Litteraturundersökning

I detta kapitel kommer vi redogöra för vår metod som vi valt för att undersöka vårt syfte med uppsatsen. Vi kommer belysa hur processen av urval gått till, hur intervjuerna gått till, hur vi transkriberat dem och vilken metod vi valt för att analysera empirin. I slutet av kapitlet redogör vi för studiens tillförlitlighet och vilka etiska överväganden vi gjort.

4.1 Forskningsansats

Vi visste redan från början att vi var intresserade av att göra en uppsats baserad på intervjuer med personal som arbetar nära med våld i nära relationer. Informanternas tankar och handlingar står i fokus och vi vill undersöka hur informanterna beskriver hälso- och sjukvården idag, vilket betyder att uppsatsen är kvalitativ (Kvale & Brinkmann 2014:26ff.; ibid:41;Åsberg 2001:67).

Ansatsen i uppsatsen är både induktiv och deduktiv. Den är delvis deduktiv, då tidigare forskning och vår förförståelse hjälpt oss ta fram syfte, teorier och begrepp innan vi samlat in empirin (Åsberg 2001:62). Ansatsen är induktiv då vi efter att empirin samlats in justerat våra frågeställningar efter materialet för att stärka validiteten i uppsatsen, något vi återkommer till under studiens tillförlitlighet (ibid).

4.2 Litteraturundersökning

Då vi letade litteratur till vår uppsats började vi med en allmän sökning i universitetsdatabasen GUPEA. Vi använde allmänna sökord så som HBTQ+ och våld i nära relationer. En källa som dök upp var kunskapsbanken NCK, Nationellt Centrum för Kvinnofrid. Vi har genom artiklar på NCKs hemsida hittat annan litteratur som hjälpt oss förstå hur våldet ser ut och vilken omfattning det har i Sverige. Vi har även kunnat hitta referenser till relevant forskning genom att läsa andra c-uppsatser som berör vården i Sverige. Utöver det har vår handledare bidragit med värdefulla referenser. Litteratur till att hitta begrepp och teori har vi funnit på Göteborgs samhällsvetenskapligabibliotek. Sökord: exclusion, LGBT, healthcare.

Databaser: Göteborgs universitetsbibliotek, Sociology Database

4.3 Intervjustudie

Metoden är explorativ och induktiv, då vi hade hypoteser om hur det såg ut inom organisationer men saknade slutgiltiga föreställningar (David & Sutton 2016:99). Vi har läst in oss på tidigare forskning för att få en djupare förståelse för ämnet innan vi började intervjua, eftersom god kunskap om ämnet är en viktig förutsättning för en bra intervju (Kvale & Brinkmann 2014:85;

ibid:207). Det upplevdes som en styrka, i och med att vi höll semistrukturerade intervjuer där följdfrågor ofta förekommer. I detta fall innebar vår tidigare kunskap att vi kunde ställa mer givande följdfrågor grundade i tidigare forskning på plats. Då intervjun var semistrukturerad, krävdes det av oss som intervjuare att arbeta aktivt under intervjun och vara uppmärksamma då svaren var ganska breda och öppna. Samtidigt gav denna typ av intervju oss djupare svar och personliga exempel av informanterna då de fick berätta sina egna historier (David & Sutton 2016:114).

4.3.1 Urval och urvalsprocess

Vi har intervjuat två personer som tillhör samma organisation i Sverige, där en av dem var chef över den andre. Informanterna arbetar med att utbilda hälso- och sjukvårdspersonal om hur de kan möta och upptäcka våld i nära relationer utifrån ett allmänt perspektiv. Mer specifikt är deras uppdrag att få hälso- och sjukvårdspersonal att ställa rutinmässiga frågor om våld i nära relationer.

Det har varit en utmaning att få tag i personer som kan ställa upp på intervjuer. Vi har kontaktat alla kvinnojourer i den aktuella regionen och endast fått svar från en utav dem. Det svaret var heller inte givande, då de endast meddelade oss att de inte hade tid. Vidare undersökningar har visat att jourhemmen har få resurser och mycket att göra, så det är inte förvånande att de inte hade möjlighet att ställa upp. Ingen av oss hade förutsett hur svårt det skulle bli att ha möjlighet att intervjua någon på jourhem, organisation eller mottagning. Även vår handledare var förundrad och hade aldrig varit med om denna typ av svårighet att skaffa intervjudeltagare inför en C-uppsats tidigare.

Vi behövde därmed leta vidare och mailade olika organisationer som arbetar med allehanda frågor som rör våld i nära relationer. De som i slutändan svarade var organisation 1, som arbetar med att utbilda vårdpersonal för att förbättra det förebyggande arbetet mot våld i nära och mäns våld mot kvinnor. Där fick vi två personer inom samma organisation som svarade att de kunde gå med på intervjuer. Då vi har kontakter som är knutna till organisationen, är vi medvetna om att detta kan ha påverkat huruvida organisationen ställde upp på intervju. Det var även tack vare dessa intervjupersoner och deras kontakter vi fick möjlighet att intervjua en till informant på en annan organisation. Denna informant valde dock senare att dra sig ur uppsatsen och vi har därmed inte använt oss av den empirin. När vi insåg att endast två informanter kunde ställa upp, hade det redan gått för lång tid in i uppsatsens arbete och vi har därmed anpassat oss endast till att arbeta med och utgå från de svar vi fick.

4.3.2 Intervjuernas genomförande

Innan vi började intervjun så gav vi dem varsitt informationsblad över intervjuns syfte och de etiska forskningsprinciperna vi utgår ifrån, så de kunde ge oss sitt informerade samtycke och även skriva under att de tagit del av informationen på kopior som vi sparat. Vi hade planerat att genomföra enskilda intervjuer, men då intervjupersonerna önskade ha intervjun gemensamt under de två timmarna fick vi anpassa oss efter det då vi vill vara ödmjuka inför dem och acceptera deras önskemål. Innan intervjun hade vi tagit fram en intervjuguide med öppna semistrukturerade frågor, som skulle besvara våra frågeställningar i så hög mån som möjligt (se bilaga 1). Innan intervjun började frågade vi om vi fick spela in intervjun för att kunna återge deras berättelse så noggrant som möjligt, vilket vi fick samtycke till. Vi använde Sofies telefon för att spela in, och den lades på bordet i mitten av oss fyra. Våra telefoner var på flygplansläge för att vi inte skulle bli avbrutna eller störda, men vi ställde inga liknande krav på avstängda telefoner av intervjupersonerna. Vi bjöd även på fikabröd, och de bjöd på kaffe och vatten.

Vi började intervjun med att informanterna fick berätta om deras position och hur länge de arbetat inom organisationen (Kvale & Brinkmann 2014:235). Under intervjuns gång ställde vi följdfrågor som inte stod med i intervjuguiden (ibid:32; ibid:236). Detta för att förtydliga vissa delar och för att få exempel på olika händelser. Vi gjorde vårt bästa för att ställa varannan fråga från intervjuguiden, men hade inga regler sinsemellan om turordning vad gällde följdfrågor

vars syfte var att förtydliga och bekräfta svaren vi fått. Samtalet var en officiell intervju som varade i sammanlagt 90 minuter. Stämningen var lätt, varm och vänskaplig. Frågor fick svar, och även om ämnena som diskuterades ofta var allvarliga och eventuellt nedstämda, kändes det naturligt med skratt och enstaka skämt ibland, både från vår sida och intervjupersonernas.

Vi lärde oss mycket och kände även att vi kanske hade lärt dem något.

Att genomföra en gemensam intervju medförde en del fördelar och nackdelar som skiljde sig från de som funnits om vi använt oss utav individuella intervjuer som planerat. En fördel var att de samarbetade och hjälpte varandra att ge oss exakta och sanningsenliga svar.

Intervjupersonerna hade olika kunskap inom olika områden och kompletterade varandra där det behövdes. Det jämnar även ut maktskillnader mellan oss och dem, eftersom vi var två som intervjuade, och de var två som blev intervjuade. Eftersom deltagandet i vår studie kunde innebära en risk för dem utifall deras arbete skulle visa sig vara otillräckligt, kunde det skapa ytterligare trygghet för dem genom att de båda hade stöd av den andre (Nyström 2012:74). En nackdel var dock att en av de närvarande, intervjuperson A, var chef över den andre, intervjuperson B, och därmed hade en högre maktposition (Nyström 2012:79; David & Sutton 2016:117). Detta medförde att A var den som talade mest med endast enstaka avbrott för att B skulle få komplettera och svara på frågor som A inte hade lika mycket kunskap om. Det finns en risk att B inte vågade vara lika öppen framför sin chef, och att B varit mer öppen om vi varit ensamma.

4.3.3 Bearbetning

Vi delade upp den inspelade intervjun så vi fick transkribera hälften var på egen hand, dvs 45 minuter var. Vi skrev ned allting som sades ordagrant, även skratt och felsägningar för att få en så korrekt bild som möjligt. Vi åtskiljde informanterna med bokstäverna A och B och anonymiserade allting direkt när vi transkriberade, exempelvis genom att skriva ‘hen’ och

‘organisation x’. Efteråt skrev vi ut intervjuerna och satt tillsammans för en genomläsning av texterna utan att kommunicera med varandra. Detta för att vi bättre skulle kunna lyfta delar ur intervjuerna som var viktiga enligt oss själva utan att påverkas av den andre (Kvale &

Brinkmann 2014:236). Efter det läste vi igenom vad den andra hittat för centrala begrepp och jämförde dessa. Det blev då tydligt vilka teman som vi tyckte var viktiga: särskilt utsatt grupp,

normen, kvinnokliniker och akutmottagningar, bemötande och kunskap. Dessa teman kommer att bilda teser i vår deskriptiva argumentationsanalys (Bergström & Borélius 2006:95).

4.3.3.1 Deskriptiv argumentationsanalys

Vi valde i samråd med vår handledare analysmetoden deskriptiv argumentationsanalys för att förstå vårt insamlade material. Detta då informanterna som vi intervjuade har mycket kunskap och argumenterade för olika teman och deras erfarenheter knutna till dessa teman. Vi vill i denna uppsats lyfta deras argument för att se hur de hänger ihop och hur argumenten går emot varandra ibland, då ämnet för uppsatsen är komplext att förstå (Björnsson, Kihlblom & Ullhom 2009:11). Teserna i denna argumentationsanalys har med andra ord bildats utifrån de teman vi ansåg viktiga från empirin och med syftet att besvara våra frågeställningar. Exempelvis svarar tes ett 5.1 HBTQ+ är en särskilt utsatt grupp inom våld i nära relationer på frågeställning nummer ett om hur personalen förhåller sig till HBTQ+ personer. Hur de olika teserna svarar till frågeställningarna lyfter vi i det sista kapitlet 7. Slutsatser.

För att hitta vilka citat vi anser hänger ihop med en tes har vi kategoriserat enligt Naess system med pro- och contra-argument (Bergström & Borélius 2006:101). Pro står för argument som styrker tesen, vilket vi betecknat med P. Contra står för argument som strider mot tesen och försvagar denna, vilket vi betecknat med C. Exempelvis är P1 det första argumentet som styrker tesen, P2 är det andra argumentet som styrker tesen osv, utan inbördes ordning. För att hitta citat som styrker våra teser har vi gått igenom transkriberingen ytterligare en gång, för att säkert få med allt av vikt för uppsatsen.

Efter det att vi gått igenom transkriberingen ytterligare en gång och hittat alla citat vi anser hänger ihop med teserna, har vi kategoriserat dem utifrån om det är citat som styrker tesen direkt eller om citaten är argument som stärker/försvagar ett annat argument. Dessa har vi betecknat exempelvis C1P2, första contra-argumentet mot andra pro-argumentet för tesen (ibid). Då det skett upprepningar i texten har vi slagit ihop en del citat från samma informant.

Ibland har vi även tagit bort icke-relevanta ord ur meningar för att argumenten ska bli tydligare.

Detta har vi betecknat med “[...]” (ibid:99).

4.4 Forskningsetiska överväganden

Under forskningsprocessen är det viktigt att förhålla sig till forskningsetiska principer för samhällsvetenskaplig forskning. Vi har genomgående haft dessa i åtanke och kommer redogöra för dessa nedan utifrån vår uppsats (Vetenskapsrådet)

Det första kravet är informationskravet. Vi skrev ett informationsbrev där vi formulerade varför vi ville undersöka just detta ämnet och beskrev vårt syfte med uppsatsen.Vår handledare godkände detta informationsbrev innan det skickades ut till olika organisationer. Brevet var en inbjudan till att organisationer skulle få ta kontakt med oss och vilka önskemål vi hade, så som att spela in intervjun och att intervjua medarbetare samt chef (se bilaga 1). Det var endast en organisation som svarade oss och erbjöd två informanter.

Samtycke är det andra kravet. Detta innebär att informanterna själva ska få bestämma under vilka villkor de genomför intervjun. Detta tillgodoses då de ville genomföra intervjuerna tillsammans istället för enskilt, vilket vi anpassade oss efter. Innan intervjun började gav vi informanterna varsin kopia av vårt samtyckesbrev, som de fick läsa igenom och ställa frågor innan de skrev på. Vi förklarade även att underskriften enbart betyder att de läst och förstått informationen, inte att de binder dem till att genomföra intervjun eller att empirin måste få användas i uppsatsen. Informanterna skrev sedan på en kopia som vi behöll, och en kopia fick de behålla så att de skulle kunna ta kontakt med oss eller vår handledare efter intervjun. Vi informerade även att de när som helst får avbryta intervjun utan några konsekvenser eller välja att inte svara på en fråga, samt dra tillbaka intervjun innan uppsatsen skickas in för examination 6/5-19. Därefter frågade vi om vi fick spela in intervjun för att kunna återge berättelsen så korrekt som möjligt, vilket de godkände.

Det tredje kravet är konfidentialitetskravet. Det är enbart författarna som tagit del av det inspelade materialet, som efter uppsatsens godkännande av examinator raderats. Det transkriberade materialet har även våran handledare tagit del av, för att hjälpa oss i våran lärandeprocess. Under vår transkribering har vi ersatt samtliga namn på organisationer, deltagare och privatpersoner som nämnts med enstaka bokstäver. Vi har vidare döpt om deras organisation till nummer, dvs. intervjuperson A och B kommer från Organisation 1, för att garantera ytterligare konfidentialitet. Vi intervjuade även en tredje person, men som drog sig