5. Översikt över separationsprocessen och kvinnornas utsatthet för våld
5.4. Omfattningen av hot samt fysiskt, psykiskt och sexuellt våld före separation
5.4.1. Kategorisering av våldsformer
När jag utformade enkäten följde jag i stort sett en konventionell uppdelning av frågor i psykiskt våld (kontrollerande och nedvärderande beteende) (fråga 22), hot (fråga 23), sexuellt våld och fysiskt våld (fråga 24). För att se frågorna i det sammanhang som de svarande kvinnorna såg dem, se enkäten i bilaga B. När jag nu ska redovisa resultaten framstår dessa kategorier inte längre som så självklara, åtminstone finns det flera frågor som är svåra att placera i enbart en av kategorierna, och några frågor passar inte bra in i någon kategori.
2
En del har svarat på frågan med uttryck som “massor” och “många” och dessa har jag tolkat som mer än 9 gånger.
3
Till exempel frågan om mannen har ”hotat med kniv, skjutvapen eller annat vapen?”, som i enkäten placerats mellan frågorna om mannen ”bankat ditt huvud mot något?” och ”använt kniv, skjutvapen eller annat vapen?”. Å ena sidan är att ”hota med kniv, skjutvapen eller annat vapen” förstås ett hot, å andra sidan är det en handling som kräver att mannen ”använder” ett vapen i en fysisk mening, det vill säga att han håller i det.
Ytterligare ett exempel är frågan om mannen ”använt pornografi på ett sätt som du upplevt som kränkande eller obehagligt”, vilket är den första frågan inom området sexuellt våld. Jämfört med de frågor som mer självklart rör sexuellt våld kräver denna fråga i mycket mindre utsträckning att mannen med kroppen ”gör sex”, det vill säga utför sexuella handlingar. Att använda pornografi på ett kränkande sätt kan, åtminstone i vissa fall, snarare sägas vara psykiskt våld.
I den här situationen kan man låta empirin tala, i så motto att man kan få ett mått på hur väl en enskild fråga ”passar ihop” med andra frågor ge-nom att undersöka hur svaren på dessa frågor samvarierar. Att svaren på en fråga inte samvarierar med svaren på frågor som forskaren tycker är liknan-de behöver dock i sig inte ses som ett tillräckligt skäl för att utesluta liknan-den frågan från ett begrepp som till exempel sexuellt våld, man kan istället de-finiera undertyper av sexuellt våld. Den analysen (faktoranalys) redovisas i avsnitt 6.1 på sidan 116. Ett fåtal frågor föll utanför den våldsform som jag på förhand kategoriserat dem till, men jag har valt att låta dem stå kvar i det sammanhang där frågorna ställdes. Anledning till detta är att jag, som jag antytt ovan, anser att faktoranalysen i sig inte är skäl nog att acceptera en analytisk gruppering av frågor (variabler), då den ju enbart baseras på samvariation. En tolkning av att två variabler samvarierar är att de mäter samma sak, men det finns många andra rimliga tolkningar av vad samvara-tionen innebär, till exempel att de två variablerna mäter två olika fenomen som har delvis gemensamma betingelser.
5.4.2. Fysiskt våld före separation
Av samtliga 357 kvinnor uppger 65 av dem, 18 procent, att de utsatts för någon form av fysiskt våld vid något tillfälle under de första sex månaderna av gemensamt boende (period I) (se tabell C.3 på sidan 276). Det är alltså relativt ovanligt att män använder fysiskt våld under de första sex månaderna som paret bor ihop. Trots att få kvinnor uppger att de överhuvudtaget utsatts för fysiskt våld under de första sex månaderna är det ändå tydligt att grövre våld är mindre vanligt än mindre grovt våld.
43 procent av kvinnorna har utsatts för någon av form av fysiskt våld under period II.
Hälften av kvinnorna uppger att de vid något tillfälle under de sista sex månaderna de bodde tillsammans och fortfarande hade ett förhållande med mannen utsattes för någon av de olika former av fysiskt våld som nämns i tabell C.5 på sidan 278. De två vanligaste formerna av fysiskt våld är att mannen knuffar eller slår kvinnan med öppen hand samt att mannen kastar saker mot kvinnan som skulle kunna skada henne. Trots att denna period alltså enbart gäller sex månader är fysiskt våld vanligare under denna period än under den föregående perioden som för de flesta varade mellan 4 och 15 år. Alla former av fysiskt våld (utom en, ”bankat ditt huvud mot något”) är lite vanligare under de sista sex månaderna än tidigare. Våldet är vanligare dels för att fler kvinnor uppger att männen någon gång använt dessa former av fysiskt våld, men också vanligare i den bemärkelsen att fler kvinnor rapporterar att mannen använt fysiskt våld ”många gånger ” istället för ”någon gång”. Detta gäller samtliga former av fysiskt våld.
Att kvinnorna rapporterar mer våld från period III än period II är ett viktigt resultat, frågan om våldets eskalering har tidigare varit osäker, men de här siffrorna innebär att en tydlig eskalering av våldet föregick kvinnornas initiativ till separation.
5.4.3. Sexuellt våld före separation
Om man undantar de två första frågorna, om “mannen använt pornografi på ett sätt som du upplevt som obehagligt eller kränkande” och om “mannen tjatat om att ni ska ha sex” som förutom att de har en högre andel positiva svar inte heller förutsätter att mannen på något sätt ”gör sex” (utför sexuella handlingar), rapporterar 84 kvinnor, eller 24 procent av de 357 kvinnorna att de utsatts för någon form av sexuellt våld vid något tillfälle under de första 6 månaderna av gemensamt boende. I tabell C.6 på sidan 279 redovisas förekomst av olika typer av sexuellt våld under period I. Generellt är andelen positiva svar låg, men frågan om mannen ”tjatat om att ni ska ha sex” skiljer sig från de övriga i det att den har många positiva svar, var tredje man tjatade enligt kvinnorna om att paret ska ha sex under de första 6 månaderna. Utan kännedom om vad mannen gjort i övrigt är det, som jag ser det, inte rimligt att betrakta tjat om sex som ”sexuellt våld”.
44 procent av de 334 kvinnor som har bott tillsammans med mannen i mer än 12 månader har erfarenhet av någon form av sexuellt våld, vilket framgår av tabell C.7 på sidan 280. Under den här perioden, som alltså för de flesta kvinnor är mellan 4 och 15 år lång, är sexuellt våld inte så ovanligt. Ungefär 15 procent har erfarenheter av våldtäkter eller våldtäktsförsök och så många som en tredjedel har blivit antastade av mannen. En tredjedel har utsatts för sex på sätt som de tycker är obehagliga.
45 procent av de 334 kvinnor som har bott tillsammans med mannen i mer än 6 månader har varit med om någon form av sexuellt våld (tabell C.8 på sidan 281). Samma mönster som gällde för fysiskt våld visar sig även när det gäller sexuellt våld: under de sista 6 månaderna som paret bor tillsammans och innan något beslut om separation är fattat, rapporterar kvinnorna att männen använt lika mycket våld som under den förgående mycket längre perioden (som omfattar hela tiden paret bott tillsammans med undantag för de första 6 månaderna).
Andelen kvinnor som inte utsatts för sexuellt våld är ungefär lika stor under period 2 som under period 3, såväl vad gäller det sammanfattande måttet som för varje fråga, men andelen kvinnor som rapporterar att mannen utsatt dem för sexuellt våld många gånger snarare än någon gång är högre i period 3 för alla former av sexuellt våld (utom en, sex utan preventivmedel). Skillnaderna mellan period 2 och 3 härvidlag är emellertid små.
5.4.4. Mäns användande av hot före separationen
I tabell C.9 på sidan 281 redovisas förekomsten av hot. Vissa av frågorna gäller hot riktade mot kvinnan själv, medan de övriga avser hot riktade mot andra i kvinnans nära omgivning. Mannen kan ha hotat kvinnan att skada hennes husdjur, barn, vänner eller släktingar eller han kan ha hotat dessa direkt utan att därmed ställa några krav på kvinnan. De tre hoten som enbart kan riktas
till kvinnan själv är långt vanligare än de övriga.4 Samma mönster som gäller
fysiskt och sexuellt våld återfinns även här, men kvinnorna rapporterar en ännu större ökning för hot mellan period 2 och 3.
5.4.5. Mäns våld mot andra än kvinnan före separationen
I föregående stycke redovisades andelen män som använt hot före separationen. De hot som inte var riktade mot kvinnan utan mot kvinnans barn, vänner eller släktingar, eller husdjur, i hur stor utsträckning realiserades de? Och hur många män använde våld mot kvinnans barn, vänner eller släktingar, eller
husdjur? Resultaten redovisas i tabell 5.4 på motstående sida.5
4
Mannen kan förstås ha hotat, eller för den delen skadat barnen, eller andra, utan att kvinnan känner till detta. Det kan vara en förklaring till att kvinnorna rapporterar klart flest hot riktade mot dem själva.
5
Jag vill här inskärpa att siffrorna i tabell 5.4 på nästa sida inte är ett bra mått på hur stor andel barn som utsätts för våld av sina pappor, vare sig generellt eller i familjer som separerar. Det enda siffrorna säger är i vilken utsträckning mammorna känner till och rapporterar sådant våld. För att undersöka barns utsatthet för våld krävs helt andra metoder, men det är inte mitt syfte här.
Mönstret för en av dessa våldshandlingar, att mannen skadar barnen, avvi-ker från det generella mönster av en tydlig ökning mellan period 1 och 2 och en liten ökning mellan period 2 och 3.
Tabell 5.4. Våld mot andra än kvinnan före separation. Enbart positiva svar
med-tagna. Procent. Fråga Första 6 mån Där emellan Sista sex mån
-skadat barnen, om du har några 1,5 1,1 14,3
-skadat dina vänner eller släktingar 1,4 6,1 7,5
-skadat husdjur, om du har några 1,5 5,0 6,2
Något av ovanstående 2,8 12,0 17,5
I kolumnen för perioden däremellan är andelen män som gjort ”något av ovanstående” nästan identisk med summan för de ovanstående raderna. Det innebär att nästan varje man som begått någon av ovanstående handlingar har gjort enbart en av sakerna. När det gäller de sista 6 månaderna har dock åtminstone en tredjedel av männen som begått någon av handlingarna gjort två av tre våldshandlingar. Den eskalering som man kan se i att värdena ökar längre åt höger i tabellen är alltså inte jämt fördelad över männen utan innebär i första hand att män som redan använt våld nu gör det på fler sätt. Mönstret i pappors benägenhet att skada barnen avviker från mönstret när det gäller våld mot de övriga grupperna. Enbart under de sista sex månaderna av relationen rapporterar fler än några enstaka mammor att pappan skadat
barnen.6 Detta resultat kan tolkas på flera sätt. Min första tolkning är att när
mammorna uppfattar att pappan använder våld mot barnen dröjer det oftast inte längre än 6 månader innan mammorna tar initiativ till en separation.
Eftersom frågorna är ställda i efterhand är också en delvis annan tolkning rimlig: en del mammor underrapporterar pappornas våldsanvändning under mellanperioden för att de själva känner sig, eller förväntar sig att vi som tar del av deras svar betraktar dem som, delvis ansvariga för vad barnen utsatts för. Genom att enbart rapportera att pappan skadat barnen under de sista 6 månaderna tenderar de att framstå som ännu mer aktiva beskyddare av barnen i enlighet med min första tolkning ovan.
Det kan dessutom finnas ett betydande motstånd hos mammorna mot att uppfatta pappan som våldsam mot barnen. Det kan ta tid att inse, eller bli övertygad om, att det pappan gör mot barnen skadar dem. I Maria Erikssons
6Jag använder här ordet pappa även för de män som skadat sina styvbarn, kvinnans egna barn.
intervjuer med mammor som utsatts för våld, separerat och haft jobbiga vård-nadstvister berättar flera av mödrarna att de gått igenom en längre process som lett fram till att de förstått att barnen varit utsatta för fysiskt, sexuellt
eller psykiskt våld vid umgänget med fadern.7 Maria Eriksson jämför även
sina resultat med Nea Mellbergs begrepp giltiggörande, som beskriver den process som leder fram till att mammor inser att deras barn utsatts för sex-uella övergrepp av sina pappor. Sexuellt våld mellan far och barn är mycket mer tabubelagt, och sannolikt mindre vanligt, än fysiskt och psykiskt våld. Frågan om pappan ”skadat barnen” inkluderar alla formerna av våld men jag tror att någon form av process liknande den Eriksson och Mellberg beskrivit
krävs innan mamman ”ser” våldet.8
Vad som delvis talar emot dessa tolkningar är emellertid att fler mammor anger att pappan under perioden “däremellan” hotat att skada barnen än antalet mammor som anger att pappan skadat barnen under samma period (1,1%). De mammor som anger att pappan hotat att skada barnen kanske är mer uppmärksamma på, och beredda att ”se”, pappornas eventuella våld mot barnen?
Realiserar män sina hot mot andra? Är det samma män som hotar som också skadar kvinnans barn, vänner, släktingar och husdjur?
När det gäller barnen kan det beskrivas så här: Fler pappor skadar barnen än hotar att skada dem. Om pappan hotar att skada barnen ökar risken för att han ska skada dem under samma period till ungefär 56-67%. Risken att han ska skada dem under nästkommande period är ännu högre, nästan 70%. Under de första två perioderna utsätts de flesta barn som skadas av pappan inte av hot från pappan, men under den sista perioden är de flesta barn som skadas också hotade. Det betyder att våldet mot barnen eskalerar.
5.4.6. Psykiskt våld före separation
Psykiskt, eller psykologiskt som det ofta kallas, våld är ett ännu tämligen omtvistat begrepp. I jämförelse med fysiskt våld saknas konventioner för hur
man ska fråga efter det.9
Likt andra enkätstudier, såsom Slagen Dam och Faith Hope and Battering är frågor som rör nedvärderande och kontrollerande beteende bäst represen-terade i frågeformuläret. Andra dimensioner av psykiskt våld saknas delvis.
Eftersom begreppet psykiskt våld är svårt att definiera kommer jag att
7
Eriksson, s. 121
8Mellberg, När det overkliga blir verklighet: Mödrars situtation när deras barn utsätts för sexuella övergrepp av fäder, s. 152
9Det finns förvisso standardiserade instrument, men som så ofta med standarder finns det ingen enighet om vilka man ska välja.
låta sammanhanget avgöra om ett visst svar ska anses innebära att mannen använt psykiskt våld eller inte. Tanken är att många av de handlingar som det här är tal om tagna för sig inte bör sägas utgöra psykiskt våld, men i kombination med varandra, eller andra former av våld, eller om de använts ”Många gånger” är det rimligt att definiera dem som psykiskt våld. Dessa mer komplicerade analyser kommer att redovisas i kapitel 6, i föreliggande kapitel redovisas dock frekvenserna för varje fråga var för sig.
Psykiskt våld är väsentligt vanligare än fysiskt och sexuellt våld och vanli-gare än hot. Frekvensen av psykiskt våld under de första sex månaderna av gemensamt boende redovisas i tabell C.10 på sidan 282 och är alltså höga. De former av psykiskt våld som innebär ett tydligt tvång redovisas i tabell C.13 på sidan 284 och är klart mindre vanliga, ungefär lika vanliga som de vanligaste formerna av sexuellt våld.
I tabell C.11 på sidan 283 redovisas mäns använding av psykiskt våld under period 2.