Frågan om hur vanligt migration var före 1800-talets mitt har i Sverige huvudsakligen undersökts med tre olika metoder: utifrån flyttlängder och statlig migrationsstatistik (i synnerhet för 1800-talet), utifrån längder över hela befolkningen i ett område (till exempel husförhörs- längder) samt utifrån jordeböcker (för 1500- och 1600-talen). Den första metoden har varit den överlägset vanligaste. Den infördes i Sverige av kulturgeografen Torsten Hägerstrand och etnologen Börje Hanssen under åren kring 1950 och dominerade helt den omfattande migrationsforskning som bedrevs i Uppsala i början av 1970-talet.63
Eftersom metoden inte tar hänsyn till inre migration är det dessvärre inte möjligt att använda dess undersökningsresultat för jämförelser.64
Den andra metoden infördes av Sture Martinius 1967, som med hjälp av husförhörslängder undersökte hur migrationen påverkades av industrialiseringen.65 Martinius studie inspirerade Sven Lundkvist
att göra den första studien av Älvsborgs lösens rannsakningslängder, i vilken han undersökte några spridda församlingar i Östergötland, Södermanland och Dalarna.66 Till dags dato har ytterligare endast en
mer omfattande studie av rannsakningslängderna gjorts, nämligen Jan Brunius undersökning av migrationen i elva socknar i Närke.67 Slut-
ligen har metoden också använts av Martin Dribe i en studie baserad på husförhörslängder från fyra skånska församlingar under mitten av 1800-talet.68 Antalet tidigare svenska studier baserade på kontinuerliga
förteckningar över all migration är således litet. Denna brist i forsk- ningsläget avhjälps delvis genom den tredje typen av studier, vilka undersökt migration indirekt genom att beräkna turnover, andelen bönder som försvinner från en skattelängd till nästa. I utländsk forsk- ning och för äldre tid är detta den mest använda metoden eftersom 63 Hägerstrand 1947; Hanssen 1952. En tidig studie i Finland var Rosenberg 1966, som dock inte tycks ha uppmärksammats i Sverige förrän av Öhngren 1974. Uppsalastu- dierna: Tedebrand 1972; Norberg & Åkerman 1973; Norman 1974; Öhngren 1974; Kronborg & Nilsson 1975.
64 Problemet är att inre migration är relativt sett mer omfattande i stora administrativa enheter och att denna andel inte kan uppskattas. Inte heller jämförelser över tid av den totala migrationen i ett och samma område är möjliga. Detta uppmärksammades redan av t.ex. Norman 1974 s. 112, som också undersöker konsekvenserna av detta i sin studie. 65 Att Martinius metod var ”nydanande” påpekades redan av Åkerman 1972 s. 97. 66 Lundkvist 1974.
67 Brunius 1980. 68 Dribe 2003.
explicita migrationsuppgifter är sällsynta. Metoden introducerades i Sverige i mitten av 1970-talet av Eva Österberg, som gjorde en lokal- undersökning av jordeböcker från 1500-talet och 1600-talets början vilken blev stilbildande för efterföljande studier.69
I tabellen nedan presenteras studier som redovisat migrations- intensitet för hushåll på landsbygden och som inkluderar inre migration, vilket gör resultaten jämförbara med Älvsborgs lösens rannsakningslängder. Tabellen ger en god överblick över det rådande forskningsläget, som nästan uteslutande består av lokalundersökningar. Av de redovisade värdena framgår att i en majoritet av de undersökta samhällena flyttade 2–7 % av bondehushållen årligen. Några tenden- ser till förändring över tid kan inte urskiljas. I enstaka områden var migrationsintensiteten relativt sett lägre, bland annat i England och New England, där den dock fortfarande var betydligt högre än i det av livegenskap präglade ryska Krasnoe Sabakino.70 I andra områden och
tider, bland annat i delar av 1500-talets Småland, var migrationsinten- siteten relativt sett mycket hög.71 Värden överstigande 10 % har också
uppmätts för vissa speciella grupper av hushåll, som kronolandbor i det senmedeltida Danmark och arrendatorer i Toscana på 1700-talet.72
De relativt sett höga och låga värdena kan alltså förklaras av särskilda besittningsrättsliga villkor. Om också mindre skillnader om enstaka procentenheter är betydelsefulla, eller endast ett utslag av slumpmäs- siga lokala variationer, kan utifrån rådande forskningsläge däremot inte bestämmas.73
69 Österberg 1975 s. 79–85; Jutikkala 1978 s. 10–12, sannolikt den första finländska undersökningen; Brunius 1980 s. 160–166; Lindegren 1980 s. 126f.; Perlestam 1988 s. 226–233; Perlestam 1998 s. 127ff. Ett problem med metoden är att den inte skiljer migration från mortalitet: bland de hushåll som försvinner ur skattelängderna finns såväl de som flyttar bort som de som avlider. För att göra resultaten jämförbara har därför migrationsintensiteten i tabellen nedan för dessa undersökningar reducerats med två procentenheter för att kompensera för böndernas mortalitet. Nivån har uppskattats utifrån Brunius 1980 s. 143, som på basis av Älvsborgs lösens rannsak- ningslängder beräknat att mortaliteten bland hushållsföreståndare i elva församlingar i Närke 1613–1618 var 2 %. Detta värde har givetvis varierat över tid och mellan olika områden. För det tidiga 1300-talets Essex uppskattade Poos att hushållsföreståndarnas mortalitet uppgick till 2 % (vilket då utgjorde hälften av turnover): Poos 1986 s. 20ff. 70 Vilket i forskningen har använts just för att illustrera livegenskapens betydelse för
migrationsintensiteten: Poos 1986 s. 20ff. 71 Österberg 1975 s. 79f.
72 Corsini 1974 s. 32; Christensen 1976 s. 214f. 73 Jämför Prest 1976 s. 327.
Tabell 2. Migrationsintensitet för landsbygdshushåll i Sverige och andra länder, 1300–1800-talet.
Område Tidsperiod m anm. Södra och mellersta Sverige
Småland: Odensjö-Lidhult 1540–1620 12 % a, b Småland: Fagerhult 1545–1619 8 % b, c Småland: Ramkvilla 1623–1721 6 % b, c Närke (3 socknar) 1560–1620 6 % b, c Närke: Tångeråsa 1569–1600 6 % b, c Närke (11 socknar) 1613–1618 4 % Mellansverige (13 socknar) 1613–1618 4 % Mellansverige (8 förs.) 1860-talet 2–7 % Skåne (4 förs.) 1829–1866 2–5 %
Finland och Norrland
Satakunda: Kangasala 1540–1633 3 % b, c
Västerbotten: Bygdeå 1620–1640 4 % b, c
Danmark
Sydsjälland: Skovkloster len 1467–1481 12–15 % b, c, d Fyn: Næsbyhoved len (4 härader) 1502–1510 7–8 % b, c, e
England Essex (4 förs.) 1300-talet 2 % c Northamptonshire: Cogenhoe 1618–1628 3 % f Nottinghamshire: Clayworth 1676–1688 >1 % g New England Massachusetts: Dedham 1648–1700 >1 % g, h Maryland: Charles county 1660–1679 >1 % g Virginia: Lancaster county 1669–1676 >2 % g
Frankrike
Frankrike 1660–1720 4–5 %
Normandie: Hallines 1761–1773 >1 % g
Norra Burgund 1796 5 %
Italien
Toscana: Chianti 1700-talet 25 % b, i
Toscana: Fiesole 1700-talet 7 % b, i
Toscana: Casalguidi 1820–1859 3–4 % i
Ryssland
Krasnoe Sabakino 1814–1834 0,4 % h
Anmärkningar: a) Österberg redovisar det genomsnittliga antalet växlingar per gård under tidsperioden. Genom att dela detta antal med undersökningsperiodens längd har jag be- räknat den genomsnittliga stanntiden T = 1/m. b) Den beräknade migrationsintensiteten har reducerats med två procentenheter för att kompensera för böndernas mortalitet. c) Migrationsintensiteten beräknad av mig utifrån tidigare forsknings publicerade uppgifter
om stanntid, m = 1/T. d) Endast kyrkolandbor. e) Endast kronolandbor. f) För Cogenhoe saknas uppgifter från åren 1619, 1622 och 1625–1627, vilket gör att det kan saknas enstaka hushåll som endast var bosatta i församlingen något enstaka år. Detta påverkar dock inte det beräknade värdet, som är 3 % även för den kortare perioden 1618–1624 (då bortfallet begränsas till två enstaka år). g) De redovisade värdena är minimivärden, eftersom de bygger på källmaterial endast från vissa av de undersökta åren. Hushåll som endast varit bosatta i det undersökta området under de mellanliggande åren saknas därför.74 h) Gäller alla vuxna män,
inte bara hushållsföreståndare. i) Endast arrendatorer (sharecroppers). Källor: Österberg 1975 s. 79f. (Odensjö-Lidhult); Perlestam 1988 s. 226f. (Fagerhult); Perlestam 1998 s. 127f. (Ram- kvilla); Brunius 1980 (Närke); Lundkvist 1974 (Mellansverige 1613–1618); Martinius 1967 s. 39ff. (Mellansverige 1860-talet); Dribe 2003 s. 59–63 (Skåne); Jutikkala 1978 s. 12 (Kangasala); Lindegren 1980 s. 126f. (Bygdeå); Christensen 1976 s. 214f. (Danmark); Poos 1986 s. 20ff. (Essex & Krasnoe Sabakino); Laslett 1977 s. 71, 101 (Cogenhoe), s. 99 (Clayworth), s. 81 (Hallines); Prest 1976 s. 370f. (Dedham); Horn 1988 s. 196 (Charles co. & Lancaster co.); Collins 2006 s. 393f. (Frankrike 1660–1720); Hayhoe 2012 s. 555 & Hayhoe 2016 s. 44, 179 (Burgund); Corsini 1974 s. 32 (Chianti & Fiesole); Oris 2003 s. 198 (Casalguidi).
Sammanfattningen ovan speglar emellertid inte alls de tolkningar som dominerar forskningsläget. I såväl England som Sverige baserades upp- fattningen om de studerade samhällena på den rotfaste bondens bild: ett samhälle präglat av den känslomässiga kopplingen mellan bonden och torvan,75 och där hushållsmigration inte var ”en normal före teelse
i ett bondesamhälle”.76 Trots denna gemensamma utgångspunkt kom
dock de dominerande nationella historiografiska tolkningarna att dra helt olika slutsatser av de beräknade migrationsintensitetsnivåerna. I England överraskades Peter Laslett, som genomförde de välkända studierna av Clayworth och Cogenhoe, av vad han menade var en oväntat hög rörlighet jämfört med föreställningen om det orörliga bondesamhället, en tolkning som idag är väletablerad i det brittiska forskningsläget.77 Laslett jämförde också resultaten från sina engelska
studier med migrationen i ett par franska 1700-talsbyar. Även om jäm- förelsen visserligen tydde på att migrationsintensiteten i England varit relativt sett något högre, undvek Laslett att dra några mer långtgående 74 Jämför anmärkningen i Prest 1976 s. 372 att ”[c]ommunity-based mobility studies, which necessarily ignore all movements other than those registered at specific observation points, will be unlikely to provide an adequate picture of short-term population mobility”. Trots detta är det den typen av källmaterial som Prest bygger sin jämförelse på.
75 Macfarlane 1978 s. 256. 76 Österberg 1975 s. 71.
77 Laslett 1977 s. 65f.: ”nothing previously known about settled, rural, traditional popu- lations prepares us for the turnover figures […] So surprising is it that we do not yet know quite what to make of it”; French 2007 s. 72f.
slutsatser av detta.78 Istället menade han att exemplen Clayworth och
Cogenhoe ”can be taken as revealing to us some at least of the general features of Western society as a whole […] [and] its intriguing disposi- tion to change the composition of a local population over time”.79
Resultaten fann emellertid snart uttolkare som menade att de kunde förklara vad som ansågs vara en unik engelsk samhällsutveckling, präglad av individualism och rörlighet. Lawrence Stone menade att ”the very high rate of mobility from place to place […] must have done more than anything else to weaken the ties of kinship among the lower levels of society”.80 Enligt Stone hade England tidigare
motsvarat bilden av det gamla bondesamhället, Lasletts siffror visade emellertid att övergången till ”det moderna samhället” hade påbörjats redan före 1600-talet i England. Clayworth och Cogenhoe blev också centrala för Ian Macfarlanes tes om den engelska individualismen som moderniseringens drivkraft. Den beräknade migrationsintens- iteten visade att ”England was far from a normal peasantry in the seventeenth century”,81 utan ”a singular and peculiar example, which
has few analogies elsewhere”.82 Medan 1600-talets England inte mot-
svarade bilden av det gamla bondesamhället gjorde resten av världen det, antog Macfarlane, och menade därför att ”England has probably long been different from almost every other major agrarian civilization about which we know”.83
78 Det är dessvärre inte möjligt att jämföra de beräknade migrationsintensiteterna för de franska byarna med de engelska utifrån Lasletts siffror, eftersom såväl den engelska undersökningen som den franska endast redovisade en miniminivå (jämför Hallines med Clayworth i tabellen ovan). Laslett försökte visserligen förklara skillnaden mel- lan England och Frankrike med ”something in the employment situation and in the general workings of society in the French villages”, men hans övergripande slutsats var att ”[w]e know so little, of course, about the range of variation in such things as these that it is not easy to judge the importance of the differences recorded in the table”; Laslett 1977 s. 80, 86. Hayhoe 2016 s. 59 menar att Lasletts undersökning också cementerade bilden av ett orörligt Frankrike.
79 Laslett 1977 s. 86. 80 Stone 1976 s. 147. 81 Macfarlane 1978 s. 258 82 Macfarlane 1978 s. 268
83 Macfarlane 1978 s. 272. Uppfattningen att migrationsintensiteten i England skulle ha varit mycket högre än i de engelska amerikanska kolonierna kritiserades redan av W. R. Prest, som menade att ”the presumed contrast between the glacial stability of Ded- ham as a representative New England community and the restless discontinuity of Clayworth as a representative contemporary English community is hardly borne out by the figures”: Prest 1976 s. 372. Prests och andras invändningar (bland annat Poos
När Sven Lundkvist sammanfattade sin studie, den första av migra- tion i 1600-talets Sverige, menade han att resultaten ”faller väl in i detta nya forskningsläge” med hög migrationsintensitet som då etablerats av Peter Laslett för England och av Sture Martinius för 1800-talets Sverige.84 Denna tolkning blev dock inte allmänt accepterad i Sverige.
Istället kom Lundkvists resultat uteslutande att jämföras med föreställ- ningen om det gamla bondesamhället, vilket ledde till att rörligheten beskrevs som ”överraskande”, ”anmärkningsvärt” och ”förvånansvärt” hög.85 Central för etablerandet av denna tolkning var Eva Österberg,
som visserligen menade att den genomsnittliga stanntid hon fann i sin jordeboksstudie av Odensjö-Lidhults socken var ”överraskande” kort, men som istället för att utifrån detta (och Lundkvists) resultat omvärdera bilden av 1500-talets samhälle, valde att betona att ”det inte var ovanligt” med bönder som förblev bofasta också under mycket längre perioder.86
Lundkvists resultat förkastades följaktligen av Österberg, som me- nade att 1610-talet var ”en period som måste betecknas som speciell i ekonomiskt-politiskt avseende” då ”de pressade förhållandena för bönderna just under denna tid” gjorde det omöjligt att dra några mer generella slutsatser utifrån resultaten ens för början av 1600-talet.87
I en senare diskussion av Lundkvists och Brunius resultat menade Österberg åter att 1610-talet var ”ett alldeles speciellt decennium på grund av skattetryck och krigsförberedelser”,88 en uppfattning som
kom att prägla också andra forskares tolkningar. Så menade Magnus uppgift att migrationsintensiteten i 1300-talets Essex var ”virtually indistinguishable” från Clayworth och Cogenhoe: Poos 1986 s. 20ff.) har dock inte fått full acceptans i den brittiska forskningen. David Rollison, som bygger vidare på Macfarlanes idéer, formulerar uppfattningen att ”intensifying mobility, particularly that of the labou- ring population, was the most dynamic forcer of change in the early modern period”: Rollison 1999 s. 2.
84 Lundkvist 1974 s. 224f.
85 ”stor” hos Österberg 1975 s. 76 och hos Perlestam 1988 s. 218; ”överraskande hög” hos Brunius 1980 s. 146; ”förvånansvärt hög” hos Ankarloo 1981 s. 334; ”omfattande”, ”be- tydande” hos Perlestam 1988 s. 218; ”anmärkningsvärt hög” hos Villstrand 1989 s. 8. 86 Österberg 1975 s. 82. För att förstärka intrycket av ett orörligt gammalt bondesamhälle
drar Österberg också in ytterligare en socken i undersökningen: ”Samma skattebe- talare i cirka tjugo år är enligt jordeböckerna också en tämligen frekvent företeelse i slättsocknen Vreta i Östergötland”: Österberg 1975 s. 84f. Denna uppgift har för övrigt feltolkats av Perlestam 1998 s. 128, som anger att det rör sig om en genomsnittlig stanntid.
87 Österberg 1975 s. 77f., 89. 88 Österberg 1982 s. 40ff.
Perlestam att ”det [är] viktigt att komma ihåg att 1610-talet, beroende på krig och högt skattetryck, var ett särfall i ekonomiskt och politiskt hänseende”,89 och Nils Erik Villstrand fastslog att ”[r]örligheten bland
bondebefolkningen förefaller således ha varit större än vanligt under början av 1600-talet”.90
Jag återkommer till frågan om det avvikande 1610-talet senare (se kap. 8). Här kan bara konstateras att trots att varken Österberg el- ler någon av de efterföljande forskarna presenterade några belägg för uppfattningen, och trots att snart sagt samtliga efterföljande under- sökningar – inte minst Österbergs egen – indikerade migrationsinten- sitetsnivåer som var lika höga eller högre än vad såväl Lundkvist som Brunius uppmätte för 1610-talet, kom rörligheten i det svenska ”gamla bondesamhället” inte att ifrågasättas så som i England. Resultaten från de svenska studierna har därför heller inte använts för att ifrågasätta uppfattningen om det särpräglade engelska samhället.
Migrationsintensitet i Sverige under 1610-talet
På basis av Älvsborgs lösens rannsakningslängder är det möjligt att beräkna migrationsintensiteten för landsbygdens hushåll 1613–1618 i drygt 650 socknar, fördelade på 16 landskap från Småland i sydväst till Österbotten i nordost. I området levde 1613, enligt rannsaknings- längderna, drygt 65 000 hushåll.91 Resultaten redovisas nedan i form
av ett diagram och en karta. För södra Sverige som helhet betraktat – Norrland och Finland tills vidare undantagna – flyttade årligen 5 % av hushållen. I diagrammet nedan framgår att i ungefär hälften av socknarna i området var migrationsintensiteten 3–5 %, och för åtta av tio sydsvenska socknar låg migrationsintensiteten inom intervallet 2–7 %. Vissa regionala skillnader fanns mellan de sydsvenska land- skapen: migrationsintensiteten var högst i Östergötland (6 %), följt av Närke (5 %), Södermanland (4 %), Småland (3 %) och Dalarna (2 %). Dessa regionala skillnader framstår dock som små jämfört med de norrländska och finländska resultaten. I hela detta stora om- råde, där fler än 40 000 av de undersökta hushållen var bosatta, var migrationsintensiteten lägre än 0,5 %, och endast i en liten del av socknarna uppgick den till över 1 %. Detta innebär att det samlade migrationsintensitetsvärdet för hela det undersökta området – 2 % 89 Perlestam 1988 s. 219.
90 Villstrand 1989 s. 9.
91 Som jämförelse omfattade Lasletts studie av Clayworth som mest 98 hushåll och Cogenhoe 33 hushåll: Laslett 1977 s. 99.
Figur 4. Migrationsintensiteten för hushåll i Sveriges socknar 1613– 1618 (N = 656). På horisontalaxeln redovisas migrationsintensiteten (i procent), på vertikalaxeln antalet socknar. Källa: ÄL; ÄR.
Figur 5. Karta över migrationsintensiteten (i procent) för hushåll i Sveriges socknar 1613–1618. Källa: ÄL; ÄR.
– inte är meningsfullt. De regionala skillnaderna, okända för den tidigare forskningen, var alldeles för omfattande.
Resultaten från undersökningen förstås bäst genom jämförel- ser med den tidigare forskningen, vilket också innebär att delar av forskningsläget måste omvärderas. Vad gäller de tidigare svenska lokalstudierna faller de väl inom ramen för de här redovisade under- sökningsresultaten.92 Resultaten ligger också på samma nivå som de
resultat som redovisats för Frankrike för 1600- och 1700-talen. På en övergripande nivå flyttade alltså varje år en ungefär lika stor andel av hushållen i södra Sverige under 1610-talet som i Frankrike några decennier senare. I England – om vi utgår från undersökningen av Cogenhoe93 – var migrationsintensiteten däremot relativt sett något lägre än i majoriteten av alla socknar i södra Sverige. Mot bakgrund
av de tolkningar som framförts i den brittiska forskningen är detta oväntat men viktigt. Skillnaden mellan Cogenhoe och livegenskapens Krasnoe Sabakino var i själva verket ungefär lika stor som skillnaden mellan Cogenhoe och mellansvenska landskap som Östergötland eller Närke. Detta medför för det första att föreställningen om det indivi- dualistiska engelska särfallet måste överges: påståendet att hushållens migrationsrörlighet var mycket högre i England än i ”nästan varje an- nan större civilisation” saknar empiriskt stöd.94 För det andra innebär
det att också tesen om det orörliga svenska gamla bondesamhället är felaktig, eller åtminstone måste modifieras såtillvida att det svenska bondesamhälle där bönder endast sällan flyttade var begränsat till Norrland och Finland.
Resultaten kan också jämföras över tid, framförallt med Sture Martinius och Martin Dribes lokalundersökningar av migration i 1800-talets Sverige.95 I båda fallen ligger deras resultat väl i linje med
vad som nu beräknats för de syd- och mellansvenska landskapen drygt 200 år tidigare. För en församling i Martinius undersökning, S:t Ni- kolai utanför Nyköping, går det också att göra en direkt jämförelse: 92 Resultatet från Österberg 1975 är visserligen avvikande högt, men eftersom osäkerhe-
ten är stor (mortaliteten kan lokalt ha varit högre än de uppskattade två procenten) kan slutsatsen att migrationsintensiteten i 1500-talets småländska Odensjö-Lidhult skulle ha varit mycket högre än under 1610-talet (då den enligt rannsakningsläng- derna var 3 %) inte dras.
93 Tidigare brittiska och amerikanska studier som endast redovisar minimivärden kan inte användas för jämförelser i detta sammanhang.
94 Jeremy Hayhoe (2016 s. 62f.) landar i samma slutsats utifrån sina undersökningar av migrationsintensiteten i 1700-talets Frankrike.
migrationsintensiteten var på 1610-talet 8 %, på 1860-talet 7 %,96 vil-
ket naturligtvis inte innebär att nivån måste ha legat konstant under två och ett halvt sekel. Däremot leder alla tre jämförelserna fram till slutsatsen att föreställningen om migration som något som ständigt blivit vanligare ju längre framåt i historien vi rört oss definitivt måste överges.
Tabell 3. Migrationsintensiteten i nio svenska landskap 1613–1618 jämfört med motsva- rande län 1816–1820.
Landskap i Älvsborgs lösen 1613–1618 1816–1820 Motsv. län hos Carlsson
Östergötland 6 % 6 % Östergötland Närke 5 % 4 % Örebro Södermanland 4 % 6 % Södermanland Jönköpings län 3 % 4 % Jönköping Dalarna 2 % 2 % Kopparberg Ångermanland 1 % 1 % Västernorrland Medelpad 1 % 1 % Västernorrland Västerbotten 1 % 1 % Västerbotten &
Norrbotten Hälsingland 0,4 % 2 % Gävleborg
Källa: För uppgifterna 1613–1618, ÄL; för uppgifterna 1816–1820, Carlsson 1973. Det finns också en möjlighet att jämföra de intressanta regionala va- riationerna över tid med Sten Carlssons undersökning av migrations- intensiteten i Sveriges län under 1810-talet.97 Resultaten presenteras
i tabellen ovan. Eftersom Carlsson använder en annan definition av migrationsintensitet är inte nivåerna direkt jämförbara.98 Det intres-
santa i sammanhanget är dock att ordningen mellan länen/landskapen i stort sett var densamma i början av 1600-talet som 200 år senare (liksom att detta mönster till stora delar kvarstod ännu vid sekelskiftet 1900).99 Med andra ord: ett landskap som hade en relativt sett hög
migrationsintensitet år 1600 hade det också år 1900. 96 ÄL vol. 66; Martinius 1967 s. 39–41.
97 Carlsson 1973. 1800-talets län hade inte samma utsträckning som 1600-talets landskap. Störst skillnader (för områden i tabellen) fanns i Närke/Örebro län, Södermanland, Jönköpings län samt Hälsingland/Gävleborgs län.
98 Carlssons källor exkluderade intern migration inom församlingarna. 99 Carlsson 1973 s. 207.
Hushållens migrationsdestinationer
Ett sätt att förklara varför 5 % av alla hushåll på landsbygden i södra Sverige flyttade varje år i början av 1600-talet är att utgå från vart och hur långt de flyttade. Den generella bilden i forskningen av hushåll i feodala samhällen är att migration över längre avstånd var sällsynt, och att de flesta flyttningar följaktligen gick till destina- tioner i närområdet.100 I själva verket är empiriska studier sällsynta,
åtminstone för seklerna före 1800-talet, inte minst beroende på att undersökningar av turnover inte ger några upplysningar om vart hushållen flyttade.101 De uppgifter som Brunius presenterar är över-
siktliga, men bekräftar bilden av att längre flyttningar ”var mycket sällsynta” och att den mesta rörligheten var begränsad till hemsock- nen.102 En mer preciserad uppgift finns hos Hayhoe, som anger att
hushåll i norra Burgund vid 1700-talets slut i median flyttade 10