Inkomst och ålder

Inkomst och ålder påverkar också i vilken utsträckning personer använder bil. De som är äldre åker egen bil och det gör även de som har högre inkomst. 80 % av männen och 70 % av kvinnorna åker egen bil.

6.2.4 Inköp

När respondenterna gör sina lätta inköp åker 64 % bil någon gång, av dessa åker 43 % alltid bil. 48 % svarar att de går till affären. Att så många väljer att åka bil kan bero på att 47 % handlar på väg till eller från arbetet. Vad gäller tunga inköp väljer 89 % att åka bil och 87 % åker alltid bil. En familj med tre barn där mamman är administratör på Ericsson AB använder alltid bilen för matinköp: ”Vi är fem stycken. Då måste alltid min man och jag handla. Vi veckohandlar och då åker vi faktiskt upp till Landvetter och handlar och då tar vi bilen. Det funkar inte annars.” Ett sätt att minska trafikbelastningen i Mölndals stad vore att minska bilresor i samband med inköp av dagligvaror. Endast 16 % svarar att de tilltalas mycket av att få baslivsmedel levererade till sin arbetsplats eller bostad. Svarsalternativet på denna fråga är en tiogradig skala och 31 % anger åtta eller högre, dock har 49 % av respondenterna svarat under tre, d. v. s. att de inte tilltalas speciellt mycket av förslaget att få baslivsmedel levererade till sig.

6.3 Segmenteringsmodellen

Den segmenteringsmodell som framtagits bygger på bilresande och hur flexibla

enkätrespondenterna anser att de är i valet av transportsätt⁷. Modellen visar att det finns tre olika segment. Dessa är Komfortare, Flexibilister och GCK (Figur 6.).

Figur 6.3 Segmenteringsmodell för resor.

6.3.1 Komfortare

Komfortare är bilresenärer som inte är flexibla i sitt val av färdmedel. Detta är det största segmentet som 40 % av deltagarna i studien tillhör. Vid en uppdelning på kön visar det sig att 46 % av männen och 37 % av kvinnorna är Komfortare. Att ha barn under 18 år påverkar också segmenttillhörigheten, 44 % av dem som har barn under 18 år tillhör gruppen

Komfortare. Andelen Komfortare bland dem som inte har barn under 18 år är 36 %. Andelen Komfortare bland dem som har barn på förskola är också hög, 47 %. Även inkomst påverkar en persons val av färdsätt. De med högre inkomst är i större utsträckning Komfortare.

Det finns stora hälsovinster att göra i detta segment. Komfortarna har den lägsta andelen respondenter som motionerar regelbundet. Även om det är små procentuella skillnader

jämfört med de andra segmenten så är Komfortarna de som oftast känner sig stressade och har störst andel personer som svarar att deras allmänna hälsotillstånd är ganska eller mycket dåligt. Däremot är de mest tillfreds med ekonomin i sitt hushåll.

I djupintervjuerna betonar många Komfortare att bilen ger dem frihet och att de inte behöver planera sin vardag i lika stor utsträckning som om de skulle använda kollektivtrafiken eller samåka. ”Jag åker bil varje dag till jobbet fast det är nära. Jag kan ändra mina resvanor, jag borde cykla och sådant men det är svårt att förändra det. Man har alltid någonting att skylla att man behöver bilen på. Bilen är frihet, det är att man själv bestämmer när man både ger sig av från en punkt till en annan och slipper fundera över tidtabeller och sådant.” Det här säger en ensamstående kvinnlig chef vid ett av företagen som bor i Mölndal. För en 35-årig man anställd på KappAhl som har sambo och två barn är bilen oerhört betydelsefull: ”Bilen är en symbol för frihet och inte bara symbol faktiskt. Det är faktiskt frihet, det är frihet att kunna komma hem när jag vill, det är frihet att åka till jobbet när jag vill, det är frihet att kunna handla när jag vill. Bilen är för mig vad rullstolen är för en lam. Min bil är ju min rullstol fast den går mycket fortare. Den ger mig rörelsefrihet.”

73 % av Komfortarna uppger att de sannolikt eller definitivt inte skulle kunna sköta sina vardagliga sysslor och sin fritid utan bil. De främsta anledningarna till detta är att de inte har tillgång till kollektivtrafik på sin bostadsort, att avståndet mellan hem och arbete är stort, att restiden ökar markant vid användning av kollektivtrafiken, att arbetet kräver egen bil samt att deras barn behöver bli skjutsade till daghem, skola och fritidsaktiviteter.

I vissa företag och inom vissa yrkesgrupper är bilen ett arbetsredskap och även om de anställda är positivt inställda till andra färdmedel så måste då ändå ha en egen bil på arbetet. En av dessa är en man i fyrtioårsåldern inom Harry Sjögrengruppen: ”I det dagliga arbetet är vi lite spindeln i nätet, vi åker åt olika håll, då åker vi med egna bilar. […] För min egen del skulle jag kunna åka kollektivt till och från jobbet men jag har ca 260 dagar om året då jag kör i tjänsten och då blir det ingen bra grej.”

För vissa är bilen nödvändig för att få vardagen att fungera. Så här känner en ensamstående trebarnsmamma i fyrtioårsåldern, anställd vid AstraZeneca som tidigare har varit aktiv i Friluftsfrämjandet: ”Jag är en barnmänniska, det är det som verkligen engagerar mig. Jag tycker att miljön är viktig också och det där är ett svårt avvägande. Hur mycket påverkar vi miljön? Jag kör bil till jobbet för att hinna med mina barn. Jag har lite dåligt samvete för det och försöker kompensera genom att göra annat som är miljövänligt istället.”

Många Komfortare är miljömedvetna och inser att det dagliga bilanvändandet påverkar miljön negativt, men prioriterar den egna bekvämligheten eller tidsvinsten högre. En trebarnsmamma på KappAhl som bor i en annan kommun har tidigare använt kollektivtrafiken för resor till arbetet men har övergått till att köra bil varje dag: ”Jag tycker att det är för långt att pendla från Lerum. Jag tycker att det egentligen är vansinnigt att jag ska köra genom hela stan och bidra till utsläppen. Så på så sätt kändes det bättre att pendla kollektivt för jag tycker att det är viktigt med miljön. Men på något sätt strandar det ändå på bekvämligheten.”

Komfortarna är det mest tidskänsliga segmentet och en viktig anledning till att de är bilburna är att spara tid. Få incitament kan uppväga längre restid med andra färdmedel. En gift

enbarnsmor på AstraZeneca som är bosatt i Lindome anser inte att det finns åtgärder på hennes arbetsplats som kan få henne att minska bilåkandet: ”Det handlar ju inte enbart om hur lätt det är att ta sig till jobbet med andra alternativ. Man kan ju underlätta hur mycket som helst men tar det mig en och en halv timme att ta mig till jobbet på morgonen med kollektivtrafiken när det tar mig 20 minuter med bil, så tar jag bilen.”

För många Komfortare är det viktigt att inte behöva anpassa sig efter tidtabeller eller att rätta sig efter andra personers tider. Därför upplevs inte samåkning vara ett bra alternativ till att åka bil själv: ”Om man ska vara lite ego så vill jag nog ha den stunden i bilen för mig själv. Jag vill inte vara beroende av andra och de ska inte behöva vara beroende av mig. Man blir lite knuten, jag vill vara fri att kunna göra vad jag vill på vägen hem.” Detta säger en manlig Komfortare i femtioårsåldern som arbetar på KappAhl och som är bosatt i Kungälv. En snart femtioårig fyrbarnsfar bosatt i Lerum och som arbetar inom skolväsendet

sammanfattar det som Komfortarna ofta nämner som anledningar till varför de kör bil i så stor utsträckning: ”Att jag använder bilen istället för kollektivtrafiken har med tiden att göra. Först och främst tiden, att det är en timme om dagen som jag förlorar. Plus en ekonomisk fråga, jag tycker att kollektivtrafiken är för dyr. […] Och så är det bekvämligheten

naturligtvis. Det är rätt så bekvämt att slänga in ungarna och åka hem när man vill, när man har en tvååring till exempel.”

En upplevd försämring av kollektivtrafiken har fått en del av intervjupersonerna att bli Komfortare. En av dessa är en man i femtioårsåldern som bor i Göteborg och är anställd i Harry Sjögrengruppen: ”Jag skaffade bil vid femtio års ålder. De körde sönder gångbron över Söderleden, då blev kollektivtransporten hit så dålig så det slutade med att jag skaffade bil. Den har gett familjen en hel del andra möjligheter som vi hade önskat oss bra länge.

Dessutom tar jag inte bara bilen hit och hem igen utan det är jag som står för familjens inköp och sådant. I stor sett varje gång gör jag något på vägen. Det är inte riktigt miljövänligt men det är kanske trots allt inte så fel. Sedan har jag en hyfsat miljövänlig bil också.” Det här säger en medelålders manlig lärare som bor i Landvetter och som även ser bilresan hem från arbetet som en sorts avslappning och sätt att varva ner: ”Jag åker bil sedan ett år tillbaka. Det är ungefär två mil till arbetet enkel väg. Jag slutade åka buss. Jag hade hållit på med det i tre fyra år och det fungerade sämre och sämre. När man står där klockan halv sju på morgonen och väntar på bussen så kommer det ingen. När man sen frågar chauffören i nästa buss så vet han inte varför, han orkar inte ens ta reda på det. Oftast är det jag som låser upp och då stod det folk här som var griniga för att de inte kom in. Nej, jag blev så trött på det och köpte en bil till.”

6.3.2 Flexibilister

Flexibilisterna är bilresenärer som är flexibla i sitt val av färdmedel. De kör ofta bil men använder även andra färdmedel, främst cykel, kollektivtrafik och går till fots. 35 % av undersökningsdeltagarna tillhör den här gruppen. 41 % av Flexibilisterna åker dock egen bil till arbetet varje dag, och nyttjar andra färdmedel på fritiden. Flexibilisterna har ungefär lika stor andel av båda könen. Bland dem som tillhör det här segmentet finns det en stor

miljömedvetenhet.

Flexibilisterna har största andelen respondenter som svarar att deras hälsotillstånd är mycket eller ganska bra, 94 %, och de motionerar även mer än de andra segmenten. Detta påverkar dem till att välja andra ressätt än bilen för att samtidigt få en hälsoeffekt: ”Huvudskälet egentligen till att jag cyklar är min egen hälsa. Jag trivs att cykla genom dessa fina

naturområden så jag cyklar lite längre än jag behöver för att hitta den väg jag vill åka. Jag brukar cykla från påsk och fram till november.” Detta säger en 59-årig man anställd vid Mölndals förvaltning som åker bil till och från arbetet men som försöker välja andra färdmedel vid kortare resor.

Flexibilisterna utmärker sig från de andra segmenten genom att ha genomgående större förtroende för olika lokala, regionala och nationella aktörer som olika yrkesgrupper, myndigheter, organisationer och företag. Detta tyder på en helhetssyn på samhället och omgivningen som bidrar till att Flexibilisterna har större förståelse för beslut som fattas samt att de är mer villiga att ha hållbara vanor och levnadsmönster. Flexibilisterna är också det segment som har störst andel svarande som uppger att de ofta eller alltid är glada och att deras allmänna hälsotillstånd är mycket eller ganska bra. 68 % av Flexibilisterna skulle hellre välja mer ledig tid än att tjäna mer pengar. En av dessa är en gift kvinna i fyrtioårsåldern, bosatt i Lindome och som är anställd vid ett av de företagen som ingår i Harry Sjögrengruppen: ”Det som är viktigast är att känna mig nöjd och lycklig, tillfreds med mig själv. Jag är ingen karriärist som siktar på att bli någon chef utan jag har till och med gått ned i tid på jobbet för att jag tycker att fritiden och livet är så viktigt.”

61 % av Flexibilisterna upplever att de definitivt eller sannolikt inte skulle kunna sköta sina vardagliga sysslor och fritid utan bil. I djupintervjuerna uttrycker Flexibilisterna ofta en önskan om att ha möjlighet att minska sitt användande av bilen. Av praktiska skäl känner de sig dock ofta tvungna att välja bilen ändå: ”Jag kör bil till jobbet. Jag har varit ganska aktiv med att cykla faktiskt, lite överallt. Jag försöker väl undvika bilen egentligen men det lyckas inte alltid med tanke på bagageutrymme, plats, bekvämlighet, tider och allt vad det kan vara.” säger en man i tjugoårsåldern bosatt i Partille och som är anställd av Mölndals stad. En

kvinnlig AstraZeneca-anställd som blir upprörd av att se människor som åker en och en i bilar i rusningstrafik säger: ”När vi flyttade ner till Åsa så samåkte vi, både min man och jag med olika människor. Sedan vi har fått barn så är det omöjligt med dagistider, det är ingen som har samma tider som vi. Har man barn så vill man försöka förkorta tiderna för barnen på dagis så nu sitter vi och kör i varsin bil. Det känns inte alls bra. […] Om pendeln skulle fortsätta ner till Åsa då skulle vi sälja en bil direkt.”

Flexibilisternas miljöhänsyn tar sig uttryck även när de kör bil: ”Jag försöker faktiskt köra miljövänligt, det har blivit som en liten tävling. Eller, i början var det som en tävling för att se hur långt ner man kunde komma i bensinförbrukningen.” Detta säger en ung lärare bosatt i Partille.

I likhet med Komfortarna finns det Flexibilister som väljer att åka bil av bekvämlighets-, säkerhetsskäl eller för att spara tid. En manlig lärare i femtioårsåldern har ökat sitt

bilanvändande sedan familjen införskaffade ytterligare en bil: ”Jag får väl säga att jag har lite dåligt samvete när jag åker bil eftersom jag i 15 års tid alltid har cyklat, oavsett väder. Så jag har de senaste sju åren haft dåligt samvete över att jag förhållandevis ofta tar bilen. Men det är en bekvämlighetsfråga och i någon mån en säkerhetsfråga också. Det är inte särskilt svårt att cykla omkull i den här halkan, det har hänt mig flera gånger.” För barnfamiljer räcker tiden ofta inte till och miljöhänsyn får stå tillbaka vid val av transportsätt. En frånskild pappa som arbetar på AstraZeneca som bor 50 kilometer från arbetet säger: ”De som bor lite längre utanför kanske bara har bil som alternativ av tidsmässiga skäl eller någonting annat. Jag kan inte gå upp hur tidigt som helst på morgonen, jag skulle inte vilja lämna mitt barn på fritids klockan sex på morgonen bara för att jag skulle vilja åka miljövänligare med

kollektivtrafiken.. Det är ett högt pris att betala.”

Trafikolyckor är den risk som Flexibilisterna anger som främsta risk för sitt eget liv och sin hälsa. Avgaser från biltrafiken kommer på andra plats när Flexibilisterna själva uppskattar vad som är störst hot för dem. En GCK:are som arbetar med miljö- och hälsofrågor är oroad av avgashalterna i trafiken: ”Jag jobbar mycket med luftföroreningar. Jag är väldigt orolig. Man pratar om de här säkerhetsproblemen med skador och död i samband med trafikolyckor men storleksordningen på skador och död ifrån annat, alltså luftföroreningar, det pratar man inte lika mycket om trots att det kanske är ännu större än trafikolyckorna. I siffror räknat.”

6.3.3 GCK

Undersökningsdeltagare som tillhör segmentet GCK åker inte egen bil till arbetet utan använder andra färdmedel. 25 % av undersökningsdeltagarna tillhör det här segmentet. Fler kvinnor än män är GCK, av kvinnorna i studien är 29 % GCK, för män är andelen 18 %. Inkomsterna i den här gruppen är lägre än i de andra segmenten. Endast 8 % av dem med en disponibel inkomst över 22 000 kronor per månad placerar sig i segmentet GCK. Av de som har en inkomst under 10 000 kronor i månaden tillhör 41 % gruppen GCK. Huruvida det är självvalt att tillhöra segmentet redovisas nedan.

GCK är det minst tidskänsliga segmentet, medeltiden för den restid finner acceptabel är högre på alla sträckor än för de andra segmenten. En kvinnlig ingenjör i femtioårsåldern på

AstraZeneca åker med kollektivtrafiken till och från arbetet varje dag: ”Det fungerar bra att åka, eller hyfsat bra att åka hit från Utby, fast det tar ju en timme. Det är lite på gränsen för att vara för långt, men det fungerar när man inte har några barn eller så som man ska ta hänsyn till. Som ensam vuxen kan jag tycka att en timme är okej, varje väg då.”

Segmentet GCK är särskilt intressant att analysera för att se varför man inte åker bil. De som ingår i GCK kan göra det av olika orsaker. Ett antagande är att vissa gör det på grund av ett eget val, de väljer att avstå från att åka bil utifrån sin miljöpolitiska ståndpunkt. Dessa anser att miljöhänsyn är mycket viktigt vid val av transportsätt och de anser att kollektivtrafikens fördelar är att de slipper använda bilen och att de bidrar till miljöarbetet. Utifrån dessa kriterier skapas undersegmentet Övertygade GCK. De andra i GCK bildar undersegmentet Avvaktande GCK. I dessa antas ingå en grupp som består av yngre personer som inte har ett behov eller ekonomisk möjlighet att införskaffa bil. Kan redan nu vissa iakttagelser göras som visar i vilket segment de är om tio år? Även de som inte ingår i gruppen yngre, ensamstående – vad gör dem till GCK?

Övertygade GCK har ett högre miljöbeteende än de andra segmenten. Detta framkommer i alla frågor som involverar miljöaspekter. Det är det enda segment där till exempel över 50 % instämmer helt eller till stor att det byggs för mycket p-platser vid arbetsplatserna och att biltullar är bra. De anser även att avgaser från biltrafiken är en större risk för svenska folkets liv och hälsa och även en risk för deras eget liv och hälsa än vad de andra segmenten tycker. Detsamma gäller avseende kärnkraften, kemikalier i mat, klimatförändringar och miljöfrågor. Denna grupp ligger närmare Flexibilister i sina värderingar. För en Övertygad GCK:are i trettioårsåldern finns inte bilen som ett alternativ för resor inom regionen: ”Jag tycker att om man bor i en stad så bör man använda kollektivtrafiken. Det känns lite onödigt med bil när det finns så mycket bilar idag. Det tar ju längre tid att åka bil genom stan än vad det tar att åka spårvagn, till exempel.”

I segmentet avvaktande GCK är körkortsandelen låg, 67 %, det är färre som har tillgång till bil och inkomsterna är lägre än de andra segmenten (Figur 4.2). Andelen gifta är lägre och segmentet har en större andel personer under 30 år än de andra segmenten. Som

undersökningen visat är just dessa faktorer, familjesituation och ålder, av stor betydelse för val av färdmedel och resvanor. För de som är under 30 år i segmentet Avvaktande GCK finns det risk att de i senare skede i livet kommer att övergå till att vara Flexibilister eller

Komfortare. ”Om vi flyttar en bit utanför stan så tror jag att vi kommer att resa med bil. Om vi hamnade nära pendeltåget så skulle vi nog åka hälften pendeln och hälften bil kanske. De dagar som man ska hämta och lämna på dagis, då är det bil som gäller. Då har man inte tid för sightseeing.” säger en 35-årig man på Ericsson som tillhör gruppen Avvaktande GCK. En 29-årig man i det här segmentet kommer förmodligen att bli Flexibilist: ”Nu i och med att vi ska bli föräldrar så kommer vi att skaffa en bil. Jag kommer inte att ta den till jobbet varje dag, men de fem gångerna per termin som jag öppnar så kommer jag att ta den.”

En annan vanlig anledning till att inte skaffa alternativt inte använda en bil som finns

tillgänglig är att avståndet till arbetet är så litet att det känns osmidigt, dyrt och miljöovänligt att använda bilen för resor till och från arbetet. En ensamstående man i fyrtioårsåldern som arbetar på marknadsavdelningen på KappAhl, boende i centrala Göteborg, har sålt sin bil på grund av parkeringssvårigheter och anser att kollektivtrafiken är smidig: ”Det finns väldigt