7. Diskussion och slutsatser
7.2.2. Uppfattade förutsättningar i yrkeslivet: Skillnader konstruerade av en könssocialisationsdimension främst utanför skolan
Studiens andra frågeställning handlar om hur eleverna uppfattar sina förutsättningar i yrkeslivet och vilka påverkansfaktorer som ligger bakom uppfattningarna. Resultatet visar att det finns tydliga skillnader mellan könens uppfattningar av förutsättningar på arbetsmarknaden, där kvinnorna generellt är mer pessimistiska och männen mer optimistiska. Männen ser framför allt större möjligheter till att kunna försörja sig som elitidrottare. Även om två av männen vill studera vid college är idrotten prioriterad och de har inte funderat på vidare högskolestudier efter collegetiden på samma sätt som kvinnorna. Uppfattningarna av arbetsmarknaden för eli-tidrottare är dock inte något de har fått med sig från skolan utan något som snarare kan beskri-vas ha varit en del av könssocialisationsprocessen under deras uppväxt. Via socialisationsa-genter som sociala medier, nyheter eller egna upplevelser har kvinnorna insett att chansen är liten att de ska kunna leva på sin idrott medan männen ser att det är fullt möjligt (Giddens &
Sutton, 2014, s. 226–227).
När det gäller civila karriärer bortom idrotten framkommer en samstämmig bild från respon-denterna där samtliga anser att arbetsmarknaden generellt är ojämställd, framför allt gällande lönenivåer. Detta överensstämmer med det resultat som Löfström presenterar i sin avhandling (Löfström, 1989, s. i). Respondenterna uttrycker flera gånger frustration och oförståelse mot löneskillnader mellan könen och vill att det ska förändras. Flera av dem, framför allt kvinnorna tillsammans med Adam, uttrycker uppfattningar av könssegregering både på arbetsmarknaden och inom utbildningsväsendet. De menar att många branscher starkt domineras av ett kön och att kvinnor och män generellt söker sig till olika yrken eller utbildningsprogram, både på hög-skolan och i gymnasiet. Vilket också stämmer överens med resultatet som Skolverkets rapport visar (Skolverket, 2006, s. 46–51). Isabella hävdar att män generellt söker sig till det som ger mest pengar och är inom IT-sektorn medan kvinnor oftare vill hjälpa människor. Med tanke på de yrken som respondenterna visar intresse för är hon kanske inte helt fel ute. Männen nämner IT-konsult och spelutvecklare som alternativ medan kvinnorna vill bli psykologer, poliser eller arbeta inom vården. Den enda som avviker från mönstret är Marie som vill bli ingenjör, vilket till viss del skulle kunna bero på den förklaring som Löfström ger. Att kvinnor i betydligt större utsträckning än män har uppmuntrats att göra könsöverskridande yrkesval (Löfström, 2012, s.
9–11). Även forskningsgruppen vid Uppsala universitet identifierade liknande mönster hos
60
män respektive kvinnor där män oftare söker sig till teknikbaserade utbildningar och kvinnor till utbildningar inriktade mot vård och omsorg (Broady et. al., 2014, s. 5–10). I detta samman-hang kan stora kopplingar dras till den könsbarriär som Löfström upplevde fanns på den svenska arbetsmarknaden redan för 17 år sedan och som hon konstaterar förhindrar effektiva matchningar (Löfström, 2005, s. 46–47). Det går även att anta att könssocialisationsprocessen under uppväxten har spelat stor roll för vilka intressen och egenskaper som de manliga respek-tive kvinnliga respondenterna har utvecklat (Giddens & Sutton, 2014, s. 226–227).
Även om Marie avviker från normen gällande yrkesval är det samtidigt hon som berättar att hon skulle avskräckas från att söka till en utbildning om en klar majoritet av studenterna var män. Detta tyder på att de könsseparerade utbildningssfärerna, som forskningsgruppen vid Uppsala universitet identifierade i sin rapport från 2014, kan innebära problem. Det skulle kunna förhindra möjligheterna att rekrytera fler kvinnor till mansdominerade yrken och vice versa. Att problemet med den könssegregerade arbetsmarknaden bör åtgärdas redan i rekryte-ringsfasen till utbildningar snarare än på arbetsplatser hade nog alltså Broady et.al. rätt i. Vilket också är något som Axel faktiskt föreslår vid diskussion om jämställdhet på arbetsmarknaden.
Däremot är männen inte säkra på att en högskoleutbildning är nödvändig för att kunna få ett bra arbete med hög lön vilket också är en framträdande skillnad mellan männen och kvinnornas syn på arbetsmarknaden. Kvinnorna i studien är övertygade om att en högskoleutbildning krävs medan männen menar att det finns alternativa vägar. Detta skulle till viss del kunna bero på att yrkesgrupperna som de kvinnliga respondenterna riktar sig mot har tydligare formella krav på utbildning medan männens föreslagna drömyrken inte har det. Det skulle i sådana fall kunna relateras till beskrivningen från Uppsala universitets forskningsgrupp där de menade att kvin-nor ofta är överkvalificerade utbildningsmässigt för sin yrkesposition medan män oftast har precis den utbildningsnivå som krävs (Broady et.al., 2014, s. 5–10).
Vilka påverkansfaktorer har då framkallat dessa uppfattningar om arbetsmarknaden som re-spondenterna presenterar? Bland annat finns det några tecken på att hegemonisk maskulinitet har betydelse för respondenternas syn på arbetsmarknaden. Framför allt delen i hegemonisk maskulinitetsteori som beskriver att mäns överordning gentemot kvinnor ofta uppfattas som naturlig och inte konstruerad (Connell & Messerschmidt, 2005, s. 833–842). Marie, Linus och Adam uttrycker att de har viss förståelse för könssegregering på arbetsmarknaden och inom utbildningsväsendet på grund av män och kvinnors olika egenskaper. På arbetsmarknaden för
61
elitidrottare menar de också att ojämställdheten beror på faktorer som sponsor- och publikin-täkter som är svåra att påverka. Axel är mer inne på att detta är ett konstruerat övertag som är ett resultat av att kvinnor inte har tillåtits att utöva idrott eller inte getts tillträde till vissa ut-bildningar.
Den huvudsakliga anledningen som undersöks är hur samhällskunskapsundervisningens inne-håll och utformning kan påverka elevers uppfattningar av arbetsmarknaden. Resultatet tyder på att undervisningsinnehållet och dess upplägg framstår som påverkansfaktorer, men i begränsad omfattning. För Karin och Maries del har deras uppfattningar av förutsättningar på arbetsmark-naden formats enbart av information de själva har sökt reda på, frågat sina föräldrar om eller upplevelser från deras barndom. Detta tycks ha varit en del i könssocialisationsprocessen (Gid-dens & Sutton, 2014, s. 226–227) och verkar främst ha utmynnat i någon slags socialisations-effekt, att de uppfattar arbetsmarknaden som ojämställd och svår att förändra (Biesta, 2011, s.
28). Speciellt på arbetsmarknaden för elitidrottare har de svårt att se att de ska kunna försörja sig på heltid, även om Marie är mer optimistisk än Karin.
De andra respondenterna upplever att samhällskunskapsundervisningens innehåll och utform-ning har haft lite större påverkan, särskilt Inez, Isabella, Adam och Axel. Samtidigt framhåller de andra påverkansfaktorer än undervisningen som betydligt mer betydelsefulla för hur deras uppfattningar av förutsättningar på arbetsmarknaden har formats. Den allra största påverkans-faktorn tycks upplevas vara nyheter och sociala medier men även familje- och uppväxtförhål-landen identifieras som avgörande. Min tolkning är att påverkan från nyheter, sociala medier och familje- samt uppväxtförhållanden för de flesta verkar bidra till en könssocialisationsdi-mension som sker utanför skolan. I den dikönssocialisationsdi-mensionen förefaller det som att könsroller och rå-dande strukturer förstärks i stället för att utmanas. Anledningen till att denna tolkning görs beror på sättet respondenterna beskriver sina reaktioner till nyheter eller upplevelser de har varit med om, där kvinnorna bland annat beskriver frustration eller känslor av hopplöshet (Gid-dens & Sutton, 2014, s. 226–227). Undantaget är Axel, som tydligt redogör för att undervis-ningsinnehållet i samhällskunskap och dess upplägg har haft en subjektifierande effekt på ho-nom. Övriga, exempelvis Isabella, upplever att subjektifieringsdimensionen främst existerar från familjemedlemmar som uppmanar dem att bryta normer (Biesta, 2011, s. 29). Med tanke på att samhället i stort redan bidrar med en omfattande socialisationsdimension finns det an-ledning att tänka att det vore viktigt att samhällskunskapsundervisningens innehåll och utform-ning utökade sin subjektifieringsdimension. Om undervisutform-ningen innehöll fler diskuterande och
62
problematiserande moment kring ämnesområdena arbetsmarknad och jämställdhet kanske ar-betsmarknadens villkor inte huvudsakligen skulle framstå för eleverna som ett svårföränderligt led att rätta sig in i.