Det verkar alltså mycket rimligt att de allra flesta ogifta mödrar torde ha efter-strävat äktenskap, men det kan ändå ha funnits betydande avvikelser i det avseendet. Peter Laslett har lanserat teorin om the bastardy prone sub-society.
Den går ut på att det ska funnits en subkultur bestående av en särskilt definierad grupp kvinnor i ett lokalsamhälle inom vilken det föddes särskilt många utom -äktenskapliga barn, varför företeelsen inom denna grupp var accepterad. Bete-endet inom denna grupp med sitt eget normsystem, vilken hade sin hemvist i det lägre samhällsskiktet, ska ha fortgått över flera generationer och dess med lemmar hade ofta släktband till varandra. Subgruppen ska enligt Laslett ha stått för en ganska stor andel av de utomäktenskapliga födslarna, dock inte en majoritet av dem.25
Denna teori har dock kritiserats av en rad forskare och sällan visat sig hålla för empirisk granskning.26Eftersom förekomsten av grupper, som tillskrev sig andra värderingar än den övriga befolkningen i ett lokalsamhälle, tämligen avsevärt skulle komplicera antagandet om ett tydligt samband mellan de ogifta mödrarnas giftermålsmönster och den sociala utsattheten, har jag dock valt att så långt det är möjligt med en rimlig arbetsinsats pröva Lasletts teori mot mitt material.
Lasletts teori bygger huvudsakligen på två antaganden angående vilka som kan ha ingått i subgruppen. För det första de ogifta mödrar som var så kallade repeaters, för att använda hans term, det vill säga att de födde flera utom -äktenskapliga barn.27Misstänkta att ingå var även ogifta mödrar som hade en familjekoppling till en annan person med ett konstaterat avvikande repro -duktivt beteende enligt dåtidens normer. Med det menas i första rummet en släktrelation till en annan ”oäkting”. Här ingår exempelvis de kvinnor som
24Brändström 1997, s. 15; Brändström, Eriksson & Rogers 2002, s. 50.
25Laslett 1980b, s. 217ff.
26Se t.ex. David Levine & Keith Wrightson, “The social context of illegitimacy in early modern England”, i Laslett, Oosterveen & Smith (red.) 1980, s. 168ff; Haavet 1982, s. 169, Artæus 1992, s. 134, Blaikie 1993, s. 108–111; John Black, “Who were the Putative Fathers of Illegitimate Children in London 1740–1810”, i Levene, Nutt & Williams 2005, s. 53ff. Det finns också forskare som tyckt sig finna tecken på ett Bastardy Prone Sub-society. Se Jean Robin, “Illegitimacy in Colyton 1851–1881, i Continuity and Change, Vol. 2, No. 2 1987, s. 324ff; Steven King, “The Bastardy Prone Sub-society Again: Bastards and Their Fathers and Mothers in Lancashire, Wiltshire, and Somerset, 1800–1840, i Levene, Nutt & Williams (red.) 2005, s.
66–85.
27Laslett 1980b, s. 218, 220.
28Laslett 1980b, s. 218, 220f. Också andra former av avvikande sexuellt beteende inom släkten ingår i Lasletts definition av subkulturen, exempelvis ”a girl whose aunt was a prostitute” (Laslett 1980b, s. 221).
29Artæus 1992, s. 134.
30En överrepresentation av vissa släkter kan ju dock naturligtvis också tyda på en större utsatthet från början, exempelvis att få män ville gifta sig med kvinnor ur denna grupp för att de var fattiga.
31Endast sju av dessa tretton hörde till huvudkohorterna.
32I Nordingrå var endast fyra kvinnor själva födda utanför äktenskapet, i Nordmaling tre. Dessa resultat påminner om de från Artæus Västeråsstudie (Artæus 1992, s. 124).
33Laslett 1980b, s. 218.
34Bland dessa repeaters fanns också några vars första barn avlidit innan det andra föddes.
35Se Laslett 1980b, s. 239.
själva var födda utanför äktenskapet. Avgränsningen är dock betydligt vidare än så och kan också inkludera att t.ex. en mor- eller farförälder var född utanför äktenskapet, eller att en ogift mor gifte sig med en man som var född utanför äktenskapet. Subkulturen kan i stort sägas ha utgjorts av ett antal samman flätade släkter i ett lokalsamhälle, inom vilka det föddes många utomäkten -skap liga barn och där synen på äkten-skapet skiljde sig från de breda folklagren, varför man valde att inte gifta sig.28
I föreliggande studie har det inte varit möjligt att göra släktträd och reda ut andra förbindelser än kvinnans närmaste anhöriga. Som Iréne Artæus påpekat går det också att sätta frågetecken för om det verkligen förelåg ett sub-society om påfallande många kvinnor exempelvis hade en mormor som var född utan för äktenskapet, eller en moster som fått ett utomäktenskapligt barn. Avgräns -ningen är onekligen i bredaste laget.29Därför har i föreliggande studie endast utretts dels förekomsten av repeaters och dels huruvida de ogifta mödrarna själva var ”oäktingar”. Om det sistnämnda var vanligt, kan det indi kera att många var socialt utsatta redan innan de fick barn och om inte annat kan de därför ha ansetts utgöra en subgrupp som i viss mån stod utanför det övriga samhället.30
”Sådan mor, sådan dotter” stämmer endast in på en liten del av dem som födde utomäktenskapliga barn i de aktuella tingslagen under 1860-talet. Av samt liga ogifta mödrar som fick sitt första utomäktenskapliga barn inom under söknings -områdena var det sammanlagt 13 som själva var födda utanför äkten skapet.31 Sex av dem hörde hemma i Sollefteå, vilket motsvarar var sjuttonde kvinna som ingår i studien. I de andra områdena var det ännu mer ovanligt.32
Återstår då att undersöka antalet repeaters, som enligt Laslett var de kvinnor ska ha bildat kärnan i subgruppen.33Deras antal var inte obetydligt. Andelen repeaters varierade mellan ungefär var fjärde kvinna i Nordingrå och var tredje i såväl Sollefteå som Nordmaling.34Det är inte helt obetydliga andelar, men mot förekomsten av ett bastardy-prone sub-society talar att ytterst få verkar ha sammanbott och levt i så kallade samvetsäktenskap och fått flera barn utan att bry sig om att stadfästa relationen genom vigsel. Sådana normbrytande
”consensual unions” var naturligtvis ett brott mot den rådande synen på äktenskapet och kunde samtidigt vara en viktig del av Lasletts subkultur.35 Såvitt framgår av kyrkböckerna fanns det i föreliggande studie totalt endast
Tabell 8. Könsfördelningen bland ogifta personer över 15 års ålder i 1855 års folkmängdstabeller.
Kommentar: Folkmängdstabellerna för de båda moderförsamlingarna Sollefteå och Nordingrå saknas.
De är därför markerade med X i samtliga kolumner.
Källa: <http://rystad.ddb.umu.se:8080/Tabellverket/Tabverk?Next=SearchPage1>, CEDAR, Demografiska databasen, Umeå universitet, 2016-11-24.
tre exempel i hela undersökningsmaterialet på att en ogift moder samman -bodde med en barnafader en längre tid utan att de gifte sig.36Något belägg för ett djupt rotat sub-society i något av de studerade tingslagen, som gör att den kommande analysen av kvinnornas giftermålsmönster kan ifrågasättas, har således inte framkommit. I ett särskilt avsnitt nedan behandlas förekomsten av repeaters närmare.
Socken/invånarantal Ogifta över 15 års ålder Änklingar/Änkor Ej gifta Män/Kv.
över 15 års ålder Män Kv. Män/Kv. Män Kv. Män/Kv.
Ed 83 88 -5 16 31 -15 -20
Graninge 150 147 +3 12 38 -26 -23
Junsele 96 92 +4 7 24 -17 -13
Långsele 152 149 +3 24 63 -39 -36
Multrå 85 106 -21 5 32 -27 -48
Resele/Ådals-Liden (Resele pastorat)
311 309 +2 30 94 -64 -62
Sollefteå X X X X X X X
Sollefteå tingslag 877 891 -14 100/
101,6
94 282 -188 -202
Nordingrå X X X X X X X
Ullånger 166 197 -31 21 76 -55 -86
Vibyggerå 245 265 -20 28 95 -67 -87
Nordingrå tingslag 411 462 -51 100/
112,4
49 171 -122 -173
Bjurholm 197 194 +3 11 53 -42 -39
Nordmaling 615 572 +43 58 152 -94 -51
Nordmalings och Bjurholms tingslag
812 766 +46 106,0/1 00
69 205 -136 -90
36De tre exemplen utgörs av en kvinna i Nordingrå (HLA, Nordingrå kyrkoarkiv, AI:10c (1858–67), s. 288, AI:11b, s. 178) och två i Sollefteå (HLA, Multrå kyrkoarkiv, AI:9 (1863–74), s. 7, AI:10 (1875–83), s. 10, 75, AI:11 (1884–93), s. 92; Sollefteå kyrkoarkiv AI:14a (1887–97), s. 290). En kvinna i Sollefteå tingslag
Befolkningsstrukturen
Könsfördelningen bland ogifta personer har naturligtvis en påverkan på gifter-målsmöjligheterna. Hur många män respektive kvinnor i lämplig ålder som fanns tillgängliga på äktenskapsmarknaden är något som måste beaktas i sam-band med analysen av de ogifta mödrarnas äktenskapsmarknad. Ett ansenligt mansöverskott bland de ogifta bör exempelvis rimligen ha förbättrat deras möjligheter att finna en make. De i tid närmast tillgängliga uppgifter som är av rele vans för denna undersökningsperiod är tabellverkets folkmängdstabeller från 1855 (se tabell 8). Om än uppgifter för moderförsamlingen saknas så verkar det ha rått ett mindre kvinnoöverskott i Nordingrå tingslag bland de personer över 15 års ålder som aldrig varit gifta (exklusive änkor och änklingar). Det gick där lite mer än 110 ogifta kvinnor på 100 ogifta män. Nordmaling hade ett ganska marginellt mansöverskott, medan det i Sollefteå tingslag exklusive moderför-samlingen fanns nästan lika många ogifta kvinnor som män som var minst 16 år gamla.37Bland änkor och änklingar rådde också som brukligt i alla tre tings-lagen ett betydande kvinnoöverskott, men de allra flesta av dem hade rimligen passerat sin fertila ålder även om deras ålder inte uppges i statistiken.
De observerade talen får dock endast ses som indikationer, inte minst efter -som det tyvärr inte är möjligt att utröna åldersfördelningen bland de ogifta över 15 år. Lejonparten av dem torde dock ha varit yngre än 30 år. En stor del bör ha varit mellan 20 och 30 gamla, det vill säga i den ålder då de flesta kvinnor ingick äktenskap.38Det får emellertid antas att kvinnoöverskottet i Nordingrå medförde vissa negativa implikationer på äktenskapsmarknaden för kvinnor i allmänhet och inte minst för ogifta mödrar, vilket i viss mån bör vägas in i jämförelsen med de andra områdena. En reservation är dock också på sin plats med tanke på att könsfördelningen kunde ändras tämligen snabbt på grund av såväl folkökningen vid denna tid som mobiliteten. I 1880 års folkräkning fanns exempelvis tvärtom ett ansenligt mansöverskott i åldrarna 15–45 år i såväl
gifte sig också med barnafadern efter att dessförinnan ha fått sex barn med honom och enligt kyrkböckerna varit sammanboende med honom vid samtliga födslar (HLA, Ådals-Lidens kyrkoarkiv AI:5 (1859–68) s. 75; AI:6 (1864–73), s. 95). Även om många barnafäder är okända brukar det framgå av husförhörsläng-den om en man kvinnan sammanbodde med en längre tid var barnafadern.
37Självklart går det att invända att ett tingslag inte utan vidare kan ses som en enhet. Även om undersök-ningen är upplagd på det viset, går det naturligtvis inte att bortse från markanta skillnader i könsfördel-ningen mellan olika socknar i samma tingslag. Med ett undantag förekommer det dock i 1855 års befolkningstabeller inga större skevheter i enskilda församlingars könsfördelning som avviker från det all-männa mönstret i respektive tingslag. Undantaget är att det i Multrå församling i Sollefteå tingslag gick 125 ogifta kvinnor på 100 män över 15 års ålder (i absoluta tal skilde dock endast 21 personer). I Multrå gifte sig emellertid 6 av totalt 7 ogifta mödrar.
38Se t.ex. Christer Lundh, En beräkning av andelen ogifta efter ålder och giftermålsåldern i Sveriges län år 1860, Lund 2003a, s. 4f. Där framgår att den genomsnittliga vigselåldern för kvinnor i samtliga län varierade mellan ungefär 27 och 29 år.
Sollefteå som Nordingrå och endast ett mycket litet kvinnoöverskott bland de ogifta i Nordmaling.39