Intervjucitat om inre klassifikation

Idrottsundervisning i Sverige har två gemensamma drag med Grekland enligt idrottslärarnas intervjuutsagor. Det första handlar om motoriken i de lägre skol-åren, medan det andra kopplas till bollspel, som uppskattas i de båda länderna. Ragnar använde sig mycket av motoriska inslag (dessa kommer så småningom att uppträda som rörelsepedagogik i Grekland):

Jag jobbar mycket med motorik. Jag kör inte bara bollsporter utan jag varierar undervisningen med allting. (RL, SL)

Att bollspel utgör ett starkt inslag i Sverige har påpekats tidigare. Detta bekräftade Liljan som brukar ha bollspel varannan undervisningstimme:

En gång i veckan har jag bollspel och en gång något annat. Så får man med det mesta. (LB, SL)

Oskar tyckte att det blev långtråkigt med enbart bollspel och att eleverna även såg fram emot andra aktiviteter:

Några elever som är bra i bollsporter dominerar fullständigt. Även om jag har varit fotbollspelare, tycker jag att det är roligare med exempelvis stationsträning. När de kommer in i gymnastiksalen och de ser stationsträning, då kan det bli lite aaa! (OK, SL)

Lennart systematiserade idrottsundervisningen på följande sätt (läsaren upp-manas lägga märke till att han glömde nämna bollspel):

Närvaro, arbetsinsats, friidrott, simning, redskapsgymnastik, kondition, styrka, dans – rörelse – musik som ett moment, natur – friluftsliv – orientering som ett moment, livsstil – hälsa – miljö som ett moment, sedan är det betygssättning och träningsdagbok. (LE, SH)

Tobias placerade idrottsundervisning under paraplybegreppet ”att må bra” och ”fungera väl tillsammans”, vare sig det handlade om bollspel eller andra aktiviteter:

Grunden, enligt min mening, måste vara att jag mår bra. Många tror att det bara handlar om den fysiska delen när man tänker på idrott. Men det är ju inte så. Det är tydliga regler om vad som gäller osv. i de olika spelformerna man tillämpar här och även regler som skapas tillsammans med eleverna också som man följer och får konsekvens av detta. (TK, SH)

Även Sigrid kopplade idrottsundervisningen till det övergripande temat ”att må bra”:

Du mår mycket bättre om du idrottar, du blir mindre sjuk, du kommer att vara bättre när du bli äldre (SG, SH)

Idrottsundervisningen är på väg att förändras i Sverige. Denna förändring uttalade sig Maria klart om:

Tidigare [Lgr 80] bedrevs det annan undervisning. Det var mycket mer prestationsinriktad idrott. Väldigt mycket hur högt och hur långt man hoppade. Det var inte så kul att arbeta med elever som var dåliga, utan man satsade på de duktiga. (MJ, SL)

Jag valde att avsluta utsagorna från svenska idrottslärare, genom att fokusera simundervisningen. Då jag frågade Oskar hur det var med simning svarade han att:

Jag den finns … det är för sådana barn som har speciella behov. … Vi får åka till (simhallens namn) och då är det så att skolan har en skyldighet att åtminstone då undersöka och se till att alla barnen kan simma i år fem. (OK, SL)

Är simning enbart något för dem som har speciella behov? Jag undrar fortfaran-de om jag missuppfattafortfaran-de Oskar. Trots fortfaran-detta vågar jag påstå att skildringen åter-speglar en försämring som håller på att äga rum i Sverige. Försämringen kan kopplas till en förtunning av det breda aktivitetsutbudet, troligen pga. kommun-ala besparingsstrategier. För att återkomma till citatet framkommer det inte klart att alla elever får simundervisning. Dessutom väcker motiveringen funderingar.

Oskar utgick från skolans ”minsta” skyldighet (jfr Lpo 94, minimimålen för skolår fem) och inte från att alla elever har rätt till simundervisning.

Idrottsundervisningen i Grekland är i stor utsträckning kopplad till bollspel. Det var enbart Tania och Stavrola som använde sig av alternativ till bollspelsinslag. Tania körde kombinationer av rörelsepedagogiska moment (jfr motorik) och friare aktivitetsformer, dvs. …

… rörelsepedagogiska inslag speciellt för de yngre. Då vi är klara är de lediga att leka fritt. (TM, GL)

Även Stavrola nyttjade rörelsepedagogiska moment och inte minst bollspel: Mest handlar det om bollspel. Dessa kan jag bättre. I de lägre skolåren satsar jag även på rörelsepedagogiska inslag. Då jag har en klass på 20 elever brukar jag dela upp dem i fyra jämna lag. Visserligen klagar de eftersom de duktiga vill vara tillsammans. Därefter kör vi turnering i t.ex. basketboll. (SS, GL)

Bollspel kan användas till det mesta. Elever kan finna hobbyaktiviteter i olika bollspel och på sätt undvika en fysiskt passiv livsstil hävdade Nikos. Dora kopplade dessa spel till en god kondition:

När de spelar fotboll i en halvtimme tränar de upp sin kondition. Resultaten hade inte blivit desamma om de hade fått löpa. Elever bör uppleva känslor av förnöjelse, ha trevligt och kul, få utlopp för sin energi, och träna. (DP, GH) För Katerina var bollspel överlägsna andra aktiviteter inte bara för den fysiska delen, utan framför allt för den sociala interaktionen:

Det är bollspel som gäller. Genom bollspel lär de sig kommunicera och samarbeta (KK, GL)

Bollspel kan även användas för att förebygga att elever ”hamnar utanför”. Akilles menade att om elever har en bristande grundteknik i de vanligaste bollspelen i dimotiko (volley- och basketboll), löper de risk att utestängas från gemenskapen i gymnasio. Därför satsade han väldigt mycket på …

… grundteknik för att undvika att hamna utanför när de blir äldre (AK, GL) Teknikövningar var viktiga för Savvas:

Teknik är ett viktigt inslag. I dimotiko satsade jag mest på regler, men i gymnasio är det teknikövningar som gäller. De skall kunna grundtekniken i exempelvis basketboll, som bröstpass och tvåtaktssteg samt motsvarande grundläggande i volleyboll. Först är det tio minuter teknik och sedan skall allt nötas in i spelet. (SP, GH)

Även för Vassilis var det bollspel som gällde för det mesta. Emellertid saknade han individuella grenar:

Visserligen hade jag inte haft något emot om jag även hade kunnat erbjuda individuella alternativ typ simning m.m. Poängen borde vara att elever trivs med det de gör. (VK, GH)

Intervjuutsagorna kompletterar enkätunderlaget, där användningsfrekvens- och rangordningsfrågor lyfts fram. Det blir tydligt att svenska idrottslärare vill få med det mesta i undervisningen samtidigt som övergripande mål av typ att ”må bra” framträder klart. I sin sammanfattning av den nationella utvärderingen för idrottsämnet skriver Lundvall (2004) att ”samarbetsövningar, lekar, träning och motion samt bollekar och rörelseglädje uppgavs vara de fem viktigaste aktivite-terna” (s. 25). Denna bild är kompatibel med mina resultat.

Grekiska idrottslärares enkätsvar betonade framför allt tävlings- och teknik-övningar. Intervjuutsagorna förstärker bilden av en bollspelsdominerad under-visning. Det finns emellertid röster i Grekland som förhåller sig kritiska till fokuseringen av färdighetsinlärning på bekostnad av ett förespråkande av en fysiskt aktiv livsstil (Kossiva, 2005).

På basis av hittills presenterad information innebär idrottsundervisning i Sverige mer inkluderande idrottspraktiker och ett bredare aktivitetsutbud än i Grekland. Dessutom framhålls tydligt övergripande mål som ”att må bra”. Idrottsämnet i Grekland associeras mestadels med färdighetsinlärning och framför allt boll-spel, vilket tycks tyda på att exkluderande idrottspraktiker är vanligare och att man har ett snävare aktivitetsutbud än i Sverige.