Den forskning som bedrivits kring de fotolyriska verken hittills har inte undersökt böckerna utifrån en intermedial diskurs på så sätt att det syntetiska mediala samspelet har analyserats. Även om den litterärt inriktade analysen fortfarande dominerar inom litteraturvetenskapen har vi på senare år sett en ökad medvetenhet om och ett tilltagande intresse för att utforska blandade medieuttryck. Det är en utveckling som har lett till framväxten av det intermediala fältet. Intermedialitet är en relativt ny term och betecknar det interdisciplinära forskningsfält som undersöker relationer mellan litteratur och andra konstarter och har kommit att ersätta det äldre begreppet interartialitet.100 Termen intermedialitet har en vidare betydelse än interart och på senare år har forskningen breddats för att också omfatta sådant som vanligen inte betraktats som konst såsom mediakommunikation i exempelvis massmedia och i reklam. Inom framförallt reklamen, där det ofta förekommer kombinationer av texter och bilder, har den semiotiska teoribildningen kommit att bli ett viktigt inslag.
Forskningsprojekt belyser numera samspel mellan olika medier, modaliteter och deras tekniska förutsättningar. Den har ökat medvetenheten om att några egentligt homogena medier inte finns, vilket också undersökningar om ikonicitet, som bedrivits av bland andra Max Nänny, har visat.101 Ikonicitet i Lars Elleströms definition innebär att ”betydelse skapas genom likhet mellan tecken och betecknat, och likheten går inte bara över gränserna mellan olika sinnesförnimmelser, utan griper också in i människans tänkande”.102 Varje medium är i någon mån intermedialt i så måtto att det har kännetecken som det delar med andra medier.
Inom semiotiken finns forskare som menar att uppdelningen mellan verbal och visuell kommunikation är arbiträr. Texter består inte bara av symboliska tecken103 utan har även inslag av ikoniska och bilder består inte bara av ikoniska tecken utan även av symboliska. Inte bara Nänny utan även Elleström
100
Claus Clüver, ”Intermediality and Interart Studies”, Changing Borders. Contemporary Positions in
Intermediality, red. Jens Arvidson, Mikael Askander, Jørgen Bruhn, Heidrun Führer, Lund: Intermedia
Studies Press 2007, s. 20.
101 Max Nänny, ”Ikonicitet”, Intermedialitet. Ord, bild och ton i samspel, red. Hans Lund, Lund:
Studentlitteratur 2002, s. 131–138.
102 Lars Elleström, ”Ikonicitet. Visuella, auditiva och kognitiva tecken i litteratur och andra medier”,
Tidskrift för Litteraturvetenskap, 2008:1, s. 60.
103 Ett annat ord för symboliska tecken är konventionella tecken, vilket innebär att tecknens betydelse
betonar att både text- och bildmediet delar egenskapen av att vara visuella.104 Jørgen Bruhns term heteromedialitet är myntat i polemik mot mer eller mindre dolda föreställningar om olika medier som essentiella.105 Även om Bruhns term har intertextualiteten som utgångspunkt (Bakhtins heteroglossia)106 utgår även han från uppfattningen att det inte finns något renodlat verbalt eller visuellt.107
Vad gör en bild till en bild och en text till en text? Finns det några grundläggande skillnader, eller är allt endast konventionsstyrt? När läser vi medier som verbala och när betraktar vi dem som visuellt ikoniska? Det kan tyckas som överflödiga frågor i en avhandling som behandlar just textmediet och bildmediet som två sidoställda storheter. I analysobjekten är det knappast några svårigheter att peka ut den fotografiska bilden som ”bild” och den typografiska texten som ”text”. Men om vi beaktar att inte bara bilden utan även texten är visuell och tas in via synen så följer av detta att även den typografiska texten är en bild. Textytans form eller enskilda element i den kan efterlikna tecken vi uppfattar som ”bild” eller ha en likhet med något vi känner igen från den varseblivna omvärlden, ”verkligheten”. Omvänt skulle vi kunna betrakta den fotografiska bilden som en text eftersom dess innehåll kan laddas med olika kulturella betydelser. Läsning och tolkning av den på samma gång verbala och visuellt ikoniska utsagan behöver utökas till att omfatta en terminologi och en analysmodell som även tar hänsyn till samspelet mellan de egenskaper som den visuella texten och den visuellt ikoniska bilden har gemensamma. Den nuvarande forskningen och terminologin är bristfällig på den punkten. Begreppet verbivisualitet som Jesper Olsson använder förtjänstfullt i sin avhandling om konkret poesi är för snävt för mina syften.108 Verbivisualiteten skiljer inte på tecknens symboliska och ikoniska betydelser och ikonotext myntat av Kristin Hallberg om textens och bildens gemensamma utsaga har hittills inte använts för att beteckna relationen mellan textens och bildens ikoniska visualitet.109 Det är mot denna bakgrund jag föreslår att det
104 I kapitel 4.1 återknyter jag till dessa forskare och återger där de källor mitt resonemang grundas på. 105 Jørgen Bruhn, ”Intermedialitet − Framtidens humanistiska grunddisciplin?”, Tidskrift för
Litteraturvetenskap, 2008:1, s. 26.
106 Heteroglossia är en term som används av Bakhtin och står för texters mångstämmighet. 107 Bruhn, s. 26.
108 Jesper Olsson, Alfabetets användning. Konkret poesi och poetisk artefaktion i svenskt 1960-tal, OEI
editör, diss., Stockholm: Stockholms universitet 2005.
109 Kristin Hallberg, s. 165. Termen ikonotext har övertagits, förändrats och gjorts känd för en bredare
publik av Peter Wagner i Reading Iconotexts. From Swift to French Revolution, London: Reaktion Books 1995 och i Icons-Texts-Iconotexts. Essays on Ekphrasis and Intermediality, Berlin: De Gruyter 1996. Det är oklart om Wagners begrepp avser en förekomst av både visuell text och stillbild närvarande samtidigt (som Hallberg gör) eftersom han definierar ikonotext som förekomsten av en allusion eller referens, implicit eller explicit till en bild i en text och vice versa, s. 15. Wagner säger sig ha hämtat begreppet från Michael Nerlich och Alain Mortandon, Iconotextes. Han uppger inte fullständiga referenser, men boken Iconotextes, som Wagner hänvisar till gavs ut 1990, alltså efter Hallberg.
förhållande som råder när bilden och texten delar visuellt ikoniska egenskaper behöver märkas ut och jag gör det som bekant med termen ikonicitextualitet.