Avhandlingens primära källmaterial utgörs huvudsakligen av dels kyrkböcker från de församlingar som ingick i de tre tingslagen under respektive undersök-ningsperiod, det vill säga 1860-talet och delar av 1910- och 20-talen, och dels av domböcker från samma tid från Sollefteå, Nordingrå, samt Nordmalings häradsrätt. Dessa båda källmaterial ligger till grund för var sitt empiriskt kapitel
Tabell 3. Församlingar som under denna avhandlings undersökningsperioder ingick i de forna Sollefteå, Nordingrå, samt Nordmalings tingslag.
Källa: <www.nad.ra.se>, 2016-06-09.
för respektive period (kapitel 3–6). Under den senare perioden undersöks också kommunala barnavårdsmannahandlingar, vilket ingår i den delstudie som huvudsakligen är baserad på kyrkböcker (kapitel 5). Sollefteå tingslag bestod av hela åtta församlingar på 1860-talet, vilket minskades till fem när Resele tingslag bildades år 1882 (se tabell 3). På grund av Sollefteås tingslags storlek och att det föddes betydligt fler utomäktenskap liga barn där, har del studierna från 1860talet måst inskränkas till kortare tidsintervall. Kyrk boks studien omfattar därför i utgångsläget åren 1863–65 (kapitel 3) och dom boks -studien 1862–67 (kapitel 5). Såväl domboks- som kyrkboks-studien av de båda andra områdena täcker däremot hela 1860-talet.
Den senare undersökningsperioden omfattar för Sollefteå i utgångsläget åren 1915–20, för Nordmaling 1913–22 och för Nordingrå 1911–24. Ursprungligen var tanken att perioden endast skulle omfatta 1915–20, det vill säga tre år före respektive tre år efter att Lag om barn utom äktenskap trätt i kraft den 1/1 1918, men för att få ett större kvantitativt underlag för jämförelsen med Sollefteå har undersökningarna av Nordmaling och Nordingrå förlängts.240
Nedanstående käll- och metodresonemang är uppdelat i olika avsnitt.
Närmast följer en presentation av häradsrätten som var arenan för faderskaps
-240Det motiveras av de relativt få utomäktenskapliga födslarna i Nordingrå och Nordmaling.
Sollefteå tingslag Nordingrå tingslag Nordmalings tingslag
Ed Nordingrå Bjurholm
Graninge Vibyggerå Hörnefors (1913–)
Junsele (–1881) Ullånger Nordmaling
Långsele Multrå
Norrlands trängkår 1893–1927 Resele (–1881)
Sollefteå landsförs./moderförs.
Sollefteå stadsförs. (utbruten ur moderförs. 1917)
Ådals-Liden (–1881)
målen. Därefter redogörs för tillvägagångssätt och problem med de olika käll -materia len, följt av ett avsnitt om den tillämpade socialgrupps indelningen.
Avslutnings vis resoneras kring avhandlingens mikrohistoriska angreppssätt.
Häradstinget
Arenan för rättsfallen som studeras i denna avhandling är häradsrätten, som här kort presenteras. Under årtiondena runt förra sekelskiftet hölls i Norrland normalt häradsting två gånger per år, en gång vardera på hösten respektive våren eller vintern. Tinget pågick i ett antal på varandra följande dagar till dess att de instämda ärendena behandlats. Vid häradsrätten i Nordmaling hade man under avhandlingens andra undersökningsperiod på 1910- och 1920-talen också börjat med sommarting, det vill säga ett tredje ordinarie ting. Det var det nor-mala i övriga Sverige.241Dessutom inkallades ibland ett extra ordinarie eller ur-tima ting om man inte ansåg sig kunna vänta till det ordinarie tinget.
I sådana fall handlade det till stor del om grova brott för vilka någon häktats, som t.ex. stöld, mord, dråp och barnamord. Inga faderskaps rätte gångar som in-går i undersökningsmaterialet för denna avhandling har, såvitt jag kunnat ur-skilja, tagits upp vid ett urtima ting, utan likt andra uppskjutna mål från ett vanligt lagtima ting togs de inte upp till behandling igen förrän vid nästa ordinarie tingstillfälle, varför målen i så fall var vilande i flera månader.
I ett tingslag ingick för det mesta flera socknar.242Nämnden bestod av 12 valda lekmän ur lokalsamhället, samt domaren, den juridiskt skolade härads -hövdingen. Vanligen var det framträdande bönder som blev nämnde män. Under 1800-talet valdes de av kommunalstämman (sockenstäm man t.o.m. 1862) på sex år, med möjlighet att avgå efter två år.243Det krävdes en enig nämnd för att rösta ner häradshövdingen när dom skulle avkunnas.244 I brottmål vid ett häradsting agerade fram till 1917 en länsman eller kronofogde åklagare.245Både i brottmål och i civilmål agerade ibland käranden och svaran den ensamt, men rättegångsbiträden förekom också. I faderskaps rättegångar kunde det exem -pelvis vara kvinnans far, men det var ofta en juridiskt kunnig person, t.ex. en länsman. Regelrätta advokater fanns dock bara under avhand lingens andra undersökningsperiod, men de var sällsynta på de studerade häradstingen i början av 1900-talet.246Texten i rättegångs protokollen författa des av en tings
-241Furuhagen 1996, s. 51.
242Städerna hade däremot en egen rättegångsordning, med så kallade rådhusrätter, vilka sammanträdde kontinuerligt.
243Nordisk familjebok, konversationslexikon och realencyklopedi (Uggleupplagan), första bandet, Stock-holm 1904, s. 323f. Från 1872 fick nämndemän inte vara statligt anställda (”i kunglig eller rikets tjänst”).
244Furuhagen 1996, s. 51.
245Nordisk familjebok, konversationslexikon och realencyklopedi (1800-talsutgåvan), adertonde bandet, Stockholm 1894, s. 403; Nordisk familjebok, konversationslexikon och realencyklopedi (Uggleupplagan), trettiotredje bandet, Stockholm 1922, s. 978f. Det gamla kronofogdeämbetet avskaffades 1917. Innan dess var kronofogden överordnad länsmännen. Därefter övertogs deras roller vid häradsrätterna av en lands-fogde respektive landsfiskal.
246Svenska advokatsamfundet bildades först år 1887 (Nordisk familjebok 1904, s. 203).
skrivare och var endast undantagsvis ett direkt återgivande av vad som sades.
Skrivaren skrev referat, ofta med hjälp av standardfraser och valde först och främst ut det som var nödvändigt att ta med. Det kan exempelvis stå att ”efter viss betänketid medgav svaranden att så var fallet efter att ha erinrats om osannolikheten av det han tidigare hävdat”, varför det således är uppenbart att mycket kan ha sagts som inte skrivits ned. Informationen är således filtrerad, vilket är viktigt att komma ihåg när det juridiska materialet studeras. Dock torde man i allt väsentligt kunna utgå från att den mest relevanta informationen i t.ex. vittnesutsagor finns noterad. Skrivarens identitet lyser oftast med sin frånvaro i domboken, men han bör ha varit en juridiskt kunnig person. Enligt journalisten Eric Hägge, som studerat tingen i Halland under tre århundraden, anställdes särskilda tingsskrivare som ofta var nyutexamine rade jurister.247 Domboksstudierna
Domboksstudierna inkluderar samtliga faderskapsmål som inleddes under de år som ingår i respektive undersökningsperiod. Dessa har letats fram manuellt i de ordinarie domböckerna genom att de aktuella volymerna har bläddrats igenom sida för sida. För att få ett någorlunda hanterbart och jämförbart antal fall har tidsspannet för 1860-talsstudien alltså förkortats för Sollefteå härads-rätt, där faderskapsrättegångarna är många fler än i de andra två områdena.
Som tidigare nämnts omfattar därför domboksstudien av Sollefteå häradsrätt mål som inleddes under perioden 1862–67, vilka följts i protokollen till dess att de avgjorts. I den äldre domboksstudien undersöks även i vilken utsträck-ning de kvinnor som fött tre utomäktenskapliga barn eller fler, åtalades för löns ka läge i enlighet med gällande lagstiftning till år 1864. I detta avseende har även Sollefteås domböcker för åren 1860–61 kontrollerats.
Längden på en faderskapsprocess varierade avsevärt då denna typ av mål ibland kunde skjutas upp ett antal gånger och i vissa fall pågå i kanske 2–3 år.
Det finns nästan alltid en korrekt hänvisning till vilken rättegångsdag fallet skjutits upp, varför målen har varit tämligen enkla att följa framåt i tiden. Bara några få fall är ofullständiga på grund av att ingen fortsättning och därmed ingen dom har återfunnits. Domboksstudierna ger därför en i princip fullständig bild av häradsrättens behandling av faderskapsmålen de aktuella åren.
Kyrkboksstudierna
De befolkningshistoriska delstudierna utgår från kohorter av ogifta kvinnor som födde minst ett utomäktenskapligt barn under de år som undersökningen har som utgångspunkt. Kohorterna omfattar i utgångsläget samtliga ogifta
247Eric Hägge, I lagens namn. Hallands södra domsaga 1645–1970: protokoll berättar kulturhistoria, Halmstad 1970, s. 21. Yngre jurister anställdes enligt honom utan lön, men fick mat och boende hos häradshövdingen. Se även Lindstedt Cronberg 1997, s. 38. I föreliggande undersöknings domböcker framgår det så vitt jag kunnat se inte vilka som skrivit protokollen. Nämndens sammansättning uppgavs där -emot i början av protokollet från respektive ting.
248Om livscykelanalys se Janet Z. Giele & Glen H. Elder Jr, ”Life Course Research: Development of a Field”, i Janet Z. Giele & Glen H. Elder Jr, Methods of Life Course Research: Qualitative and Quantitative Approaches, London 1998, s. 5–28.
249Liksom vad spädbarnsdödligheten beträffar, har där det varit relevant, även en del kvinnor som inte ingår i huvudkohorterna ingått i underlaget för vissa uträkningar.
250Gösta Lext, Studier i svensk kyrkobokföring 1600–1946, Göteborg 1984, s. 189.
mödrar som inte förut varit gifta och var skrivna i något av undersöknings-områdena, vilkas fortsatta liv har undersökts genom en livsförloppsanalys baserad på kyrkböcker.248Av särskilt intresse i livscykelstudierna är som tidi -gare nämnts de ogifta mödrarnas giftermålsmönster under fertil ålder. Grän-sen för fertil ålder är i denna undersökning satt vid kvinnans 45-årsdag. De ogifta mödrarna har letats upp manuellt med hjälp av SCB:s avskrifter av försam lingar nas födelseböcker. De har sedan följts i husförhörslängderna eller församlingsböckerna tills de antingen gift sig, fyllt 45 år, flyttat ut ur området, eller innan dess avlidit inom undersökningsområdet. De som avlidit eller flyt-tat ut har exkluderats ur undersökningen med undantag av vissa aspekter som t.ex. deras sociala bakgrund. Även änkor och gifta kvinnor som fött utom -äkten skapliga barn ingår i bortfallet. Då tingslagen i avhandlingen behandlas som enheter har en flytt mellan församlingar inom tingslaget inte föranlett att kvinnorna avförts ur undersökningen.
För att få ett jämförbart material omfattar kyrkboksstudierna beträffande de flesta faktorer endast de kvinnor som födde sitt första utomäktenskapliga barn inom respektive tingslag under de år undersökningarna utgår ifrån. Ogifta mödrar som fick sitt första barn utanför undersökningsområdet och sedan flyttade in har förts till bortfallsgruppen. Däremot har alla utomäktenskapliga barn som fötts inom respektive tingslag tagits med när spädbarnsdödligheten för utomäktenskapliga barn undersökts, varför även barn till änkor och inflyt -tade ingår i det underlaget. Därför har även deras mödrar registrerats, trots att de flesta uppgifter rörande dem inte ingår i de olika uträkningarna och tabel lerna. De ej avförda kvinnorna har förts till en huvudkohort vardera för respektive område och undersökningsperiod.249Beträffande den senare tids -perioden kommer huvudkohorterna i viss mån att delas i två delar för att jämföra de kvinnor som födde sitt första utomäktenskapliga barn några år före respektive efter att Lag om barn utom äktenskap trätt i kraft den 1/1 1918.
I husförhörslängderna finns på 1860-talet nästan undantagslöst hänvisningar när personer flyttade, varför det varit möjligt att med en någorlunda rimlig arbetsinsats följa de ogifta mödrarnas framåt i tiden och erhålla kunskap om deras levnadsöden. Valet av den första tidsperioden är i viss mån motiverat av källäget. Tydligare anvisningar ökade nämligen kyrkböckernas kvalitet från och med 1860.250 De kvinnor som tappats bort under den första undersöknings -perioden har dessutom i minst 90 procent av fallen kunnat återfinnas med hjälp
251< https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar>, 2016-04-12. För Västernorrland finns de digitaliserade folk-räkningarna att tillgå för 1880, 1890, 1900, 1910 och 1930. För Västerbotten är dessutom även 1870 års folkräkning digitaliserad.
252Christer Winberg, Från folkökning till proletarisering: kring den sociala strukturomvandlingen på svensk landsbygd under den agrara revolutionen, Lund 1977, s. 217f; Carlsson 1977, s. 90.
253 Det är naturligtvis fullt möjligt att den blivande brudgummen i något eller några av dessa fall inte var barnets far, men var barnet fött efter vigseln antogs han vara det med samma presumtion som vilket inom -äktenskapligt barn som helst, varför det i denna studie också måste anses rimligt att anta att så var fallet.
av SVAR:s digitaliserade folkräkningar från 1880 och 1890.251 Deras sociala bakgrund, det vill säga faderns titel, ingår även i studien, liksom om han levde när det första utomäktenskapliga barnet föddes. Om fadern bytte yrke eller titel är det den titel han hade när det första utomäktenskapliga barnet föddes som registrerats. Hade han avlidit dessförinnan har den titel han hade vid tidpunkten för dödsfallet använts. Avseende har också fästs vid om kvinnans far var bosatt i samma församling som sin dotter i de fall där han levde. Han kan då lättare ha utövat påtryckningar på barnafadern beträffande att denne skulle ta sitt ansvar och gifta sig med kvinnan. Även huruvida kvinnans mor levde har registrerats. Vad gäller den andra undersökningsperioden har också, där det varit nödvändigt, de digitaliserade folkräkningarna från åren 1900 och 1910 nyttjats för att söka efter barnamoderns föräldrar, vilket underlättat arbetet.
En annan aspekt som undersökts och registrerats är om kvinnan verkar ha fått sluta en eventuell pigtjänst i samband med förlossningen. Som kriterium för om hon kan tänkas ha fått lämna sin anställning, gäller för det första om hon flyttat från det hushåll där hon tjänat under de sista sju månaderna av gra vidi -teten. Två månader är den tid som jag, precis som historikerna Christer Winberg och Sten Carlsson anser bör ha förflutit för att hon säkert ska ha känt till havandeskapet, vilket kanske också husbondfolket gjorde.252För att inte antas ha förlorat sin pigplats måste hon också ha varit kvar i hushållet under barnets första tre levnadsmånader. Det har dock i många fall varit vanskligt att reda ut hur det förhåller sig med tidpunkten för flyttningarna, då det inte all tid anges ett officiellt flyttdatum i husförhörslängden när någon flyttar inom samma för -samling. Ibland står bara året för flyttningen, ibland endast en sid hänvisning. I vissa fall har nattvardsdatumen i husförhörslängden fått ge väg ledning. Kriteriet för det har varit att det första nattvardsdatumet på den sida kvinnan flyttat till, ska vara inom de 10 månader som flyttningen måste ha skett för att (eventuellt) kunna antas vara ett avskedande. En hel del fall har dock förblivit osäkra.
I analysen har jag valt att dela in de ogifta mödrar som så småningom gifte sig i tre kategorier. Den första består av dem som gifte sig med en man de sedan tidigare hade barn med, det vill säga de fall där barnet eller barnen legitimerades genom föräldrarnas äktenskap. Kategori 2 utgörs av de ogifta mödrar som var gravida med brudgummen när de stod vid altaret. De hade därmed riskerat att bli ogift mor för (minst) andra gången, men denna gång ingått äktenskap med barnafadern innan barnet föddes.253Kriteriet för att ingå i denna grupp är att
254Förvisso inkluderar det fall där endast ungefär fem veckor av graviditeten förflutit när lysningen togs ut, men det får ändå anses som rimligt att anta att kvinnan även i sådana fall för det mesta kände till att hon väntade barn.
255Se Håkanson 1999, s. 84. I den mån så skedde förefaller det ha varit betingat av att mannen själv – ofta i samband med en trolovning – kontaktade pastorsämbetet och ”lät anteckna sig” (se SCB 1916, s.
95). Frasen ”enligt eget erkännande inför pastorsämbetet” eller liknande används också. Det förekommer också någon gång att det står ”fadern säges vara” i födelseboken, i vilket fall mannen knappast själv erkänt, men något sådant fall har inte påträffats i föreliggande undersökning.
256Självklart kan det finnas enskilda lokala variationer, men denna uppskattning bygger inte bara på före -liggande undersökning utan även på mångårig vana av forskning i kyrkböcker. Undantaget barn som legi-timerades, går det i princip med hjälp av ett stickprov i valfri svensk födelsebok eller husförhörslängd, snabbt att konstatera att de allra flesta utomäktenskapliga fäder var okända före år 1918. Allt som oftast är det blankt på raden för fadern i födelseboken, eller så står det att han var okänd. I husförhörslängderna kan endast några få barnafäder utöver de som gifte sig med barnets mor återfinnas. Även i fall som fast-ställts av domstol lyser faderskapet ofta med sin frånvaro i kyrkböckerna.
257Det går dock inte att räkna med att samtliga faderskap till legitimerade barn fördes in i husförhörs-längden eller församlingsboken under de här undersökta perioderna (det kan t.ex. framgå av en boupp-teckning att maken var far till barnet trots att det inte uppgetts i kyrkböckerna), men under 1860-talet förefaller benägenheten utan tvekan att ha ökat jämfört med tidigare, vilket troligen hade samband med de ovannämnda anvisningar angående kyrkböckernas förande som tillämpades från och med 1860 (Lext 1984, s. 189). Som behandlats i en tidigare not konstaterades dessutom i SCB:s undersökning över utom -äktenskapliga barn födda år 1889, att föräldrarna hade ett egenintresse av att barnet fick legitim status, varför Widell och Odén menade att det knappast var särskilt många som underlät ”anmäla sitt barn till legitimering”. (SCB 1914, s. 6). Det förekom självklart också att en och annan make till en kvinna med ett utomäktenskapligt barn falskeligen tog på sig faderskapet, men det måste bortses från i analysen.
det med maken gemensamma barnet ska ha varit fött inom 7 månader från vigseldatumet, det vill säga samma resonemang som för pigtjänsten beträffande att kvinnan kan antas ha varit medveten om graviditeten.254Till den tredje kategorin har förts de kvinnor som gifte sig med en man de varken hade barn med sedan tidigare eller fick barn med inom 7 månader efter vigseln.
Ett metodproblem när det gäller att urskilja dessa tre kategorier kan vara att det inte alltid framgår av husförhörslängden om en make var far till kvinnans utomäktenskapliga barn. Som även Sigrid Håkanson har noterat är det under 1800-talet ytterst sällan noterat i födelseboken vem fadern var.255Normalt kan det inte ha rört sig om så mycket mer än några få procent av de utomäkten -skapliga födslarna i en församling, ibland färre.256 Därför måste man i de fall där det är tveksamt om en legitimering ägt rum noggrant undersöka vad husför -hörslängderna har att förtälja om saken (det är ibland relevant att undersöka mer än en längd). Ofta står före barnets namn formuleringar som ”bådas barn före äktenskapet” eller ”hustruns barn före äktenskapet”, i vilka fall det måste antas att det faktiska förhållandet framgår.257
Står det i likhet med de inomäktenskapliga barnen endast ”d.” för dotter eller ”s.” för son, finns det också anledning att misstänka att mannen är barnets far, inte minst om vigseln ägde rum relativt kort tid efter barnets födelse, men som Sigrid Håkanson skriver var det naturligtvis inte helt säkert. Ibland står det endast ”oäkta” framför barnets namn, i vilka fall maken troligen inte var
258Se Håkanson 1999, s. 85.
259Det kan framgå av att barnet senast i samband med konfirmationen fick ett efternamn som verkar ”taget ur luften” då det inte stämmer med moderns familj. Ibland förekommer ett sådant efternamn tillsammans med ett patronymikon, ibland enbart ett patronymikon. En utomäktenskaplig son kunde exempelvis i hus-förhörslängden eller försam lingsboken komma att heta Erik Eriksson Berglund, trots att modern hade ett annat efternamn. I dylika fall stöter man också ibland i husförhörslängden på en utifrån namnet misstänkt barnafader i närområdet – i det aktuella exemplet att det i så fall fanns en vanligen ogift Erik Berglund i rimlig ålder i samma by eller en grannby. En någorlunda vuxen person kunde naturligtvis själv ta ett nytt efternamn, men det förekom inte sällan att små barn hade ett efternamn som saknar annan förklaringsgrund än att det var efter den biologiska fadern. Även historikern Beata Losman har observerat att illegitima barn uppenbarligen bar faderns namn (se Beata Losman, ”Kvinnlig särart och sedlighet i det förindustriella Sverige”, i Jan Einarsson (red.), Lika eller olika: spelar det någon roll, Älvsjö 1984, s. 74). Se även Riks -dagstrycket, Första kammarens protokoll nr 35 1917, s. 45. Detta namnskick förbjöds i Lag om barn utom äktenskap § 1. Därefter krävdes faderns godkännande att bära hans efternamn. Som historikern och arki-varien Elisabeth Reuterswärd konstaterat kunde man dock tidigare inte alltid vara helt säker på att ett nytt efternamn var efter barnafadern, särskilt som det i många fall dröjde till konfirmationsåldern innan ett så-dant skrevs in i kyrkböckerna (Elisabeth Reuterswärd, Fader okänd, Solna 2016, s. 62).
260Det vill säga de kvinnor som gifte sig med en man de varken hade barn med sedan tidigare eller fick
260Det vill säga de kvinnor som gifte sig med en man de varken hade barn med sedan tidigare eller fick