Intervjuer som forskningsmetod

Uppsatsens undersökning baseras på sju kvalitativa djupintervjuer med elever i årskurs tre på den aktuella gymnasieskolans program med särskild idrottsprofil. Monica Dalen förklarar att kvalitativa intervjuer passar särskilt bra när respondenternas egna erfarenheter, tankar, åsikter, upplevelser eller känslor ska undersökas. Syftet med intervjuer ska vara att försöka förstå värl-den från responvärl-denternas synpunkt för att sedan sätta det i teoretiska sammanhang med hjälp av vetenskapliga förklaringar. Fokuseringen hamnar därmed på upplevelsedimensionen hos respondenterna, inte att faktamässigt beskriva hur förhållandena faktiskt är (Dalen, 2007, s. 9–

11). Steinar Kvale och Svend Brinkmann benämner forskningsintervjuer som ”intervjuer med målet att producera kunskap och ett utbyte av åsikter mellan två personer som samtalar om ett tema av ömsesidigt intresse” (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 18).

Intervjuer har alltså varit användbara för detta arbete eftersom utgångspunkten är elevers upp-levelser av undervisningen i samhällskunskap. Däremot är en intervju aldrig ett samtal mellan två helt likställda parter, vilket Kvale och Brinkmann förklarar. Intervjuaren bestämmer frå-gorna och definierar och kontrollerar situationen samt kan styra samtalet i önskvärd riktning.

Därför är omsorgsfullt genomarbetade och ställda frågor samt lyhört lyssnande avgörande för

26

att intervjuer ska fungera som forskningsmetod (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 48–49). Det skulle visserligen kunna argumenteras för att intervjuer med endast sju personer är icke-repre-sentativt för ett helt program och att en kvantitativ enkätundersökning hade varit ett bättre al-ternativ. Nackdelen med att använda enkäter, som Esaiasson et.al. lyfter, är att frågorna inte kan vara lika öppna eller ge samma möjligheter till utförliga svar. Risken finns att frågor och svarsalternativ blir alltför ledande och att resultatet blir översiktligt i stället för att djupgående beskriva elevers upplevelser (Esaiasson et. al, 2017, s. 260–263.)

Intervjuer kan variera mellan att vara fullständigt strukturerade med fasta fråge- och svarsal-ternativ till att vara mer öppna och informella. I detta fall har intervjuerna varit semistrukture-rade, vilket innebär att frågor och teman utformades på förhand men att det fanns möjligheter att ställa spontana följdfrågor samt be respondenterna att förtydliga sina svar. Detta rekommen-derar Anne Ryen när poängen med intervjuer är att fånga respondenternas perspektiv. Om strukturen på förhand är för fast och strukturerad kommer det att motverka syftet med intervju-erna och hindra respondentintervju-erna från att beskriva sina egna upplevelser. Däremot behövs en viss struktur och centrala teman när flera intervjuer genomförs där svaren jämförs med varandra, vilket är fallet i detta arbete. Pratar respondenterna helt fritt är det omöjligt att avgöra om de kommer ta upp det som vill undersökas eller om svaren kommer gå att jämföra utifrån likheter och skillnader (Ryen, 2004, s. 44–45). Även Kvale och Brinkmann förordar den så kallade ”halvstrukturerade livsvärldsintervjun” som har målet att urskilja beskrivningar av re-spondenters verklighet med syfte att tolka innebörden av deras berättelser (Kvale & Brink-mann, 2009, s. 43). Med stöd av de förklaringar som Kvale, Brinkmann samt Ryen ger utarbe-tades den intervjuguide som går att finna i bilagan där centrala teman har identifierats och frågorna har kategoriserats in i dessa. Teman eller kategorier menar Ryen bör användas i de allra flesta intervjuer (Ryen, 2004, s. 44–45).

Intervjuguiden i bilagan har följt McCrackens systematiska uppbyggnad av intervjuguider som Ryen presenterar och rekommenderar. För att respondenterna ska bli avslappnade rekommen-deras att intervjun startar med lättare inledningsfrågor, även kallade ”frågor om biografiska data”. Detta kan exempelvis vara respondentens namn, ålder eller yrke (Ryen, 2004, s. 47). I intervjuguiden i bilagan finner ni att intervjuerna har startat med en fråga där respondenterna har fått berätta lite om sig själva vilket ledde till kortare redogörelser av deras bakgrund och familjeförhållanden. Efter inledningsfrågorna kommer det som kallas ”rundtursfrågorna” som också är en del av inledningen men som är mer specificerade mot ämnet som ska undersökas.

27

Här ges respondenterna möjlighet att berätta vilken koppling de har till det undersökta ämnet (Ryen, 2004, s. 49). Detta synliggörs i intervjuguiden i bilagan genom frågor om vilket program som respondenterna läser, hur många kurser de har läst i samhällskunskap samt varför de valde sina program med särskild idrottsprofil.

Efter inledningsfrågorna och rundtursfrågorna bör frågor börja ställas som rör undersökningens huvudsakliga teman. Dessa frågor kan uppfattas som svårare för respondenterna att svara på och Ryen menar därför att det är viktigt att använda förståelig vokabulär samt ge responden-terna tid att fundera över sina svar. Några tips som Ryen ger som användes i denna undersök-ning var att ställa följdfrågor vid behov och fråga efter konkreta exempel. Samtidigt läts det bli tyst emellanåt för att ge respondenterna möjlighet att reflektera över frågan (Ryen, 2004, s. 50–

53). För att konkretisera uppsatsens syfte och frågeställningar och göra det enklare för respon-denterna delades de huvudsakliga frågorna upp i tre teman: Motivation och inställning till stu-dier, syn på framtida yrkesliv samt syn på samhällskunskapsundervisningen. Dessa teman del-gavs dock inte respondenterna utan existerade endast i mallen för intervjuguiden. Under inter-vjuerna fick respondenterna i stället prata ganska öppet och fritt vilket gjorde att flera teman berördes naturligt utan att frågorna behövde ställas rakt ut. Vid behov ställdes frågor som styrde dem till teman som inte hade nämnts. Alltså kan man säga att det fanns två intervjuguider, där frågorna sällan ställdes till respondenterna exakt som de var utskrivna i intervjumallen, vilket Kvale och Brinkmann rekommenderar (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 146–156). För att re-spondenterna skulle kunna beskriva sina upplevelser utformades frågorna huvudsakligen de-skriptivt. De flesta frågorna inleds med ”vad” och ”hur” i stället för ”varför”. Om för många

”varför”-frågor används finns risken att respondenterna upplever situationen stressande menar Dalen. Dessutom undviks frågor som endast kan besvaras med ”ja” eller ”nej” för att minska riskerna för att leda respondenterna i en viss riktning (Dalen, 2007, s. 31–33).

Avslutningen av intervjuer bör enligt Kvale och Brinkmann vara avslappnad och ge respon-denterna möjlighet att själva berätta saker som de inte tycker har framkommit av frågorna. I denna undersökning sammanfattades varje intervju med några av de viktigaste punkterna som respondenten i fråga hade lyft och de fick bekräfta om det var korrekt uppfattat. Responden-terna informerades också om att de skulle få möjlighet att läsa innehållet i arbetet innan det publicerades. Detta minskar risken för felaktiga tolkningar eller att respondenterna skulle un-danhålla information av rädsla för att feltolkas förklarar Kvale och Brinkmann. Forskare har av naturliga skäl tolkningsmonopol och därför är det viktigt att respondenterna ges möjlighet

28

att undersöka ifall de har uppfattats korrekt (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 48–49). Varje inter-vju tog cirka 60 minuter att genomföra vilket är den kortaste tid som Ryen rekommenderar för att få fram djup i innehållet. Med tanke på att respondenterna är gymnasieungdomar gjordes avvägningen att längre intervjuer hade riskerat att medföra irritation, korthuggna svar samt ett resultat som inte skulle vara tillförlitligt (Ryen, 2004, s. 55–56).