Oskar Ekman arbetar som försäljningschef för den svenska agenturen på Luger, och bokar turnéer åt bolagets svenska artister inom Skandinavien och arbetar även som agent åt ungefär åtta artister. Luger representerar cirka 120 artister som är fördelade på fem olika agenter. Luger arrangerar även festivalerna Way out West i Göteborg samt Where the Action Is i Stockholm och man har tidigare även arrangerat festivalen Accelerator. Luger ägs till 80% av företaget Live Nation. Ekman har arbetat på Luger i 5,5 år och började redan som 15-åring att arrangera konserter i hemstaden Gislaved och har även turnerat som musiker, arbetat som turnéledare och backlinetekniker.
När Ekman började arbeta på Luger så var han den åttonde anställda på bolaget, och idag har man cirka 22 anställda, som är bolagets toppnotering. Enligt Ekman så har Luger nästan dubblerat omsättningen varje år de senaste tre åren. Detta beror enligt Ekman på att man har flera olika områden; man är både agentur och arrangör vilket är ovanligt utanför Sverige. Båda delarna av bolaget har enligt Ekman vuxit ganska kraftigt de senaste tre åren. Man har enligt Ekman alltid förlitat sig på att agenturen drar in pengar och att man arrangerar konserter med lite mer obskyra artister, som man kanske förlorar lite pengar på.
Ekman tycker att den massmediala bilden överensstämmer till viss del med verkligheten. I och med att skivförsäljningen gick ner så gick det at ta ut högre biljettpriser, och det här är min teori; folk har ju såklart mer pengar att spendera på musik och känner att man kan kosta på sig 150 kr för att gå och se ett band man aldrig ens har hört talas om. Men jag tror att den tiden tyvärr börjar ta slut eftersom att folk har mindre pengar idag än när skivindustrin började gå nedför och arrangemangsindustrin började gå upp. Men det man ska komma ihåg är att även att för de här konsertarrangörerna eller turnéproducenterna Luger, United Stage, Live Nation och Blixten & CO, större delen av omsättningen är inte våra pengar utan vi hanterar artistens pengar. I och med att artisternas skivförsäljning har gått nedför så har de velat ta tillbaka en del av de intäkterna på något annat. Det är därför man läser i tidningarna att festivalgeneralerna är lite griniga över att artisternas arvoden har gått upp och de har de ju naturligtvis gjort. Nu tror jag dock att vi har nått en kulmen i och med att det är alldeles för många artister som turnerar idag. Det går alldeles för snabbt från det att man spelar in en låt hemma till att du lägger upp den på MySpace till att du ska åka på europaturné. Den processen är mycket kortare idag och då övergöds marknaden. Det är för mycket konkurrens. Ekman menar vidare på att konsert- och eventbranschen inte är the next big thing längre, och menar att konkurrensen i branschen har blivit massiv. För fem år sedan var vi kanske tre, fyra bolag som representerade artister och bokade turnéer. Idag är det kanske åtta stycken som dominerar marknaden plus att fyra-fem stycken mindre bolag som slåss om samma
speltillfällen i landet. Visst, det har blivit fler festivaler, men folk kommer inte att ha råd att betala 1400 kr för tre festivaler på en sommar. I och med att festivalerna har blivit större påverkar det ju i sin tur konsert- och klubbutbudet och allt är som en spiral. Ekman menar att i och med att festivalerna redan under vintern går ut med vilka artister som kommer att uppträda på sommarens festival känner folk ute i landet att de inte behöver gå och se dem när de kommer till stan på turné. För tre år sedan kanske festivalerna bokade sina program i februari och de sista i maj. Nu har festivalerna börjat boka sina line-ups i stort sätt när de rivit festivalområdet, de är så sjukt tidigt ute nu. Men det är konkurrens. Ekman menar att detta påverkar Lugers sätt att arbeta i och med att det förskjuter deras perioder hela tiden. Vi brukar prata om tre perioder på året; vår, sommar och höst. Artisterna kommer ju vilja släppa skivor i ett tidigare skede för att de ska kunna få festivalspelningarna för att
klubbspelningarna kanske inte genererar lika mycket pengar, och vi måste börja titta på en säsong framåt mycket tidigare nu. Klubbschemat för våren blir lidande och klubbschemat för hösten blir lidande, för vi måste börja boka våren redan under brinnande festivalsommar. Det är inte logiskt, för artister kanske vill släppa en skiva i slutet av november. Då vet de inte om de kan turnera i vår, det kanske redan är fullt på alla spelställen. Den här ständiga hetsen påverkar ju alla.
Ekman menar att om en artist släpper en skiva i mars exempelvis så blir det en lång
förskjutning och det blir svårt att boka in den till festivalerna. Ekman förklarar detta genom att arrangörerna inte vill köpa grisen i säcken och menar att musikklimatet i Sverige har gjort att man aldrig är bättre än sin senaste skiva. Blir en skiva sågad, menar Ekman, så blir det en lång uppförsbacke för artisten även om den tidigare skivan var en succé. Arrangörer vill helst inte köpa grisen i säcken, de vill vänta och se hur albumet går, men då kanske det redan är för sent; det kanske är fullt på spelstället. Förr i tiden kanske artistens arvoden var lite lägre så man kunde chansa lite mer. Nu vill arrangörerna mest vänta och se hur det går för
albumet eller singeln. Man kan inte räkna med sin publik längre. Risken blir för stor, man kan inte chansa. Ekman menar att det här musikklimatet har blivit hårdare de senaste åren men tycker att det är ganska logiskt att det har blivit så i och med att konsumtionen av artister är så hög, han belyser återigen att gångvägen från det att en artist spelar in en låt i hemmet till dess att den finns ute för konsumtion har blivit så pass mycket kortare så har även artisternas livslängd blivit kortare. Innebörden av begreppet one-hit-wonder har fått en helt ny innebörd; en låt som spelas jättemycket under en kort period snabbare faller i glömska idag än tidigare menar Ekman.
När Ekman började arbeta på Luger så hade man ett femtiotal artister mot dagens 120-140. Det är en större frekvens, men artister spelar inte lika mycket idag som de gjorde för 5-6 år sedan, menar Ekman. För fem-sex år sedan kunde Bad Cash Quartet släppa en skiva och göra 45 spelningar i Sverige och bara vara ute och turnera i stort sett hela tiden. Det går inte på samma sätt idag, och det har med återväxten på svenska arrangörer att göra. Det finns ingen riktig återväxt i föreningslivet idag som det gjorde för några år sedan. Förut kunde man spela lite varsomhelst, men de som arrangerade konserter där har flyttat till storstäderna eller utomlands. Det finns tyvärr ingen ny generation som tar över efter dem. Visst, det finns unga arrangörer ute i landet, men det är inte på samma sätt. Det går inte att bara turnera i Sveriges åtta största tätorter, det håller inte i längden om man vill växa som artist. Det har blivit så att många artister väljer bort att spela på mindre ställen eftersom det inte genererar lika mycket pengar. De tycker inte att de kan ta ledigt från sina jobb som de måste ha för att de inte tjänar någonting på skivförsäljningen för att göra en spelning som går plus/minus noll. Då kan de lika gärna stanna hemma den helgen för att jobba.
Ekman menar att det finns få ställen som är villiga att satsa en typ av artister såsom Radio Department, Florence Valentin och Frida Hyvönen, vilket i sin tur beror på att
publikunderlaget riktigt har funnits under de senaste åren. Ekman tror dock att detta beror på att man inte har lyckats stimulera publiken. Man kan stimulera publiken genom att vara mer konsekvent med vad man gör och försöka sätta igång en återkommande konsertverksamhet där det inte behöver kosta så mycket att gå på en konsert. Till exempel att sätta artisterna i ett sammanhang som en klubbturné där man kör det en gång i månaden, det kostar 100 kr att gå in och så kanske man ökar frekvensen.
Ekman menar också att det är svårare idag att arbeta långsiktigt mot arrangörer och bygga upp artister och exemplifierar detta med att i och med att man inte bättre än sin senaste skiva så är
det svårt att få arrangörer att satsa långsiktigt. Agenturverksamhet och arrangörsverksamhet har varit, och är fortfarande mycket politik; när du har arrangerat en konsert med en artist en gång så ska du alltid bli erbjuden att göra det även andra gången. Arrangörer idag vågar inte satsa långsiktigt på samma sätt. Ekman menar också att risktagandet för arrangörerna har ökat i och med att artisternas gager har stigit.
Ekman menar att Luger gör mer bokningar mot festivaler nu än tidigare år och även att man får större intäkter för att göra en festivalspelning än en klubbspelning. Festivalgager ligger generellt en bra bit över en klubbspelning, just för att man spelar för en större publik. En enskild artist i ett festivalsammanhang är mer värt ekonomiskt för festivalen än vad den kanske är i en stad som Jönköping. Festivalerna omsätter ju mer pengar och ju viktigare en artist är för en festival desto dyrare blir artisten. Ekman menar dock att det också finns artister som inte säljer en enda biljett på festivalen och för festivalen spelar det ingen roll om man har den artisten. Dessa artister, menar Ekman, tjänar inte mer på en festivalspelning än på exempelvis en klubbspelning. Ekman tycker att det har blivit ett för stort fokus på de största artisterna på festivalerna och att de mellanstora svenska artisterna glöms bort. De artisterna, menar Ekman, säljer fortfarande mycket biljetter. Det är inte alltid artisten som står längst upp på affischerna som kommer att sälja biljetterna utan det är bredden på
programmet, att du täcker många människors intressen. Detta fokus på de stora artisterna tror Ekman dock alltid har funnits. Ekman menar att det är svårare för Luger att arrangera
festivaler idag än det var tidigare, i och med att det finns fler stora festivaler i Sverige och konkurrensen är hårdare. Alla festivaler slåss i stort sett om samma publik tycker Ekman, och poängterar att Luger med sina festivaler har valt att nischa sig mer.
Omsättningen för Luger har enligt Ekman ökat de senaste åren, och detta förklarar han med att man har kontrakterat fler artister men även med att artisternas arvoden har ökat. Ekman påpekar återigen att man endast är en mellanhand åt artistens pengar, och nämner att man kan säga grovt draget att 80 % av omsättningen är artisternas pengar som har gått genom Luger. Vi arrangerar mer konserter, vi arrangerar våra festivaler och vi representerar 120 artister. Plus att artisternas arvoden är mycket högre idag än vad de var för fyra-fem år sedan. Det är helt naturligt att våran omsättning har ökat. Vi jobbar lika hårt som för fem år sedan som vi gör idag. Visst, vi är fler anställda och vi täcker fler områden, men det är samma hårda arbete.
Luger producerar inga turnéer enligt Ekman, utan man förmedlar artister som en agentur. Vi förmedlar våra konserter till arrangörerna som står för risken själva. Andra kanske
producerar en turné, men så jobbar inte vi. Vi har inte den set-up som behövs för att jobba på det sättet. Vi är fem personer som är involverade i turnéverksamheten. Ekman menar att man alltid har arbetet så, men att det givetvis finns undantag. Ekman påpekar att Lugers
arrangörsverksamhet fungerar på ett annat sätt, där man tar utländska artister till Sverige och man arrangerar konserterna tillsammans med lokala arrangörer.
Ekman tycker att det är svårt att veta om Lugers roll och makt som bokningsbolag har
förändrats under tidsperioden, men påpekar att han tror att Luger är ett starkt varumärke idag, i och med att deras festivaler har blivit så pass stora. Ekman menar att Luger måste ha en god relation med exempelvis Göteborg & CO för att kunna arrangera festivaler. Visst har man klättrat på näringskedjan om man säger så, men den generella uppfattningen av Luger i media tror jag är lite annorlunda. Fortfarande idag så är det folk som går på konserter som inte ens vet om att det är vi som arrangerar konserten. Man går på Debaser och har ingen aning om vad Luger är. Det är nog liknande för de andra bolagen.
Ekman tycker att relationen mellan Luger och artistens skivbolag har förändrats de senaste åren. I och med att skivbolagens omsättning har gått ner och bokningsbolagens har gått upp menar Ekman, så är skivbolagens generella uppfattning att bokningsbolagen tjänar en massa pengar. Detta leder till att skivbolagen känner att bokningsbolagen inte tar tillräckligt mycket ansvar. I och med att skivbolagens omsättning har gått ner så har de inte råd att satsa på samma sätt som förut. Innan så har de kunnat betala turnéstöd för att artisten ska kunna åka iväg och göra en turnéspelning för ett band. De gjorde promotionarbete på ett helt annat sätt; de kanske såg till att alla lokaltidningar under turnén hade recenserat skivan och fått
förfrågan om de vill göra en intervju med bandet. Så är det inte idag, inte ens hos de största skivbolagen. Det ansvarsområdet har flyttats successivt över till oss för att de tycker att det är vårat ansvar att se till att artisterna säljer biljetter, det är deras ansvar att se till att skivorna åtminstone finns att köpa i butik. Ansvarsområdet för vissa artister har flyttats från skivbolag till oss. Det kanske kommer att flytta ut från oss till externa parter i framtiden, det vet inte jag. Detta har enligt Ekman påverkat Luger så att de har blivit tvungna att anställa en person som enbart arbetar med promotion som ser exempelvis ser till att arrangörer har ett exemplar av skivan. Det har påverkat oss ganska mycket. Vi kan inte längre räkna med att det jobbet blir gjort utan vi måste ta det ansvaret själva. Ekman menar även att Luger har artister till och med har artister som helt står utan skivkontrakt.
Ekman tror att artisterna idag känner att det är viktigare att ha ett bra bokningsbolag än ett skivbolag, och detta beror på att det har blivit lättare att släppa och distribuera en skiva idag än tidigare. Skivbolagen är inte nödvändiga på samma sätt längre, påpekar Ekman. Det skivbolaget gör egentligen är väl att annonsera lite, göra tv-reklam eller köpa en extra hyllplats på Åhléns. Visst, ett skivbolagsjobb är så mycket mer än det, men ibland upplever nog att artisterna att ”vad ska jag med ett skivbolag till?” om de inte ger dig massvis med pengar.
Generella skillnader idag jämfört med för fem år sedan upplever Ekman för Luger vara den administrativa delen. När Ekman började på Luger var det ingen som hade en gedigen utbildning, event-mangementutbildningar fanns knappt då menar han. Det var så Luger startade, på ren känsla att man måste arrangera konserter. Så var det när jag började, men nu har vi massvis med kompetenta människor som vet hur man arrangerar en konsert, som har gått en bra utbildning. Nu ägs vi av ett börsnoterat amerikanskt bolag i Live Nation och det innebär att man måste vara steget före med ekonomi och hela den administrativa biten. Man måste ha ordning och reda på ett helt annat sätt. Uppköpet tycker inte jag har hämmat oss, utan har bara öppnat dörrar för oss.
Framtidsmässigt för bokningsbolagen tror Ekman att man måste sätta sig ned och analysera över vart man vill ta vägen och vad man har för syfte. Det har kulminerat; det finns för mycket artister och för lite spelställen och det kostar för mycket. Jag tror att alla måste ta sig i kragen nu. Visst, folk har tagit på sig ganska stora kostymer nu för att företagen har omsatt mycket mer pengar. Men jag tror inte att man behöver gå ner i omsättning för att göra ett bättre jobb, jag tror att man bara måste förfina verksamheten och försöka bygga upp nya arrangörer. Man måste sätta artisterna i ett nytt sammanhang, hitta nya samarbetspartners och revolutionera konsertbranschen såsom skivbranschen misslyckades med. Ekman tror att det kommer att komma fler mindre bokningsbolag i och med att de stora bokningsbolagen säkerligen kommer att skaka av sig lite av det som inte har fungerat tidigare. Många av de större bolagen kommer att ta en titt på sitt innehåll och säga att ”det här är bara inte lönsamt längre”. Det är en naturlig del i att vara ett stort företag. Jag tror att vi också kommer att
vara tvungna att göra det. Men då tror jag att det kommer att komma mer av de här mindre bolagen och plocka upp det som vi väljer att inte göra. Om vi blir tvungna att välja bort de här allra minsta MySpace-artisterna som vill komma från England till Sverige och spela, då kommer det att finnas någon annan som tar upp det. Det var så Luger började en gång i tiden. Det kommer komma nya Luger, och dom kommer också att klara sig.