Mads anpassningsåterfall

Mads hade tre långvariga återfall på heroin och kokain under de år som han använde dessa droger. I följande citat berättar han om sitt andra och sitt tredje återfall.

Mads: My next year is basically... Up until 2012, when I had my last relapse, was one long ride of getting clean. Going to NA-meetings and trying to view myself as an addict... NA-thing, “you are an addict”. Trying to be clean on their premises, on NA-premises. Not really feeling that I could find myself properly. And then getting back into relapse, and the relapses getting worse and worse each time. My worst relapse was in 2009 when I was active again for a half year. And I was hospitalized once... I took three overdoses on two months. I was almost dead and I had to be resurrected and was weighing 55 kilos when I entered rehab again. And... I sold everything I owned. I sold all my furniture, I sold my computer, my records, all my

instruments, everything... And I engaged in semi-prostitution with another man to get money. You know, I crossed all those lines you never in your wildest dreams imagined you would cross to get drugs, so that was definitely, talking about phases, that would definitely be my alltime low. I was so manic and so obsessed with drugs that nothing mattered at all.

Mads återkommer i intervjun vid flera tillfällen till behovet av att känna sig accepterad av och vara del av en gemenskap. När Mads söker sig till NA accepterar han NA-gruppens tolkning om honom som en “addict” – en person som aldrig någonsin kommer lyckas använda droger på ett kontrollerat sätt.

Detta synsätt ställer till problem – dels blir det svårt för Mads att delta i den sociala värld som utgörs av det sammanhang och de vänner som Mads umgicks med i egenskap av att vara musiker om Mads inte ens kan dricka en öl, dels så upplever Mads att hans egna livserfarenheter bleknar i jämförelse med de erfarenheter de övriga personerna i NA-gemenskapen har.

Mads: And I feel, in the context of going to NA-meetings, and trying to be clean that way, has both been good for me, to have a place to come, but also... I also feel a negative effect that you are not really allowed to.... You are allowed in technical terms, noone is hindering you to develop as you want, but there’s a whole other social stigma in Narcotics Anonymous that... "We’re clean this way, you have to do it this way", you know. You like... For example, you know, alcohol is also a drug so... When I was clean as a 20 year old, or 21-year old, and maybe I was like "maybe I can drink a beer with my friends", you know, it was such a social stigma thing that I couldn´t do that, and if I’d do it I’d not be part of this anymore, you’re not clean. That was one part of it. The other is that being 20 or 21 and desperately needing some place to fit, because, you know, all my friends that I used to use drugs with, I obviously couldn’t hang out with anymore. Coming to NA-meetings and seeing all these old-timers being clean for maybe five or ten years... They were all like 40 you know, 40 or 50. And I was listening to their stories and feeling that I would have to, some kind of, be able to compete with their stories to feel welcomed there. Even though it’s not true, It’s not how it was, I feel that... I feel that some of my relapses went so desperately wrong, because I felt like.... You know, I never felt like I belonged, but I felt like, you know, if I... You know, drugs was of course self medication, but it was also some kind of "then I can come back and like be the fallen soldier that comes back to NA", you know... You make all these stories and you have to be able to fit somewhere, you know.

Mads berättelse handlar om de svårigheter som uppstår när han försöker passa in i en social gemenskap och hur han måste anpassa sitt beteende till de motstridiga normsystem som råder i de olika sociala världar som han vill leva i. För att han

skulle kunna passa in i NA-gemenskapen upplevde Mads att han på ett

övertygande sätt var tvungen att visa de andra NA-medlemmarna att han var en riktig “addict” – en person som är med i NA av rätt anledning. För att lyckas med det upplevde Mads att han behövde fler erfarenheter från livet som

heroinanvändare, erfarenheter som skulle förstärka hans sociala identitet som NA- medlem och som han skulle kunna omsätta i berättelser på NA-mötena. Mads börjar därför återigen använda alkohol, cannabis, heroin och kokain som ett sätt att bättra på den “meritförteckning” han upplever sig behöva för att bli accepterad NA-medlem.

När Mads släppte kravet på absolut avhållsamhet från droganvändning fungerade det bättre med de sociala relationerna i musikermiljön – han kunde nu dela en cannabisjoint och dricka några öl med vännerna. Samtidigt tog ett nytt stigma tog vid – i musikermiljön ansågs det helt oacceptabelt att använda heroin. Som en lösning på problemet skaffar Mads ett boende i vad han kallar

“heroinkvarteren”, kvarteren runt Istedgade i centrala Köpenhamn. Han tillbringar det mesta av sin tid med att få tag på, använda och skaffa pengar till mer heroin och kokain.Vid de tillfällen han tillbringar tid med referensgruppen i

musikermiljön döljer han sin heroin- och kokainanvändning eller avhåller sig från att använda dessa droger.

Det blir till slut uppenbart för Mads att han inte får de olika normsystem som finns i de sociala världar han vill vara del i att gå ihop. För att vara en del av musikermiljön kan han inte avhålla sig från alkohol- och cannabisanvändning, men han han får där inte använda de droger – kokain och heroin – som han är beroende av.

Han inser att det inte finns en färdigpaketerad lösning för problemet.

Deltagandet i NA-gemenskapen innebär att han strävar efter att anpassa sig till ett grupphabitus som motiverar till att använda mer droger, istället för tvärtom. Mads bestämmer sig för att hitta en egen väg.

Mads: That was definitely a turning point, taking my life in my own hands, skipping NA, getting clean and being like, fuck this, I’m gonna... I have to find out what it means to me, instead of finding out what it means to NA or finding out what it means to be in NA, "be clean" you know, fuck that. I need to try something else because they say "you can only be clean if you are in NA", but I was never... I always fucking relapsed! So I was like, ok cool, but I guess it’s not for me. They were all talking about that you need to come back, you need to come back to stay clean. But I came back and kept on relapsing and kept on relapsing and didn’t feel part of it and couldn’t identify with what they were saying. But still it was nice that some people were listening, the group feeling, the feeling that you belong somewhere. But I didn’t really feel like I belong... Everybody thought it was so weird, like "how can you play music like that, isn’t there a lot of drugs all over the place?", and I was like... Yeah, but I don’t fucking care, you know. I just want to play. So, you know, it was definitely a turning point leaving NA. Definitely.

Vad som till slut fick Mads att ta beslutet att sluta använda heroin och kokain för gott var inte endast att han tröttnat på det omöjliga projektet att visa sig vara en riktig ”addict” inom NA-gemenskapen. Det som avgjorde saken var att

kokainruset fick Mads att bete sig som en egoistisk skitstövel mot den person han älskar mest.

Mads: Cocaine is a fucking... It´s make you a beast you know. The last time, my relapse actually... The reason why my last relapse was also really bad was... It wasn´t really as bad as the one before, but I hurt my girlfriend really, really, really bad. Not physically, but I fucked three other girls in that period of time, three months or something, because I was high on cocaine. It took really hard on our relationship. It took really long time to build up trust again after that when I got clean. And it was really hard doing a cold turkey and coming clean with her and tell her what happened and then deal with her emotions as well as my own, you know,

getting clean from heroin and cocaine. So, yeah, cocaine makes you, or makes me, very... It turns off all feelings and makes me want to fuck everything and everybody. Kind of, you know. It´s really extreme.

De upprepade sveken mot flickvännen blir den pushfaktor som får Mads att inse att han inte längre kan använda kokain och heroin. Samtidigt uppstår en kraftig pullfaktor: Att återvinna förtroendet hos flickvännen. För att bevisa för

flickvännen att han menar allvar tänder han av från kokainet och heroinet på egen hand.

Mads: Last time I did it all without medicine, because I wanted to... I wanted to try and I kinda felt like, you know... You did this to yourself, now fucking deal with it, you know. Fucking feel this fucking goddamn sickness.

Petter: You saw feeling bad as something necessary to get out.

Mads: Yeah, but it have´nt always been like that. I felt that last time you know, I was at a point were I had been awake for several days and got psychotic, hearing and seeing things, and I was like, either you stop now, right now, not “oh I just need some medicine to come down and I´ll stop next month”, no, stop now. Don´t take anymore drugs! Don´t take it, fucking suck it up and deal with it. And I did that... Also because I had done all that stuff to my girlfriend, you know.

Petter: Did you feel you had to prove to her that you could make it?

Mads: I needed to show her right now, I needed for her to see: I´m serious about this, I´m quitting right now. And I could do that and that made it stick.

Mads berättelse om sina återfall ger en bra bild av hur människor – inte endast de som använder heroin och andra droger – försöker hantera sinsemellan

svårförenliga krav på hur man bör bete sig i de olika sociala världar som man är och vill vara del av. Berättelsen stärker också bilden av att kraftiga skuldkänslor under vissa förhållanden kan fungera som en stark pushfaktor för förändring.

7.2.3 Josefines hämndåterfall – när motgångar i återhämtningsprocessen