental skillnad synes vara den mellan våld som syftar till att få kvinnan att bete sig så som mannen önskar och våld som utgör bestraffning för att hon lämnat honom. I det förra fallet kan hans våld göra henne foglig för hans krav på henne och tvinga henne att acceptera ett förhållande där han får fördelar på hennes bekostnad, där hans handlingsut-rymme ökar och hennes minskar, där han tar sig friheter som hon inte ges. I det senare fallet, det vill säga den specifika form av separationsvåld som syftar till att straffa för separation, kan mannen inte räkna med att hans våldshand-lingar kan medföra några direkta fördelar för honom eftersom de inte lever tillsammans längre.

Mahoneys undersökning av separationsvåld visar att mäns separationsat-tacker kan tvinga en kvinna att återvända till mannen. Hur vanligt det är, eller för hur lång tid sådana påtvingade återföreningar vanligen varar, vet vi ännu inte, men att det förekommer gör mäns separationsvåld mer begripligt, det vill säga rationellt från deras perspektiv.

Även om mannen och kvinnan inte längre lever tillsammans kan mannen ha intresse av att, med hjälp av separationsvåld, kontrollera kvinnan, i synnerhet om de har gemensamma barn, i samband med skilsmässor, bodelningar och vårdnadstvister. Dessutom ligger det i mannens intresse att kontrollera vad kvinnan berättar för till exempel polisen om mannens våld, såväl det som ligger längre tillbaka i tiden som eventuellt separationsvåld.

Vidare har även mäns bestraffningar av kvinnor som lämnar dem effekter som förstärker mäns makt över kvinnor. Vad som ur den enskilde mannens perspektiv synes vara irrationellt, eller om vi så vill ”patologiskt”, att under mycket lång tid efter att förhållandet upphört fortsätta att förfölja, miss-handla, hota och på olika sätt trakassera kvinnan, påverkar, genom kvinnors kunskap om att en del män faktiskt agerar på detta vis, förutsättningarna för alla kvinnors framtida beslut om att försöka separera från män. Speciellt effektivt, och ”patologiskt”, är det grova våldet, i synnerhet mäns mord på kvinnor som lämnar dem. Det faktum att risken för att bli mördad ökar för kvinnor som separerar gör, även om risken förstås fortfarande är mycket liten, priset för kvinnans säkerhet efter separationen så oerhört mycket högre. Hur skydda sig mot en man som kanske tänker mörda en?

Om vi föreställer oss ett kontinuum mellan å ena sidan rationellt kalky-lerande handlingar och å andra sidan patologiska vanor så ligger rimligtvis, ur den enskilde mannens perspektiv, de två förstnämnda syftena med separa-tionsvåld - hindra separation och kontrollera förhandlingar - i närheten av den rationella polen, medan att bestraffa för realiserad separation ligger närmare den patologiska polen.