Emil Larsson är agent och i vissa fall även A & R på Live Nation, vilket innebär att han ansvarar för artisters utveckling och turnéverksamhet. I ett längre perspektiv är hans jobb att hitta nya akter som Live Nation kan arbeta med i framtiden. Emil har jobbat på Live Nation i tre år, drivit det egna bolaget Beat Agency samt jobbat på ett år på Ema Telstar som numer heter Live Nation. Under sin tid som bokningsagent har Larsson bland annat upptäckt och kontrakterat The Sounds, Jose Gonzales och Snook.
Live Nations svenska huvudkontor ligger i Stockholm och har cirka 45 anställda. Utöver detta har de även ett kontor i Göteborg, med fem anställda samt att de även äger Luger sedan drygt ett år tillbaka som har ca 20-talet anställda. Totalt blir det mellan 65 och 80 anställda
beroende på tidpunkt i Sverige.
Det svenska Live Nation ägs av Live Nation Worldwide, vars huvudkontor ligger i Los Angeles, och är listat på New York Stock Exchange. Live Nation Worldwide finns representerade över hela Nordamerika och Europa samt även på vissa platser i Asien. När vi presenterar den mediala bilden för Larsson menar han att den delvis stämmer. Han menar att artister generellt tjänar mer på live-sidan av musikbranschen i dagsläget och att livegager och merchandise-intäkter har blivit mycket viktigare för artisten i och med att intäkter från skivförsäljningen har minskat. Larsson påpekar dock att det främst är de riktigt stora banden som exempelvis Madonna eller The Rolling Stones som tjänar mer på
livespelningar än tidigare. Deras gager har skjutit i höjden vilket har gjort att de är mer benägna att spela live och möta sin publik nu än tidigare.
Larsson påpekar att den mediala bilden är missvisande när det gäller små och mellanstora band och säger att det finns många band som i stort sett inte tjänar någonting alls på att spela live. Detta säger han beror på den ökande konkurrensen bland banden och att det finns färre arrangörer i dagsläget. Larsson exemplifierar med The Sounds som han var bokare för 2002 när de slog igenom i Sverige. Då kunde han boka in cirka 45 spelningar mellan september och december det året. Det är något som han menar knappt är möjligt idag.
Larsson fortsätter och menar att det fanns fler arrangörer förr och en bra föreningsstruktur som ebbat ut något på grund av lågkonjunkturen. I och med att liveintäkterna har blivit viktigare, på grund av de minskande skivintäkterna, för artisterna har gagerna blivit högre även för de mellanstora akterna. Detta gör att arrangörerna måste betala ett högre pris och försätts då i en större risk nu än tidigare.
Det är ett större skikt mellan stora och små artister och Larsson är ganska delad kring dagens situation och säger att det finns väldigt mycket musik i dag. Det är mycket svårare att få ett genombrott idag och nå ut genom allt brus. För att nå ett genombrott och tjäna pengar menar Larsson att artisterna antingen måste satsa på bred front eller på sin nisch. Larsson använder Erik Hassler som exempel på det förstnämnda. Där samarbetade Live Nation med Erik
Hassles management och såg till att Erik Hassle hade all nödvändig uppbackning som krävdes för att kunna slå på bred front innan de lanserade honom. När de sedan hade alla nödvändiga delar som exempelvis skivbolag, kunde man börja arbeta mot publiken. Hassle har sedan varit ute och spelat på indienivå i ett år nästan utan vinst, men det är senare när en artist som Erik Hassle får ett större genombrott som Live Nation och de andra bolagen runt honom får in pengar på de satsningar de gjort. Larsson säger också att de haft ett sådant samarbete med detta specifika management sedan tre år tillbaka.
Som ett exempel på en nischad artist nämner Larsson Makthaverskan. Makthaverskan gör en helt annan musik än Erik Hassle och har en annan inriktning. Det är inte ett band som kan slå
på bred front, men sticker istället ut ur mängden och kör på sin egen nisch. Larsson menar att sådana band också har stor potential att kunna slå för att det finns en medveten publik som är kunnigare idag än tidigare. Den medvetna publiken kommer, enligt Larsson, som en följd av Spotify och liknande musiktjänster och informationssidor. Publiken är bättre på att veta vad de gillar. Spotify gör att folk kan hitta allt, menar Larsson
Larsson exemplifierar den ökade konkurrensen med att säga att om det är fem spelningar i Stockholm en kväll så kanske alla fem säljer 150 biljetter, men ingen säljer 500 biljetter. Alltså är det svårt för arrangörerna att få en stabil tillvaro.
Larsson menar att nya band förstår den rådande situationen idag gällande den hårda konkurrensen. Banden blir mycket proffsigare mycket snabbare och i dialoger om dagens situation kommer det fram att många band har höga krav och vill komma ut och spela mycket samt även satsa långsiktigt.
Larsson pratar om hur han kan jobba med och plocka upp nya artister. Ett exempel är Tilde som han såg på Rookiefestivalen i Hultsfred. Hon var inte kontrakterad till vare sig
management, skivbolag eller någon annan form av bolag i branschen. Larsson tyckte att hon hade något speciellt och har möjlighet att slå igenom kommersiellt med en del arbete. Han skrev då kontrakt med henne och fungerar initialt lite som en manager åt henne då hon inte har något annat nätverk runt sig. Jobbet blir sedan att hitta en lämplig producent, en duktig manager eller ett bra skivbolag. Tills man har fått alla nödvändiga delar i teamet ligger man lågt och bygger på en bredare och bredare grund. Sedan när Tilde är redo för lanseringen släpper man på alla fronter samtidigt för att ha en större chans att nå ut i mediebruset som finns idag. Larsson menar också att artisterna i dag är tålmodiga och förstår att konkurrensen och det stora bruset har gjort det svårare att slå igenom.
När vi pratar om antal bokningar menar Larsson att det går upp och ner. Larsson själv har alltid gjort väldigt mycket bokningar jämförelsevis med andra bokare och han jobbar hårt efter att leta nya arrangörer. Det handlar, enligt honom, om att leta och lära känna arrangörer och hitta möjligheter att kunna bygga upp bandet billigt.
Larssons bokningar har gått upp till ett antal av cirka 400-500 bokningar per år, men han menar att mycket beror på att hans arbetskapacitet har ökat med åren. Han säger att
arrangörerna ute i landet går på knäna på grund av lågkonjunkturen. Larsson gjorde en liten undersökning och mejlade 20 arrangörer för att se om det fanns intresse för ett specifikt evenemang. Han fick då svar från sex arrangörer varav fem sa att de inte kunde för att de hade lite pengar och hellre ligger lågt.
Larsson har även pratat med Kontaktnätet som är en förening som hjälper arrangörsföreningar runt om i landet med att bland annat bidra till gage för vissa subventionerade artister. De säger också att de inte har så mycket bokningar. Ofta beror det på att folk inte vågar satsa de pengar som krävs. Det finns färre föreningar vilket leder till färre möjligheter.
Ofta är det arrangören som tar mycket risker och klarar kanske inte av en mindre lyckad bokning och helt enkelt går i konkurs. Larsson menar att man hela tiden får föra en dialog med arrangörerna för att hålla koll på hur det går för dem men också för att förklara vikten av samarbetet. Han menar att bokare på föreningar ute i landet flyttar till Stockholm och vill göra nya saker efter ett år och att man därför måste vara alert och se förändringar. Samma sak gäller studentföreningar som byter folk väldigt ofta och tyvärr inte är lika ekonomiskt starka som tidigare.
När Larsson säger ”ute i landet” menar han allt utom Sveriges tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö. I dessa städer fungerar ofta det mesta och det finns alltid gott om bra klubbar, men det är just ute i landet som det är mycket svårare. Larsson nämner en klubb i
Karlskrona som han menar gör ett jättebra jobb. Deras framgångskoncept handlar om att göra klubben till ett bra paket med band, DJ:s och mervärden åt kunden alltså att kunna erbjuda något mer än bara en konsert. Detta tror Larsson är väldigt viktigt för att överleva. Larsson nämner att det finns vissa band som till exempel tidningen Sonic hajpar upp men sedan visar det sig att hajpen inte når ut tillräckligt och publiken uteblir från spelningarna på de mindre orterna. Det behövs istället en bred mediauppbackning och Larsson tar återigen Erik Hassle som exempel och säger att han har kunnat spela i 30 städer för att det finns ett intresse för honom. Då spelar de på ställen som till exempel Söderport i Kalmar som man kan spela på i vissa tider i sin karriär.
När vi pratar mer om den geografiska spridningen av arrangörer menar Larsson att arrangörerna ute i landet är beroende av vissa drivande personer. Utan dessa drivande personer står det still på orten, men när dessa personer väl finns kan det finnas stora
möjligheter att boka ut sina artister. Problemet är dock, menar Larsson, att dessa personer ofta är yngre och vill flytta till en större stad efter nått år och då försvinner också klubbens
drivkraft. Östersund, säger Larsson är ett exempel på en sådan stad som står still utan drivande människor. En annan positiv faktor för Östersunds musikklimat är, enligt Larsson deras festival – Storsjöyran. En lokal festival ökar musikintresset och gör att det finns möjligheter till att det blir ett bättre musikklimat.
Larsson menar att det blir allt viktigare för bokningsbolagen att hitta lösningar på hur de ska växa med landets arrangörer. Han säger att han ofta får försöka förklara för arrangörerna att de hjälper varandra och försöker bygga en personlig relation till arrangörerna för att de ska känna sig tryggare i samarbetet. Man måste också se till att arrangören tjänar pengar på de bokningar de gör. Den långsiktiga relationen blir enligt Larsson allt viktigare. Har man en bra relation med arrangören som tjänar pengar kan den också boka artister från bokningsbolaget när bokningsbolaget behöver det.
När vi kommer in på ämnet festivaler säger Larsson att det absolut finns fler festivaler idag än tidigare. Han säger också att artisten ofta kan se festivaler och spelningar som lösningen på deras problem, men det är inte riktigt sant. Larsson säger att av de bokare han har pratat får 90 % färre spelningar än tidigare, men gaget har blivit högre.
Det finns möjlighet att tjäna mer pengar på sommaren idag. Då är det många band som spelar och gaget är högre. Tittar man på detta med några års perspektiv menar Larsson att man har kunnat göra promotionturnéer på våren till ett lägre gage för att sedan tjäna tillbaka det på sommaren. Idag är sådana turnéer mycket svårare att göra. 2001 kunde man ha en nivå på 20- 25 spelningar på en turné vilket var bra. Om man är bra idag men inte riktigt har nått ut så kanske man får fem spelningar och lyckas man att få över tio så är det ”skitbra”. Detta är något som man måste förmedla till artist, management och skivbolag och förklara vart nivån ligger. Exempelvis menar att Larsson att han måste berätta att han siktar på boka in runt 15 spelningar men att det lika gärna kan bli fem om inte hajpen når ut och därför är det viktigt att jobba tillsammans.
Larsson har även märkt att festivalernas arbetssätt har förändrats drastiskt de senaste åren. De är nu rekordtidigt igång med att boka sina program. Detta är något som är väldigt stressande då festivalerna har en pott pengar för bokningarna. Om den tar slut tidigt finns det ingen plats kvar vilket innebär att även bokningsbolagen måste vara väldigt tidiga med att jobba mot festivalerna. Detta innebär också att exklusiviteten på vårspelningarna försvinner, då publiken inte känner att de måste gå på en spelning då de vet att de kan se det på sommaren istället. Detta menar Larsson är en svår ekvation att lösa.
Dock så har festivalerna lärt sig detta det senaste året, tror Larsson. Festivalerna bokar deras huvudakter tidigt, sedan ligger de lågt för att inte missa några färska band som blir aktuella under våren. Larsson tar upp Deportees som festivalerna var intresserade av, som exempel och menar att de hade svårt att få spelningar då deras skiva släpptes i maj. De tvingades gå ner i gage för att festivalerna redan bokat den största delen av sitt program.
Detta är något som artisterna ofta inte riktigt hänger med på och Larsson berättar för dem att de måste veta när skivan kommer för att kunna planera efter det. Samtidigt menar att det är svårt att stressa på artistens kreativa process. Stora artister har mer framförhållning och kan planera in uppehåll för att dem har råd med det. Mindre artister är de som blir lidande då de inte förstår hur processen ser ut och ofta är sent ute.
Intäkterna från festivalerna är något som ökar och de större banden blir dyrare och dyrare för festivalerna och även har är det de mindre banden drabbas menar Larsson. Det är en längre sträcka som artist i dag innan man börjar tjäna pengar på sina spelningar. Larsson menar att det är först när man är på den nivå som till exempel Amanda Jensen, Markus Krunegård eller Familjen som man tjänar pengar. Är man under den nivån så får man nöja sig med att få komma ut och spela och ta det man får i gage.
Larsson talar om när han själv hade det egna bokningsbolaget Beat Agency och säger att han ofta tappade banden till större företag. Han hade ingen kapacitet att hålla dem kvar. Han vill att det kommer nya bolag som utmanar de etablerade för att utveckla branschen som det gjorde runt 2002-2003 då det kom några nya aktörer. Just nu är det lite dött och det är svårt för nya bolag att komma upp just för att de stora bolagen plockar artister hos de mindre bolagen. Han är därför tacksam för sin egen roll på Live Nation där han har möjligheten att plocka upp helt nya artister på ett stort bolag.
Angående omsättningen tror Larsson att den har ökat, mest på grund av att Live Nation har gjort fler konserter med utländska artister i Sverige. 2006 tappade Live Nation tio personer som startade konkurrenten Blixten & Co. Då dippade omsättning något, men nu har den kommit tillbaka med en bättre och slimmad organisation menar Larsson.
På frågan hur Live Nation arbetar som bokningsbolag menar Larsson att de främst är bokare som säljer ut sina artister. De arrangerar dock vissa egna sommarturnéer, men trenden tyder på att det går mer och mer mot att bli rena bokare. De har oftast en person på spelningarna som står för koordination för artister och tar in teknik och sådant om det behövs.
Vi kommer in på bokningsbolagens roll i branschen och Larsson menar att den har förändrats. Bokningsbolagen och bokningsagenterna är mycket viktigare idag. De jobbar som A&R i större utsträckning idag än tidigare och de hittar oftare nya artister nu än förr. Det är en roll som traditionellt sett har tillhört skivbolagen. Vi frågar om detta har lett till att större makt ligger hos bokningsbolagen och Larsson svarar att det nog är så, men det är inget man tänker på. Makten utnyttjas i sådana fall vid till exempel möten med management och band inför turnéer för att förmedla att bandet måste ha bra möjlighet till att spela live. Tidigare när skivan var viktig så gjorde man spelningar för att marknadsföra skivan. Nu är det istället den inspelade musiken som marknadsför spelningarna, menar Larsson.
Vi frågar mer om bokningsbolagens relation till skivbolagen och Larsson säger att hans personliga relation till skivbolagen inte har förändrats nämnvärt. Han säger däremot att det inte finns samma möjlighet att få backup från skivbolagen nu som förr. Förut kunde man till exempel få stöd till promotionskivor, affischer eller annonser. Idag finns ingen personal på skivbolagen som gör detta, så istället får bokningsbolagen för göra det själva.
Vi frågar om han tycker att det finns någon konkurrens från skivbolagen idag med tanke på den attraktiva livebranschen, men han upplever det inte som någon direkt konkurrens. Visst
finns det vissa artister som skriver på 360-avtal och att skivbolagen försöker ha
bokningsbolag i verksamheten, men han tror att skivbolagen har märkt att det är svårt och att det tar lång tid att bygga upp ett bokningsbolag.
Larsson säger att de får fler erbjudanden från utländska band som vill spela och menar att det är samma utveckling som för svenska band att det hela tiden kommer fler band. Detta tror han bland annat beror på tjänster som till exempel Spotify, vilket har lett till ett större
musikintresse.
Sammanfattningsvis säger Larsson att det finns fler artister att välja på för arrangörerna idag än tidigare. Dessa artister vill ha mer betalt från sina spelningar eftersom skivan idag ger mindre betalt än förut. Detta har lett till en högre gagenivå vilket innebär att arrangören tar en större risk vilket i sin tur har lett till att det finns färre arrangörer. Högre gagenivåer märks också hos de utländska banden då de mellanstora akterna aldrig kommer till Sverige för att det inte finns någon som har råd att boka dom. Det finns en tydlig skillnad idag i att det finns mycket fler band att välja på för arrangörerna. Det är framför allt det och att artisten vill mer pengar för livespelningar, eftersom de får mindre från skivbolaget. Det vill säga att gagerna blir högre för arrangörerna vilket oftast innebär en större risk. Det kan generera till att det blir färre arrangörer, så ser jag det. Arrangörerna är för mig livsviktiga att hålla igång. Att frodas tillsammans med dom och att man försöker ha en hälsosam gageutveckling menar Larsson.
Larsson menar också att musikintresset är mycket större idag. Detta tror han beror på musikens tillgänglighet är mycket större tack vare både legala och illegala tjänster som exempelvis Spotify och The Pirate Bay. Detta tillsammans med den teknologiska
utvecklingen, som har gjort det möjligt för vem som helst att spela in musik, och dagens mediefokusering som bidrar till att fler vill bli kända och att det finns mycket mer inspiration i ens omgivning, har gjort att det finns fler band och musiker än någonsin. Larsson säger också att det finns mer kultur idag än tidigare trots ett extremt litet kulturbidrag som finns för att hjälpa svenska musiker.
Angående arbetet i framtiden betonar Larsson vikten av att försöka hitta aktiva samarbeten med arrangörer. Han har idag ett exempel på detta med ett koncept som heter ”Handen på hjärtat” som är ett samarbete med Luger för att hitta och utveckla fler spelställen.
Tillsammans bygger de ihop en klubbturné med några artister och sätter det på så sätt i ett större sammanhang. Detta ger ett högre marknadsvärde vilket gör att arrangörerna vill vara med. Just nu är Handen på hjärtat en turné med tolv spelningar på två veckor och Larsson säger att de är först med sådana typer av buntningar med små akter.
Larsson säger också att det blir svårare och svårare att hitta nästa stora stjärna för att det finns fler bra band men man måste som A&R vara hårdare i utvecklingen av dessa artister. Han tror även att relationen till festivaler kommer bli djupare i framtiden så att de inte stressar upp sig