Våld i nära relation karaktäriseras av våldssituationer där den utsatta och förövaren har en nära relation till varandra. Allvaret eskalerar desto längre relationen fortgår då våldets karaktär tenderar att växa sig mer intensivt (Brottsförebyggande rådet, 2009). År 2020 registrerades 17 personer som avlidit till följd av dödligt våld utövat av en närstående. Våld i nära relation stod även för 80% av de misshandelsanmälningarna gjorda av vuxna kvinnor samma år (Brottsförebyggande rådet, 2021). Våld mot kvinnor kan drabba kvinnor
tillhörande samtliga samhällsskikt och grupperingar men vissa, som till exempel äldre benämns vara särskilt sårbara. Benämningen ”särskilt sårbar” syftar till äldre personer som till följd av sin ålder har en fysisk, emotionell eller ekonomisk beroendeställning till andra.
Våld i nära relation är inte ett fenomen som upphör när förövare och utsatta passerar 65 års ålder. Trots det är våld i nära relation som drabbar äldre kvinnor ett relativt osynligt
samhällsproblem som först på senare år uppmärksammats. Enligt Istanbulkonventionen, om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet ska länderna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att med lämplig varsamhet ”förebygga, utreda, straffa och gottgöra våldshandlingar”. Den lyfter även att stödjande åtgärder och skyddande insatser som tillgång till stöd och skyddat boende, ska finnas för att tillgodose behov hos särskilt utsatta personer. Äldre benämns specifikt i konventionen som tillhörande ”särskilt utsatta personer” (Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK], 2016).
Att ifrågasätta hur huruvida våld i nära relation förekommer bland äldre överhuvudtaget är det som Hydle och Johns (1993) vill problematisera. Varför skulle våld i nära relation upphöra för att personerna uppnår pensionsålder? NCK (2010) konstaterar i sin rapport att våld inte alltid behöver ha existerat i relationen, utan det kan även uppstå till följd av ålderdom. Till exempel vid förändrade åldersrelaterade sjukdomssituationer hos någon av parterna som kan medföra ökat aggressivt beteende. Utöver det identifieras en bristande förståelse och kunskap hos yrkesverksamma inom äldreomsorgen kring äldre som utsätts för våld i nära relation, där vissa knappt erkänner problemets existens. Länsstyrelsen (2017) uppmärksammar hur Sveriges kommuner fördelar ansvaret kring frågan om våld i nära relation bland äldre på olika sätt. Utredningsansvaret kan dessutom variera i en och samma kommun beroende på vart ärendet inkommer i första hand. Kommunernas bristande
tydlighet i ansvarsfördelningen medför en risk att våldet inte utreds i tillräcklig utsträckning eller skyndsamt nog.
1.1 Problemformulering
Samhället tenderar att måla upp ålderdomen som en fredfull tid, fri från våld innanför hemmets väggar. Äldre ses som en homogen grupp där ålder är den enda väsentliga egenskapen. Detta medför en form av åldersrelaterad diskriminering, så kallad ålderism (Socialstyrelsen, 2013). Äldre är dock inte en homogen grupp och det kan till och med finnas försvårande omständigheter när äldre våldsutsatta kvinnor försöker bryta från sin förövare.
Utöver de omständigheter som präglar våld i nära relation generellt tillkommer ytterligare omständigheter som stigmatisering, funktionsnedsättning, ohälsa och åldersrelaterade stereotyper från omgivningen (NCK, 2016). I frågan om våld i nära relation är det Sveriges kommuner som har det yttersta ansvaret, likaså i frågan om äldres biståndsbehov
(Länsstyrelsen, 2017). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära
relationer (2014) identifierar en brist på, såväl som ett behov av, metoder specifikt framtagna för att stödja den särskilt såbara gruppen våldsutsatta äldre kvinnor. Trots den enorma omfattning forskning kring våld i nära relation generellt är forskningen kring äldre våldsutsatta kvinnor begränsad. Det därför högst relevant att vidare synliggöra hur kommunernas arbete med att stödja våldsutsatta äldre kvinnor ser ut i praktiken.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syfte med studien är att undersöka hur biståndshandläggare i Sveriges kommuner bemöter och arbetar för att stödja kvinnor över 65 års ålder som utsätts för våld i nära relation. För att uppnå studiens syfte kommer följande frågeställningar besvaras:
• Vad är biståndshandläggarnas bild av partnervåld mot äldre kvinnor?
• Vilka faktorer lyfter biståndshandläggarna som betydelsefulla i bemötandet med äldre våldsutsatta kvinnor?
• På vilket sätt kan kommuner i Sverige stödja våldsutsatta äldre kvinnor?
1.3 Avgränsning
Studien har avgränsats till att undersöka upplevelser från biståndshandläggare inom äldreomsorgen gällande arbetet med äldre kvinnor utsatta för våld i nära relation.
Respondenterna som deltagit arbetar samtliga med biståndsbedömning av äldre i tre kommuner i Mellansverige. Vi avgränsade medvetet respondenturvalet till
biståndshandläggare inom äldreomsorgen då det är dem myndighetsutövarna som främst kommer i kontakt med äldre och har erfarenhet av äldre kvinnor. Att studiens gräns för äldre dras vid 65 år härleds till Sveriges vedertagna gränsdragning. Ytterligare en avgränsning som gjorts är att endast undersöka partnervåld och inte andra former av våld mot äldre. Slutligen har studien avgränsats till att undersöka äldre kvinnor då studien ämnar synliggöra
komplexiteten i att vara utsatt ifrån flera aspekter som; äldre kvinna utsatt för partnervåld.
1.4 Centrala begrepp
Nedan lyfts centrala begrepp och dess innebörd som genomgående används i studien.
Våld i nära relation
Wassén Eriksson (2019) beskriver fem olika typer av våld i nära relation: Fysiskt våld, till exempel när våldsutövaren river, örfilar, sparkar eller tar stryptag. Psykiskt våld, vilket innefattar till exempel hot, social isolering, förlöjligande. Sexuellt våld, som innebär att offret utsätts för påtvingade sexuella handlingar. Materiellt och ekonomiskt våld som behandlar kontrollering och förstörelse av pengar och materiella ting. Försummelse, som innebär att individens omsorgsbehov negligeras.
Äldre
I Sverige och flera andra västerländska länder startar kategoriseringen av äldre när personen nått pensionsålder kring 65 år. En sådan strikt gränsdragning gör kategorin äldre till en social konstruktion, till vilken människor tilldelas tillhörighet baserat på kronologisk ålder snarare än individuella egenskaper och attribut (Sundborg, 2021).
Ålderism
Begreppet beskriver den koppling som finns mellan stereotypa föreställningar av äldre samt de konsekvenser som återfinns. Det handlar om fördomar som utgår från individens ålder vilka kan leda till diskriminering (Wassén Eriksson, 2019).
1.5 Disposition
Nästa avsnitt redogör för en bakgrund till kommunernas arbete med våldsutsatta äldre kvinnor genom en beskrivning av lagstiftningens angivelser. I det tredje avsnittet presenteras tidigare forskning utefter tre huvudteman och två subteman. I efterkommande avsnitt fyra introduceras de teoretiska utgångspunkterna som tillsammans med den tidigare forskning kommer att utgöra grunden för studiens analys. I det femte avsnittet återfinns en genomgång av studiens metodologiska tillvägagångssätt tillsammans med kvalitetsvärdering och
forskningsetiska ställningstaganden. Avsnitt sex är en presentation av studiens resultat och analys. Det sjunde avsnittet utgörs av en resultatdiskussion och en metoddiskussion som sedan följs av det åttonde och avslutande avsnittet där studiens slutsatser och förslag på framtida forskning presenteras.