Intersektionalitet och makt

3.4.1 Motstånd

Liksom inför alla förändringar kan det uppstå motstånd mot dem. Motstånd beror ofta bl.a. på att det skapar stora förändringar i ens arbete, att det finns ett upplevt eller reellt psykologiskt hot, en rubbning av sociala arrangemang och nya arbetsvillkor. Vissa aktörer kan även motsätta sig en förändring då de har en annorlunda uppfattning om vad som vore bäst för organisationen och dess intressen, och vilka ideal de anser är värda att kämpa för (Alvesson & Sveningsson 2014:52). Förändringsperioder kännetecknas ofta av oro och osäkerhet, även om perioderna i sig är relativt korta och både föregås och följs av stabila, lugna perioder där allt är som det ska (Ahrne & Papakostas 2014:59). Eftersom en organisations anpassning till ett samhälleligt fenomen kan förklaras som en organisationsförändring, anser vi att detta begrepp är relevant för att undersöka vårt syfte.

3.5 Intersektionalitet och makt

När man ser till olika maktpositioner och kategorier i samhället, och deras samband, talar man om begreppet intersektionalitet (Eriksson-Zetterquist & Styhre 2007:9). “Intersektionalitet”

betonar vikten av att se till hur olika kategorier, exempelvis sexualitet och kön, samverkar och påverkar en individs upplevelse av samhället och sociala fenomen (ibid:10). Kategorierna i en intersektionell analys existerar inte enskilt, utan för att förstå en teori eller ett fenomen om kön, måste man även ha sexualitet i åtanke när man gör sin analys (ibid:13 ; Löfgren-Mårtenson 2013:38). Man bör även ha i åtanke att kategorier som kan ses som stabila, exempelvis kön, får förändrat innehåll och betydelse beroende på personens ålder, samhälleliga förändringar och interna förändringar och insikter (ibid:15). Exempelvis ser en ung flickas och en gammal kvinnas verkligheter olika ut, även om de båda är kvinnor (ibid.).

Olika maktordningar och perspektiv konstruerar varandra genom exempelvis försvagning, förstärkning, komplettering eller konkurrens sinsemellan, och man bör ha hänsyn till dessa samband när man gör intersektionella analyser (ibid:29). På grund av att kvinnor är underställda män när man ser till intersektionella maktordningar och analyser, är män som exempelvis våldtäktsoffer en icke-fråga i Sverige (Knutagård 2016:225). Knutagård hävdar att den statistiska normaliteten av våldtäktsbrott i Sverige visar, enligt Brottsförebyggande Rådet, att våldtäkt i huvudsak begås av män mot kvinnor, och de utesluter därmed män som offer, och kvinnor som förövare i allmänhet (ibid.). Detta gör det svårare för män att anmäla om han blivit våldtagen eller utsatt för våld på annat sätt, eftersom de inte har ord för sin upplevelse och på grund av stereotyper av män som dominanta med kontrollerad makt. Det förväntas därmed inte att de ska kunna bli offer (ibid:233f). Olika slag av feministisk forskning utgår generellt från att kvinnors handlingsfrihet är begränsat på grund av deras underordnade maktposition i förhållande till männens, men mäns maktposition är inte alltid intersektionalistiskt överordnad (Barron 2017:67ff.).

För att hitta den bästa balanspunkten mellan närhet och avstånd till patienten måste man vara medveten om sina mentala filter. Dessa mentala filter kallas även “våra glasögon” (Skau 2016:16ff.). Det är i grunden inte negativt att vi har dem, men det är viktigt att vara medveten om dem eftersom de påverkar hur vi ser eller beter oss gentemot andra, och hur vi förhåller oss till olika situationer (ibid.).

3.5.1 Medvetenhet

När man arbetar med människor i utsatta positioner är det av yttersta vikt att man är medveten om de maktpositioner som finns inom olika organisationer. Barron definierar “maktmedveten omsorg” som en medvetenhet och ett kritiskt tänkande till rådande maktordningar och samspelet mellan dem samt sin egna maktposition (2017:65;77). Att ta ett tolkningsföreträde är en fråga om makt, och det finns en risk i att bidra till att förstärka och befästa fördomar och stereotyper om man undviker att se till sin egen maktposition (ibid.). Makt kan krävas för att kunna hjälpa någon. Exempelvis kan en anhörig vilja hjälpa en person, men utan makten som följer med en professionell titel, såsom sjuksköterska eller doktor, så kan det hända att man inte har möjlighet att hjälpa på ett sätt som spelar roll. Makt kan vara öppen, dold, direkt, indirekt, legitim eller framtvingad (Skau 2016:30ff). Även om makt i sig därmed inte är etiskt eller

oetiskt, så kan det fördelas och utövas på etiskt försvarbara eller oförsvarbara sätt, vilket innebär att de som har olika former av makt i sitt yrke måste vara beredda på att hantera etiska frågor och dilemman i sin vardag (ibid:34).

Olika former av yrken vars syfte är att hjälpa människor har ofta resursbrister (ibid:64).

Nedskärningar i både bemanning och ekonomiska resurser, byråkratiska och rutinmässiga ändringar, kombinerat med högre krav på ökad effektivitet kan tänkas stå i vägen för att ge vårdpersonal av olika slag en rättvis möjlighet att få den typen av insikter och förståelse som krävs för att kunna ge ett gott bemötande (ibid.). Trots de ibland bristfälliga förutsättningarna vårdpersonalen får så är det ändå viktigt att ha i åtanke att personalen står i underläge till strukturen, men klienten står oftast i underläge till personalen och den professionelle (ibid:67).

Det är svårt att öppna upp sig om personliga problem och brister för en annan människa, särskilt inför någon som har makt över ens liv, och om förutsättningarna för gott bemötande inte möts så kan det öka risken för att patienten, eller brukaren, utsätts för olika former av kränkningar och skador (ibid).

3.5.2 Hälso- och sjukvården

Arbetar man inom t.ex. hälso- och sjukvården är det av vikt att man har patientens maktförskjutning i åtanke, det vill säga att patienten övergår från subjekt till objekt i sitt eget liv, genom att denne lämnar över ansvaret för sitt välmående till någon annan (Skau 2016: 43;

ibid:56). Vårdpersonal representerar även den dominanta kulturen i ett samhälle genom sin profession, vilket ytterligare kan öka maktasymmetrin mellan vårdpersonalen och patienten om patienten tillhör någon form utav sociokulturell minoritet, såsom exempelvis HBTQ+ (ibid:52).

I den typen av relation blir språket av större vikt än det vanligtvis är, då språket kan visa vilka vi är och med vilka begrepp vi identifierar vår identitet och tillhörighet (ibid:47). Språket är det viktigaste vi som människor har när det kommer till mellanmänskliga samspel, eftersom det både kan användas för att exkludera och inkludera (ibid.). Det är detta vi kommer ha i åtanke när vi undersöker vårt syfte.