Även om frågan varifrån de feodala städernas inflyttare kom har un- dersökts för en rad europeiska länder, är det svårt att skapa någon överskådlig bild av forskningsläget. De flesta studier behandlar endast en eller några få städer och ofta endast någon speciell grupp inflyttade som gesäller eller lärlingar. Det finns inte heller någon vedertagen stan- dard för hur resultaten skall redovisas. I vissa undersökningar anges endast det genomsnittliga inflyttningsavståndet, i andra bara hur stor andel av inflyttarna som kom från något närliggande område, medan i åter andra studier de inflyttade fördelas på olika avståndsklasser som visar hela spridningen. Kanske är det dessa svårigheter som gör att mer systematiska jämförelser saknas. Kring en övergripande tolkning råder emellertid konsensus: den största delen av inflyttningen till städer i feodala samhällen kom från den omgivande landsbygden, från städer- nas ”omedelbara omnejd”.65
Tabell 12. Inflyttningsavstånd för olika grupper till städer i Sverige, England, Tyskland etc., 1400–1800-talet, enligt tidigare forskning.
Stad Undersökt grupp Resultat Sverige
Arboga (Västmanland, 1680) borgare 40 % inom 20 km; 70 % från Västmanland
Borås (Västergötland, 1800-talet) vuxna ”vanligen” inom 20 km
England
Norwich (12 000 inv., 1600–1649) lärlingar 37 % inom 19 km; mer än 50 % inom 26 km
Great Yarmouth (5000 inv., 1563–
1655) lärlingar 33 % inom 19 km; mer än 50 % inom 32 km Ipswich (4000 inv., 1596–1651) lärlingar 56 % inom 19 km
Canterbury (6000 inv., 1580–1640) manliga vittnen 45 % inom 16 km; mer än 50 % inom 24 km
Maidstone (2000 inv., 1580–1640) manliga vittnen 66 % inom 16 km Faversham (1000 inv., 1580–1640) manliga vittnen 55 % inom 16 km
Tyskland
Frankfurt am Main, Nördlingen &
Ulm (c:a 1500) borgare genomsnitt 80 km Esslingen (1482–1552) borgare genomsnitt 52 km Esslingen (1500-talet) gesäller genomsnitt 320 km
Frankrike
Toulouse & Bordeaux (1727–1729) drängar och pigor 94 % från landsbygden, 2 % från andra städer, 5 % födda i staden Aix & Marseille (1715–1752) drängar och pigor 47 % från Provence, 39 % från
Dauphiné, 11 % födda i staden
Flandern
Brügge (1400-talet) borgare 70–85 % från stadens omgivningar
Polen
Krakow (1647–1660) lärlingar median 29 km; 81 % från landsbygden, 8 % från andra städer
Ungern
Buda (senmedeltid) borgare 13 % inom 20 km; 23 % inom 35 km Pest (senmedeltid) borgare 30 % inom 20 km; 41 % inom 35 km Székesfehérvár (senmedeltid) borgare 31 % inom 35 km
Anmärkningar: I Clarks data ingår endast individer födda i Kent (det landskap där de tre städerna ligger), och avstånden är mätta från männens födelseorter. Stadin och Wyzga mäter avståndet från födelseorten, inte från inflyttningsorten. Källor: Patten 1988 s. 88 (Norwich, Great Yarmouth, Ipswich); Schwinges 2002 s. 403 (Frankfurt, Nördlingen & Ulm); Müller-Herrenschwand 2002 & Hahn 2012 s. 78f. (Brügge); Schultz 2002 s. 471–474 (Esslingen); Wyzga 2017 s. 17 (Krakow); Kubinyi 1988 s. 121f. (Buda, Pest & Székesfehérvár); Clark 1972 s. 125 (Canterbury, Maidstone & Faversham); Daun 2016 s. 145f. (Borås); Stadin 1979 s. 30f. (Arboga); Fairchild 1984 s. 62 (Toulouse & Bordeaux); Maza 1983 (Aix & Marseille).
Det är svårt att ur tabellen ovan utläsa några tydliga mönster eftersom så många variabler är inblandade: olika tidsperioder, olika stora städer, olika grupper av flyttare samt inte minst olika mått på migrationen. En slutsats som kan dras relativt enkelt är att samtliga tidigare studier visar att städer hade ”lokala” inflyttningsfält, men denna schematiska slutsats döljer emellertid de stora skillnader som samtidigt uppmätts mellan olika städer. Medan Clark fann att två av tre män i Maidstone var födda mindre än 16 km från staden var exempelvis endast fyra av tio borgare i Stadins studie av Arboga födda inom två mils radie. Tabel- len visar också att det fanns skillnader mellan olika sociala gruppers inflyttning, vilket ibland har uppmärksammats i tidigare forskning: Paul Slack jämförde lärlingars och lösdrivares geografiska bakgrund för några engelska städer under 1600-talet,66 Knut Schultz visade
att gesäller flyttade i genomsnitt sex gånger så långt som borgare till Esslingen,67 och Albert Müller och Katarina Müller-Herrenschwand
fann i varsin studie att också olika borgerliga yrkesgrupper kunde ha skiftande geografiskt ursprung.68 Det finns därmed betydande varia-
tioner både i det lokala och i det sociala, variationer som mot bakgrund 66 Slack 1988 s. 59–67. Färre än 7 % av lärlingarna i Sheffield 1625–1649 och 15 % av lärlingarna i Salisbury 1598–1640 hade flyttat längre än 40 miles, medan mer än hälften av lösdrivarna (vagrants) i Salisbury och Colchester 1598–1664 hade flyttat längre än 50 miles.
67 Schultz 2002 s. 471–474. Gesäller hos en skinnare (Kürchnermeister) på 1500-talet jämfördes med nya borgare inflyttade 1482–1552.
68 Müller visade bland annat att medan andelen bagare och slaktare som hade flyttat in från någon annan stad var marginell, var så mycket som 85 % av guldsmederna i Innsbruck och Salzburg inflyttade från andra städer, ofta över långa avstånd: Müller 1988 s. 100–102. Müller-Herrenschwands undersökning behandlar borgarna i Brügge under 1400-talet. Hon urskiljer tre grupper med olika geografiskt ursprung: en där mer än hälften kom från den omkringliggande landsbygden (bagare, mjölnare och garvare), en där en stor del kom från andra städer (hattmakare, skomakare och rem- snidare) och slutligen en som flyttat långa avstånd och ofta från utlandet (guldsmeder, silversmeder och läkare): Müller-Herrenschwand 2002 s. 500.
av nuvarande forskningsläge med dess skiftande redovisningsmetoder inte enkelt kan förklaras.
Både för att studera sådana skillnader och för att underlätta jäm- förelser mellan mina resultat och kommande studier kombinerar jag i det följande två olika redovisningssätt. Dels redovisas medianavstån- den och andelen flyttare inom en, två, tre respektive fyra mil, och dels redovisas flyttningarnas fördelning på olika avståndsklasser. Den förra redovisningsformen har fördelen att den relativt enkelt kan jämföras med tidigare studier, den senare att den tydligare visar den totala sprid- ningen och därigenom möjliggör mer detaljerade jämförelser.
I figuren ovan presenteras en sammanställning av hur långt tjänstefolk flyttade till de ungefär 50 städer i riket för vilka det finns uppgifter i rann- sakningslängderna.69 Även om uppgifterna rör riket som helhet, väger
städerna i södra Sverige relativt tungt på grund av de södra landskapens många och goda källuppgifter. Resultaten visar tydligt att huvuddelen av alla drängar och pigor flyttade till städer belägna högst några mil från deras hem. Längre än fem mil flyttade bara någon enstaka procent av tjänstefolket, även om det förekom att pigor och drängar flyttade 69 Därtill ingår ett litet antal uppgifter om flyttningar till städer utanför riket i diagram-
underlagen.
Figur 12. Inflyttning av tjänstefolk till Sveriges städer 1613–1618. Avstånd i km,
till och med mer än 20 eller 30 mil för att bosätta sig i en stad.70 Även
om detta i vissa fall kunnat innebära flyttningar mellan två närbelägna städer, visar de uppmätta avstånden att de allra flesta drängar och pigor flyttade in till städerna från dessas omgivande landsbygd.71
Tabell 13. Andelen hushåll och tjänstefolk inflyttade till städer i Sverige 1613–1618 över olika avstånd.
Andel flyttade inom…
Median 10 km 20 km 30 km 40 km Tjänstefolk (N = 330) 21 % 58 % 81 % 93 % 18 km Pigor (N = 172) 17 % 55 % 88 % 94 % 19 km Drängar (N = 158) 24 % 58 % 79 % 88 % 16 km Hushåll (N = 369) 19 % 31 % 42 % 50 % 39 km Källa: ÄL; ÄR.
70 Av de sju uppgifterna om flyttningar längre än 10 mil rör sex drängar och en en piga. 71 Figuren överensstämmer relativt väl med den distance decay effect som jag i föregående
kapitel visade gällde för samtliga flyttningar i riket, dock endast för flyttningar längre än 15 km. För kortare flyttningar visar diagrammet däremot att flyttningarna blev fler då avståndet växte. Det finns två förklaringar till varför det ser ut på detta sätt. Den ena är städernas fysiska utbredning, vilken innebar en underregistrering av mycket korta flyttningar. Den andra är mer betydelsefull, men samtidigt mer komplicerad. Diagrammets staplar representerar områden kring staden vilka är formade som cir- kelringar med växande area, och därmed innehåller de en allt större population ju längre från staden man avlägsnar sig. Effekten kan undvikas genom att vikta varje sådant område med dess storlek. Vikten för cirkelring n, räknat från centrum, be- stäms genom att relatera arean An till A1, vilket ger vikten Vn = A1/An = 1/(2n–1). Görs detta visar diagrammet en god överensstämmelse med the distance decay effect också för korta avstånd (se figur nedan). Detta innebär att även om det vanligaste var att drängar och pigor flyttade ett par mil för att bosätta sig i en stad, var det en relativt sett högre andel av de drängar och pigor som bodde i stadens absoluta närhet som flyttade in till staden. Det var med andra ord inte i första hand antalet flyttningar, utan snarare tjänstefolkets benägenhet att flytta till staden som minskade med avståndet.
Inflyttning av tjänste- folk till Sveriges städer 1613–1618, viktad med områdenas storlek. Avstånd i km, N = 330. Källa: ÄL; ÄR.
På motsvarande sätt visar figuren ovan hushållens inflyttning. Också här finns en övervikt för inflyttning från det närmaste området, men mönstret är inte alls lika tydligt som för tjänstefolket. Även om lika stor andel av tjänstefolket som hushållen hade sitt ursprung inom sta- dens absolut närmaste omgivningar, skilde sig gruppernas migration betydligt åt över längre avstånd.72 En avsevärt högre andel av hushållen
flyttade till städer över mycket längre avstånd, vilket innebär att det ofta måste ha funnits stora skillnader i geografisk bakgrund för olika medlemmar i ett hushåll i 1610-talets svenska städer, geografiska skill- nader som utöver de sociala skilde husbönder från tjänstefolk.
På grund av bristande jämförbarhet kan mina resultat för det svenska 1610-talet endast grovt relateras till tidigare forskning. De eng- elska 1600-talslärlingarna flyttade i allmänhet längre än vad det svenska tjänstefolket gjorde, men å andra sidan kortare än de svenska hushållen. Medan de tyska borgarna i genomsnitt flyttade längre än de svenska hushållen (vilket kan bero på att man redovisat medelvärden istället för medianer), hade de engelska manliga vittnena i Kent flyttat kortare än såväl de svenska hushållen som det svenska tjänstefolket. Vad gäller Sverige hade en större andel av borgarna i Arboga 1680 flyttat kortare till staden än vad stadsflyttande hushåll gjorde 70 år tidigare. Resul- taten placerar därmed undersökningen någonstans mellan uppmätta 72 Om områdena viktas (se föregående not) uppvisar dock även hushållen en tydlig distance
decay effect. Också för hushåll var alltså avståndet till en stad viktigt för migrationen.
Figur 13. Inflyttning av hushåll till Sveriges städer 1613–1618. Avstånd i km, N = 369. Källa: ÄL; ÄR.
ytterligheter, mellan tidigare uppmätta såväl kortare som längre inflytt- ningsavstånd. I 1610-talets Sverige kom en majoritet av de inflyttande från städernas närområden, samtidigt som en viktig slutsats också är att den geografiska bakgrunden skilde sig åt mellan olika sociala grupper i städerna, även inom ramen för ett och samma hushåll.
Rannsakningslängderna anger dessvärre sällan borgarnas yrkes- titlar, vilket innebär att det inte är möjligt att undersöka olika yrkens geografiska rekrytering så som man gjort i utländska studier. Däremot är det möjligt att göra en jämförelse mellan pigors och drängars inflytt- ningsavstånd. Figuren nedan visar en tydlig skillnad. Även om främst drängar flyttade mycket långt för att komma till en stad, flyttade en större andel av pigorna relativt sett längre än drängarna, vilket också framgår av att medianen för de bägge grupperna var 19 respektive 16 km. Vad skillnaden beror på är inte lätt att säga, inte heller vilken betydelse de olika gruppernas olika geografiska bakgrund eventuellt hade för stadens sociala liv.73 Men faktum kvarstår: människor som
fyllde olika ekonomiska och social roller i det tidiga 1600-talets städer hade olika migrationserfarenheter och geografisk bakgrund.
Utöver sin ekonomiska roll fungerade feodala europeiska städer också i många fall som administrativa och religiösa centra. I 1600-talets Sve- rige hade staten förlagt merparten av sina institutioner till städerna. 73 En fråga som även formuleras (men inte besvaras) av Müller 1988 s. 103.
Figur 14. Inflyttning av drängar och pigor till Sveriges städer 1613–1618. Avstånd i km, N = 330. Källa: ÄL; ÄR.
Där fanns de kungliga slotten med hov, administration och fängelser, där fanns domkyrkor, hospital och skolor och där fanns militära anläggningar som skeppsgårdar. Också dessa institutioner påverkade städernas migration. Påverkan var dels indirekt genom att de diversi- fierade städernas ekonomiska struktur, så att Vadstena, där hertig Johan höll hov under 1610-talet, var den stad i riket (med undantag för Stockholm) där flest olika typer av hantverkare levde.74 Men insti-
tutionerna hade också en direkt påverkan på migrationen. Ett exempel på detta är skolan i Örebro, vilken kan undersökas genom uppgifter om skol gossarna i den från åren 1615–1617 bevarade matrikeln.75 I maj
1615 fanns drygt 100 elever vid skolan och under de följande två åren inskrevs ytterligare drygt 130.76 Av dessa var 21 % födda i Örebro medan
9 % hade flyttat dit från andra städer. Merparten av eleverna kom dock till staden från landsbygden, främst från Närke (34 %), men också från bland annat Västergötland (8 %) och Värmland (7 %), liksom från mer avlägsna områden som Småland (7 %).77 Skolgossarna hade
med andra ord ett mycket vidare geografiskt inflyttningsfält än stadens drängar och pigor, genom att den statliga institutionen skapade andra möjligheter till migration än vad arbete i staden gjorde. Detsamma framgår av skolmatrikelns mer sällsynta utflyttningsuppgifter,78 vilka
visar att för åtminstone vissa elever följdes den korta flytten in till Örebro av vidare migration till andra delar av riket, nästan uteslutande till andra städer.79 Också elever som ursprungligen kom från en annan
stad flyttade vidare till andra orter, till exempel från Enköping via 74 Lindberg 1964 s. 48.
75 Örebro stad: Karolinska skolan D2a:1 (matrikel 1615–1821), Örebro stadsarkiv (ÖSA). 76 Detta kan jämföras med att Örebro vid denna tid hade totalt 800 invånare. Skolan i
Åbo var vid slutet av 1500-talet ännu större, med 700–800 elever: Nikula 1987 s. 680. Skolgossar utgjorde med andra ord en betydande andel av befolkningen i de städer där det fanns skolor.
77 Därtill kom 4 % från Västmanland, 3 % från Södermanland, 2 % från Östergötland, 1 % från Uppland, 1 % från Dalarna, samt 1 % från Gästrikland och Hälsingland. För fyra elever saknas uppgift om födelseort. Inga elever flyttade till Örebro från Finland eller från norra Norrland. Av skolans fyra lärare var en född i Örebro, en i Närke, en i Värmland samt en i Eksjö stad i Småland. Örebro stad: Karolinska skolan D2a:1, ÖSA. 78 Totalt finns i matrikeln endast 16 uppgifter om utflyttningar, bland annat därför
att det var vanligt att eleverna lämnade skolan rectore inscio, ”utan rektors vetskap”. Örebro stad: Karolinska skolan D2a:1, ÖSA.
79 Bondsöner från Närke hamnade via Örebro i till exempel Uppsala, Nyköping och Linköping. Örebro stad: Karolinska skolan D2a:1, ÖSA.
Örebro till Mariestad, eller från Mariestad via Örebro till Arboga.80
Sannolikt fortsatte åtminstone en del av dem sina studier vid andra skolor (eller vid universitetet i Uppsala). De statliga institutionerna bidrog på så sätt till att skapa ett demografiskt stadssystem.