Josefine inser att hon behöver skapa ett nytt

Josefine lever idag ett socialt integrerat liv – hon arbetar, har pojkvän, egen bostad, är självförsörjande – hon besitter ett överbryggande socialt kapital som är fullt tillräckligt för att tillvaron ska gå ihop. Men hon upplever att det saknas något “därute” – i de sociala världar hon idag lever i, som befolkas av människor som saknar erfarenhet av att bli utsatta för övergrepp, leva i utsatthet, att vara beroende av att stjäla och sälja sex för ihop till nästa fix heroin.

Josefine: Det var ju i min drogfrihet som jag fattade att det är nåt fel på mig, jag är inte som alla andra. Men så länge jag knarkade så var jag ju missbrukare, då var jag ju narkoman. Och då tyckte jag, “ok, men när jag tar bort drogerna, då är jag inte narkoman längre.”. Då ska jag ju vara som alla andra. Men jag var ju inte det. Jag var ju inte det, jag var ju så fylld av skuld och skam. Jag trodde det stod missbrukare i pannan på mig. Jag var jätterädd att gå ut på arbetsmarknaden t.ex. Jag var jätterädd för att... Jag började på universitetet, jag var jätterädd. Liksom, jag var helt upptagen med att “ingen får veta var jag kommer ifrån”. Ingen får veta vad jag har gjort. Det var dom här destruktiva tankarna som försatte mig i ett apatiskt tillstånd där jag bara ville stänga världen ute. Jag hade en känsla av att jag tillhör inte det här samhället. Jag är inte som alla andra. Jag platsar inte in.

Denna upplevelse av förfrämligande, att bli betraktad som “vanlig av vanliga människor” – men innerst inne inte känna sig det minsta vanlig – är inte något som Josefine kommer tillrätta med genom att skapa mer överbryggande socialt kapital. Det var skapandet av ett sådant som gjorde att hon kunde “komma på fötter” igen, som möjliggjorde att hon idag är självförsörjande och respekterad som en skötsam individ, men det får henne inte att känna sig trygg och förstådd i de sociala världar hon vistas i idag.

Utöver att känna sig förfrämligad i “den vanliga världen” upplever Josefine även en del andra problem. Syftet med Josefines droganvändning var, som hon uttrycker det, att “lägga locket på” sina känslor. Som beskrivs i avsnitt 7.4 är en funktionell strategi i dessa sammanhang att skaffa sig mycket att göra – att kämpa hårt med någonting – för att fylla det tomrum som uppstår när vardagen inte längre kretsar kring heroinanvändning. Att aktivera sig och kämpa hårt för att det ska gå bra förefaller låta “locket” ligga kvar ett tag – men till slut faller det av.

Josefine: Och sen då när jag slutade, när jag var i staden jag flyttade till, så bara körde jag på, tog hand om mina skulder, min utbildning, byggde upp ett hem och all den här materiella tryggheten. Men någonting jag inte tog tag i, det var ju liksom känslobiten. Och jag försökte liksom använda den här professionella... Dom här professionella resurserna som fanns i samhället med antidepressiva, psykologer, KBT och jag kände att det gjorde ingenting för mig. Och sen så... Det föll sig så att jag träffade en man som sa till mig att du behöver ett andligt program. Och då kände jag, fy fan, då är det bara NA som är kvar. NA är ju ett andligt program. Och då kände jag “suck”. Jag hade ju under tvång testat NA och kände att det funkade inte för mig. Det föll sig så alltså, och så bara kände jag att om jag ska börja gå på NA, då vill jag hem... Om jag ska börja gå på NA och jobba med mig själv rent andligt och

känslomässigt. För jag hade provat att gå på NA i staden jag flyttade tilloch jag tyckte inte alls det var samma sak. Då ville jag hem liksom. Och det föll sig så att jag började jobba, jag fick lägenhet i min hemstad, kom ner och det var liksom, det var precis som jag lyfte på det jävla locket. Till känslorna. Alla byggnaderna, områdena. Det var jätteomtumlande. Min historia hann ikapp mig. Som jag hade försökt springa ifrån.

Petter: Hur är det att bo i hemstaden nu då?

Josefine: Ja jag hade ju... Som tur var hade jag ju NA som en ventilation, som en trygghet, som en bas. Där jag kunde förankra mig själv. Som tur var så hade jag en stabil drogfrihet. Men jag har velat gå ut många gånger för det har varit jobbigt känslomässigt.

Petter: Gå ut och använda droger?

Även om Josefine inte hade en positiv bild av NA, inser hon att NA-gemenskapen utgör den enda tillgängliga möjligheten för henne att skapa ett sammanbindande socialt kapital med människor som delar hennes erfarenheter och som vill hålla sig drogfria.

7.6.4 Synergieffekter mellan sammanbindande och överbryggande socialt kapital – behandlingshemmet eller självhjälpsgruppen som

arbetsförmedling

För Josefine har det varit viktigt att komplettera det överbryggande sociala kapitalet med att skapa ett sammanbindande socialt kapital inom NA-

gemenskapen för att hon ska kunna känna sig trygg och förstådd. Alexandar och Erik har en liknande relation till NA-gemenskapen, men hos dessa har det överbryggande sociala kapitalet vuxit ur det sammanbindande sociala kapital de skapat inom NA-gemenskapen. Alexandar använde de kontakter han skapade inom NA-gemenskapen till att skapa en karriär som tolvstegsinriktad alkohol- och drogterapeut. Erik lärde genom NA-gemenskapen känna två personer som han startade ett företag med. Stefans berättelse liknar Alexandars på så vis att Stefan började arbeta som behandlare inom den behandlingsverksamhet som hjälpte honom sluta med heroinet. Han arbetar kvar där än idag, över 20 år efter att han tog sin sista fix. När Christian avslutade sin andra behandling på började han arbeta på behandlingshemmet med att informera om och hjälpa personer som skulle åka på behandling på att fixa med praktiska förberedelser inför resan. De sociala kontakter som Christian knöt i samband med uppdraget fungerade som språngbräda till att flytta till en ny stad där han läste in en universitetsexamen.

7.6.5 Ett ideologibaserat socialt kapital

För Claudia består det sociala kapitalet av ett sammanbindande socialt kapital. Hon yrkesarbetar och har de kontakter hon behöver för att kunna försörja sig utanför de sociala världar (familjen och NA-gemenskapen) där hon känner sig hemma, men arbetet har mer karaktär av ett jobb som man har och behåller för att man måste tjäna pengar, inte för att jobbet är särskilt intressant i sig. Granfield & Cloud (2015) kallar detta slags sammanbindande sociala kapital för ett

ideologibaserat socialt kapital – “an ideology of obligation” (s. 203-204). För Claudia har NA:s resonemang om vad beroende är för ett slags fenomen tagit formen av en ideologisk överbyggnad och hon upplever en stark plikt att betala tillbaks till NA-gemenskapen det den gett henne. Denna känsla av att vara skyldig att hjälpa andra individer med liknande erfarenheter och problem som hon själv har upplevt skapar ett starkt incitament för Claudia att vidmakthålla sin egen återhämtning.

Detsamma gäller för Mads, som likt Claudia främst är i besittning av ett sammanbindande socialt kapital. Mads har ett “brödjobb”, som det brukar kallas när människor som främst ser sig själva som konstnärer eller musiker, tar ett arbete för att säkra sin inkomst. Jobbet ger honom pengar till mat och hyra, men betyder inte mycket mer än så. Mads känsla av skyldighet riktar sig framförallt mot sin flickvän, som Mads känner stort ansvar för, men även gentemot den sociala värld där Mads utövar sitt konstnärskap. Denna sociala värld är präglad av en ”gör det själv” ideologi som Mads lärde sig i Köpenhamns punkscen. Mads har efter att han slutade använda heroin återvänt till denna sociala värld och är idag knuten till flera referensgrupper inom denna. I samtliga dessa referensgrupper

förekommer en hel del narkotikaanvändning, men Mads tycker inte att det är ett problem för honom.

Petter: It seems like a common strategy amongst people that has gotten out of heroin addiction to leave their old social network completely. How has this been for you?

Mads: No... Because the only persons I´ve used with is two of the friends that I still play music with actually and they´re also have gotten clean in their own way. Not “NA-clean” but they´re not junkies anymore, so... You know, they were still using pretty hardcore when I was clean, and I didn´t see them that much, but now we see each other as friends and besides them I´ve only used by myself or in Istedgade. It makes itself that I don´t go there because what the fuck am I gonna do there, you know. That´s also a thing that I´m really am glad for... I was never a social junkie, like a party junkie or a music junkie, like every time I went out I would do drugs, because then there is a good chance that you have to leave all that behind. Because it reminds you so much of drugs. Doing heroin was my personal thing, kind of, you know, using. So it was pretty easy to leave that behind and stick with what was still great, music, culture and stuff like that.

Mads berättelse ställer ”sanningen” att man behöver söka sig till en ny social gemenskap för att kunna genomföra en framgångsrik återhämtning från heroinberoende på ända – för Mads har det fungerat att återvända till den referensgrupp och hålla sig till den sociala värld som han var del av innan han började använda heroin. Så länge han håller sig på avstånd från ”heroinvärlden”, lokaliserad till den centrala delen av staden, samt undviker NA-gemenskapen, upplever Mads att det är lätt att hålla sig från heroinet.

KAPITEL 8 – SAMMANFATTNING AV