Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Vi har kommit långt i vissa avseenden. Vi har en lagstiftning som verkar för jämställdhet mellan könen och en del skolor och företag arbetar aktivt med jämställdhet. Det är lätt att slå sig för bröstet och tycka att vi är så mycket bättre än andra, och förfasa oss över hur andra kulturer behandlar sina kvinnor och män. Ägna en lektion åt att lyfta fram strukturer och titta på mönster och likheter, men även olikheter mellan olika kulturer.
Låt eleverna lista saker, företeelser de sett, varit med om och hört talas om som handlar om hur flickor och pojkar, kvinnor och män har det i andra kulturer. Nedan följer några exempel som brukar dyka upp, och hur man kan relatera dem till vår kultur.
• Det finns kulturer inom vilka det begås hedersmord på flickor som bryter mot familjens normer och värderingar, till exempel för att ha varit tillsammans med en svensk kille. Enligt en sådan kultur ska en flicka hålla på sig och vänta med att umgås med killar tills det är dags att gifta sig, och då med en man som är godkänd av familjen. I Sverige ska en tjej å ena sidan göra vad hon vill, kunna försörja sig och inte vara beroende av någon man. Å andra sidan ska hon vara sexig, snygg och ibland svag för att tillfredställa mannen. Dubbelheten är särskilt tydlig när det gäller sex. Tjejer uppmanas att ta för sig, men samtidigt får de inte vara med för många, för då får de stämpeln ”hora” eller ”madrass”. Samma strukturer i båda kulturerna bottnar i värde- ringen att kvinnan ska hålla på sig och invänta den rätte mannen, medan mannen har frihet att prova sig fram.
6 2 E T T N Y T T S ÄT T AT T B E T R A K TA VÄ R L D E N
Lästips
Burton Nina (2005) ”Den nya kvinnostaden”,
Albert Bonniers förlag
Hildebrandt Johanne (2002) ”Freja – sagan om Valhalla”, Forum Lindström Kristina (1997) ”Flickornas historia”, Alfabeta Lindström Kristina (2002) ”Flickornas historia Europa”,
• Könsstympning av flickor utförs i vissa kulturer för att kontrollera kvinnans sexualitet. Detta är enligt lag förbjudet i Sverige och personer som kommer i kontakt med stympade flickor måste rapportera det. Se Riksföreningen mot kvinnlig könstympnings hemsida, www.risk.se. I vårt land har vi en mer subtil, verbal ”könsstympning”. Flickors kön benämns nästan aldrig. Flickor får inte vara stolta över sitt kön – det är något ”där nere” som man inte pratar om. Små pojkar kan leka med snoppen och vuxna har sällan problem med att se det eller prata om det. Det är ju så pojkar gör! Om en flicka leker med sitt namnlösa kön blir vuxna oftast generade och budskapet är tydligt – det där är något privat man inte pratar om. I vårt språk har vi uttryck som ”Visa lite stake!” då man förväntar sig något kraftfullt och potent. Varför finns det inga ord som har en positiv anspelning på kvinnors kön? Vet elever om att ”fitta” är ett gammalt ord som betyder fuktig ängsmark? Läs ”Flickans lilla”. Dela in eleverna i flick- och pojkgrupper och låt dem lista så många ord de kan komma på för flickors respektive pojkars kön. Diskutera resultatet och rösta eventuellt fram vilka två ord som ska använ- das i klassen.
• I vissa kulturer är det en skam för familjen om man är homo- sexuell. På sina håll är homosexualitet förbjudet enligt lag och kan straffas med döden. Även i Sverige är våldsbrotten mot homosexuella – kvinnor och män – många, och det förekommer till och med mord på homosexuella just på grund av deras lägg- ning. I Sverige tillåts numer homosexuella att ingå partnerskap, men värderingsmässigt ställer inte alla upp på det. Låt eleverna intervjua olika personer om deras uppfattning i frågan: äldre människor,kompisar, besök kyrkan och fråga prästen. Diskutera svaren och jämför lagstiftning i olika länder. Diskutera hur det kommer sig att bög är ett skällsord bland eleverna.
E T T N Y T T S ÄT T AT T B E T R A K TA VÄ R L D E N 6 3
Lästips
Forssberg Manne (2004) ”Kukbruk”, Wahlström & Widstrand Scholtz Anna (2003) ”Flickans lilla”, Egmont Richters förlag Waris Dairie (2001) ”Blomma i Afrikas öken”, Bra Böcker
Se även RISKs hemsida www.risk.se.
Lästips
Byreus-Hagen Katrin & Snickars Kjell (1998)
”Risken finns – ett material för killgrupper”, Folkhälsoinstitutet
Eriksson Peter (2006) ”På Y-fronten intet nytt”, Bokförlaget DN Holmberg Carin (1999) ”Det kallas kärlek”, Anamma Böcker Mendel-Enk Stefan (2005) ”Med uppenbar känsla för stil – ett
reportage om manlighet”, Atlas
”På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet” (2005),
Hur kan man då arbeta med genusfrågor på landsbygden i Afghanistan idag? För att få se ett exempel på detta fick jag i januari 2006 följa med Svenska Afghanistankommitténs (SAK) genusenhet på en ”workshop” i staden Ghazni 15 mil söder om Kabul.
Bilen färdades genom det storslagna land- skapet på en för afghanska förhållanden förstklassig asfaltväg genom områden där konservativa värderingar förhärskar. Därför måste jag som kvinna täcka håret även inne i bilen. Väl framme möttes vi av den afghanska gästfriheten med grönt te och karameller, männen i ett rum och kvinnorna i ett annat.
Sedan vi pustat ut efter resan samlades vi alla – såväl kvinnor som män – i ett svalt
källarrum. De som deltog i workshopen var SAKs skolkonsulenter, vars uppgift är att besöka de SAK-drivna skolorna och kontrollera att undervisningen sköts bra, ge tips, hålla utbildningar för lärarna. De undersöker också vad det är som gör att färre flickor än pojkar går i skolan, och vad man kan göra för att varken flickor eller pojkar ska hoppa av när de väl börjat skolan.
Nu hade ett nytt moment kommit in i deras ansvarsområde, nämligen att ge genusutbildning till lärare och elever. I den här regionen var de flesta konsulenterena män, stiliga herrar med stora turbaner och yviga skägg, alla klädda i den löst sittande tvådelade dressen shalwar kamiz. Detta var
deras tredje ”workshop” i genusfrågor, och nu skulle de inledningsvis rapportera om hur de tillämpat vad de tidigare lärt sig innan den avslutande duvningen i genusanalys.
Männen – och de få kvinnorna – reste sig upp en och en och berättade. Ofta gav det upphov till glada skratt och kommentarer, till exempel då en av dem berättade att han plötsligt börjat förstå hur mycket arbete hans fru faktiskt uträttade hemma, så han hade minsann börjat hjälpa till med disken! Skrattsalvan var lång och vänlig.
En lång, vacker äldre man reste sig och berättade:
– I min by var den religiöse byäldsten helt emot att vi har en flickskola och han ville stänga den. Jag gick till honom och bad honom följa med till skolan. Det gick han med på. Vi steg in i klassrummet, där ett 40- tal nyfikna flickansikten tittade förundrat på oss. Jag ställde frågan till klassen: "Nå, flick- or, vad vet ni om Islam?" En skog av händer viftade i luften. Några fick berätta, och sedan avbröt jag: "Oj vad ni är duktiga, var har ni lär er allt detta?" En flicka längst bak reste sig och sa: "Det har vi lärt oss i skolan, såklart!" "Men varför då? Varför har inte era föräldrar lärt er detta?" "Våra föräldrar! De kan ingenting om Islam, de kan varken läsa eller skriva, så det är vi som får förklara för dem!"
Den flickskolan stängdes aldrig.
6 4 AT T G A R A N T E R A F L I C K O R S S K O L G Å N G I A F G H A N I S TA N