Intervjucitat om inre inramning

Inre inramning togs upp som ett diskussionstema i samband med intervju-studien. Allmänt sett har svenska idrottslärare en närmare relation till elevmed-verkan än vad grekiska idrottslärare har.

I Sverige påpekade Ragnar att han diskuterar terminsplaneringen med elever i skolår 6:

Tillsammans tittar vi på den lokala arbetsplanen. Sedan får de komma med förslag. Och sedan diskuterar vi. Kan vi göra så? Eller kan vi ta bort det och lägga till något annat? Det brukar jag göra i årskurs sex. I fyran och femman går det inte. (RL, SL)

Mikaela bestämde själv i de lägre skolåren, men släppte successivt in eleverna i planeringen:

I tvåan-trean är det jag som styr idrottsundervisningen. Det är jag som bestämmer. Givetvis kommer de med förslag. Där håller jag ramarna ganska hårt. Skolår jag börja släppa i varierar. Vissa grupper kan klara sig bra även i fyran. Femmorna

går det också att släppa. De klarar att ta eget ansvar. De vet hur det funkar på något sätt. (MJ, SL)

Liljan använde elevledda lektioner från skolår 6:

Där jag arbetade tidigare hade jag en sexa, som fick ha egna lektioner. De var liksom fröken för en lektion. Och det var bra tycker jag. På denna skola har jag faktiskt inte gjort det än. Det är något stökigare här. Men jag skall göra det till våren har jag tänkt, med 5:orna. På så sätt är de med och påverkar. Och sen säger de så klart: ”Kan vi inte göra den leken för uppvärmningen?” och ”Kan vi göra det någon gång?” (LB, SL)

Oskar beskrev ett genomtänkt system för elevmedverkan:

Det finns vissa saker som man skall göra och det förklarar jag för eleverna. Sedan får de utse två representanter. Så sätter vi oss ner och planerar en termin. Vissa saker måste man göra och det påpekar jag. Framför allt försöker jag övertala elever att ha egna lektioner. Ibland är det uppvärmning. Ibland är det huvud-aktiviteten. De måste först visa mig en planering. Jag måste kunna se vad de skall göra. Så jag kan vara med och styra om det går över styr. (OK, SL)

Gudrun önskade att hon oftare hade elevledda lektioner i den högstadieskola hon undervisar i. Emellertid brukar elever ta hand om skolidrottsföreningens verksamhet under eftermiddagen:

Elevledda aktiviteter är jättebra. Oförberett helst. Förberett kan de också ha. De kan välja musik och så. Men oförberett är väldigt bra för då lär de sig. De kan säga så här: ”Nu tar jag uppvärmningen så kommer du när du kommer”. Och då har man gått tycker jag alldeles för långt. Men det är väl mycket det som händer under eftermiddagar. De som är med i skolidrottsföreningen. De går på kurser, ledarutbildning, skolidrottsförbundet, STEG 1. Där får de väldigt mycket. (GD, SH)

Sigrid var däremot inte så förtjust i att planera tillsammans med eleverna: Min erfarenhet är att när vi väljer så blir det ”bestäm du bara för att … då har vi tid att jobba på lektionerna istället att planera och greja”. De tycker att det tar för mycket tid. De vill gärna röra på sig. Sedan låter jag eleverna få köra lite lekar med andra elever, de leder själva, leder två och två t.ex. i 7:an. I 8:an skall de köra uppvärmning till musik. I 9:an skall de hålla en lektion om de satsar på ett MVG. (SG, SH)

För Lennart handlade elevmedverkan om skendemokrati. Han uttryckte sig enligt följande i frågan om elevers medverkan:

Nej, det gör jag inte. Ärligt skall jag säga, att elevmedverkan handlar lite grann om skendemokrati. Det är så. Jag tycker att vissa saker är viktiga att de lär sig. Sedan gäller det att övertala eleverna på ett sätt som de förstår. Men jag sitter inte

ofta och planerar tillsammans med eleverna. Det kan jag inte säga. Jag lyssnar och pratar och frågar. Utifrån det gör jag en planering. Eleverna för gärna komma med synpunkter. (LE, SH)

Tobias tyckte att det viktigaste är att eleverna vet hur han resonerar. Då denna förståelse etableras får eleverna komma in och påverka:

Normalt sett innebär elevmedverkan att de är medvetna om hur jag resonerar och tänker i upplägget. De bör veta hur jag har kommit fram till varför jag gör som jag gör i deras undervisning. Jag menar att jag som idrottslärare har någonting att komma med, att tillföra. Med all respekt för barnen oavsett hur unga de är så finns detta, har jag liksom något som jag kan ge. Det är därför jag är lärare. Sedan kommer elevmedverkan in. Även om jag har något att bjuda på, behöver inte det vara precis på det sättet. Då har de möjlighet att säga ”vi kan väl göra så här eller så här”. (TK, SH)

I Grekland hade Nikos en negativ inställning till elevledda aktiviteter:

De kan inte ta ifrån mig mitt jobb i alla fall. De kan inte ersätta mig. Dessutom är det problematiskt. Om de duktiga eleverna får ansvara för t.ex. uppvärmning, stöts de ”dåliga” bort eftersom de inte klarar av sådana uppgifter. (NK, GH) Katerina var fast övertygad om att en idrottslärare bör utgå från sin egen planering:

I grund och botten gäller min planering för det mesta. Men ibland tillfredsställer jag även deras önskemål, men inte alltför för ofta. (KK, GH)

Även Stavrola följde i Katerinas spar:

Jag genomför min egen planering. Därutöver låter jag eleverna komma med förslag om tiden räcker till. (SP, GL)

Att en idrottslärare genomför sin egen planering betyder inte att kommunika-tionen mellan lärare och elever saknas. Nikos, Katerina och Stavrola framhävde att de lyssnade på eleverna precis som Tania:

Jag har öronen vidöppna. (TM, GL)

Att elever skall få uttrycka sina önskemål var viktigt även för Akilles:

Jag låter dem uttrycka sina önskemål men jag följer dem inte alltid. I alla fall är det viktigt att de får uttala sig. Annars kommer lektionen att bli ensidig. (AK, GL) Dora försökte balansera mellan elevernas önskemål och den egna planeringen:

Jag försöker få en balans mellan min planering och deras önskemål. Då om-ständigheterna tillåter får de göra som de vill. Jag försöker alltså samarbeta med

eleverna. Ibland försöker jag komma närmare eleven som människa, och tala om annat än idrott. (DP, GH)

Detsamma gällde även för Vassilis som …

… tror på en kombination av lärarledda lektioner och en hög grad av elevmed-verkan. Några övningar kan inte någon annan visa och därför kan jag inte låta bli. Men jag försöker i detalj förklara varför jag vill att det skall vara som jag föreslår. (VK, GH)

Stavrola satsade medvetet på elevledda aktiviteter:

Jag har ändrat min uppfattning genom åren. I början var det jag som ansvarade för allt i undervisningen. Numera testar jag även elevledda aktiviteter. Visionen är att elever i skolår 6 får ansvara för en hel lektionstimme. Det kommer jag att bygga upp successivt från skolår 4. (SS, GL)

Citat från svenska idrottslärare har en del gemensamma punkter med SIH-projektet (Larsson, 2004b). Larsson använder sig av termen ”medbestämmande” och kopplade detta till den demokratiska skolan utifrån läroplanstexter. Larsson rapporterade att 54 procent av eleverna uppgav en hög grad av med-bestämmande. Dessutom presenterade författaren olika intervjuutsagor där det framkom ett mönster av demokratiska klassrumsmiljöer. Bilden av auktoritära grekiska idrottslärare (Hatoupis, 2000; Zounhia m.fl., 2003) avviker från de här presenterade resultaten. Emellertid förekommer elevmedverkan i Grekland i mindre utsträckning och något osystematiskt om man jämför med Sverige.