5. Resultat
5.2 Man bör ha ett normkritiskt förhållningssätt inom vården
kommit ut som HBTQ+ person för sin omgivning, vilket kan tolkas som att ens partner har en hake på en vilket ger denne en högre maktposition.
Vilka tankar har informanterna om våldet? Ser våldet annorlunda ut i och med att det är en särskilt utsatt grupp? I följande stycke argumenterar informanterna mot varandra om hur våldet ser ut. Det var inget någon uppmärksammade under själva intervjun men det blev tydligt när vi letade efter argument till teserna.
P2 “Sen går vi ju in på grupper man särskilt ska uppmärksamma [...] HBTQ+, och varför liksom. Att våldet kan vara specifikt eller se olika ut.” -B
C1P2 “Sen tror jag också att vi tänker att våldet ser likadant ut? I de (HBTQ+) relationerna? När hen jobbade på en organisation och gjorde undersökningar, hur frekvent
våldet var inom HBTQ+ relationer. Våldet ser ju likadant ut [...] Alltså det är ju ingen skillnad! Om man nu tror det. ”-A
Argumentet i P2 av informant B är att våldet kan se ut på ett specifikt sätt och det är något de uppmärksammar under utbildningar som de håller i för vårdpersonalen. Samtidigt säger informant A i argument C1P2 att våldet ser likadant ut även i HBTQ+ relationer, vilket kan ses som ett indirekt motargument. Det visar på hur svårt det kan vara att förstå hur våldet egentligen ser ut. Det finns föreställningar om att våldet kan vara olika inom olika grupper i samhället.
5.2 Man bör ha ett normkritiskt förhållningssätt inom vården
Den andra tesen som bygger på vad informanterna argumenterar för är att ett normkritiskt förhållningssätt behövs inom vården. Vi börjar med att lyfta ett argument som styrker detta med fortsättning på föregående tes om att HBTQ+ är en sårbar grupp och vad som krävs av vårdpersonalen. Kunskap är A och O, speciellt då deras möten är så korta inom vården.
Rutinerna för möten är väldigt viktigt även, vilket informant A argumenterar för i P1:
P1”Vi försöker lyfta det här [...] det ÄR en särskilt sårbar grupp, det KRÄVS en högre medvetenhet och kunskap i bemötandet [...] Man träffar patienten själv! Det ska inte vara någon med, om man ställer de frågorna (om våld). [...] När det gäller HBTQ+, alltså det kan
ju vara många gånger man tror väninnan som är med in i undersökningsrummet, och så är det inte det utan det är den partnern som utövar våldet, alltså det här försöker vi få in
också.” -A
P1P1 “Hälso- och sjukvården måste bli bättre på att upptäcka och ha kunskap! [...] Vi har en film om ett lesbiskt par [...] den är bra, för då är det väninnan de tror är kompisen som ska stötta som [...] följer med och liksom man ifrågasätter inte det!. [...] Där har vi mycket
att lära tänker jag”. -A
I det första argumentet P1 argumenterar informant A för att vårdpersonalen behöver vara kritisk till vem som följer med in i undersökningsrummet. Man kan tro att det är en väninna, men så visar det sig senare att det egentligen är partnern som utövar våldet. Därför argumenterar informanten för att vårdpersonalen ska träffa patienten som söker vård själv. Argument P1P1 argumenterar för att det finns mycket att lära fortfarande, då man idag kanske inte ifrågasätter väninnan som följer med. Genom att ha kunskap om detta kan man kanske upptäcka våld i nära relationer i HBTQ+ relationer. Att tänka normkritiskt. Att inte förutsätta att personen som följer med är en vän endast för att hen är av samma kön utan se det som en potentiell partner istället som kanske är den som utövar våldet.
Idag lever inte alla som heteronormativa par, vilket skapar problem då exempelvis samkönade par kommer till vårdcentraler. Normer kring män och kvinnor som offer och förövare är även viktigt att lyfta argumenterar informant A för. Den stereotypa bilden av män och kvinnor i samhället finns fortfarande och måste förändras.
P2“ Vi fick frågor ‘hur gör vi om det kommer ett par med två män som föräldrar? Eller två kvinnor, ska vi fråga båda?’. Då var det diskussioner om ‘kommer det två kvinnor, ja då
frågar vi båda. Kommer det två män, hur ska vi göra då?’. Helt plötsligt såg man hur våldsutövaren kommer tillsammans som två män ‘men de snälla kvinnorna frågar vi’.
Jag tyckte det där var ganska lustigt faktiskt. Men vi löste det, jag sade ‘ja ni får fråga båda helt enkelt.’Man hade ganska stereotypa bilder av vem som utövar våld” - A P1P2“‘Jag är man och jag ska kunna försvara mig, jag ska inte kunna vara utsatt för det
här’ - alltså jag tror fortfarande vi är där” - A
I argument P2 av informant A argumenterar hen för att det idag finns stereotypa bilder av vem som är förövare och vem som är offer. För informanten var det en självklarhet att fråga båda personerna som kommer till mottagningen och situationen kändes lustig för henom.
Informanten argumenterar för hur kunskapen ser ut idag bland vårdpersonalen och att den fortfarande är bristfällig gentemot HBTQ+ gruppen, vilket stärks av andra argumentet P1P2.
Informanten argumenterar för att män fortfarande tänker att de inte kan ses som offer, utan ska kunna försvara sig.
Hur kan man bryta tankar kring normerna? Vilka föreställningar finns och vad är det som styr dem egentligen? Vi lyfter vidare argument som visar hur svårt det kan vara att förstå och analysera allting man gör, som ingår i normen:
P3“Att man inte tar för givet att en Angelica är en Anders till exempel för att man ser ut enligt normen som en Anders. Man måste vara öppen för den individ man möter.”-A C1P3“Men vi går nog inte in på och säger att “med kvinna menar jag”, det lägger vi aldrig
till. [...] Vi är bra på att tala om vad vi menar med särskilt utsatta grupper, men normen vi utgår från är män och kvinnor. Traditionellt” - A
Informanten börjar i argument P3 med att belysa hur viktigt det är att inte utgå från normer då man bemöter patienter. Vidare ser vi argument C1P3 som ett försvagande argument , där informant A berättar att de inte definierar man eller kvinna när de pratar om termerna i utbildningen. De utgår enbart från normen. Det argumentet av informant A försvagar tesen om att man behöver vara normkritisk, då deras förhållningssätt under utbildningen inte är normkritiskt.
I följande citat belyser informanten hur samhället inte “hänger med” vad gäller acceptansen för ett HBTQ+ samhälle:
P4“Då var det på en mottagning, de hade träffat ett par som skulle ha ett barn från USA. [...]
Där hade paret sagt att de vill gå föräldragrupp, men de hade ingen föräldragrupp för
“dem”. De passade ju inte in i mallen. Mycket av mödravården är väl hur man ska föda barn, hur man ska andas under förlossningen, mycket är fokuserat på hela den grejen” - A I argument P4 ger informant A ett exempel på vilka konsekvenser det kan medföra utifall man inte har ett normkritiskt förhållningssätt. Utgår vi från det HBTQ+ par som i det här fallet skulle bli föräldrar, så innebär det här att de indirekt ses som onormala och som att det inte förväntas att de ska kunna bli föräldrar. Informanten argumenterar för att detta är ett resultat
av indirekt diskriminering där de genom regler och rutiner stängs ute från något de som tillhör normen hade haft rätt och tillgång till. Ser vi det allmänt som kritik av normen kan det anses skadligt att mycket av mödravården i förhållande till föräldragrupper baserar det mesta
på hur man ska andas under förlossningen och den fysiska akten av att föda barn. Det är något som kan tänkas behövas för de föräldrar som kommer genomgå födelseprocessen, men
även i heterosexuella relationer kan detta innebära spärrar för de som inte tillhör normen.
Vissa mammor kan inte föda barn, vissa pappor kan föda barn, och vissa måste av olika anledningar adoptera, vilket enligt den definitionen och det fokuset innebär att de heller inte
är välkomna i föräldragruppen.
I argument P5 av informant B ger hen ett exempel på hur personalens tankemönster inte reflekterar över situationer under arbetsdagen:
P5“Men var det inte XX som berättade om det exemplet, där hen hade en kollega som sagt
‘Tänk, idag har jag mött en lesbisk patient’. [...] hen jobbar ju på en kvinnoklinik, det är klart hen har mött flera lesbiska patienter men hen har aldrig reflekterat över det” - B
I argument P5 stärks tesen då citatet visar på en brist av normkritiskt förhållningssätt. Att utgå från att samtliga patienter är heterosexuella kan bli pinsamt ifall samtalet hos kliniken berör sexuella relationer av något slag, och kollegan i fråga utgår från en heterosexuell, cisnormativ penetrationsnorm när denne frågar angående preventivmedel. Det kan då bli en obekväm
situation man eventuellt skulle försätta patienten i ifall denne skulle bli tvingad att “komma ut ur garderoben” för att kunna ge relevant och riktig information.