Forskare inom det intermediala och semiotiska fältet söker olika sätt att särskilja och kategorisera ord/bild-relationer. Ett systematiskt schema över specifika ord- och bildrelationer presenterar Claus Clüver i Changing Borders. Han skiljer på transposition, juxtaposition, kombination och union/fusion.110 I kategorin transposition finns transmediala ord- och bildrelationer där bild transponeras till text till exempel i form av ekfras111 eller konstkritik. Transmedialitet, enligt Werner Wolf, ”omfattar kulturellt betydelsebildande former eller innehåll som inte är specifika för enskilda medier”.112 Transmedialitet är en företeelse som upptäcks i jämförelser mellan vissa verk eller betydelsebärande fenomen. Han exemplifierar med narrativitet som kan förekomma inom film och litteratur eller variation på tema som kan förekomma inom film, litteratur och musik. Omvänt i schemat transponeras text till bild såsom är fallet i fotoromanen.113 Relationen beskrivs i schemat som bild > text och text > bild.
I kategorin juxtaposition är text och bild sidoställda och percipieras simultant men de har inte producerats samtidigt. Han definierar denna relation som en i första hand multimedial företeelse, åskådliggjord i schemat som text/bild. Emblem, illustrerad bok, bild och bildtitel är typiska exempel på juxtapositionerade ord- och bildrelationer.
Till kategorin text och bild i kombination räknar Clüver medialt blandade ord- och bildrelationer, här inkluderar han affischer, tecknade serier och frimärken. Relationen beskrivs som bild + text. Kombinationen har det gemensamt med juxtapositionen att båda percipieras vid samma tillfälle men i kombinationen är medierna producerade simultant, vilket för Clüver innebär att medierna är hopsatta på ett sådant sätt att de är omöjliga att särskilja rent fysiskt. Jag ser problem med denna uppdelning då Clüver sammanblandar när medierna producerats med mediernas materiella uppträdande på boksidan. En juxtaposition tycks enligt Clüvers sätt att se aldrig kunna vara en kombination.
110 Clüver, s. 26.
111 Den litterära ekfrasen är en bildtransformation. Det finns en mängd definitioner på ekfrasen men en
allmän bred sådan har myntats av James A.W. Heffernan. Ekfras definieras som ”verbal representation of visual representation”. Se vidare i Heffernans Museum of Words. The Poetics of Ekphrasis from
Homer to Ashbery, Chicago: University Press 1993, s. 3.
112 Werner Wolf, ”Musikalisering av litterär berättelse”, översättning av Sven-Erik Torhell,
Intermedialitet. Ord, bild och ton i samspel, red. Hans Lund, Lund: Studentlitteratur 2002, s. 205.
I kategorin union/fusion är ord- och bildmedierna sammanblandade. Detta åskådliggörs metaforiskt i schemat med ”i t m e a x g t e” och kan exemplifieras med verbivisualitet.114 (Det är endast dessa relationer som i schemat är ”intermediala” i Clüvers mening.) Den kristna akronymen ”ichtys” (fisk på grekiska) avbildat som en stiliserad fisk anser han vara ett exempel på verbivisualitet.
Alla försök att ringa in relationer och presentera dem i ett schema leder med nödvändighet till förenklingar och generaliseringar vilket Clüver är väl medveten om. Han pekar ut schemats begränsningar då det gäller att beskriva textens och bildens förhållande i bland annat bilderboken:
It does not reflect many of the subtler forms of word-image relations. And while it can accommodate more complex media connections than the binary word-image relations, it is not easily adjusted to represent the internal and external relations of more complex media, nor does it show the complexities actually encountered in the various genres of illustrated books. Many illustrations are forms of intermedial transposition, but are juxtaposed to the text; in many modern livre-d’artiste and children’s books, text and image are combined or even fused in such a way that the image (and often the text) are not self-sufficient, often as a result of the book’s design and lay-out.115
Schemat har emellertid mer fundamentala begränsningar som att text och bild inte definieras. Eftersom de är modalt överlappande medier i och med att de båda är visuella är det oklart vad kombination och ”union/fusion” avser. Schemat tar inte heller hänsyn till om en bild är en transponerad illustration juxtapositionerad till en text eller om en text är en transponerad ekfras som är juxtapositionerad till en bild.
En annan begränsning är att i en juxtaposition kan medierna vara producerade samtidigt och ändå kan text och bild vara fysiskt åtskilda på boksidan. Men enligt Clüvers schema är text och bild i en juxtaposition alltid (ursprungligen) producerade vid olika tillfällen. Däremot kan text och bild i en kombination inte vara producerade vid olika tillfällen eftersom medierna är materiellt hopfogade, enligt Clüver, som exemplifierar med affischen och frimärket. Men om vi ser till Frostenson, Arnault och Hillarp har båda konstnärskapen juxtapositionerade ord- och bildrelationer om man beaktar den materiella dispositionen, men kombinerade ord- och bildrelationer om man tar hänsyn till produktionen.
114 Clüver, s. 26. 115 Ibid, s. 27.
För enkelhetens skull utgår jag från den materiella dispositionen av ord och bild och betraktar ord- och bildrelationer i mina analysobjekt som juxtapositioner eftersom de olika medieuttrycken visuell text och stillbild hålls separerade på boksidan. För att komma till rätta med svårigheterna då det gäller att belysa förhållandena mellan ord och bild vill jag vidare göra en åtskillnad mellan om böckerna är samkomponerade eller sampresenterade. I de samkomponerade böckerna ges bild och text ut för första gången tillsammans och i de sampresenterade har texten och/eller bilden förekommit i tidigare utgivningar. I de sampresenterade böckerna tycks text och bild förhålla sig till varandra hierarkiskt beroende på vilket medium som varit publicerat först. De böcker som jag analyserar i min studie är samkomponerade.