I följande avsnitt presenteras studiens två teoretiska utgångspunkter, ett begrepp och en teori. Inledningsvis bryts begreppet gräsrotsbyråkrati ner med ett fokus på
handlingsutrymme i socialt arbete. Vidare följt av det teoretiska perspektivet
intersektionalitet med fokus på dess implementering i praktiken. I resultatavsnittet utgör dessa grunden för analyseringen av det empiriska materialet.
4.1 Intersektionalitet
Intersektionalitet tillämpas i syfte att möjliggöra dynamiska analyser för att fånga upp komplexiteten i samhällets maktstrukturer. För applicering i socialt arbete kan ett intersektionellt perspektiv förstås som ett analytiskt verktyg vilket uppmärksammar samspelet mellan olika sociala, konstruerade kategorier och maktstrukturer. Sociala kategorier i detta sammanhang avser konstruerade grupper som innefattar individer vilka tilldelats grupptillhörighet baserat på någon gemensam faktor (Mattsson, 2015; Moser Hällen, 2021a). Att konstruera syftar till de gemensamma tolkningar som görs i människans sociala kontext där vi delar med oss av kunskap och erfarenheter. Samtliga sociala processer skapar och återskapar kontinuerligt våra gemensamma antaganden om hur verkligheten ser ut. Således utvecklar vi gemensamma föreställningar om hur vi ska tala om, tolka och förstå olika socialt konstruerade kategorier som till exempel ”äldre”. Den gemensamma förståelsen kan dock förändras över tid, det som idag uppfattas vara sant eller verkligt kan tolkas helt annorlunda om bara några år (Mattsson, 2015).
Mattsson (2015) vill understryka att makt bör beaktas som ett centralt begrepp i det intersektionella perspektivet då begreppet annars riskerar att exkluderas av strukturernas komplexitet. Maktstrukturer syftar till samhällets hierarkiskt ordnade grupper och
kategorier, där vissa värderas högre än andra. Maktstrukturerna verkar utanför individen på en strukturell och övergripande samhällsnivå, samtidigt som enskilda individers tankar och agerande är det som upprätthåller dem. I diskussionen kring kategorier är det även viktigt att beakta begreppet stereotyper enligt Mattsson (2015). Stereotypifiering sker när indelning görs efter endast några få, enkla egenskaper hos en grupp eller en person. De angivna egenskaperna får sedan representera allt relaterat till personerna i gruppen. Individen eller gruppen reduceras, förenklas eller överdrivs i förhållande till egenskaperna. Det resulterar i en grupp eller person som blir förutsägbar och fast i vissa sätt att vara (Mattsson, 2015). NCK (2016) benämner ålder, kön, sexualitet, etnicitet och funktionsförmåga som sociala
kategorier som ligger till grund för maktrelationer. Makt i detta sammanhang grundar sig i vem som har tolkningsföreträde och definitionsmakt. Det kan därför ifrågasättas vem som tillskrivits makt att avgöra vilka som ska kategoriseras som äldre samt egenskaperna som de ska förknippas med.
4.1.1 Intersektionellt perspektiv på våld i nära relation
När ett intersektionellt perspektiv tillämpas på våld i nära relationer synliggörs det hur fler aspekter än kön påverkar våldet (Darj, 2021). I förhållande till våld i nära relation bland äldre kan intersektionalitet fungera som ett verktyg för att förstå problemets praktiska samspel med andra kategorier, till exempel makt relaterat till ålder och makt relaterat till kön (Sundborg, 2021). Sundborg (2021) beskriver vidare att det intersektionella perspektivet bildar kunskap om hur olika aspekter av individens identitet påverkar dennes välbefinnande.
Något som är avgörande gällande förståelsen för den äldre, våldsutsatta kvinnans förhöjda sårbarhet. Till skillnad från den yngre måste den äldre våldsutsatta kvinnan utöver kön och kulturella aspekter, passera de stigman som deras ålder och övrig sårbarhet medför. Stigman som bidrar till den äldre kvinnans upplevelse av att känna sig osynliggjord. Våld mot äldre måste synliggöras och intersektionaliteten bör has i beaktning i mötet med våldsutsatta äldre
kvinnor, om ett jämlikt stöd ska kunna garanteras. Att vara kvinna är en del av utsattheten, våld en annan, ålder ytterligare en samt andra sårbarhetsfaktorer som funktionsnedsättning vilka innebär en förhöjd sårbarhet. Detta ställer krav på olika aktörers samverkan då den våldsutsatta kvinnan ofta är i behov av stödinsatser från olika håll för att tillgodose ett jämlikt stöd (Sundborg, 2021).
Moser Hällen (2021a) beskriver ett paradigmskifte i det professionella arbetet med
våldsfrågan under 2000-talet där fokus skiftar ifrån alla kvinnors kollektiva underordning till särskilt utsatta grupper av kvinnor. Våld börjar nu förstås som något vilket särskilt drabbar kvinnor som är särskilt utsatta till följd av sina egenskaper eller sin bakgrund. Vidare uppger Moser Hällen (2021b) att våldshandlingarna i sig som drabbar särskilt utsatta grupper inte särskiljer sig i stor bemärkelse från våld i nära relation generellt. Däremot påverkar de olika livsvillkoren hos de utsatta deras upplevelse av våldet och således deras möjlighet till frihet och stöd. Enligt Sundborg (2021) förutsätter ett gott bemötande till äldre våldsutsatta
kvinnor att kunskap finns kring- och hänsyn tas till eventuella försvårande faktorer hos äldre personer, som i mindre utsträckning berättar om eller söker stöd för våldsutsatthet. Utöver en känsla av skuld och en rädsla att inte bli trodd kan äldre personer anse våld vara en familjeangelägenhet och ett tabubelagt ämne.
4.1.2 Intersektionellt perspektiv i det sociala arbetets praktik
För relevans i socialt arbete menar Mattsson (2015) att det intersektionella perspektivet även kan brukas för att problematisera och synliggöra olika kategoriers samspel i
maktförhållandet mellan klient och socialarbetare. Maktaspekten i förhållandet mellan klient och socialarbetare är ofrånkomlig och mångfacetterad eftersom den är knuten till flera olika kategorier. Det intersektionella perspektivet har en förståelse av kategorier som komplexa och fokuserar på deras samspel. Således kan perspektivet vara behjälpligt för att synliggöra hur maktordningar bibehålls och hur ojämlikhet etableras och rekonstrueras även inom det sociala arbetets organisationer och praktik. Socialarbetare kan förändra och utmana förtryck och ojämlikheter genom att implementera en kombination av det intersektionella
perspektivet och en kritisk reflexiv metod (Mattsson, 2015).
Mattsson (2015) förklarar att forskning inom socialt arbete ofta intresserar sig för olika marginaliserade positioner till exempel missbrukare, hemlösa, barn etc. i syfte att öka kunskapen om utsatta grupper. I praktiken innebär detta en klientskapande process som grundar sig i sociala uppfattningar om vem som ingår i socialt arbete och vad socialt arbete är. En person som uppfattas som klient kommer att bemötas som en sådan. Den egna definitionen om vem man är kan i viss mån påverka men aldrig bestämma hur andra kommer att definiera eller uppfatta en. Vidare förklarar Mattsson (2015) att indelningen av klienter till olika enheter kan medföra vissa negativa aspekter trots att den övergripande avsikten är att hjälpa socialt utsatta människor. Kategorisering av klienter som tillhörande olika målgrupper riskerar att leda till stereotypa föreställningar från den yrkesverksamma vilket kan medföra en omedveten diskriminering av klienten. På så sätt riskerar
konstruktioner och kategorisering av målgrupper att upprätthållas och skapa ojämlikhet i det sociala arbetets praktik.
I syfte att belysa hur ojämlikheten upprätthålls och skapas beskriver Mattsson (2015) två kategorier som är viktiga att förstå gällande maktförhållandet med klienten, yttre och inre.
Yttre kategorier syftar till samhällets övergripande maktstrukturer gällande till exempel genus, etnicitet, ålder och klass. Inre kategorier syftar till de grupperingar som skapas inom organisationen, professionella och klienter utgör två av dessa grupper. I kontexten av inre kategorier är det den professionella som besitter makt gentemot klienten. Detta eftersom det är de professionella som bestämmer om hjälp ska beviljas till den hjälpsökande klienten eller inte. Således präglas förhållandet mellan professionell och klient oundvikligen av makt eftersom de professionella, i viss mån, har möjlighet att diktera huruvida klientens behov tillgodoses eller inte. Även de yttre kategorierna som tillskrivs klienten och den professionella kan påverka mötet genom att både utmana och stärka förhållandets redan existerande
maktaspekter. Utöver den makt som medföljer den professionellas yrkesroll kan även
faktorer som etnicitet och klass ytterligare utöka den professionellas makt (Mattsson, 2015).
4.2 Gräsrotsbyråkrati
Begreppet street-level bureaucracy myntades av Lipsky (1980) och benämns ofta på svenska vid, gräsrotsbyråkrati. En svensk tolkning har gjorts av Johansson (1992) som vidare
konkretiserat begreppets innebörd ur en svensk mening. För att definiera gräsrotsbyråkraten använder Johansson (1992) två stående kriterier: Gräsrotsbyråkratens arbete innefattar alltid en direktkontakt med medborgare och deras arbete sker inom ramarna för ett
handlingsutrymme. Gräsrotsbyråkraten utgör det yttersta kapilläret i den offentliga
verksamheten och arbetar på delegation från politiker och högre myndigheter. Det försätter gräsrotsbyråkraten i en speciell position på organisationens frontlinje. Den enskilda
gräsrotsbyråkraten upplevs av klienten utgöra hela organisationen och ensam besitta makten till möjligheten att bevilja hjälp. I verkligheten är dock den enskilda gräsrotsbyråkraten endast en handlare som har organisationens handlingsutrymme att förhålla sig till.
Byråkratiska organisationer innefattar utan undantag samma grundläggande dimension och regelbundenhet. Ahrne (1993) förtydligar att organisationens regler utgör byråkratins gränser. I praktiken innebär det att gräsrotsbyråkratens arbete utmärks av generella direktiv och regler som ska tillämpas individuellt i kontakt med klienter. Det medför enligt Johansson (1992) att de ofta handlar i situationer som egentligen är för dynamiska och komplicerade för att reduceras till regler och instruktioner. Därmed kräver arbetet även sunt förnuft och en god improvisationsförmåga. Arbetet innefattar även en mänsklig dimension, vilket ställer krav på en omdömesförmåga som inte kan skrivas i regelform.
Ett strikt förhållningssätt till regler konkretiserar därmed handlingsutrymmets tvetydiga roll som både begränsning och skydd. Begränsande eftersom reglerna gör tillämpningen omöjligt att situationsanpassa men således även skyddande eftersom handlaren kan gömma sig bakom reglerna. Reglernas skydd gör handläggaren oåtkomlig för mänskliga
hänsynstaganden och moraliska ställningstaganden. En gräsrotsbyråkrat handlar inte
moraliskt eller omoraliskt, en gräsrotsbyråkrat handlägger amoraliskt. Svensson m.fl. (2008) menar att socialarbetare här kan välja att antingen acceptera det givna handlingsutrymmet och följa organisationens riktlinjer utan ifrågasättning. I sådana fall får klienten höra att det
finns regler som måste följas. Alternativet är att socialarbetaren arbetar inifrån
organisationen för att vidga handlingsutrymmet genom att påtala problem för chef och organisation.
Enligt Johansson (1992) är gräsrotsbyråkratens utmärkande kännetecken relationen till klienten och rollen som aktör i en organisation. Relationen mellan handläggaren och klienten bestäms och omges av organisationen som handläggaren arbetar i. Det försätter
handläggaren i en position där två typer av krav ställs. Klienten vill få det stöd som klienten själv anser sig behöva utifrån sina individuella omständigheter. Å andra sidan förutsätter organisationen att klienten inte ska behandlas som en individ. Då organisationen sätter ramverket för gräsrotsbyråkratens handlande måste människan anpassas efter
organisationen. Därav leder organisationens krav till en objektifiering av individen då individen förvandlas till en klient. En objektifiering som i viss mån är nödvändig för arbetets utförande, då organisationen behöver kategorisera och avgränsa för att det ska vara möjligt att anta klienter överhuvudtaget. Inom de organisatoriska begränsningarna har såväl klienten som gräsrotsbyråkraten ett visst handlingsutrymme, den sistnämnda dock ett betydligt större. Det som utmärker relationen är det ojämna makt- och beroendeförhållandet sinsemellan parterna, vilket är mest fördelaktigt för gräsrotsbyråkraten. Klienten är således inte helt maktlös men befinner sig ändå i underläge (Johansson, 1992; Lipsky, 1980).
Gräsrotsbyråkraten har en unik roll i organisationen då de är de enda som har en gränsöverbryggande funktion. De har både kunskap om organisationens möjlighet att
bemöta klientens behov samt tillgång till förstahandsinformation om klienten. Hela grunden till gräsrotsbyråkratens maktposition ligger i denna dubbla roll som de dessutom är
ensamma om att besitta (Johansson, 1992).