Gillis Bengtsson driver ensam bokningsbolaget SwingKids som är beläget i Göteborg. Namnet SwingKids kom till redan 1998 när Bengtsson började med att arrangera konserter. 2002 grundades själva bokningsbolaget, efter att Gillis Bengtsson bland annat läst Music Management på Högskolan i Kalmar. SwingKids arbetar nästan enbart med artister ur
reggaegenren, och Bengtsson arbetar även som klubb- och konsertarrangör samt är fristående projektledare för olika arrangemang. SwingKids fungerar även som skivbolag åt de flesta av de kontrakterade artisterna, och Bengtsson arbetar även som turnéledare åt banden.
Bengtsson tycker att den massmediala bilden till viss del stämmer överens med verkligheten. Alla vill ju verkligen spela så mycket som möjligt. Problemet, som jag kan känna, är att det inte är några band som lyckas bli större. Det finns ju inga som tjänar pengar på
skivförsäljning längre, och skivbolagen finns ju inte kvar på samma sätt som de kanske gjorde för sju år sedan. Det finns inga storbolag som vill satsa på nya artister, utan alla får göra det själva. Det är skönt att känna att den modellen som jag har valt, varit helt rätt. Det har ju verkligen blivit så, att alla vill spela. Alla musiker och artister blir även desperatare för att det är det enda sättet att tjäna någon form av pengar. Bengtsson upplever dock att det nu kan börja bli mättat, att man genom höjda entréavgifter försöker göra så att artisterna ska få så bra betalt som möjligt, vilket gör att många konserter inte blir av på grund av för dålig
biljettförsäljning. Han påpekar dock att han alltid försöker ha ett bra biljettpris eftersom mina artister vill ju hellre att det är fullt än att det är halvfullt och de tjänar en massa pengar på det. Bengtsson påpekar även att det är det senaste året som antalet inställda spelningar
verkligen har ökat; någonstans blir det ju mättat, även om det finns vansinnigt många genrer.
Bengtsson satte sitt rekord i antal bokningar för ett band under ett år 2005, då Svenska
Akademien spelade 36 gånger under hösten. Bokningarna har minskat för varje år sedan dess, men han har dock gjort ungefär 200 bokningar per år. Under 2009 tror Bengtsson dock inte att han kommer att komma upp i 200 bokningar. Det har blivit svårare för de här banden som är mellanstora eller på gång. För de som är på headline-nivå är det aldrig svårt, särskilt inte om man inte försöker kräma ur för mycket pengar ur arrangörerna. Jag jobbar hellre med en på- dörren procent eller en låg garanti så att man får giget. Artisten vill ju helst spela. Målet är ju också att arrangören inte ska gå back heller, för då kommer ju inte de kunna överleva och fortsätta med sin sak. De stora bokningsbolagen är ju för låsta, de har ju press på sig att leverera, och då måste de jobba med fasta gager. De känner ju också ett ansvar mot artisten, naturligtvis. Jag kan ha lite mer personlig relation med mina artister.
Nedgången i antal bokningar anser Bengtsson vara beroende av att det antalet arrangörer i stort har minskat de senaste åren, men framförallt för SwingKids specifika genre. Spelställena finns oftast kvar, menar Bengtsson, men det är så många som flyttar ifrån orterna och de nya arrangörerna som kommer fram vill inte alltid boka reggaeakter. Folk har så splittrad musiksmak nuförtiden, på gott och på ont. De flesta arrangörer menar Bengtsson finns söder om Uppsala, men vissa artister fungerar väldigt bra på vissa specifika platser. Man har ett gäng standardorter, man har ett gäng arrangörer som man är väldigt tight med sedan innan, både på vinterhalvåret för klubbar och på sommarhalvåret för festivaler. Men det finns vissa svarta hål, vissa orter och festivaler där man aldrig har lyckats sätta en bokning. Den
geografiska spridningen av arrangörer är ungefär likadan som tidigare, men det går mycket i vågor menar Bengtsson. Bengtsson menar att han har en fördel i och med att han åker med banden som turnéledare, vilket möjliggör för honom att skapa personliga relationer med arrangörerna som kan bli väldigt långvariga.
Bengtsson pekar på att många artister tar in väldigt många frilansmusiker för sina spelningar eftersom liveband i dag är väldigt eftertraktat. Frilansmusikerna kräver oftast en
garantisumma per spelning, vilket har lett till att många artister gör akustiska soloturnéer för att tjäna mer pengar.
Bengtsson upplever att han jobbar mer mot festivaler nu än tidigare, att festivalbokningarna helt enkelt ökar i antal. Alla genrer har ju sina nischfestivaler nu och det finns fler stora blandfestivaler och stadsfestivaler nu. Städerna har blivit bättre på att ta tillvara på stora besöksströmmar. Bengtsson menar att festivalerna bokar artisterna tidigare nuförtiden än vad man gjort tidigare, men det är fortfarande många som bokar väldigt sent, i april. Festivalerna kommer på i sista stund att de inte har någon reggaeakt. Det är oftast de festivalerna man inte har så jättebra kontakt med. Vidare menar Bengtsson att man sällan begär eller gå med på att få ett lägre arvode från festivaler än från klubbkonserter. Det vet ju arrangörer om. På festivaler är det ju ett fast gage som gäller, man kan ju inte ta en procentsats. Givetvis blir det ju mer betalt om spelningen är exklusiv för en festival. I och med att Bengtsson känner ett stort ansvar för sina artister tycker han att det påverkar honom eftersom han givetvis vill ge sina artister så många spelningar som möjligt. Bengtsson menar att det hade blivit lättare för SwingKids att göra paketdealar att sälja till olika festivaler och arrangörer om han hade haft artister från andra genres. Bengtsson poängterar vikten av att satsa långsiktigt tillsammans med sina artister och att bygga långa personliga relationer med dem. Annars är det bara business, då kan jag lika gärna jobba på reklambyrå känner jag. Jag jobbar hellre med det jag gillar.
Bengtsson påpekar att det är lätt för de stora artisterna att få festivalspelningar men att det är väldigt svårt för hans mindre debutanter. Bengtsson märker att det är sämre intresse hos arrangörer nu än tidigare för vissa av hans artister. Det är ju en jävla konkurrens, det är så mycket nytt. Det finns ju så mycket artister som hajpas hela tiden, och det är verkligen dagsländor.
Omsättningsmässigt känner Bengtsson att SwingKids ligger på ungefär samma nivå som tidigare, men ökat lite, men det är beroende på om hans största akt, Svenska Akademien gör en stor turné. SwingKids använder sig av ett annat faktureringssystem än många andra bokningsbolag, menar Bengtsson, där artisten får den direkta intäkten från arrangören för att sedan fakturera SwingKids. Andra bokningsbolag gör tvärtom enligt Bengtsson, och fungerar därför som ett mellanled för artistens pengar. SwingKids omsättning hade ju kunnat var mycket större om jag hade fakturerat alla gager för alla artister, men då hade jag fått väldigt mycket mer jobb istället. Det är lite så ett managementbolag fungerar. Bengtsson citerar Thomas Johansson på Live nation, som har sagt att Vinstmarginalerna i konsertbranschen är helt otroligt låga jämfört med andra industrier, man måste komma från den här världen och ha jobbat länge för att få det att gå ihop.
Bengtsson brukar dels arrangera turnéer själv, men även låta arrangörer boka in spelningarna. Han påpekar dock att man ofta gör konserterna tillsammans, att man antingen gör en
överenskommelse om en viss procent av intäkterna som artisten ska få, eller att man har en garanterad summa i botten. Det händer även ofta att arrangörer vill betala ut ett fast gage. Bengtsson menar att det blir svårare och svårare att genomföra turnéer, och att man har fått färre spelningar på turnéer. Det går, enligt Bengtsson, mer och mer åt att arrangörer ger en garantisumma. Han påpekar även att arrangörerna blir mer motvilliga att ta riskerna, men att han har stor förståelse för det eftersom han själv brukar vara arrangör.
Bengtsson tycker att SwingKids är befäst inom musikbranschen och framförallt för arrangörer som det bokningsbolag som har många svenska reggaeartister. Han påpekar dock att reggaen som genre fortfarande är liten, vilket gör att inflytandet fortfarande är ganska lågt. Man vet ju om att man har lite makt, men man får ju inte utnyttja det på ett dåligt sätt. Jag kan ju alltid ringa folk och be om gentjänster och fråga saker, men det är ju mera utbyte. Man har fått ett sånt stort kontaktnät att man kan utbyta erfarenheter. Men det bygger ju på att man måste göra saker. Bengtsson tror att artister idag prioriterar att ha ett bokningsbolag framför att ha ett skivbolag. Det är väldigt många som jagar bokare hela tiden, det är många som hör av sig till mig. För några år sedan hörde folk mest av sig för att de ville ha hjälp med att släppa skivor, nu vill folk ha hjälp med att boka spelningar. Sen har jag medvetet tackat nej till många, eftersom jag jobbar med reggae.
Eftersom Bengtsson ofta ger ut sina kontrakterade artisters skivor, är det bara ett fåtal artister som har andra skivbolag. Dessa skivbolag är oftast små, och många gör det mest på
hobbynivå. Det kan vara en nackdel ibland att jag vet mer än de om vissa saker, så att jag får lära dem om vissa saker. Det är livsviktigt att hålla en bra kontakt, jag har aldrig blivit osams med någon. Det finns ingen anledning.
Bengtsson menar att det finns en stor konkurrens mellan bokningsbolagen gällande spelningar på festivaler och andra spelställen. Han påpekar återigen att de stora bokningsbolagen har lättare att sälja in band till festivaler eftersom de kan erbjuda paketlösningar som innefattar olika genres. Paketlösningarna har funnits hela tiden menar han. Bengtsson menar att det dyker upp små bokningsbolag hela tiden, och att det kan vara svårt att hålla kolla på alla. Han menar att många artister har sina kompisar som bokare i början, men sedan när de blir större som artister så byter de till något stort bokningsbolag. Jag ser mig egentligen som en väldig underdog jämfört med andra, jag har så ruskigt små och få band. Samtidigt kan jag lägga ner ett gediget arbete för dem då. Bengtsson menar att hans personliga kontakt med sina artister skyddar honom mot att andra bolag ska värva över artisterna. Det har inte hänt som
bokningsbolag, men som skivbolag har vissa av hans artister fått förfrågan om att skriva kontrakt med något annat bolag. Å andra sidan har det hänt att artister har bytt bokningsbolag, men det är för att Bengtsson har haft andra projekt vid sidan om som har gjort att han inte har kunnat hjälpa artisten tillräckligt.
Generellt tycker Bengtsson att det har blivit ett stressigare arbetsklimat på grund av hajpen på Internet. Nu känns det som att det är sånt jävla tempo på nätet hela tiden, man får så mycket spammail och tips. Det är verkligen ett större brus. Det gör ju att det är svårare för band att kliva ut idag. I min genre verkar det som att det inte kommer några nya band, det blir soloartister och så finns det en massa producenter. Så soloartisternas framtid är ljus. Bengtsson påpekar att de fortfarande säljer lite skivor, men att de sällan trycker upp mer än 1000 exemplar. Det är lite mer hets, artisterna själva vill ha med sina låtar på Spotify även om det bara är löjliga pengar. Mina artister har dock alltid varit för att folk ska få ladda ner deras musik. Bengtsson menar att det finns mer musik än någonsin, men att det inte är några som blir stora. Det är inte några nya som blir stora, alla som är stora har hållit på ett tag. Dom som är stora nu kom för rätt många år sedan. Visst Idol, men det är ju verkligen upp som en sol och ner som en pannkaka. Det blir intressant att följa musiken, vilka som dyker upp och blir stora. Det görs ju försök i vissa genrer, men frågan är hur stora de kommer att bli. Bengtsson menar att anledningen till att det är så svårt för artister att bli stora är för att det saknas pengar som behöver satsas. Förut så fanns det ju skivbolag som verkligen kunde satsa stora pengar. Om man ska satsa nu måste artisterna själva göra det. Bengtsson tycker att det
har blivit mer rättvist nu när de stora bolagen har blivit mindre samtidigt som det på
promotionsidan har blivit viktigare med personliga kontakter. Livesidan tycker han inte har förändrats lika mycket. Många arrangörer har hållit på länge och festivalerna har växt till sig, de som startade i början på 2000-talet.
Hur framtiden ser ut för SwingKids tycker Bengtsson är mycket upp till honom själv och vad han vill jobba med. Jag känner att situationen är ganska skön för mig, jag har ganska mycket frihet att göra vad jag vill. Jag ganska många konsultuppdrag som gör att jag kan säkra min hyra. Bengtsson tror att det är svårt att starta ett eget bokningsbolag från grunden, att det är svårt att överleva det tuffa första året.